Kategori: Flyktingpolitik

Integration och personalpolitik

Av , , Bli först att kommentera 8

Idag pågår landstingsfullmäktige för fullt och Kristdemokraterna har fyra interpellationer, en motion och en enkel fråga på dagordningen. Det är viktiga frågor som debatteras och primärvården som får stå i fokus till stor del. Viktiga frågor, men oklart hur intressant debatten är för allmänheten, I synnerhet nu när varken landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige sänds över närradion. Tillgängligheten till debatten är lite mindre, men det är fortfarande möjligt att komma hit och sitta på läktaren eller se på webb sändning.

En aktuell fråga för vården är den ständiga bristen på utbildad personal i landstinget och landstingets oförmåga att rekrytera personal till alla vakanser. Birgitta Nordvall, gruppledare för Kristidemokraterna i landstinget skriver på dagens VK om hur landstinget behöver höja ambitionsnivån. Det var en olycklig rubriksättning i tidningen, men den gamla (och långa) rubriken lyder:

Landstinget måste höja ambitionsnivån att ta till vara utbildad vårdpersonal i våra flyktingboenden i Västerbotten!

Svensk sjukvård är i desperat behov av personal. Detta samtidigt som vi vet att på flyktingförläggningar finns både läkare och andra vårdutbildade som inget hellre vill än att få komma ut i arbete.

Goda exempel på där landsting funnit möjligheter i att underlätta för bland andra syriska läkare att komma in på svensk arbetsmarknad saknas inte. Redan hösten 2014 insåg Västra Götaland att många framtida medarbetare fanns därute och man startade därför upp projekt som handlade om att erbjuda syriska läkare språkutbildning som ett led att på sikt få en svensk läkarlegitimation.

Efter att aktivt sökt upp syriska läkare på olika flyktingboenden har de därefter erbjudit kurs i svenska. Utöver en dag i veckan har deltagarna också utövat självstudier i syfte att klara det språktest som krävs för att provtjänstgöra som läkare inom sjukvården. De specialister som blivit godkända får också hjälp och stöd att ordna plats för sin sex månaders långa provtjänstgöring, ett nästa steg mot svensk läkarlegitimation.

Andra goda exempel kommer från Uddevalla och Trollhättan där initiativ tagits för att snabba på processen fram till ett jobb för läkarna. I Uddevalla berättas att de får tre timmar mer än den lagstadgade svenskundervisningen på femton timmar i veckan. Dessutom ytterligare sex timmar med inriktning mot medicinsk svenska – alltså totalt 24 timmar svenska i veckan! Här väntar man inte med svenskundervisningen tills flyktingarna fått uppehållstillstånd, utan sätter in den så fort det bara går.

I gruppen fanns kirurger, gynekologer, urologer, hjärtspecialister och allmänläkare som alla hade gemensamt att de ville komma ut i arbetslivet så fort som möjligt. Risken är stor att man tappar kompetens om man passivt måste vänta allt för länge på flyktingförläggningarna.

Landstinget i Västerbotten har inte tagit något aktivt steg i frågan som Västra Götaland gjort. Den politiska ambitionen saknas hos majoriteten när det gäller att hitta läkare och vårdpersonal på våra flyktingförläggningar. Människor som i framtiden skulle kunna hjälpa oss med vår läkarbrist. Det är människoresurser som riskerar att slösas bort samtidigt som patienter får vänta längre på den vård de behöver på grund av just läkarbrist. En konsekvens blir ökade kostnader för stafettläkare och en undanträngningseffekt på hela sjukvården.

Landstinget måste höja ambitionsnivån att ta till vara läkare och vårdpersonal på våra flyktingboenden i Västerbotten. Det vinner alla på.

 

Birgitta Nordvall
Gruppledare Kristdemokraterna i Västerbottens landsting

 

******************************************************************************************************************

Detta är ett viktigt inlägg i debatten som både rör sjukvård, personalpolitik och integration. Mer kan och ska göras.

Arbete eller arbetslös?

Av , , 3 kommentarer 3

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet förfäras över de krav och de förslag som Allianspartier och svenskt näringsliv kommer med när det gäller förslag till att skapa möjligheter till integration för nyanlända och andra som har svårigheter att komma ut i arbete. Det finns en övertro till att det är alltid och endast utbildning som är lösningen till arbete och ingenting annat. Jag säger inte att utbildning inte är viktigt, men det är ett hån mot alla de som vill/kan arbeta istället för att studera. Eller de som vill arbeta samtidigt som de studerar. Där en möjlighet ges till att tjäna pengar samtidigt som man kan sträva till något bättre. Sverige behöver fler arbeten som inte kräver hög utbildning eller hög lön.

Jag har varit arbetslös och även om det var länge sedan minns jag frustrationen när ”..tjänsten är tillsatt med annan sökande” breven kom. Hur svårt det var att planera framtid eller om det var överhuvud taget möjligt att fira semester. Ibland hände det också att vissa räkningar fick vänta till en annan månad beroende på om A kassans utbetalningar fungerat som de skulle. Arbetslöshet bryter ner och det är inte mänskligt att låta människor fastna i det utan att komma med alternativ. Min bestämda uppfattning är att fler jobb där lägre krav på erfarenhet och utbildning ställs behövs. Lönen ska vara lägre, men det är aldrig meningen att människor ska fastna i ett låglönejobb som inte går att leva på. Därför är just introduktionsutbildning som Kristdemokraterna föreslår ett utmärkt förslag och som jag bloggat om tidigare.

Hans Lindberg bloggar och slår på de som kommer med förslag för att skapa jobb, Jonas Sjöstedt (v) debatterade i TV mot Jan Björklund (L) häromdagen om jobb med lägre löner och där hans röst i det närmaste hamnade i falsett av upprördhet. Vad har då Hans Lindberg (s) och Jonas Sjöstedt (v) gemensamt? Jo, de kommer inte med egna förslag. Hur trovärdiga blir de då? Är det verkligen bättre att låta människor fastna i passivitet och försörjningsstöd än att möjliggöra arbetstillfällen men som samtidigt har lägre lön? .

Ett konkret förslag!

Av , , 7 kommentarer 8

intro jobb

 

I förra veckan var jag på ett möte om Svenskt näringsliv anordnade och där deras framtidsrapport presenterades. Det var inbjudna politiker och företagare från länet med på mötet och en av de stora frågorna som lyftes upp var ”Hur ska nyanlända med låg utbildning få jobb?” Företagare som var med på mötet sa att självklart kan vi erbjuda arbeten som inte kräver hög utbildning, men i vårt serviceyrke blir språket så mycket viktigare än rätt utbildning. Det är ett rent vansinne enligt mig att nyanlända får vänta så länge på att få börja lära sig svenska när det är det som är nyckeln till inkludering och integration.

Det är en sak att sitta i en skolbänk och traggla glosor, sjunga Gyllene Tiders Ut och fiska och läsa böcker av Selma Lagerlöf –  en helt annan att få tala svenska med någon samtidigt som du arbetar. Där glosorna inte är förutbestämda utan något som du lär dig allteftersom. ”Learning by doing”- att lära genom att göra. Så mycket bättre!

Mina erfarenheter av SFI är nästan tjugo år gamla och på den tiden fick SFI elever sjunga just Gyllene Tider, men även läsa Jonas Gardell. Studiebesök på dagis gjordes också eftersom det var många i gruppen som var i behov av dagisplats. Behövde man inte då så förväntades man så småningom behöva och ja, det hette dagis på den tiden. För ett par år sedan var jag handledare på mitt arbete för en praktikant från Iran. Det var en mycket välutbildad kvinna från Iran som (om jag minns det rätt) arbetat som kemist. Arbetsuppgifterna var i och för sig inte avancerade, men det viktigaste var att hon skulle få vara på en arbetsplats höra mer svenska och lära sig det som inte Arbetsförmedling, Lernia eller SFI hade gett. Det var en lärorik tid och jag är ytterst besviken på att inte fler arbetsgivare tar den chansen att ta emot praktikanter.

Idag presenterade Kristdemokraterna ett förslag till introduktionsjobb och jag vet att det är rätt väg att gå. Politiken som förs i denna fråga är inte lösningsinriktad utan socialdemokraterna vill lösa nya problem med gamla sätt och gärna däremellan trolla med AMS åtgärder och statistik. Vi ska se varje människas förmåga till att vara delaktig därför behövs arbeten även för lågutbildade. Ett arbete är ett sätt att komma in, utvecklas och gå vidare. Vi ska INTE låsa ute någon från arbetsmarknaden vilket långtidsarbetslöshet är. Här kan du läsa mer om Kristdemokraternas förslag!

 

 

 

Hur Umeå visar ”solidaritet”

Av , , 2 kommentarer 10

Ibland undrar jag för vem jag skriver och varför eftersom jag tycker att vi har en relativt bra nyhetsbevakning av politiken i Umeå kommun med tanke på att vi har två dagstidningar. Eftersom jag inte heller är den som lätt slänger iväg en blogg under ett sammanträde eller direkt på morgonen kan det bli så att ämnet jag vill skriva om känns inaktuellt när jag väl får tid. Det är en tid sedan, men jag tror inte att alla har fått hela bilden klar för sig därför skriver jag nu.

På kommunstyrelsen för tio dagar sedan fattade styrelsen ett beslut om att inte teckna överenskommelse med Malmö stad för att avlasta dem när det gäller mottagandet av ensamkommande barn. Vänsterpartiet hade redan innan kommunstyrelsen och innan KSAU skickat ut pressmeddelande deras ståndpunkt. Själv ville jag höra mer hur tjänstemännen och Socialdemokraterna tänkte eftersom endast tre veckor tidigare var det absolut tal om att Umeå skulle bli ankomstkommun för just ensamkommande. Någonting har ändrats.

På kommunstyrelsen var Kristdemokraterna och Vänsterpartiet de enda som röstade för att en överenskommelse skulle tecknas och för egen del var argumenten enkla. I beslutet står det ”att Umeå kommun bör verka för att samtliga kommuner i landet solidariskt avlastar hårt belastade kommuner” Med det beslut som togs visar Umeå solidaritet genom att säga nej till en överenskommelse. Ingen förändring här innan alla andra har gjort mer, var ligger trovärdigheten i det beteendet?

Det finns (eller fanns eftersom det blev ett nej) fördelar med överenskommelse att solidariskt avlasta Malmö som befinner sig i ett kritiskt läge. I avtalet står det att staten ersätter ökade kostnader för kommunen. Migrationsverket lovar att ej rikta förfrågningar till Umeå kommun om ytterligare evakueringsboenden vilket skulle innebära en avlastning för Umeå just nu när det gäller mottagandet av anvisade barn. Förvaltningen har också påtalat att kommunens kapacitet att avlasta Malmö var ca 40-50 platser. Det avtal som Umeå hade med Migrationsverket för drygt ett år sedan var 47 platser för hela 2015. Det ger lite perspektiv till frågan.

Det var fem kommuner som fick frågan av Migrationsverket; Gävle, Norrköping, Skellefteå, Örebro och Umeå. Umeå var den enda kommun som sa nej. Varför, begriper jag inte. Det tilläggsyrkandet som Miljöpartiet kom med samma eftermiddag klingar falskt:
 -Att Umeåkommun kommer att jobba vidare med att öka antalet mottagande av ensamkommande flyktingbarn och unga.

Västerbottensnytt och Folkbladet uppmärksammade det, men jag är faktiskt besviken på att inte VK uppmärksammade det mer. I synnerhet med tanke på att vi ska vara en välkomnande kommun och den debatt som anordnades av VK på Guitars i november i frågan (där jag för övrigt var med i panelen). Vissa frågor är väl inte lika spännande att gräva i som till exempel vad tidigare kommunalråd har sagt, säger, eller gjort. Jag önskar att ärendet gått vidare till kommunfullmäktige och inte stannat i kommunstyrelsen, men beslutet krävdes snabbt. Själv önskar jag att beslutet blivit annorlunda.

Olika uppfattningar om verkligheten

Av , , 4 kommentarer 14

Skolstart denna vecka, så härligt. Eller är det? För en del barn är det kanske skönt att återgå till skolan, kanske för att få rutiner och för att träffa kompisar. För andra barn kan det vara med en stor klump i magen till en vardag där mobbing och kränkningar väntar. Jag bloggade om detta för två år sedan, men ämnet är fortfarande högaktuellt och tåls att läsas igen. Inte bara tåls, det bör läsas igen så att vi påminns om att innebörden skolstart innebär inte samma sak för alla barn.

http://blogg.vk.se/veronica-kerr-kd-politiker/2013/08/17/skolstart-och-barns-uppvaxtvillkor/

Jag älskar hösten och ser fram emot den med kalla friska morgnar och färggranna löv. Gärna en brasa, många värmeljus och uppkrupen under en filt när mörkret kommer, men jag vet andra som blir höstdeprimerade av bristen på solljus och som fullständigt avskyr mörkret och den annalkande vintern.

Inga konstigheter, vi är olika. Våra uppfattningar om verkligheten kan skilja oss åt. Häromdagen hamnade jag i en diskussion om invandring och flyktingpolitik. Visst har jag diskuterat frågorna förr, både hemma och på stadshuset, men det var annorlunda denna gång. Jag fick höra att jag var okunnig i frågorna och att jag inte var påläst. Detta pga att all nyhetsrapportering är vänstervriden och de talar inte om sanningen. -Sanningen finns på nätet, menade personen och hänvisade till sajter som visade de ”riktiga” siffrorna bakom invandringen. -Vi måste ta hand om våra egna först, inte de som kommer hit.

Hur kan jag övertyga någon om vad som är sant eller inte när hen menar att bara det som stämmer in på dennes uppfattning är det hen kan ta till sig? När det saknas källkritik eller överhuvudtaget en vilja att granska uppgifter för man är övertygad om att all media är vänstervriden och förljugen?

Jag blir sorgsen när jag följer debatten eller hör argumenten om att vi måste ta hand om våra egna före vi tar hand om de som flyr hit. Vad är alternativet? Är vi så bekväma att vi inte kan tänka oss att göra ”uppoffringar” för andra bara för att vi anser att vi har betalat så mycket skatt tidigare? Ska vi stänga gränserna för att vi tror att vi har det bättre utan invandring? Kommer det att få oss att må bättre? Det är människor vi talar om och det är här och nu.

Det kommer fler flyktingar till Umeå och Västerbotten som behöver vår hjälp och stöd och jag vill vara med i det arbetet. Det är nu det händer, men häromdagen blev jag olyckligt medveten om att det inte är alla som vet vad som händer och varför.