Kategori: Interpellation

Vad är ett värdigt liv och rimliga förväntningar?

Av , , 2 kommentarer 4

Fredag och lördag samlas ca 900 kristdemokrater i Västerås för årets KD dagar, två dagar med kommun och regionpolitiker från hela Sverige. Det är en höjdpunkt och i år när partiet fyller 60 år är det än mer speciellt. Självklart kommer fokus även vara på valet till EU parlamentet den 9 juni.

KD dagar och EP val ligger nära i tiden, men ändå framför oss. Det jag tänkte ägna inlägget till är en kortare tillbakablick från början av veckan när kommunfullmäktige sammanträdde. Årsbokslut och interpellationer dominerade dagordningen och där vi kristdemokrater lämnat in två. En av dem berörde äldreomsorgen och de värdighetsgarantier som är inskrivna i verksamheternas kvalitetsdeklarationer. Det är löften och beskrivningar av vad du kan förvänta dig av äldreomsorgen. Problemet är att dessa garantier har idag tio år på nacken. Förväntningarna har ändrats och vad omsorgen kan leverera likaså. Svaret från Carin Nilsson är att vi gemensamt lägger ett uppdrag till förvaltningen att återkomma till Äldrenämnden för att ge förslag på uppdatering vilket är ett mycket positivt svar. Interpellationen i sin helhet:

Är det dags att uppdatera de lokala värdighetsgarantierna?

Den nationella värdegrunden för äldreomsorgen, inskriven i socialtjänstlagen sedan 2011, tydliggör äldre personers möjligheter till inflytande vid genomförandet av socialtjänstens insatser. Äldre personer ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Detta borde vara en självklarhet, men uppfattningen om vad som ska räknas som värdigt eller vad som är skäligt kan gå isär.

Bakgrunden till att socialtjänstlagen fick detta tillägg var för att den dåvarande alliansregeringen ansåg att det behövdes ett skifte i synen på äldre personer och åldrandet. Det ska vara en självklarhet att äldre personer ska så långt som det är möjligt kunna välja när och hur stöd och hjälp ska ges. Baserat på detta har Umeå kommun fastställt lokala värdighetsgarantier med löften och beskrivningar av vad du kan förvänta dig av äldreomsorgen. Det handlar om något utöver lagstadgade rättigheter. Dessa värdighetsgarantier gäller även för externa utförare av hemtjänst eller vårdboende och finns inskrivna i verksamheternas olika kvalitetsdeklarationer.

Exempel på löften för den som bor på ett vårdboende är: du får möta personal som har god kunskap isitt yrke och som har relevant inskolning; du ges möjlighet till socialt och kulturellt innehåll, fysiska aktiviteter och utevistelse Vårdboende – Umeå kommun (umea.se) Det är goda löften och bör beaktas som självklara, men enligt Socialstyrelsens öppna jämförelser 2023 så utmärker vi oss mycket negativt jämfört med riket när det gäller omsorgspersonal med adekvat utbildning. Samma gäller möjligheterna att komma utomhus. Detta talar vi ofta om, men har ännu inte sett någon
förbättring.

Äldreomsorgens värdighetsgarantier beslutades av Socialnämnden i februari 2014, dvs mer än tio år sedan. Mycket har hänt på tio år och det är hög tid att väcka frågan igen om vad som ska betraktas som värdigt liv. Hur når vi dit och vilka förväntningar är rimliga?

Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

* Anser du att de beslutade värdighetsgarantierna är väl förankrade och kända ute i
verksamheterna?

* Anser du att äldreomsorgen klarar att hålla de löften som har givit för en värdig
omsorg? Om inte, vilka löften klarar vi inte och vilka löften bör vi revidera?

Veronica Kerr (KD)
1:e vice ordförande i Äldrenämnden

 

 

Hur hindrar vi möjliggörare?

Av , , Bli först att kommentera 4

Imorgon sammanträder kommunfullmäktige och för ett par veckor sedan lämnade jag in nedanstående interpellation. Det är en högst aktuell fråga i kommunen och i äldrenämnden, men där det mesta beror på om det är internt eller externt utfört arbete. Ska utdrag från belastningsregister begäras för den som arbetar inom äldreomsorgen eller ska det endast vara för de som arbetar med barn och unga? Och är ett papper från ett register ett skydd mot välfärdskriminalitet? Självklart inte. I debatten får jag inte väcka nya frågor, men jag är övertygad om att det kommer att bli intressanta svar. Som vanligt går det att följa debatten på kommunens hemsida.

 

Till

Kommunstyrelsens ordförande
Hans Lindberg (S)


Bakgrundskontroller och belastningsregister

För snart fyra år sedan antog kommunfullmäktige ett tilläggsuppdrag (2021:8) där kommunstyrelsen fick i uppdrag att tillsammans med nämnder och bolag undersöka risken för att skattemedel används på ett felaktigt sätt till exempel för att finansiera organiserad brottslighet. I uppdraget var också att ta fram förslag på åtgärder för att förebygga och förhindra detta.

Uppdraget togs i full enighet och är lika aktuellt än i dag. Nyligen publicerade Dagens Samhälle en checklista från SKR med konkreta tips till de kommuner och regioner som vill sätta stopp för välfärdskriminalitet. Att medvetandegöra medarbetare och att identifiera problem och risker är punkterna som toppar listan tätt följt av ökad kontroll. Här handlar det inte endast om att kontrollera externa leverantörer och företag utan även genom bakgrundskontroller vid nyrekrytering. Här handlar det om att skydda den egna organisationen från infiltration av s k” möjliggörare”.

Umeå kommun har idag ca 13 000 medarbetare och enligt säkerhetsenheten sker idag endast bristfällig bakgrundskontroll och i värsta fall ingen alls vid nyrekrytering. Före jul fick vi även veta att kommunen saknar rutiner med att registrera bevakningsdatum för de som har tidsbegränsade arbetstillstånd och som berörs av det nya försörjningskravet för personer från länder utanför EU/EES.

Idag saknar flera branscher arbetskraft och det kan ses som en målkonflikt att rekrytera personal till en samhällsviktig funktion och att genomföra bakgrundskontroll. En bakgrundskontroll kan medföra risken att personen är olämplig för anställning.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

  • Säkerställer kommunen identitet på den person som anställs, dvs begärs ID handling vid anställning?
  • Planerar kommunen att införa bakgrundskontroller och/eller begära utdrag ur belastningsregister för andra personalgrupper än de som arbetar med barn och unga?
  • Hur säkerställer vi att Upphandlingsbyrån har rätt verktyg för att förhindra att inte organiserad brottslighet etablerar sig inom våra välfärdssystem?

Veronica Kerr (KD)

Vad är en nyhet? – Språktester och frågor som inte borde ställas

Av , , 2 kommentarer 12

Dagen börjar med att läsa tidningen, ett måste för att dagen ska bli bra och för att jag ska känna mig påläst om vad som hänt i världen och vad som är på gång. Så har det alltid varit sedan jag var liten och läste gigantiska Västerbottens Kuriren som färgade vaxduken på köksbordet svart av trycksvärta tills idag när jag läser tidningen i mobil appen redan innan jag lämnat sängen. Jag är glad för att jag är uppvuxen i ett hem där tidningen varit viktig och självklar som kunskapskälla. Idag som politiker ser jag lite annorlunda på hur nyheter rapporteras och ifrågasätter ibland om det verkligen är nyheter eller varför vissa artiklar valts eller uteblivit. Källkritik och en kritisk blick gör alltid läsandet mer intressant.

Dagarna efter fullmäktige blir det nog så att tidningarna nagelfars lite extra. Det som politiken sett som viktigt att debattera kan uppfattas som käbbel eller överhuvudtaget inte intressant nog att skriva om. Måndagens kommunfullmäktige bestod främst av information från nämnderna på förmiddagen och interpellationer på eftermiddagen. En interpellation är en fråga (eller några fler så länge som det berör ämnet) från en ledamot till främst en ordförande för en politisk nämnd eller beredning. Interpellationer ska handla om något som hör till kommun­full­mäktiges, en nämnds eller en fullmäktigeberednings handläggning. Interpellationer får inte handla om myndighets­utövning mot enskild. Interpellationer ska ha ett bestämt innehåll och en motivering. De bör bara ställas i ärenden som är av större intresse för kommunen. Till skillnad från en vanlig fråga får andra ledamöter också delta i debatten, tillsammans med den som frågar och svarar. (Info från umea.se)

En interpellationsdebatt kan vara fantastisk, levande och ideologisk där majoriteten kan krävas på svar i högaktuella frågor, men det förutsätter att ämnet känns relevant och berör många. En (enkel) fråga leder aldrig till debatt, men är ett bra verktyg för att väcka en fråga och få den till protokollet tillsammans med svaret. Inför denna mandatperiod beslutade fullmäktige att ändra arbetsordningen genom att begränsa antalet inlägg för interpellanter och frågeställare vilket tyvärr också kraftigt begränsat debatten. Kristdemokraterna var det enda partiet som reserverade sig mot förändringen, men efter måndagens fullmäktige tror jag att fler insåg att beslutet i september 2022 inte var optimalt.

Några nyheter som kom fram på fullmäktige, men som inte synts till i mediarapporteringen är att Socialdemokraterna nu har insett att språktester inom äldreomsorgen kan vara ett bra verktyg och kanske rent utav nödvändigt. Interpellationen som behandlades i slutet av dagen om arbetsmiljön inom äldreomsorgen lyfte problemet med bristande kunskaper i svenska där personal inte förstår eller gör sig förstådd hos dem de är satta att hjälpa. Vi har länge sagt att svaga kunskaper i svenska inom vård och omsorg är en fråga om patientsäkerhet.

Debattartikeln i dagens VK från en fysioterapeut bekräftar: ”Språknivån är ibland så låg att jag som delegerande personal inte kan räkna med att det jag förväntar mig ska ske faktiskt händer. Dialogen med språksvag personal tenderar att bli minimal, vilket försvårar och tynger övriga kollegor som talar bra svenska.Det är mycket bra att S inser att språktester inte är av ondo och att enhetschefer kan få stöd vid rekrytering för att säkerställa att kunskaperna är tillräckliga.

Fullmäktige avslutades med en enkel fråga av Miljöpartiet, en fråga som frågeställaren redan visste svaret till och fokus istället blev på det inledande talet. En text som SKR och kommunjurist var överens om inte låg under kommunens kompetens eftersom det handlade om internationell politik. Svaret var inte det viktiga utan möjligheten att tala om det som låg frågeställaren allra närmast hjärtat och det med ord som provocerade och utelämnade fakta. Om det demokratiska verktyget fråga missbrukas kan det bli ett verktyg för både propaganda och rasism (vilket faktiskt tidigare har skett). Det var långt ifrån ett enigt fullmäktige som efter votering beslutade att att frågan fick ställas. Kristdemokraterna var ett av de partier som reserverade sig mot beslutet.

Reservation ärende 15/24

Utrikespolitiska frågeställningar faller utanför den kommunala kompetensen enligt kommunallagen. Den enkla frågan bör inte heller få ställas då det leder till, att en acceptans av ledamotens skrivning om folkmord leder till att kommunen gör en utrikespolitisk och folkrättslig deklaration, och det substansmässiga innehållet kan då tolkas som att det påkallar behovet av insatser riktade mot individer i utlandet. Skrivelsen är dessutom både tendensiös och ensidig i sitt innehåll som avser ett krig där två parter deltar och dess civilbefolkning lider sviterna av. I sammanhanget är det även tänkvärt att ordet folkmord kommer från Förintelsen under Andra världskriget:

Folkmord, även kallat genocid, är avsiktliga och systematiska handlingar i syfte att helt eller delvis förinta en grupp utvald eller definierad genom nationalitet, etnicitetras eller religiös tillhörighet vilket gör det hela än mer anmärkningsvärt.

Vi behöver fler deltidsbrandmän!

Av , , Bli först att kommentera 8

Det har redan gått nästan två dagar sedan kommunfullmäktige utan att jag har hunnit skriva om det. Och även om tidningarna har skrivit en del är det mycket som inte kommenterats. Till exempel att om vi inte tillåter gatumusik fram till kl.21 i Centrumfyrkanten eller på Himmelska Fridens torg i Holmsund så har vi inte en levande stadskärna. Eller varför inte något om frågan som inte borde fått ställas? Det var en fråga som fick analyseras av både SKR och kommunjurist innan den ändå ställdes efter votering? Vilka frågor ingår i den kommunala kompetensen? Inte ett ord om detta i varken VK eller Folkbladet.

Det är bra med debatt, men hur den framförs emellanåt får inte gå okommenterad för då glider vi på vad som är acceptabelt eller ej. De demokratiska verktygen motion, interpellation och fråga ska inte missbrukas till egen gagn. Detta ska jag återkomma till i nästa blogg.

Förutom de exempel jag lyfter som inte blivit kommenterade eller rapporterade om i media så kan vi sammanfatta dagen med att det var kompetensförsörjning och rekrytering som stod i fokus. Inte bara en utmaning utan ett konkret verklighetsproblem som alltför många valt att ignorera. Att säga att det är en utmaning är att skrapa på ytan av problemet. Vården och äldreomsorgen har länge ropat efter personal, men det stannar inte där. Hur lite personal kan vi ha ute i verksamheten och ändå klara av uppdraget?

Jag och min kollega, Jan Kollberg, ställde frågor till Brand och Räddningsnämndens ordförande om villkoren för deltidsbrandmän. En yrkesgrupp som inte uppskattas förrän de behövs i en tid av kris. Visst gör kommunen insatser för att rekrytera, men långt ifrån tillräckligt görs för att dessa män och kvinnor ska bli kvar i yrket. De utbildas till en kostnad av ca en kvarts miljon kr/person. Efter två år slutar många och om fyra försvinner så är det en miljon kronor. Pengar som måste läggas ut igen vid nyrekrytering och utbildning. VK rapporterade om detta.

Interpellationen i dess helhet

Till

Brand och Räddningsnämndens ordförande
Lena Karlsson Engman (S)


Är Umeå kommun en attraktiv arbetsgivare för deltidsbrandmän?

Sedan länge är det brist på deltidsbrandmän i många kommuner och så även i Umeå. En anledning är att många finner det svårt att kombinera arbete inom räddningstjänst med ett ordinärt arbete. Arbetsmarknaden har förändrats och när arbetsplatser centraliserats har det blivit svårare att rekrytera deltidsbrandmän utanför staden. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, (MSB), har tagit fram en personalförsörjningsstrategi riktad just mot rekrytering av deltidsbrandmän. Målbilden är att kommunerna vid utgången av år 2026 ska ha lyckats vända den negativa trenden så att minst 50% av Sveriges brandstationsorter med deltidsbrandmän har en fungerande personalförsörjning.

Strategin lyfter vikten av positiva huvudarbetsgivare och att de har en realistisk bild av vad uppdraget innebär för arbetsplatsen. Arbetsgivare ska känna att de gör en värdefull insats genom att tillåta anställda att bli deltidsbrandmän. Räddningstjänsten ska också underlätta för deltidsbrandmän att kombinera familjeliv med beredskapstjänst. Det vara enkelt att vid behov byta beredskapspass och scheman ska vara överskådliga och lättbegripliga. Tyvärr är det inte så.

Idag är krav på sju dagars sammanhängande beredskap vanlig vilket är påfrestande både för den enskilde och familjelivet. Många deltidsbrandmän har rekryterats och utbildats, men alldeles för många slutar efter ca två år. Det handlar om stora kostnader och här bör kommunen kunna göra mer. Traditionellt har deltidsbrandmän rekryterats från mansdominerade privata företag, men kommunala verksamheter bör underlätta rekrytering av deltidsbrandmän genom kombinationstjänster. Fler insatser för rekrytering är bra, men fler insatser behövs för att deltidsbrandmän ska stanna kvar i yrket.

Med anledning av detta ställer vi följande frågor:

  • Hur stort är rekryteringsbehovet av deltidsbrandmän idag i Umeå kommun?
  • Hur marknadsförs yrket och vad gör kommunen som arbetsgivare för att det ska vara möjligt att kombinera en tjänst med att vara deltidsbrandman?
  • Anser du att det ska vara möjligt att ställa upp i beredskap delar av dygnet för den som inte arbetar på orten? (Dvs beredskap kvällar och nätter på hemmaplan)

 

 

Jan Kollberg (KD)
Veronica Kerr (KD)

 

 

Skärpt lagstiftning ger konsekvenser

Av , , Bli först att kommentera 9

Rätt ska vara rätt och lagar är gjorda för att följas eller är de det? Vad händer när en lag införs och det är så uppenbart att den kommer att vara omöjlig att följa, ska den då ses som en rekommendation? Såklart inte, men ännu vet vi inte hur det kommer att bli fr om den 1 juli när en lagändring träder i kraft som berör kommunernas hemtjänst. TV4 nyheterna rapporterade för ett par dagar sedan att var tredje kommun kommer inte att klara lagkravet om en fast omsorgskontakt i hemtjänsten där kontakten är en tillsvidareanställd undersköterska. Det är en skärpning av lagstiftningen eftersom fast omsorgskontakt infördes redan förra året, men bara för att kravet på att det ska vara en undersköterska betyder det inte att det finns tillräckligt många. Vad blir konsekvenserna?

Redan för ett par veckor sedan i samband med kommunfullmäktige lämnade jag in en interpellation till Carin Nilsson, äldrenämndens ordförande om just detta. Svaret var tänkt till den 24 april, men eftersom Carin inte var närvarande skjuts frågorna fram till sammanträdet i maj. Dvs besked ges en månad innan lagen börjar gälla. Idag är färre än 48 % av personalen i äldreomsorgen utbildade undersköterskor och den låga siffran finns även bland de externa hemtjänstutförarna. Det är ett nationellt bekymmer att få utbildar sig till undersköterska, men vad kommer att hända för de som har hemtjänst? Kommer det att vara samma villkor och konsekvenser för både kommunens hemtjänst som för de privata utförarna? Kan kommunen fortsätta som förut och samtidigt ge varningar till de utförare som inte har tillräckligt många undersköterskor? Eller i värsta fall häva avtalet till de som inte följer lagen?

Det är sagt att LOV (lagen om valfrihet) ska vara konkurrensneutral, men det är det ingen som tror på vilket också debatten förra mandatperioden visade. Istället för konkurrensneutralitet så konkurrerar kommunen hårdare än tidigare om samma personal. Det är därför inte konstigt att jag inte är den enda som undrar vad som kommer att hända efter den 1 juli.

 


Till

Äldrenämndens ordförande
Carin Nilsson (S)


Kommer Umeå kommun att följa lagen efter den 1 juli?

Den 1 juli 2022 infördes en ny bestämmelse i socialtjänstlagen (2001:453), SoL, med krav på att den som har hemtjänst ska erbjudas en fast omsorgskontakt, om det inte bedöms vara uppenbart obehövligt. Från och med den 1 juli 2023 får endast den som har ett bevis om rätt att använda yrkestiteln undersköterska utses till fast omsorgskontakt.

En annan förändring är att undersköterska blir en skyddad yrkestitel vilket innebär att ett bevis behövs från Socialstyrelsen för den som vill använda sig av titeln undersköterska inom vård och omsorg. Den som är tills vidare anställd som undersköterska den 1 juli kan använda sig av titeln undersköterska t o m den 30 juni 2033 utan bevis.

Det är positivt att undersköterskan får en skyddad yrkestitel, förhoppningsvis kan detta ge mer status till yrket och locka fler sökande. Behovet av utbildade undersköterskor är enormt, idag är färre än hälften (48%) av de som arbetar i kommunens äldreomsorg utbildad. Ca 2000 personer i kommunen har idag hemtjänst och även om inte alla har behov av en fast omsorgskontakt vet vi redan nu att det blir svårt att följa lagen. Lagen gäller oavsett utförare, men det är oklart om konsekvenserna blir de samma för kommunen som för de LOV företag som idag inte har tillräckligt hög andel utbildad personal.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

  • Vilken planberedskap finns för att kommunen ska uppfylla lagen om att endast undersköterskor ska vara kontaktpersoner i hemtjänsten efter den 1 juli?
  • Vilka åtgärder anser du vara nödvändiga för att öka andelen utbildad personal i hemtjänsten?
  • Vilka risker ser du med att lagen införs om inte kommunen lyckas med att följa den?
  • Vilka konsekvenser kan bli aktuella för den utförare som inte klarar kravet på att endast undersköterskor ska vara kontaktpersoner?

 

 

Veronica Kerr
Kristdemokraterna