Vi behöver fler deltidsbrandmän!

Av , , Bli först att kommentera 8

Det har redan gått nästan två dagar sedan kommunfullmäktige utan att jag har hunnit skriva om det. Och även om tidningarna har skrivit en del är det mycket som inte kommenterats. Till exempel att om vi inte tillåter gatumusik fram till kl.21 i Centrumfyrkanten eller på Himmelska Fridens torg i Holmsund så har vi inte en levande stadskärna. Eller varför inte något om frågan som inte borde fått ställas? Det var en fråga som fick analyseras av både SKR och kommunjurist innan den ändå ställdes efter votering? Vilka frågor ingår i den kommunala kompetensen? Inte ett ord om detta i varken VK eller Folkbladet.

Det är bra med debatt, men hur den framförs emellanåt får inte gå okommenterad för då glider vi på vad som är acceptabelt eller ej. De demokratiska verktygen motion, interpellation och fråga ska inte missbrukas till egen gagn. Detta ska jag återkomma till i nästa blogg.

Förutom de exempel jag lyfter som inte blivit kommenterade eller rapporterade om i media så kan vi sammanfatta dagen med att det var kompetensförsörjning och rekrytering som stod i fokus. Inte bara en utmaning utan ett konkret verklighetsproblem som alltför många valt att ignorera. Att säga att det är en utmaning är att skrapa på ytan av problemet. Vården och äldreomsorgen har länge ropat efter personal, men det stannar inte där. Hur lite personal kan vi ha ute i verksamheten och ändå klara av uppdraget?

Jag och min kollega, Jan Kollberg, ställde frågor till Brand och Räddningsnämndens ordförande om villkoren för deltidsbrandmän. En yrkesgrupp som inte uppskattas förrän de behövs i en tid av kris. Visst gör kommunen insatser för att rekrytera, men långt ifrån tillräckligt görs för att dessa män och kvinnor ska bli kvar i yrket. De utbildas till en kostnad av ca en kvarts miljon kr/person. Efter två år slutar många och om fyra försvinner så är det en miljon kronor. Pengar som måste läggas ut igen vid nyrekrytering och utbildning. VK rapporterade om detta.

Interpellationen i dess helhet

Till

Brand och Räddningsnämndens ordförande
Lena Karlsson Engman (S)


Är Umeå kommun en attraktiv arbetsgivare för deltidsbrandmän?

Sedan länge är det brist på deltidsbrandmän i många kommuner och så även i Umeå. En anledning är att många finner det svårt att kombinera arbete inom räddningstjänst med ett ordinärt arbete. Arbetsmarknaden har förändrats och när arbetsplatser centraliserats har det blivit svårare att rekrytera deltidsbrandmän utanför staden. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, (MSB), har tagit fram en personalförsörjningsstrategi riktad just mot rekrytering av deltidsbrandmän. Målbilden är att kommunerna vid utgången av år 2026 ska ha lyckats vända den negativa trenden så att minst 50% av Sveriges brandstationsorter med deltidsbrandmän har en fungerande personalförsörjning.

Strategin lyfter vikten av positiva huvudarbetsgivare och att de har en realistisk bild av vad uppdraget innebär för arbetsplatsen. Arbetsgivare ska känna att de gör en värdefull insats genom att tillåta anställda att bli deltidsbrandmän. Räddningstjänsten ska också underlätta för deltidsbrandmän att kombinera familjeliv med beredskapstjänst. Det vara enkelt att vid behov byta beredskapspass och scheman ska vara överskådliga och lättbegripliga. Tyvärr är det inte så.

Idag är krav på sju dagars sammanhängande beredskap vanlig vilket är påfrestande både för den enskilde och familjelivet. Många deltidsbrandmän har rekryterats och utbildats, men alldeles för många slutar efter ca två år. Det handlar om stora kostnader och här bör kommunen kunna göra mer. Traditionellt har deltidsbrandmän rekryterats från mansdominerade privata företag, men kommunala verksamheter bör underlätta rekrytering av deltidsbrandmän genom kombinationstjänster. Fler insatser för rekrytering är bra, men fler insatser behövs för att deltidsbrandmän ska stanna kvar i yrket.

Med anledning av detta ställer vi följande frågor:

  • Hur stort är rekryteringsbehovet av deltidsbrandmän idag i Umeå kommun?
  • Hur marknadsförs yrket och vad gör kommunen som arbetsgivare för att det ska vara möjligt att kombinera en tjänst med att vara deltidsbrandman?
  • Anser du att det ska vara möjligt att ställa upp i beredskap delar av dygnet för den som inte arbetar på orten? (Dvs beredskap kvällar och nätter på hemmaplan)

 

 

Jan Kollberg (KD)
Veronica Kerr (KD)

 

 

Dagens chock..

Av , , 3 kommentarer 11

”Dagens chock – det är lättare att rekrytera till jobb med bra arbetsmiljö”

Att det skulle vara lättare att rekrytera till jobb med bra arbetsmiljö kan inte komma som en chock för någon, just därför blir rubriken desto mer iögonfallande. Vad menar skribenten? Är det ett hån mot de som har svårt att rekrytera personal för att de inte förstått vad det är som krävs? Rubriken kommer från en ledare i Dagens Nyheter som handlar om kommuners svårigheter med att rekrytera personal till äldreomsorgen. Enligt deras undersökning uppger mer än hälften av kommunerna att de har svårigheter med att rekrytera och 50% av dem har brist på personal. För den som arbetat länge med äldreomsorgsfrågor är detta ingen nyhet. För den som känner till demografin, många födda på 1940 talet och betydligt färre femtio år senare, har förstått att det blir många äldre med vårdbehov och färre som kan arbeta inom omsorgen.

Egentligen är jag trött på frågan, den som är välfärdens kärna, vem ska arbeta i framtidens vård och omsorg, men det vill jag inte erkänna. Det är när vi tröttnar på något som vi lämnar och går vidare och hoppas att någon annan tar hand om problemet. Jag vill att frågan ska vara levande och känd för många och inte begränsad till endast Äldrenämndens ledamöter därför välkomnar jag varje artikel om det oavsett hur trött jag är på ämnet. Med omvärldsbevakning finns möjligheter till att hitta nya lösningar. Som det är nu med färre människor som ska vårda fler blir det mer styrning och kontroll. Det märks desto mer inom hemtjänsten där människors hem blir någon annans arbetsplats. Fort ska det gå.

Inom äldreomsorgen brukar Helsingborg lyftas upp som ett gott exempel där närmare 90% av personalen har relevant utbildning. Ett fåtal vårdbiträden och övriga är undersköterskor. Det kan vara så många som 100 sökande till en tjänst och särskilda demensavdelningar finns med utbildad personal. Goda möjligheter till utevistelse ges där de boende själva med lätthet kan nå uteplats och trädgård. Allt detta tog jag till mig när jag besökte Helsingborg och ett av deras vårdboenden i november. Umeå jämförs ofta med Helsingborg eftersom städerna är ungefär lika stora, men med äldrevården där brister likheterna.

Det är komplicerat med att hitta relevanta jämförelser kommuner emellan eftersom det är så många faktorer som spelar in. Att jämföra hemtjänsten i Umeå som har 133000 invånare och åtta hemtjänstutförare med en kommun som Arjeplog i Norrbotten fungerar inte. Arjeplog må vara Sveriges fjärde största kommun till ytan, men har endast 2635 invånare. Dvs ungefär lika många som har hemtjänst i Umeå. DN beskriver hemtjänsten i Arjeplog som en solskenshistoria där de har god bemanning, låg personalomsättning  och lätt att hitta vikarier. Personalen ”behandlas som kompetenta yrkespersoner som klarar av sina jobb utan att styras uppifrån med scheman som dikterar arbetsdagen minut för minut.”

Trots att det inte går att göra en rättvis jämförelse mellan Umeå och Arjeplog så är denna omvärldsbevakning högst relevant. Visst ska vi vara försiktig med skattemedel, Umeå har en ”billig” hemtjänst när det gäller kostnad per timme, men om den drivs för effektivt i kostnadsbesparingar kan det slita både på personal och de som är beroende av tjänsten. I Umeå finns det hemtjänstinsatser som inte ska ta längre tid än 4,8 minuter. 4,8 minuter!! Det finns ingen tid till det oväntade. Enligt DN och en rapport från Kommunal är det bara 22 % av dem inom hemtjänsten som jobbar strikt minutstyrt som har tid till alla sina arbetsuppgifter, samtidigt som 57 procent har svårt att hinna gå på toaletten eller ta en kopp kaffe. Det är vansinniga siffror och jag vet inte exakt hur vi har det i vår kommun, men helt klart finns det stort utrymme för förbättring!

Ge polisen de verktyg de behöver!

Av , , 2 kommentarer 14

Årets första kommunstyrelse är idag och det mötet definierar hur fullmäktige i slutet av månaden kommer att bli. Vilka ärenden är på agendan? Kommer debatten att bli lång eller är det frågor med stor konsensus? Dagordningen är oväntat lång, men det är mycket få ärenden som kommer att beslutas i fullmäktige. Övriga ärenden hanteras av kommunstyrelsen. Ärenden som alltid stannar i kommunstyrelsen, det är remissvar när staten är intresserad av att veta kommuners synpunkter på olika förslag. Vid dagens sammanträde hanterar kommunstyrelsen fyra remissvar, men det är ett svar som väckt uppmärksamhet – Visitationszoner, vilket VK rapporterar om idag. Detta är inget nytt förslag utan något som varit aktuellt och efterfrågat sedan innan valet. Inte i norra Sverige där vi inte har utsatta områden på samma sätt som i storstäderna, men det måste ses som ett verktyg för polisen att bekämpa gängkriminalitet och brottslighet. Som alltid när verktyg inskränker personers frihet eller integritet ska försiktighet råda det ser jag som en självklarhet!

VK har intervjuat ett urval politiker och som man väljer får man svar därefter. Det är olyckligt när svaren blir antingen svart eller vitt, rätt eller fel. Möjligheten för polisen att besluta om visitationszoner innebär inte ett slut för det förebyggande arbetet som Socialdemokraterna verkar tro. Inte heller att det ger polisen oändliga rättigheter att visitera vem som helst när som helst som Vänsterpartiet ger uttryck för. Det är en bra tjänsteskrivelse som förvaltningen tagit fram där politiken svarat med känsloargument istället för att bejaka polisens önskemål om bättre verktyg.

Vad innebär då visitationszoner?  Så här står det i sammanfattningen av utredningen: Säkerhetszoner – ökade möjligheter för polisen att visitera för att förebygga brott (Ds 2023:31) 

”I vissa situationer kopplade till konflikter i och mellan kriminella nätverk är polisens nuvarande befogenheter att kroppsvisitera personer och genomsöka transportmedel för att söka efter vapen och andra farliga föremål inte tillräckliga. Polisen behöver bättre förutsättningar att använda tvångsmedlen för att effektivare kunna förhindra skjutningar och sprängningar och trygga allmänheten. Behovet av effektivare verktyg kan mötas med utökade förebyggande befogenheter inom tidsbegränsade zoner. I promemorian föreslås därför att det införs regler om ett nytt system med zoner, som kallas säkerhetszoner, i polislagen som i stort innebär följande. Polismyndigheten ska få införa en säkerhetszon i ett visst område om det med hänsyn till en konflikt mellan grupper finns en påtaglig risk för brottslig verksamhet som innefattar skjutning eller sprängning i området, och åtgärden är av synnerlig vikt för att förebygga eller förhindra sådan brottslig verksamhet. Polismyndigheten ska omedelbart publicera ett beslut om en säkerhetszon och informera om det på annat verksamt sätt, bl.a. för att säkerhetszonen ska få avsedd brottsförebyggande effekt och för att bidra till förståelse för åtgärden. Ett beslut om att införa en säkerhetszon ska som längst få gälla i två veckor, men ska kunna förlängas genom ett nytt beslut. Den som beslutet angår ska, om beslutet gått honom eller henne emot, kunna överklaga det till allmän förvaltningsdomstol. Inom en säkerhetszon ska polismän ha utökade befogenheter att kroppsvisitera personer och genomsöka transportmedel för att söka efter vapen eller andra farliga föremål. Ingripanden ska få ske i den utsträckning det behövs för syftet med säkerhetszonen. Protokoll ska föras över alla ingripanden. I polislagen finns redan en generell skyldighet att föra protokoll över husrannsakningar enligt den lagen, vilken kommer omfatta husrannsakningar i en säkerhetszon. I promemorian föreslås att det även införs en generell skyldighet att föra protokoll över kroppsvisitationer enligt polislagen, inklusive kroppsvisitationer i en säkerhetszon. Den föreslagna regleringen är angelägen och bör därför träda i kraft så snart som möjligt.”

Observera!

  • Polisen behöver bättre förutsättningar för att förhindra skjutningar och sprängningar och trygga allmänheten.
  • Säkerhetszon kan införas om det finns påtaglig risk för brottslig verksamhet som innefattar skjutning eller sprängning
  • Vid beslut om att införa säkerhetszon ska polisen omedelbart publicera och informera för brottförebyggande effekt samt bidra till förståelse för åtgärd
  • Ett beslut om säkerhetszon ska längst få gälla i två veckor, kan vid nytt beslut förlängas
  • Protokoll ska föras över alla ingripanden

Socialdemokraterna och Miljöpartiet säger nej men Kristdemokraterna säger ja till att ge svensk polis de verktyg dom behöver.

Samråd ger legitima beslut

Av , , Bli först att kommentera 9

Debatt: Varför inkluderas inte funktionsrättsorganisationer? (vk.se) Allianspartierna i Individ och Familjenämnden skriver i dagens VK.

 

Dagarna innan jul beslutade Individ och familjenämnden om ett mycket stort besparingspaket. Besluten som togs innebär förändringar av servicenivåerna inom funktionshinderomsorgen, inklusive byggandet av tvåplansgruppbostäder, avskaffade matsubventioner, daglig verksamhet för personer utan beslut samt insatserna kontaktperson och ledsagning. Vidare inkluderar beslutet att samordna personalen och låta dem arbeta på flera olika gruppboenden. Anledningen till förändringarna är att nämnden har ett stort budgetunderskott och saknar personal. Uppdraget till förvaltningen att ta fram åtgärder gavs förra våren, dvs innan jag själv hade tagit plats i nämnden.

Det var inte mycket som gick smidigt den förmiddagen och det blev ovanligt många ajourneringar utan att det slutade i enighet. (Vilket det sällan gör även utan ajourneringar..) Det är mycket bra att det går att ajournera ett möte eftersom nya uppgifter kan framkomma under mötet eller så lägger den politiska majoriteten fram helt nya yrkanden för övriga partier att ta ställning till. Nej, möjligheten att lägga fram nya yrkanden under sittande möte ska inte tas bort, det vore både odemokratiskt och vansinnigt om det finns en osäkerhet om vad som ska beslutas. Jag vill istället att den politiska majoriteten ska känna ett särskilt ansvar för dagordningen där syftet ska vara bra beslut med hög legitimitet. När jag skriver legitimitet menar jag beslut som är väl förankrade i de verksamheter som berörs samt att de är väl utredda. Kritik mot beslut kan kvarstå, men i grunden ska det finnas en förståelse till varför beslut tas i synnerhet hos de människor som besluten berör. I detta fall har inte kritiken låtit vänta på sig vilket Folkbladet rapporterat om.

Det finns regler och det finns förväntningar på politiken och oss politiker. Om nämnden bröt mot regler är en sak, men att bryta mot förväntningar och skada förtroenden är svårare att fixa. Att samråda innebär inte att det måste sluta i enighet, men kanske någon ny aspekt kommer fram. Eller andra förslag på lösningar. Kunskap om vad som är på gång är makt, ger inkludering och misstanken om att ”kommunen har en baktanke” med beslutet minskas avsevärt. I grunden handlar det om respekt och hur vi vill att andra ska bemöta oss när svåra beslut ska tas. Detta gäller oavsett nämnd eller styrelse.

Mer kunskap om kommuners förutsättningar – Läs DN debatt!

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag var inte speciellt bra på geografi när jag var barn, men jag tyckte ändå att just kartor var intressant oavsett om det var en karta av Sverige, Nordamerika eller hela världen. Att kunna namnen på huvudstäder var ett måste och gärna kuriosa om länderna i övrigt, men när det kom till Sverige var det lite sämre ställt. Jag minns provet på mellanstadiet när vi skulle skriva ut Sveriges landskap på en karta och jag hade lärt mig dem utantill från norr till söder. Problemet var att jag missade ett landskap och alla därefter flyttades ”uppåt” på kartan. Inte många rätt blev det.

Visst har jag ibland irriterat mig i samtal när jag varit i kontakt med företag som inte vetat vilket län Umeå tillhör eller när Västerbotten blandas ihop med Västernorrland. Sverige är avlångt och när jag besökt Skåne har jag drabbats av en svår avundsjuka att de bor så nära kontinenten och lätt att lämna. I Region Skåne finns idag 33 kommuner, 33 kommuner på en geografisk yta ungefär lika stort som Skellefteå kommun och då har vi 14 kommuner till i vår region. Ni som läser känner säkert redan till detta, men jag fortsätter ändå att nämna det när jag träffar partikamrater från södra Sverige för att det ska finnas en förståelse för hur olika våra förutsättningar är. De kan ha läst om Lycksele BB som är stängt och att det kan vara så långt som 40 mil till BB för en havande kvinna i Västerbotten, men att riktigt förstå vad det innebär är svårare. Hur klarar kommuner av att ge kommunal service när unga människor tidigt lämnar kommunen för att inte återvända och de som bor kvar är i behov av äldreomsorg där arbetskraften inte räcker till? I Västerbotten är höga kommunalskatter vanliga, men jag ser att Dorotea inte längre har Sveriges högsta kommunalskatt när Degerfors passerar med 15 öre. Långa avstånd kostar och geografiska avstånd slår ofta undan benen för kommunal service, t ex i Åsele kommun där hemtjänst för de som bor i Fredrika stationeras i Åsele sex mil bort samtidigt som äldreboendet läggs ner.

Dagens Nyheter har en sektion som heter Norra Sverige och det var där jag läste om hemtjänstens långa transportsträckor. Det är bra att det skrivs om hur små kommuner kämpar och att vi som läser och vet hur det kan vara berättar det vidare. Västerbotten är fantastiskt och jag har svårt att se mig någon annanstans (även om jag försökt). Några som uttrycker det klart och tydligt om kommunernas förutsättningar är presidiet i Akademi Norr, fyra KSO från de fyra nordligaste länen skriver i dagens DN. Läs och sprid! Vill vi att hela norra Sverige ska leva så krävs förändringar.

DN Debatt. ”I AB Sverige landar bollen hos kommunen – och blir liggande”

”Norra Sverige behöver arbetskraft och utbildad arbetskraft är en konkurrens­fråga. Svenskt Näringslivs rapport ”Vem ska göra jobbet?” lägger ansvaret på kommunerna. ”För att nå dit behöver kommunerna kartlägga behoven, dimensionera utbildningarna, samverka regionalt och med näringslivet, utveckla vägledning och locka elever till utbildningar där jobben finns.”

Arbetsförmedlingen kartlägger för övrigt inte behoven för yrken med mindre än 100 anställda i en kommun (de har troligen ingen kunskap om storleken på inlandskommuner – 100 jobb är mycket i en kommun på några tusen invånare).”

 

Bild tagen augusti 2022 mellan Fredrika och Åsele. Totalt 124 vindsnurror finns i kommunen och de kan producera el för nära 240 000 hushåll. Intäkten kan ligga upp mot en miljard kronor, pengar som kommunen inte får ta del av. Här borde det vara en självklarhet att ersättning ges till de kommuner som bejakar vindkraft.

 

Hot och våld på rekordhög nivå i Umeås skolor!

Av , , 6 kommentarer 7

Det är svårt att greppa rubriken i dagens VK och att förstå vad som finns bakom. Artikeln handlar inte om rykten eller vittnesmål utan tar helt krasst upp statistik från kommunens interna rapporteringssystem. Totalt rapporterades det in 483 anmälningar om hot och våld under 2022, vilket var 15 stycken fler än den tidigare högsta nivån, från 2019. Mellan januari och augusti 2023 har det hittills rapporterats in 345 incidenter, vilket motsvarar en helårsprognos om 517 händelser. Både 2022 års statistik och den prognostiserade statistiken för 2023 visar en fördubbling av anmälningarna om hot och våld sedan 2018. Incidenterna sker främst i grundskolan och de absolut mest allvarliga sker på högstadiet. Det är inte en acceptabel arbetsmiljö varken för lärare eller elever. Vem vill gå till arbetet och vara rädda för de som man ska vara till för? När är gränsen passerad?

Det sorgliga är att nyheten inte är ny i sig utan det nya är att situationen blivit värre. Om påståendet att det är pga ökad anmälningsbenägenhet efter pandemin låter jag vara osagt, men att skolorna inte följer arbetsmiljölagen enligt Arbetsmiljöverket är självklart ett stort problem. Att läraryrket sedan tillhör den bransch i hela samhället där man har störst risk att råka ut för arbetsorsakade besvär var för mig en nyhet och gör det svårare att locka människor till yrket. En förändring behövs!

Eftersom problemet inte är nytt bläddrade jag igenom tidigare blogg inlägg och hittade detta från 2020. Inlägget är skrivet ett par månader efter det att vår motion om att anställa pensionerade poliser i skolan som säkerhetssamordnare hanterats i kommunfullmäktige. När jag läser inlägget påminns jag om den raljanta tonen som fördes om att vi kristdemokrater vill se uniformerade poliser i korridorerna samt att vi underkänner både lärare och fritidspedagogers arbete i skolan. Tre år senare har problemen och anmälningarna ökat i antal…

 

Blogginlägget från september 2020 i sin helhet.

Färre vuxna ger otrygg skola – vad var det vi sa?

I slutet av maj behandlade kommunfullmäktige Kristdemokraternas motion om att anställa säkerhetssamordnare i skolan där vi ser pensionerade poliser som en möjlighet och resurs. Debatten var emellanåt något märklig där partiföreträdare valde att missuppfatta oss fullständigt och påstod att vi Kristdemokrater ville se uniformerade poliser i korridorerna och att vi samtidigt också underkänner både lärare och fritidspedagogers arbete. Inget kunde vara mer fel! Jag beklagar att det inte fanns mer förståelse för den oro som både jag och flera andra känner. VK rapporterade dagen efter:

I dagens VK, fyra månader efter att motionen avslogs, läser vi:

Jag är inte förvånad. Vår motion handlade inte om att ställa personalgrupper mot varandra utan att ta till vara den särskilda kompetens som pensionerade poliser har. Både när det gäller trygghetsskapande och att vara en del i värdegrundsarbete. Elever är otrygga och nu rapporterar skolorna och media. I våras fick vi svaret att barn och unga i Västerbotten är tryggare än andra, men det gäller inte alla barn. I dagens tidning uttalar sig verksamhetschefen för Elevhälsan att det finns skäl att ta problemen på allvar. Vi kristdemokrater tar frågan om trygghet för barn och elever på allvar och vi har inte släppt frågan.

Fler upplevelser 2024 och löften som infriats!

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Tiden går fort sägs det och sanningen är att det behöver inte ens vara speciellt roligt för att tiden ska upplevas passera fortare. Det är aldrig barn och unga som säger att tiden går för fort utan det är med åldern som hastigheten ökar. En dansk forskare har kommit fram till att det handlar om hur många upplevelser man har under en tidsperiod som påverkar tidens ”hastighet”. För den som upplever en stor mängd saker under en viss tidsperiod upplever att tiden går långsammare under den perioden. Men för barn som upplever nya saker hela tiden kan tiden gå långsammare.

Det här kanske inte är någonting nytt, mer av en självklarhet än en nyhet, men det fick mig ändå att tänka mer på hur jag själv upplever tiden. I synnerhet så här i början av 2024. Ett nytt år redan! Lösningen till frustrationen över att tiden går så fort är alltså att uppleva mer. Visst är det lätt att glömma och därför älskar jag nyårskrönikor och verksamhetsberättelser som påminnelser eller när mobilen skapar egna fotoalbum som ”Dagar med snö i Holmsund” eller ”Upptäcktsfärd”. De blir musiksatta bildresor från alla de tusentals bilder i mobilen som jag ändå aldrig gör nåt med och jag fascineras över hur mycket jag har upplevt och förstås hur gammal jag blivit.

Om sanningen ska fram så har jag saknat att blogga så pass mycket att jag nu är redo att skriva igen. Det finns mycket jag önskar mig av 2024 och för att sakta ner tiden lite vill jag fylla året med upplevelser. Det kommer att bli politik med kristdemokratiskt perspektiv, men också personliga tankar och reflektioner. Önskar gamla och nya läsare ett gott och rikt 2024!

Förutom min nyårsönskan delar jag med mig av en bild från valrörelsen 2022, idag ser vi effekten! !