Företagare är samhällsbärare!

Av , , 6 kommentarer 15

Idag har jag varit ute med Näringslivsutskottet och besökt företag, 1646 Studios och Mäklarcity, vilket jag älskar att göra. Det är precis som signaturen Erik kommenterat på mitt förra inlägg, företagarna är samhällsbärarna och de som gör skillnad på arbetsmarknaden! Från vänsterhåll (inte alla, men från alldeles för många) kommer osaklig kritik, lite uppskattning och om det gäller företagare i fel bransch får de inte göra vinst. Bristande kunskaper eller socialistisk logik?

**************************

Erik
22 oktober, 2014 kl 18:57
Kollade snabbt igenom personerna i nya fullmäktige. Var är samhällsbärarna? De som ska göra skillnad på arbetsmarknaden! De som de flesta politiker, utom vänstern, vurmar för. Vilken yrkesgrupp tänker jag på?

Redigera
Svara

Veronica Kerr (inläggsförfattare)
23 oktober, 2014 kl 08:14
Jag tänker på företagare, de som skapar arbetstillfällen och skapar välfärd!

Redigera
Svara

Erik
23 oktober, 2014 kl 10:27
Javisst är det företagarna jag tänker på. Nu består ju fullmäktige av socionomer, lärare, studerande, någon som kallar sig tjänsteman. Förvisso finns två företagare men vad jag kan se har de inga anställda och då är det ju inte riktigt på riktigt. Jag hoppas dock att många ledamöter vill tänka som en företagare i de beslut som fattas.

**********************************************

Medan vi var på företagsbesök presenterade regeringen sin budget och Spiric ledde en presskonferens där hon presenterade den nya oppositionen i Umeå politiken. Tre kvinnor, tre partier, men tydligen fullständigt överens om allt. Kan det verkligen stämma? Jag har inte läst alla detaljer i budgeten, men det jag har hört gjorde mig ledsen. Det finns mycket att ifrågasätta när det gäller den socialistiska politiken och det verkar som om jag kommer att få många tillfällen att återkomma till den. Från gårdagens rapportering om Norrbotniabanan har jag lärt mig att det är visst helt OK att lova något kommer att ske utan att behöva säga när eller överhuvudtaget behöva avsätta pengar till finansiering är ett konkret löfte enligt vänstern.

Nytt fullmäktige och interpellation

Av , , 3 kommentarer 13

Det händer en hel del i Umeå politiken, en del i det fördolda och en del helt öppet i media. Valresultatet i september ledde till att två nya partier fick plats i kommunfullmäktige, Fi och Sverigedemokraterna samtidigt som äldre etablerade partier tappade mandat. Socialdemokraternas starke man, Lennart Holmlund aviserade redan i augusti förra året att han inte var aktuell till omval och det stod klart att flera av ordförandeposterna i nämnderna skulle komma att bemannas av nya ledamöter. Helt klart en ny politisk scen.

Tamara Spiric har meddelat att hon lämnar politiken och vi var många som blev förvånade eftersom det aldrig funnits en antydan till att det var aktuellt. Många har kritiserat Spiric för beslutet med tanke på att hon ändå var första namn till kommunen och det var många som hade förväntat sig att hon skulle gå vidare till riksdagen med den plats hon hade på riksdagslistan. En del menar att hon har lurat väljarna, själv menar jag att det är ett beslut som hon själv måste få ta. Spiric vill prioritera föräldraskapet och det har jag den största förståelsen för. Familjen är viktigt och kommer före politiken. Alltid. Det är något vi kristdemokrater är och har alltid varit tydliga med.

Jag har gillat att ta debatten med Tamara och här uttalar jag mig i radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=5987166 Obs bilden är tagen vid ett helt annat tillfälle.

Lennart Holmlund har uttalat sig om att aldrig förr har så många hoppat av politiken innan mandatperioden ens börjat. Det är idag också klart att förutom nya partier i fullmäktige blir det även en politisk vilde när en av Miljöpartiets ledamöter hoppar av, men stannar i fullmäktige. Vem sa att politik är ointressant? Det är bara några få dagar kvar till mandatperiodens första sammanträde (måndag 27 oktober) och till det sammanträdet har jag lämnat in denna interpellation. Ser fram emot svaret, trycker Umeå kommun på landstinget för att få till ett avtal?

 

Interpellation till Kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund (S)

 

När kommer avtal om IVPA skrivas?

Inom kommunen finns en heltidskår i Umeå tätort samt fem deltidskårer med placering i Hörnefors, Holmsund, Sävar, Tavelsjö samt Botsmark. I kommundelarna har brandmännen i beredskap vanligtvis ett ordinarie jobb hos en annan arbetsgivare och vid larm ska de vara på brandstationen inom 4-8 minuter.

Kommunen har ett avtal med Västerbottens landsting om IVPA (i väntan på ambulans) i Botsmark.Om SOS Alarm bedömer att räddningstjänsten tar sig snabbare till en nödställd med livshotande symtom än ambulanssjukvården larmas denna resurs parallellt. Ett liknande avtal finns för centrala Umeå när det gäller hjärtstopp, andningsstillestånd och medvetslöshet.

I väntan på ambulans kan för ändamålet utbildad personal i det lokala brandförsvaret ge syrgas och ha en lugnande effekt. Om det värsta skulle inträffa – medvetslöshet genom hjärtstillestånd – kan personalen inleda hjärt- och lungräddning. Det här är insatser som räddar liv. Trots det har kommunen och landstinget inte slutit avtal om IVPA som omfattar alla kommundelar.

Situationen har gjort att SOS i en del fall har tvingats kontakta ambulanssjukvården och sjöräddningen även om räddningstjänsten skulle ha kunnat vara på plats först. I andra fall har SOS Alarm trots avsaknaden av avtal om IVPA valt att larma räddningstjänsten.

 

Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

  • Varför saknas det avtal om IVPA för en stor del av kommunen – trots att det kan kosta liv?
  • Vad gör kommunen för att ett avtal om IVPA som täcker hela kommunen ska undertecknas, och när kommer ett sådant avtal undertecknas?

 

 

 

Veronica Kerr                                        

Kristdemokraterna                               

 

Konstruktiva samtal och goda exempel

Av , , Bli först att kommentera 10

Igår var jag på Kristdemokraternas kommun och landstingsledningsdag i Stockholm vilket är ett utmärkt tillfälle att träffa partikamrater och kollegor från hela landet. Vi kan lyfta frågor som är aktuella i de egna kommunerna, men också höra mer om de pågående förhandlingarna i kommunerna. I en del kommuner har nya konstellationer bildats som i ex Norrköping (vilket för övrigt Lennart Holmlund har hyllat samarbetet mellan Socialdemokraterna och Kristdemokraterna), men det är tydligt att förutsättningarna i kommunerna ser helt olika ut.

De senaste dagarna har media belyst den problematiska situation som är för de tiggare som finns i Umeå inför vintern samtidigt som vi får läsa och se om de goda initiativ som genomförs.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/oppnar-dorrarna-for-hemlosa

Igår kväll ringde en okänd man och ställde frågor till mig om tiggarnas situation och vad har kommunen gjort. Det var ett mycket intressant samtal när det visade sig att han jobbar som socialantropolog vid Stockholms universitet och hade hamnat i en diskussion på Facebook om tiggare i södra Sverige. Han var intresserad av kommunens samarbete med civilsamhället och ville föra informationen vidare till andra kommuner. Goda exempel ska föras vidare, men jag vet att vi har fortfarande mycket kvar att göra på kommunledningsnivå. Kommunen duckar inte för ansvar, det kan bara ta lite längre tid emellanåt.

Politiskt meriterande att vara ung?

Av , , Bli först att kommentera 10

På ledarsidan i lördagens Expressen fanns en krönika skriven av Sakine Madon (för övrigt politisk redaktör för Norran) med rubriken: Ungdom är inte en politisk merit. Jag har berört ämnet tidigare om åldern på några av ministrarna i den nya regeringen. Det är inte för att ifrågasätta varken engagemanget eller kompetensen, men var finns livserfarenheten?

Madon skriver att det är dags att lägga ner ungdomsfixeringen och tanken på att bara för att man är ung är det en merit. Så är det inte. Samtidigt som vi har de yngsta ministrarna i antagligen hela Europa (om inte världen) så är Sverige starkt åldersdiskriminerande. Vi vill veta åldern eftersom vi har en uppfattning om vad den åldern innebär i erfarenheter, personliga egenskaper och hur länge personen kan vara aktuell på arbetsmarknaden. T ex att vara 55 + och arbetslös är tungt eftersom man ”bara” har tio år kvar till pension, där kommer erfarenheter eller lämplighet i andra hand.

Min mamma som är relativt nybliven pensionär talade om hur få ministrar det var i Alliansens regering som var fyllda 65 eller i riksdagen över huvudtaget. Representationen för pensionärer ansågs vara för låg. Anledningen är den att i Sverige får vi inte arbeta så länge som vi vill, max 67 år, trots att många vill och kan längre än så. Erfarenheter är bara viktiga tills dess att vi fyller 65 och då kan vi hoppas att det är andra som har kunskaper att ta över. Under Alliansens tid gavs pensionärer ett dubbelt jobbskatteavdrag om de vill arbeta efter 65. I socialdemokraternas Sverige uppmuntras man inte längre att jobba alls efter det att man uppnått 65. Kanske är det för att de ska få göra något roligare än att arbeta även om det är det man helst vill?

Det finns flera frågor som jag funderar på t ex har en 29 årig sjukvårdsminister förståelse för de stora behov som den äldre, många gånger multisjuka befolkningen har i sjukvården? Finns förtroendet bland väljarna födda på 1940 talet för någon född mer än 40 år senare? Samma fråga måste man ställa sig om det omvända, kan pensionärer representera barnfamiljer och ungdomar trots att det var länge sedan de själva var i den åldern? Mitt svar är självklart, om man vill och tar tiden till att ta reda på behoven och allas önskemål för att därefter göra prioriteringar. En blandning behövs och självklart är att livserfarenheter ska bättre tas till vara än vad som görs idag.

När det gäller regeringens absolut yngsta minister, Aida Hadzialic, gymnasie och kunskapslyftminister är jag inte alls lika orolig. Det var ju trots allt inte länge sedan hon själv gick ut gymnasiet. Där ligger livserfarenheten nära i tid.

Spännande och goda nyheter

Av , , 4 kommentarer 8

”Lindberg rör om i grytan” står det på VKs första sida som kommentar till att uppgörelsen mellan partierna i Umeå nu är klara. Det är en spännande mandatperiod som ligger framför oss med tio partier i kommunfullmäktige och helt nya kommunalråd. De som varit ordförande i skolnämnder, byggnadsnämnd och socialnämnd i flera år har antingen slutat helt med politik eller är på väg mot en annan arena och det talas om en föryngring. Klart är också att vänsterpartiets inflytande kommer att minska så visst är det spännande det som händer? Jag tycker också att det är självklart att en ny kommunstyrelseordförande ska få röra om i grytan, ny roll – nya förutsättningar.

Den 24 november är det valfullmäktige och då blir det klart till 100% vem som sitter på vilket uppdrag. Jag är idag mycket glad för att Kristdemokraterna fått uppdragen att sitta som vice ordförande i både Gymnasienämnden och i Äldrenämnden. Socialnämnden delas i två nämnder efter denna mandatperiod och det kommer definitivt bli lättare att få överblick på äldreomsorgsfrågorna och det bör också underlätta för ledamöter att lära sig mer och få tid till att besöka verksamheterna i större utsträckning.

Andra nyheter idag är detta:

Västerbottningar mår bäst i landet              (Text TV s.115)

Västerbottningar har bäst psykisk

hälsa i landet, medan västmanlänningar

mår sämst, rapporterar SR och hänvisar

till en studie från föreningen Mind.

Mind har rangordnat svenskarnas hälsa

med hjälp av statistik från Social-

styrelsen och Folkhälsomyndigheten.

Indexet bygger på självmordsstatistik

och enkätsvar om självskattad hälsa.

Enligt Mind kan anledningen till

Västerbottens toppnotering vara länets

stora andel hälsoundersökningar och

starka föreningskultur. Studien visar

även på ett starkt samband mellan

arbetslöshet och psykisk ohälsa.

 

Om det stämmer – kanske,  men det faktum att de lyfter upp föreningskultur som en positiv faktor är bra. Det civila samhället är fantastiskt och självklart ska vi fortsätta att ha en stark föreningskultur. Det har vi alla något att vinna på.

 

Konsten att göra vårdyrket populärt

Av , , 6 kommentarer 9

Vi har en ny regering med nya ministrar och inom kort ett nytt fullmäktige i Umeå kommun. Jag har själv ställt mig frågan vid flera tillfällen, vad är det egentligen som driver mig att fortsätta med politik efter alla dessa år? Det är ingen konstig fråga, svaret är att jag vill vara med och påverka det som händer i min kommun och ha inflytande över frågor som berör mig och min familj i synnerhet. Jag vill att ödmjukhet inför förtroendeuppdragen ska finnas med mig och de ska aldrig tas som en självklarhet.  När politiken blir ett vanligt arbete är det lätt att glömma varför man en gång började.

En av regeringens yngsta ministrar är Gabriel Wikström, 29 år gammal har han blivit Sveriges nya folkhälso- sjukvårds- och idrottsminister. Han är den som är ytterst ansvarig för regeringens sjukvårdspolitik. Han har ingen yrkeserfarenhet inom området och har inte tidigare profilerat sig inom detta område, men han har varit SSU ordförande.

I denna intervju https://www.vardforbundet.se/Vardfokus/Webbnyheter/2014/Oktober/Nya-ministern-vill-fa-fler-att-valja-varden/ kommer det fram varför han vill arbeta med sjukvårdspolitik och visst har jag respekt för hans erfarenheter av att ha upplevt vården som nära anhörig, men han inger inte förtroende. Lösningen Wikström presenterar till att öka vårdyrkets attraktivitet är bla att begränsa antalet arbetsgivare, obegripligt men helt i enlighet med vänster logik. Det är självklart att behoven ska styra och inte vinstintressen, men han förenklar grovt den allvarliga rekryteringsproblematik som sjukvården har. Tyvärr kan jag redan nu se att socialdemokraterna i Umeå vill anamma samma syn inom kommunens hemtjänst när det gäller personalpolitik för att inte tala om Västerbottens landsting där socialdemokraterna styrt drygt ett halvt sekel.

Det är för tidigt att komma med hård kritik, Gabriel är alldeles för ny på jobbet, men visst är jag orolig. Att vara sjukvårdminister kräver ödmjukhet.

Till alla vinstförbudsivrare där ute.

Av , , 9 kommentarer 16

vinst

Detta citat tillägnar jag Vänsterpartiet och dess vinstförbudsivrare, detta är något som de alla verkar glömma bort. Jag tillägnar det också till Bergis och Dosan som tar tiden till att kommentera mina inlägg även om inläggen många gånger varken är förankrade i sanningen eller speciellt konstruktiva. Det finns saker som provocerar och jag försöker vara tillåtande med att publicera kommentarer, men det finns några som inte passat för publicering.

Citatet kommer från tidningen Dagens Samhälle och Åsa Mobergs krönika.

Inte till salu, jo tjena…

Av , , 3 kommentarer 17

Inte till salu, det var Vänsterpartiets ständiga slogan och melodi under hela valrörelsen. Inga vinster i välfärden var linjen, och den var hård. Det var som om vänstern var driven av ett hat mot andra aktörer än stat eller kommun och alla andra betraktades med misstänksamhet. I kommunfullmäktige i en debatt om att sälja en del av Bostadens bestånd för att ge bolaget starkare ekonomi, stämplades alla fastighetsägare med att de inte sköter sina lägenheter och de har kackerlackor. Nej, ingen som följt debatten eller Vänsterpartiets valrörelse kan ha någon som helst tvekan om att det funnits ett hat och en enda valfråga överst på Vänsterpartiets agenda.

Besvikelsen i Jonas Sjöstedts ögon när han fick veta att han och hans parti var inte välkommet i regeringssamarbetet var påtaglig. Det var nog inte bara besvikelse utan en hel del ilska också. Vänsterns förbud mot vinster delas nämligen inte av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Nej inte ens Gudrun Schyman, tidig partiledare för V delar Sjöstedts obegripliga hat mot vinster. Schyman uttalade sig i sommar på Almedalen att det är klart att företag ska få gå med vinst. Sjöstedt hade däremot målat in sig i ett hörn där han varit tydlig med att Vänsterpartiet vägrar att rösta igenom regeringens budget senare i höst om inte det blir ett förbud till vinster och blev därmed utanför.

Inte så länge i och för sig. Det visade sig att den svaga regeringen behöver vänsterpartiet och Sjöstedt behöver rädda sitt ansikte. Dagens besked om att en utredning ska tillsättas som beräknas vara klar till 2016 blev just räddningen för Vänsterpartiet. Jubel för vänstern och kaxiga slag för bröstet. Vänstern är glad och Löfven har fått det stöd han behöver just nu. Orden inte till salu klingar illa, Vänsterpartiets prislapp för löftet att hjälpa Löfven blev en statlig utredning. För övrigt enligt Lena Mellin  i Aftonbladet var det just Utrednings Sverige som blev vinnaren. Inte Sjöstedt, inte Löfven och definitivt inte medborgarna.

Självklart kommer valfrihet och mångfald bland välfärdstjänster att återkomma som ämne i min blogg. Här kan du läsa vad Tamara Spiric hotar http://www.vk.se/plus/1292725/utokad-valfrihet-kan-stoppas-i-umea  och det blir tydligt att hon inte har någon aning om vad Lagen om valfrihet har inneburit för våra äldre i Umeå kommun. Fakta förnekas ständigt när de inte passar in i Vänsterns bild av verkligheten.