Kategori: Jämställdhet

Är jag ovillig att bryta normer?

Av , , Bli först att kommentera 19

Svårt att bryta normer i valet till gymnasieskolan läser vi i dagens VK. Det är en stor nyhet för varför skulle den annars ta plats på första sidan? Det är den här månaden som niondeklassare ska välja program till gymnasiet och jag minns både mitt eget val och när mina barn gjorde sitt. Det är definitivt ett val som påverkar livet.

För egen del valde jag mellan samhällsvetenskaplig och humanistisk, i praktiken ett val mellan ”Draggen” och Östra (nuvarande Fridhemsgymnasiet) vilket på den tiden gjorde valet enkelt. Det fanns för övrigt bara tre gymnasieskolor i Umeå förutom vårdskolan eller naturbruk. Inga friskolor vilket gör min tid omöjlig att jämföra med hur det ser ut idag. Det året var vi 28 tjejer och två killar i klassen.

Det är en intressant artikel, men inte särskilt förvånande. Det jag irriterar mig på är när bryta normer blir ett självändamål och fokus läggs på att flickor är de som ska bryta normen genom att välja det som tidigare ansetts som typiskt manliga yrken. ”Under de senaste årtiondena har politiska initiativ och åtgärder vidtagits för att minska könsskillnaderna i gymnasievalen. Fokus har främst legat på att öka flickors intresse för tekniska och naturvetenskapliga ämnen.” Detta sker i en tid där varken flickor eller pojkar väljer vårdyrket. Fokus kan inte ensidigt vara att det måste vara lika många av varje kön i varje utbildning utan att vi har ett fungerande samhälle där fler väljer yrken där det finns en kompetensbrist. Ett garanterat arbete och karriär som väntar kanske direkt efter gymnasiet borde vara mer lockande än ”att bara ha roligt” under tre år. Vårdyrket borde inte vara ett val för endast tjejer, men istället för att endast tala om könssegregerade studieval ska vi lyfta de elever som har gjort ett klokt val med en anställningsgaranti.

Ansvaret för att det blir rätt val för den enskilde är inte bara elevens, men varje fel val där eleven väljer att byta program eller i värsta fall helt hoppa av kan kosta enorma summor. Här kommer studie och yrkes vägledningen in och min förväntan på dem är just vägledning. Det är viktigt att eleven får hela bilden klar för sig om utbildningar leder till arbete eller om det redan idag är en överetablering. Skolor säljer in sina utbildningar, men stämmer förväntningarna överens med det som sägs? Här kan föräldrar vara med och ställa frågor om skola, om utbildning, vad förväntar sig ungdomen av gymnasiet? Jag minns inte att någon sådan vägledning gavs i mitten av 1980 talet eller så var min skola ett undantag. De kontakter jag vet att mina barn hade med SYV var främst när PRAO plats skulle anordnas och vid påminnelse om att ansökan till gymnasiet skulle göras. Men självklart är det i slutändan eleven som ska göra valet.

En annan reflektion är att de senaste årens genus medvetenhet i det svenska språket har lett till att ordet ”man” ersatts av ”en..” eller tjänsteman blir tjänsteperson. Feministiskt Initiativ ville att kommunfullmäktige skulle ta beslutet om att ordet tjänsteman inte ska användas. Svenska språket ska inte vara manligt för den person som arbetar som tjänsteman kanske inte definierar sig som man. Socialdemokraterna ville bifalla, men kom senare på att det kanske inte är så smart att politiska partier beslutar om vilka ord som får eller inte användas. Hur långt får politiken begränsa människors språkbruk? Det är en betoning på de ord som kopplas till män, medan ord eller yrken som kopplas till kvinnor verkar det inte vara lika noga med. Sjuksköterska är ett yrke för både kvinnor och män, men ordet har en stark koppling till just kvinnor. Mig veterligen har inget seriöst försök gjorts för att ändra till sjukvårdsperson eller sjukskötare. Lärarinna hör jag aldrig någon säga utan lärare är vedertaget och ingen ifrågasätter om det är en man eller en kvinna. Viljan att bryta normer måste ifrågasättas när det kommer till att begränsa människors val, det är inte ett problem att skillnader finns. Det är ett problem att elever inte väljer studier som leder till arbete och där är bristen på personal akut. 

 

 

Reflektioner efter VK debatt

Av , , 1 kommentar 24

Rapporterna om incidenter i äldreomsorgen under sommaren blir allt fler och kommer oftare och jag är rädd för att det blir värre innan någon lösning sker. Mina bloggar rapporterar om det tillstånd som äldreomsorgen befinner sig i och om den oro som anhöriga uttrycker. Situationer där personal tagit till våld och det senaste vi läser är hur personal låst in boende på sina rum för att de inte ska gå ut i korridoren eller i andras rum. Vi har länge, faktiskt sedan socialnämndens tid, påtalat att alla vård och omsorgsboenden ska ha hotell lås. Dvs att dörren är låst från utsidan, men den som är inne i ett rum ska kunna öppna dörren. Låset öppnas genom ett armband som låset känner av. Ungefär som när jag har bilnyckeln i handväskan, men kan ändå låsa upp bilen och starta den.

Det finns beslut på att alla nya boenden ska ha denna lösning, problemet har varit i de lokaler som kommunen inte äger och jag vet inte heller hur långt man har kommit i frågan. Den var högst aktuell under pandemin när det var isolering som gällde, men frågan har inte varit uppe sedan dess. Det finns så mycket att säga om äldreomsorgen, denna viktiga verksamhet som ska ha den åldrande människan i centrum. Där människovärdet och respekten för liv borde vara centralt, men som det nu tummas på. Bra att VK rapporterar, men idag efter den stora VK debatten är jag besviken på att fokus sattes på delade turer och om det ska byggas fler äldreboenden och inte på de akuta frågorna. Svaren följdes inte heller upp av de som modererade vilket skulle ha gett en mer levande debatt. Istället blev det rätt tamt utan några större ideologiska inslag och VK skriver att det rådde en konstruktiv stämning bland politikerna.

Jag kan finna det märkligt att upplevelserna av samma debatt kan vara så olika, men det förvånar mig inte. Debatten är en sak, men det som gjorde mig allra mest besviken var artikeln där sju av nio politiker kom till tals. De övriga två, undertecknad och Maria Lindvall (L) sa tydligen ingenting intressant av värde att lyftas i rapporteringen. VK har tidigare skrivit om hur det är att vara kvinna i politiken och det förtjänar att lyftas igen. Det handlar inte bara om att kvinnor osynliggörs av män eller att de förminskas, det handlar också om att kvinnors ord inte värderas lika mycket av varken män eller kvinnor. Det kan ske omedvetet för att så här har det varit under lång tid. Det blir så viktigt att bli medveten om vad gör jag och värderar jag orden annorlunda för att en man säger dem jämfört om det är en kvinna som talar?

”Alla har ett ansvar att stå upp för det man ser, oavsett om det sker i samhället eller i möten.”
Håller med, men gör det direkt, där och då, inte i grupp i media i efterhand. Klarar du inte det så är du inte rätt person på rätt plats.”
Orden är från en läsare till ovanstående artikel och jag försöker att följa det rådet. Jag har haft mailkontakt med VK och påtalat att det är märkligt att inga kvinnliga politiker citeras i dagens tidning samt att förhållningssättet mot en manlig politiker och en kvinnlig skilde sig åt under debatten. Eftersom debatten sändes live och kan ses i efterhand får var och en göra sin egen bedömning.

 

S och SD saknar könsbalans

Av , , Bli först att kommentera 13

Det är snart bara ett år kvar till valdagen 2022 och i mitt eget Facebook flöde dyker minnen upp från tidigare valrörelser. En del minnen är inte ens nämnda, men poppar ändå upp när jag ser bilder av valstugor, paneldebatter och presskonferenser. Det härliga pirret av nerver inför en debatt eller träningsvärken i benen dagen efter sena kvällar med lappning av brevlådor. Bäst av allt är de oväntade mötena, samtalen i valstugorna som skedde över en kopp kaffe. Perkulatorn gick oavbrutet och det var en inofficiell tävling om vilket parti som serverade bäst kaffe.

Till sommaren och fram till valdagen kommer vi att se väljarundersökningar var och varannan dag. Vilket parti är störst, vilket parti klarar inte spärren och vem samarbetar med vem är frågor som återkommer frekvent. Vilka frågor är viktigast för väljaren? För männen? För kvinnor? Förstagångsväljarna och förstås de som är seniorer? För ett par dagar sedan publicerade Dagens Nyheter en artikel om att könsgapet växer i svensk politik. Aldrig förr har det varit så stort i betydelsen att om endast kvinnor fick rösta skulle det bli en vänster majoritet och om endast männen fick rösta skulle det bli högermajoritet. De två partier som särskiljer sig från övriga är Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Enligt DN har SD alltid varit mansdominerat och män som tidigare röstat S har gått över till SD vilket ger S en kraftig övervikt till att ha flest kvinnliga väljare.

Artikeln är intressant och viktig för vilket parti vill exkludera halva befolkningen? För att ett parti ska uppfattas som relevant för både män och kvinnor måste politiken vara komplett, det går inte att fastna i en fråga. Det enda partiet med könsbalans är Kristdemokraterna. Vår politik är relevant oavsett om du är man eller kvinna.

Bilderna talar för sig själv.

Politiken är ingen vanlig arbetsplats

Av , , Bli först att kommentera 14

”Alla har ett ansvar att stå upp för det man ser, oavsett om det sker i samhället eller i möten.”
Håller med, men gör det direkt, där och då, inte i grupp i media i efterhand. Klarar du inte det så är du inte rätt person på rätt plats.”

Jag brukar inte läsa kommentarer till artiklar speciellt ofta, men det händer och raderna här ovan är just en kommentar till artikeln om kvinnor i politiken som publicerades idag. Det var den första kommentaren och jag kan inte låta bli att reagera på undertonen att vi kvinnor skulle ha enats som grupp för att vi inte klarat av att säga ifrån utan behöver ta hjälp av media! Jag blev intervjuad av VK i förra veckan och jag visste att fler kvinnor hade blivit intervjuade eller skulle bli, men jag visste inte vilka eller vad de hade sagt. Vi är en grupp kvinnliga politiker, men det är VK som har samlat våra röster.

Politik har varit ett intresse sedan jag var barn och jag har varit engagerad i flera olika ungdomsförbund innan jag blev kristdemokrat. Politik har aldrig varit något förbehållet män eller att män skulle kunna göra det bättre utan för mig har det varit självklart att kvinnor och män kan arbeta tillsammans och jämställt. Mitt första politiska uppdrag fick jag 1999 och sedan har det rullat på i olika uppdrag och på olika nivåer. Sedan 2011 är jag politiker på heltid.

Att vara politiker liknar ingenting annat, och vanliga anställningsvillkor existerar inte. Det är en ”förtroende bransch” och så länge som jag har förtroendet från mitt parti kommer jag att fortsätta. När jag fick frågan av VK i förra veckan var det nog första gången som jag fick den konkreta frågan hur jag upplevde det att vara kvinna i politiken. Det finns saker man inte vill berätta, de tysta kränkningarna när ordförande ”inte ser” att du vill ha ordet utan ger det till männen som sitter i närheten trots att de påtalar att Veronica var nog före… Är det för att jag är kvinna eller är det för att ”hen” inte tycker om mig som person? När ordförande säger ”Men snälla lilla Veronica..” när jag uttalat mig eller ställt en fråga, men som aldrig någonsin skulle säga snälla lilla Peter till Peter som också är med på mötet. Är det för att jag är kvinna eller vill han vara snäll? Jag fräste ifrån och använde samma ord tillbaka.

Idag har jag fått mer skinn på näsan, jag har sagt ifrån och jag har markerat när samtalsklimat spårat ut, men ibland slår dövörat till och kraften har inte varit där för att orka reagera. Jag har varit med på sammanträden där ordförande har fått kvinnliga ledamöter att gråta och lämna rummet och där vi andra stannat kvar i chock. Jag har träffat män som inte hälsar på mig genom att ta i hand bara för att jag är kvinna, men här kommer jag förstås aldrig att tvinga någon att ta mig i hand och för övrigt har pandemin löst det problemet. Jag har blivit kallad kjoltyget Kerr i media, medan männens klädsel förblivit okommenterade.

Politiken rör om, det är många känslor i rörelse och ord uttalas i affekt. Trots det fortsätter jag att ha en stark kärlek till politiken och mina uppdrag och varje dag upplever jag det som en förmån att få arbeta med frågor som rör äldreomsorg, patientsäkerhet och barn och unga. Det är de frågorna jag vill tala om, inte det andra, men det finns där ändå. Helt klart har VKs fråga rört upp gamla minnen.

 

 

Jag kallar mig inte feminist

Av , , 2 kommentarer 14

Vissa ord är betydligt mer värdeladdade än andra och ett av dem är definitivt ordet feminist. Definitionen av ordet varierar, men eftersom politiska partier till vänster på skalan har tagit till sig det helhjärtat har andra kvinnor (och män) med annan politisk uppfattning tagit avstånd för att det inte ska missförstås. DU kanske kallar dig feminist, men stödjer definitivt inte den feministiska regeringen hur kan du då säker på vad du egentligen står för?

En enkel googling på definitionen av feminism:

Feminism betyder

feminism
[feminis´m]
DEFINITION
  1. (åsikts)riktning som strävar efter att förbättra kvinnans ställning i samhället och uppnå jämställdhet med mannen; ibland i organiserad form

Enkel googling ger enkelt svar och jag tycker att det är en självklarhet att män och kvinnor ska vara jämställda, ha samma rättigheter och möjligheter att påverka sina liv. Trots det har jag svårt att kalla mig feminist och det beror inte bara på politiken, men främst för att de politiska partier som kallar sig feministiska har hamnat snett när det gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter. De frågor som diskuteras i Umeå kommun har varit att ändra språket från tjänsteman till tjänsteperson, att räkna antalet minuter kvinnor talar i fullmäktige eller räkna hur många kvinnor som står på scenen vid festivalarrangemang jämfört med män. Är det vad politiken ska lägga tiden på?

Jag är kristdemokrat och brukar inte kalla mig för feminist och för den som läst Kristdemokraternas principprogram är det tydligt varför. Människovärdesprincipen som är en av kristdemokratins bärande principer menar att:

Människan är till sin natur rationell och förnuftig, vilket ger henne frihet och möjlighet att välja mellan ont och gott. Hon är moraliskt medveten och råder över sina egna handlingar. Det gör att hon är moraliskt ansvarig. Värdet ger henne rättigheter och ansvaret ger henne skyldigheter. Ingen annan människa får äga henne eller på ett kränkande sätt använda henne som ett medel, utöva våld eller förtryck i någon form. Varje människa är unik. Hon har ett absolut och okränkbart värde oavsett kön, ålder, social position, funktionsvariationer, sexuell identitet, etnisk eller religiös tillhörighet. 

Människan har kroppsliga, själsliga och andliga behov. Vi behöver varandra och mår bra av att utvecklas tillsammans. Detta kallas för personalism. Vi vill värna alla människors liv, frihet och värdighet. 

Kristdemokratisk feminism passar inte in i Vänsterns (S, V, Mp, Fi och ev fler) definition av vad feminism är och kritiken brukar inte låta vänta på sig. Som om det bara fanns en feminism! En googling ytterligare och nu bör de fler förstå att det handlar inte bara om huruvida vi kallar oss feminister eller inte. Det handlar om vilken värld vi vill ha och hur vi tror att vi uppnår den.

3 Inriktningar

Med tanke på det stora antalet inriktningar så visar det tydligt att det finns utrymme för kristdemokratisk feminism. I torsdags blev det klart att Kristdemokraterna har tillsatt en arbetsgrupp för jämställdhetspolitisk utveckling och där förslagen kommer att presenteras i december. Symbolpolitiken ska bort och ge plats åt de frågor som måste lösas för att vi ska få ett sant jämställt samhälle.

I Umeå har vi ett Kvinnohistoriskt museum, ett s k feministiskt vänsterprojekt som har ifrågasatts ända sedan långt innan det stod klart. I förra veckan gjorde jag ett längre studiebesök på muséet, men upplevelsen av det kräver ett helt eget inlägg. Till det kommer jag att återkomma.

 

Boken om kvinnorna som ingen ser

Av , , 2 kommentarer 11

En av de absolut bästa sakerna med att ha semester är att jag äntligen får tid till att läsa böcker endast för eget nöjes skull. Det blir många hundra sidor kommunala handlingar varje månad och när det finns tid till annat på en vardag har jag inte prioriterat vanliga böcker. Inte så att jag bara läser romaner på sommaren, men jag hinner läsa betydligt fler i juli månad än i t ex mars.

I sommar har jag hittills läst fyra romaner varav två deckare och två böcker skrivna av min partikamrat Soheila Fors. Jag köper böcker under året som på bokrean i februari eller som i Soheilas Fors fall efter hennes föreläsning som hon gav i Umeå i slutet av april. Det är härligt att öppna en bok, förkovra sig i andra tankar eller försvinna in i ett äventyr och när en bok är slut kunna börja på en ny direkt.

Soheila Fors är grundare av och verksamhetsledare för Tehuset i Karlskoga. Det är en mötesplats för kvinnor som behöver en tillflykt och en mötesplats utanför sitt hem. Soheila har också grundat Saras hus, ett skyddat boende för invandrarkvinnor som har utsatts för hedersvåld. Det var hennes egna erfarenheter av just hederskultur och från att ha bott i ett kvinnohus i Göteborg efter det att hennes egen bror misshandlat henne som hon bestämde sig för att bygga ett skyddat boende. Saras hus är idag en fristad för både svenskar och invandrare och det finns även plats för unga män som drabbats av hedersvåld.

Vi var naiva, de orden brukar sägas av politiker när verkligheten plötsligt blev helt annorlunda än vad de först tänkt sig. Jag vill inte använda de orden, men när jag läste böckerna Kärleken blev mitt vapen och Bakom varje fönster bor ett hjärta var det som om mina tankar fick nya banor vilket har lett till andra uppfattningar. Jag vill tro gott om alla och jag vill att varje kvinna ska vara självständig och ha rätten att klä sig precis hur hon vill. Men kan det vara så att konsekvensen av vad som händer om hon inte bär slöja är så stark och så avskräckande att hon säger att hon klär sig helt enligt egen fri vilja trots att så inte är fallet?

 

 

soheilabok2

 

I Umeå har vi haft infekterade debatter i fullmäktige och på bloggarna skrivs både det ena och det andra. Det är inte vad andra lokala politiker skriver som blir det viktiga utan det är att lyssna mer till de som bär på de negativa erfarenheterna och som delar med sig av varningssignaler. I slutet av april hade Kristdemokratiska Kvinnoförbundet sitt förbundsting i Umeå. Soheila Fors valdes in i styrelsen och samtidigt blev jag invald som ersättare. Jag är glad och stolt för att vårt kvinnoförbund har tagit frågan om hedersvåld och förtryck på allvar och där är Soheilas erfarenheter en stor tillgång.

 

soheilabok

En bok och en kopp kaffe i solen, bilden är från mitt instagram. Vill du se vad jag har gjort i sommar på semestern, klicka här.

Felprioritering med gratis mammografi

Av , , 2 kommentarer 5

Med stora rosa bokstäver blev jag häromdagen kallad till mammografi. Alla kvinnor i Sverige i åldern 40-74 år kallas regelbundet till mammografi och det är något som har varit rutin på under många år. Förändringen sedan första juli är att det inte längre kostar något att göra denna rutinundersökning, en undersökning som jag personligen alltid sett som en billig och viktig del i min egen livförsäkring.

Tidigare kostade en röntgenundersökning av brösten 100 kr, hälften så mycket som ett vanligt läkarbesök i primärvården. Detta anser den feministiska regeringen vara för mycket för oss kvinnor. Vissa län hade i och för sig en avgift på 200 kr, men jag är inte överens med regeringen om att det är rätt satsade pengar på att göra det gratis. När någonting blir gratis för den enskilde har det i de flesta fall bara betytt en omfördelning av kostnaderna. Jag vet inte vad denna specialiserade vård med röntgen och administration kan kosta, men gratis är det inte.

Socialdemokraterna talar glatt om att Västerbotten ska ha världens bästa folkhälsa 2020, men det kan inte vara meningen att vi kvinnor över 40 inte ska vara beredda att bidra till vården genom att inte betala patientavgifter. Det är trots allt inte varje år som kallelsen kommer och majoriteten av de kvinnor som blir kallade tillhör inte längre gruppen småbarnsföräldrar eller fattiga studenter. Vi kvinnor bör ha råd och prioritera mammografin för att vara säkra på att bröstcancern inte smugit sig på. 100 kr är billigt, men det är bra mycket dyrare att chansa.

Vänsterpartiet hävdar att det är 150 000 kvinnor som avstår mammografin, men jag vet inte om någon undersökning där man har fått uppge varför man inte dykt upp och att det skulle bero på kostnaden. Tvärtom finns det nog betydligt fler orsaker till varför kvinnor avstår från att komma. Det kan vara svårt att anpassa schemat efter den kallelse som plötsligt dimper ner i brevlådan. Det kan vara långt till hälsocentralen eller sjukhuset och faktiskt tror jag inte att vi ska underskatta det faktum att det inte är så trevligt att röntga brösten eller få dem undersökta av en främmande person. Det kan till och med göra ont när brösten plattas till i röntgen. Det är verkliga orsaker som jag fått berättat för mig. Men det är viktigt att du tar chansen när kallelsen kommer!!

Mammografiscreening har gjort under för bröstcancervården genom tidig upptäckt av cancern samt att överlevnaden har blivit bättre. En annan screening som jag aldrig missar är cellprovsscreening för livmoderhalscancer. Kvinnor från 23 års ålder kallas regelbundet till gynekologisk cellprovstagning och här finns det både fler småbarnsmammor och fattiga studenter, men jag har inte hört samma prioritering politiskt. Det är inte dyrt att bli screenad och det är väl värt det för oss kvinnor att göra undersökningen. Jag betalar gärna avgiften och ser det som en investering i mitt liv och ett stöd till Västerbottens landsting.

 

Tomma lador ger jämställdhetsmyndighet?

Av , , 3 kommentarer 7

Imorgon presenterar regeringen sin budget. Mycket har presenterats i förväg och igår kväll satt en nöjd finansminister i Agenda och vägrade svara på frågan om varför inte hon inte vill fylla på den ”tomma ladan” under högkonjunktur utan vill låta ekonomin gå med minus. ”Tomma lador” var Anderssons retorik 2014 och nu vill hon inte göra sitt för att fylla den som var bilden hon gav innan valet. Det är fel av henne att ställa lärare och vårdpersonal (att de skulle behöva sägas upp när vi vet att det saknas personal idag) mot att stärka den lada som är Sveriges ekonomi. Det finns andra utgifter och prioriteringar att se över. Det är också märkligt att inte ett ord sas om att regeringen trots allt regerat mindre än ett år med egen budget. Om du vill se Agenda i efterhand. http://www.svtplay.se/video/10241489/agenda/agenda-18-sep-21-15?start=auto .

En av prioriteringarna som Socialdemokraterna och Miljöpartiet (antagligen påhejade av vänstern med) gör är att inrätta en jämställdhetsmyndighet. Det är oklart vad denna myndighet ska göra, men klart är att det finns en övertro till att när folket inte gör som regeringen vill eller vet vad som är bäst för dem, ja då inrättas en myndighet. Johan Ingerö skriver i Expressen om några av dem, tack och lov finns inte alla myndigheter kvar. http://www.expressen.se/debatt/konsverket-blir-i-basta-fall-ett-kortlivat-fiasko/

Jämställdhet är viktigt för mig i ett förhållande och det är en viktig fråga för mina barn och något som vi diskuterar ofta. De ska ha rätten att själva göra personliga val och de ska se möjligheterna till karriär oavsett vilket yrke de väljer. Att vara jämställd innebär inte alltid att det är exakt likadant mellan män och kvinnor, människor måste kunna göra väl övervägda val över det som påverkar deras vardag och inte behöva lyssna till en myndighet.

 

Feministiska hälsningar, rätt eller fel?

Av , , 1 kommentar 13

Jag är varken den förste eller den siste som har funderat på vad som menas egentligen med orden ”en feministisk regering”? Kanske en retorisk fråga, men regeringens egna svar och definition lyder:

Feministisk regering

Sverige har världens första feministiska regering. Det innebär att jämställdhet är avgörande för regeringens prioriteringar – i beslut och tilldelning av resurser. En feministisk regering ser till att jämställdhetsperspektivet finns med i politikens utformning på bred front, både i det nationella och internationella arbetet. Att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv är en mänsklig rättighet och en demokrati- och rättvisefråga. Jämställdhet är också en del av lösningen på de utmaningar som samhället står inför, och en självklarhet i ett modernt välfärdssamhälle – för rättvisa och ekonomisk utveckling. Regeringens viktigaste verktyg för att genomföra en feministisk politik är jämställdhetsintegrering, där jämställdhetsbudgetering är en viktig del. (www.regeringen.se)

Nu blir det krångligare. Kan man (en, säger feminister som nyttjar ordet man så sällan som möjligt) vara för jämställdhet utan att kalla sig feminist – ja självklart säger jag. Den vänsterstämplade feminismen envisas ständigt med att fastna i millimeter rättvisa för att uppnå jämställdhet. Det ska vara exakt lika för både pappa och mamma till exempel när det gäller vem som stannar hemma med barnet. Det handlar inte om att de båda får samma möjligheter att välja själva hur de vill lösa sin situation. (Män och kvinnor ska tala lika mycket i fullmäktige oavsett vad de har att säga är en annan mer lokal fråga.) Kvotering är ett vanligt verktyg för vänstern och socialismen, socialförsäkringsministern Strandhäll har inte dragit sig för att t om föreslå kvotering av VAB dagar för att styra föräldrars val att vara hemma.

Det kanske är så att Sverige är det första land med en regering som kallar sig feminister, men jag har fortfarande svårt att se vad det är man (en eller de?) är stolta över. Definitionen som presenteras skapar frågor, hjärtats bekännelse vad de vill kanske, men det kvarstår att se allt i handling. Kanske lika bra att jag slipper för jag säger definitivt nej till tvångskvotering.

Detta med feministisk regering väcktes till liv igår kväll efter Aktuellts inslag och intervju med den man som kallades Miljöpartiets framtidsnamn och kandidat till partistyrelsen. Denna man vägrade att ta den kvinnliga journalisten i hand och valde istället att lägga handen över bröstet och buga istället. Detta orsakade en mindre storm på nätet. Kritiker säger att du kan inte vara feminist och samtidigt inte ta kvinnor i hand och skylla på att det går emot din tro. Feminism går före religionsfrihet tydligen. Jag blir inte kränkt av att någon inte tar mig i hand för att jag är kvinna, men det faktum att det är en alldeles för intim handling är det jag ifrågasätter. Vad? Att ta i hand leder till lust? Hos vem?

Även om jag tycker att det är ovanligt att vägra tänker jag aldrig tvinga någon att ta mig i hand när vi hälsar. För övrigt läste jag nyligen att de nya vanorna att kramas till hälsning istället för att ta i hand är betydligt bättre ur smittoriskhänsyn. Det om något borde kallas intimt. En sak till, Yasri Kahn som var Miljöpartiets framtidsnamn kandiderar inte längre till partistyrelsen..

Inte lätt att vara politiskt korrekt

Av , , Bli först att kommentera 6

Igår var det Internationella kvinnodagen vilket uppmärksammades av många. En del kvinnor uppmärksammade dagen stort med manifestationer och firande, medan andra kvinnor sa ifrån på skarpen på  sociala medier att den dagen är inget att fira. ”Män göre sig icke besvär att gratulera mig som kvinna för att det är internationella kvinnodagen när alla andra dagar är ”mansdagar” och jämställdheten är obefintlig.” Vi kvinnor ska nämligen inte vara tacksamma för att vi uppmärksammas den 8 mars. Så det så. Hur lätt är det då för män att vara politiskt korrekta den 8 mars?

För egen del både kom den internationella kvinnodagen och gick den förbi. Noterade i och för sig att det rådde en ”viss rusning” till Kvinnohistoriskt museum strax före kl.12 igår när de öppnade. Vi hade från Äldrenämnden en workshop i närliggande konferenslokaler på förmiddagen och mötte en del kulturpersonligheter på väg dit vid lunchtid. Eftermiddagen var jag i Tavelsjö på Husläkarna och distriktssköterskemottagningen på verksamhetsbesök tillsammans med Birgitta Nordvall och efteråt besökte vi en gammal kär partikamrat och vän boende utanför Tavelsjö. Att ta del av äldres klokskap är en förmån och att bara få lyssna emellanåt är en välsignelse.

Tisdagen blev en fin dag och det hade ingenting alls med att det var Internationella kvinnodagen. Min partiledare Ebba Busch Thor summerade bra exakt vad jag anser om jämställdhet i gårdagens debatt med Gustaf Fridolin.

 

 

image