Konsekvenser av heltidsinförande

Av , , 4 kommentarer 6

Den här veckan är det färre sammanträden i och med att kommunfullmäktige var i måndags vilket ger tid till annat som inläsning av material, skriva och att möta människor. Förra årets nyårslöfte var att göra fler verksamhetsbesök och jag vill fortsätta i samma anda. Det är möten ute i verksamheterna som ger mening till sammanträden när vi kan se vilken effekt politiska beslut får eller har fått. Jag är inte ute för att söka fel och jag vill inte att verksamheter ska säga att allt är hur bra som helst utan jag vill lyssna, se och bilda mig en egen uppfattning om det borde göras förändringar. Ibland blir det en halvdag, andra gånger bara en timme. Det beror på hur många som har tid att träffa mig för det gäller också att ha respekt för andras arbetstid.

Det har nu gått ett par år sedan heltid infördes till alla som arbetar(och som önskar) inom äldreomsorgen. Reformen infördes helt utan finansiering, istället fanns det en naiv förhoppning om att införandet istället skulle spara pengar genom minskad sjukfrånvaro. Det var inte Äldrenämnden som beslutade utan det var personalutskottet som tog beslutet i juni 2015, men det är Äldrenämnden och Individ och familjenämnden som ska klara av att verkställa inom budgetram. Självklart var syftet gott, att erbjuda tryggare anställningar för att kunna klara framtidens vård och omsorg. Det är en tuff konkurrens om utbildad personal och kommunen vill erbjuda en lön som medarbetare kan försörja sig på och så småningom gå i pension på. Låter bra, men hur blev det?

Årsbokslutet för Äldrenämnden visade att införandet av heltid inom vård och omsorgboenden samt inom hemtjänst har kostat 28,7 miljoner kronor. Sjukfrånvaron ökade under 2018 inom boende till 9,4% och inom hemtjänsten till 9,2%. Sjukfrånvaron 2015 var 8,3% respektive 8,1%. Jag är inte emot heltid, absolut inte för alla ska ha en lön som de kan leva på. Men att tro att heltidsinförandet skulle bli lätt när grundbemanningen inom äldreomsorgen är så låg det är att fullständigt sakna insikt om hur schemaläggning fungerar i en dygnet runt verksamhet. Det går inte att endast en person arbetar på morgonen eller att alla går hem samma tid. Om grundbemanningen är tre personer på förmiddagen och två personer på kvällen på en avdelning med tio personer kanske det blir ”lättare” att förstå att boende får förbereda sig för kvällen på eftermiddagen innan dagpersonalen går hem. Det blir inte en värdig äldreomsorg om de äldre ska anpassa sig efter personalen. Det är bra med möjligheten till heltid, men vi får inte glömma de som omsorgen och vården är till för. Ett behov ska inte sättas före andras utan att först bedöma om det är viktigare eller ens möjligt att genomföra.

Delade turer som många vill ska försvinna finns kvar och behovet av dem antagligen än större i och med införandet av heltid åt alla. Tidigare var det vanligt med helgtjänstgöring var tredje helg nu är varannan helg mer regel än undantag. Familjelivet gynnas inte av att alltid jobba på helger om din partner är ledig på helgerna och arbetar på veckorna. En del boenden har haft önskescheman (till viss mån) där personal skrivit in om t ex kvällsarbete passar bättre på onsdagar eller om du har en återkommande kvällsaktivitet på torsdagar. Personal har haft större inflytande, men det har tagits bort till förmån för central schemaläggning. Möjligheten att arbeta på heltid är bra, men när det blir sämre för både boende och för personal måste vi göra en förändring. Artikeln som jag länkat till är om Hemgården, men det finns fler boenden i liknande situation

 

Äldrenämnden har inte 28,7 miljoner kronor och ber kommunstyrelsen avskriva underskottet. Var pengarna ska tas ifrån är oklart. Som det är nu är det inte ens säkert att det finns några pengar, vad händer då?

 

Billiga politiska poäng

Av , , 1 kommentar 5

”Gör billiga politiska poäng på trams” är rubriken på en artikel från regionfullmäktige och jag tänker inte kommentera huruvida det är sant eller ej. När oppositionen väcker frågor som inte faller i god jord hos majoriteten blir det lätt att avfärda det hela som trams. Min fundering är bara vad är billigt, kan det vara när ett parti försöker ta åt sig äran för ett resultat trots att det är fler som arbetat för att nå just resultatet?

Det här är en fråga som ständigt återkommer i politiken. När det blir fel så pekas det bakåt på andra (förutsatt att ”de andra” har annan politisk beteckning än dig själv), men om resultatet kommer efter att en ny regering tillträtt så är det ALLTID de som har åstadkommit en förbättring trots att mycket arbete utförts av andra innan. Jag har sett detta på lokal nivå när politiska motioner får avslag av Socialdemokraterna, men som återkommer senare i en socialdemokratisk version. Det är mer regel än undantag, så är det bara.

Jag har undvikit att kommentera den nationella politiken, men det som blev klart i förra veckan kräver verkligen uppmärksamhet. Det är nu klart att andning och sondmatning ska anses som grundläggande behov i LSS. För mig har det varit obegripligt med något annat och det är något som Kristdemokraterna har stått fast vid länge. Egentligen kanske det är oväsentligt vem som infört vad så länge som det införs, men klart är att tack vare M/KD budgeten hade inga pengar varit avsatta detta år. Denna artikel tydliggör vilket arbete som ligger bakom innan Socialdemokraterna kan säga att de förändrar och förbättrar LSS. Beslutet som möjliggjorde den första förändringen av LSS kom redan 20 december förra året. Ur artikeln:

 

” I tillkännagivandet den 20 december beslutades att regeringen skyndsamt bör återkomma med ett lagförslag. Andning och sondmatning nämns uttryckligen. I budgeten fanns också ett anslag för de kostnader som följer av beslutet.” 

Regeringens promemoria sidan 19 noterar att lagförslaget om att återföra andning och sondmatning som grundläggande behov i LSS beror på riksdagens beslut strax före jul. Det är M/KD budget som genomförs, men regeringen har räknat med en lägre kostnad än vad budget anger. Om de har räknat fel så är det bra med en buffert.Lss

 

 

Rolig debatt på fullmäktige

Av , , Bli först att kommentera 7

Igår kommunfullmäktige och idag regionfullmäktige, om det är någon som är intresserad. Jag är det och sitter just nu som åhörare på läktaren. Det är förstås inte nödvändigt att vara med på plats, men när tiden tillåter är det faktiskt riktigt trevligt.

Vårt fullmäktige igår var som vanligt långt och när motionshantering i regionfullmäktige tar mindre än en kvart får du räkna med det fyrdubbla i tid på kommunen. Debatterna är ofta mycket långa vilket tyvärr gör att ärenden inte hinns med. Igår hann vi inte med en interpellation och flera frågor, men å andra sidan hann vi med de interpellationer som blev liggande från i januari. Visst är det bra med debatt och ingen kan göra streck i debatten, men visst önskar jag att det fanns en respekt för tiden och de ärenden som är med på dagordningen. Är det verkligen nödvändigt att gå upp tre gånger under en debatt eller att fem personer ur samma parti går upp och säger samma sak?

Jag hade en interpellation uppe om fysisk aktivitet i skolan som blivit liggande sedan i januari. Interpellationen var ställd till För och grundskolenämndens ordförande Moa Brydsten. För snart fem år sedan motionerade vi om mer idrott i skolan och jag ville veta vad som har hänt med frågan sedan dess. Vi tar beslut i fullmäktige, men ibland brister uppföljningen. Det roliga är att det är verkligen mycket positivt som har hänt. Det har också blivit klart att regeringen nu äntligen har sagt ja till att utöka idrottstimmarna i skolan. Detta efter att ha fördröjt frågan flera år. Redan 2016 fanns det en riksdagsmajoritet, men socialdemokraterna sa nej. Vill du se debatten i efterhand, klicka här. Del 2, ca 40 minuter efter lunch.

 

Interpellationen i sin helhet.

Har skolan blivit mer fysiskt aktiv?

Folkhälsomyndigheten släppte nyligen rapporten ”Skolbarns hälsovanor i Sverige 2017/2018”. Rapporten svarar på frågor om hur barn och ungas livsvillkor, vanor och hälsa har utvecklats över tid och baseras på en enkätundersökning bland 11-, 13- och 15-åringar som har genomförts i Sverige vart fjärde år sedan 1985/86.

Resultatet visar att endast 14% av eleverna rör på sig minst en timme varje dag och att tjejer är mindre fysiskt aktiva än killar. Fler studier visar samma låga resultat vilket innebär att det är långt till att klara WHO (Världshälsoorganisationen) rekommendation om minst en timmes fysisk aktivitet om dagen.

 

De positiva effekterna av fysisk aktivitet i skolan är sedan länge känt där Bunkeflo projektet är kanske det mest kända exemplet där daglig fysisk aktivitet i skolan visade på goda skolresultat. Det är inte bara skolresultat som förbättras utan både psykisk och fysisk hälsa gynnas. Med tanke på att vi har en växande psykisk ohälsa som går nedåt i åldrarna menar forskare att det beror på en tydlig koppling till fysisk inaktivitet.

 

Våren 2014 biföll kommunfullmäktige Kristdemokraternas motion om att utreda möjligheten till mer idrott i skolan och två år senare bifölls även Moderaternas motion om mer fysisk aktivitet i skolan. Idrottsföreningar visade redan 2014 intresse för att vara med och arbeta för att nå målet om mer fysisk aktivitet i skolan för att skolan inte skulle behöva göra allt. Det var stor enighet politiskt, men idag är det oklart om något har hänt eller om det är en prioriterad fråga.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

  •  Anser du att elever i Umeå får tillräckligt med fysisk aktivitet i skolan? Om inte, vilken förändring avser du att införa?
  • Vilka insatser har genomförts för att öka andelen fysisk aktivitet i skolan?
  • Är frågan om bristande fysisk aktivitet för skolelever en angelägen fråga för För- och grundskolenämnden?

Veronica Kerr

KD

Äldrenämnden, Vänsterpartiet och VK

Av , , Bli först att kommentera 7

När jag började i socialnämnden 2012 så var det mer regel än undantag att efter varje sammanträde var det presskonferens. Folkbladet och VK var alltid närvarande och det var inte ovanligt att både radio och lokal TV fanns med om frågorna var tillräckligt ”intressanta”. Idag är det mer regel än undantag att vi inte har presskonferens, men finns tillgängliga för media om det finns frågor. Visst vi ska inte slösa bort journalisters tid med att kalla till presskonferens om det inte finns frågor av särskilt allmän intresse att lyfta. Det är färre journalister jämfört med förr och allt ska gå så mycket fortare.

I torsdags sammanträdde Äldrenämnden och de stora punkterna på dagordningen var Patientsäkerhetsberättelse 2018 och Kvalitetsberättelse 2018. Umeå kommun som vårdgivare är skyldiga att upprätta en patientsäkerhetsberättelse senast den 1 mars varje år och i korthet är det en beskrivelse av hur patientsäkerhetsarbetet bedrivits. Dokumenten är gemensamma för de båda socialnämnderna. De båda dokumenten diskuterades och det var många som hade frågor, men i slutändan godkändes berättelserna. Det var ingen kontrovers eller konstigheter, men när VK skriver om det så är det lätt att få en annan uppfattning.

Vänsterpartiet har för vana att alltid lägga ett yrkande på något oavsett om det är möjligt att genomföra eller ej. På så sätt kan de alltid hävda att de har gjort något eller lyft något och på så sätt visa att de tar ”ansvar”. Många gånger är det endast redaktionella ändringar, men lika ofta är det yrkanden som inte hör hemma i ärendet eller i frågan. Men det ger media en intressant konfliktvinkel och något att skriva om.

 

ÄN

Jag förnekar inget parti till att lägga yrkanden, men här behövs förtydliganden. Åsa Bäckström (andre vice ordförande) var INTE närvarande på nämnden så det var inte hon som yrkade på ändringar utan hennes partikamrat. Anledningen till varför Vänsterpartiet inte fick gehör är INTE för att vi andra skulle tycka att det är sak samma om personalen har kunskap i omvårdnad eller om de kan svenska utan för att dessa patientsäkerhetsrisker redan finns med i den nyligen antagna Internkontrollplanen för 2019. Men det var tydligen inte intressant för VK att ta med och Bäckström visste nog inte heller svaret.

När vi sedan diskuterade Kvalitetsberättelsen så lyfte jag att antalet klagomål inom hemtjänsten har ökat och i synnerhet när det gäller insatser eller uteblivna insatser. Här bad jag om att Äldrenämnden ska få ta del av hur biståndsbesluten tas och vad som krävs. Vi vet att för ett par år sedan förändrades servicenivåerna inom hemtjänst utan att politiska beslut tagits. Nu har fler signaler kommit om att samma insats ska utföras på kortare tid eller att samma insats som beviljats året innan nu nekas utan att någon förklaring har getts. Här finns anledning att återkomma till fler gånger.