Kategori: Insändare

S far med osanning om familjedaghemmen

Av , , Bli först att kommentera 14

På måndag i nästa vecka är det kommunfullmäktige och som vanligt är antalet interpellationer stort. Jag har sedan tidigare en interpellation om personcentrerad och flexibel äldreomsorg, men har till detta fullmäktige även en interpellation om familjedaghemmens framtid. Det är sällan det händer, men till detta fullmäktige har tre partier (3!!) interpellationer i samma ämne. Moa Brydsten, ordförande i För och grundskolenämnden, kommer att få förklara sig ordentligt med vad hon har tänkt kring familjedaghemmens framtid.

Den 7 oktober hade jag och Sven-Åke Granberg, ledamot i För och grundskolenämnden, en insändare i VK där vi förtydligade Kristdemokraternas inställning i frågan om familjedaghemmens framtid. Nu har Brydsten efter drygt två veckor replikerat och påstår att vi kristdemokrater kommer med felaktigheter. Vem är det som far med osanning? Bedöm själv! Röd text är vår insändare.

Lägg inte ner familjedaghemmen

Med orden ”att arbetsmiljön för dagbarnvårdare ska förbättras” beslutade För och grundskolenämnden 27/9 att ta ett ytterligare steg mot avveckling av en fungerande barnomsorg för de som bor i glesbygd. Det blev uppenbart när vi fick läsa i VK 4/10 om de dagbarnvårdare i Rödåsel som fått beskedet om att deras verksamhet kommer att läggas ner. Det extrema i det hela är att beskedet gavs samma eftermiddag.  Sant eller falskt?

Vi har besökt Rödåsels familjedaghem och fick där höra att samma vecka som beslut skulle tas i nämnden fick dagbarnvårdarna besked om att verksamhet kommer att läggas ner och att omplaceringar skulle ske. Beskedet revs dock upp efter mycket starka reaktioner och efter att Brydsten varit på besök. Ja, Rödåsel har annorlunda förutsättningar, men att påstå att politiken varit tydlig med att det behöver presenteras en ny lösning blir oerhört märkligt med tanke på att besked om nedläggning gavs kort tid efter nämndens beslut. Du kan vara hur tydlig som helst efteråt, men då är skadan redan skedd.

Berättelsen slutar inte där. Beslutet slog fast att förvaltningen ska arbeta med vad beslutet innebär i praktiken och långsiktigt se över område för område. Om en förändring blir aktuell kommer berörda vårdnadshavare att få information i god tid. Sant eller falskt?

Falskt! Information har inte gått ut i varken rätt eller i god tid och då är Brydstens ord om att så ska ske inte mycket värda. Socialdemokraternas replik nämner inte heller med ett enda ord vårdnadshavare eller föräldrars rätt till information.

Varken långsiktighet eller information till vårdnadshavare har funnits och vi kan endast tolka det som om dessa ord saknar betydelse i jakten på att avveckla de kvarvarande alternativen inom barnomsorgen. Det är klantigt och respektlöst mot de som är beroende av en fungerande barnomsorg och mot anställda med lång erfarenhet av att arbeta i just barnomsorgen.

Varje barn är unikt och det är ingen självklarhet att förskola är det bästa för alla. Vi ska ha fler alternativ med möjligheter för familjer att välja det som passar dem bäst. Dagmammor, familjedaghem, pedagogisk omsorg och barnomsorgspeng. Det finns fler alternativ än förskola, men tyvärr ser vi att Socialdemokraterna envetet och systematiskt väljer att hitta vägar att avskaffa alternativen till förmån för det först nämnda. Vi vet vad de vill, men att gömma sig bakom argumentet förbättrad arbetsmiljö är ett lågvattenmärke. Sant eller falskt?

Här blir det definitivt ord mot ord. Jag började min politiska bana 1999 i skolstyrelsen och efter det i För och grundskolenämnden. Mitt engagemang för dagbarnvårdare och familjedaghem är starkt och välrotat. Under åren har jag sett flera av Socialdemokraternas ”förbättringar” som försämrat för dagbarnvårdare att kunna bedriva familjedaghem. Syftet har inte alltid varit att lägga ner, men det är just det som blivit konsekvensen. Undantag finns från kommundelar som varit mycket tydliga med att familjedaghem inte är någon prioriterad verksamhet. Det är alltid förskolan som lyfts upp och dagbarnvårdare är något som kan finnas ute i periferin. Information om alternativ till förskolan är knapphändig och eftersom föräldrar inte efterfrågar alternativ som de inte känner till kan S säga att det inte finns någon efterfrågan.

Att ”svälta ut” eller försvåra för andra verksamheter är ingen ny taktik utan används även inom äldreomsorgen. Socialdemokraterna har sagt att LOV ska vara kvar, men samtidigt väljer de att försvåra för hemtjänstföretagen att bedriva verksamhet medan den kommunala hemtjänsten tillåts att gå med underskott.

Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i För och grundskolenämnden hänvisar till ett kollektivavtal från 2008 och säger att dagbarnvårdarna ska arbeta i sina egna hem. Skolverket å andra sidan säger att pedagogisk omsorg kan vara olika flerfamiljslösningar eller bedrivas i en särskild lokal. Här borde Socialdemokraterna och Moa Brydsten som ordförande våga tänka nytt. Inte då, istället fick de politiker som röstade emot förslaget en redig utskällning. Sant eller falskt?

Sant. Skollagen borde stå högre än ett kollektivavtal från 2008 och ja, jag kan förstå att det är frustrerande när inte alla ledamöter tycker lika som ordförande. Men alla är inte socialdemokrater och det borde många fler vara tacksamma för.

Kristdemokraterna har länge drivit frågan om fler alternativ i barnomsorgen och vi vill gärna se fler familjedaghem. Lösningen i det här fallet är inte att lägga ner utan istället rekrytera fler som vill arbeta som dagbarnvårdare. Vi ska underlätta för familjers vardag, inte komplicera. Kristdemokraterna reserverade sig mot beslutet och vill se en risk och konsekvensanalys. Någon sådan finns inte, men vi är övertygade om att hade det funnits hade inte detta skett.
Sant eller falskt?

Både och. Enligt Brydsten finns det en riskanalys som är kopplat till arbetsmiljö för dagbarnvårdare och barn, men det finns däremot ingen risk och konsekvensanalys av vad beslutet från den 27/9 innebär. Vi har redan sett flera negativa konsekvenser och i värsta fall är det bara början.

Att vi skulle ha skrivit en insändare full av felaktigheter är inget annat än ett uttryck för att rikta uppmärksamheten från egna misstag. Vi har sedan insändaren publicerades besökt familjedaghemmen i Rödåsel, Tavelsjö och på Röbäck. Vi har samtalat med föräldrar och dagbarnvårdare och bildat vår egen uppfattning. Även om mina barn är vuxna idag så är jag lika stark förespråkare för familjedaghem idag som för 20 år sedan. Barnomsorgen behöver fler alternativ – inte färre!

 

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Framtiden för kommunens hemtjänst

Av , , 1 kommentar 11

På måndag är det dags igen, årets första kommunfullmäktige och ett fullmäktige som har diskuterats ända sedan i november när Äldrenämnden och Individ och familjenämnden beslutade att ge kommunfullmäktige i uppdrag att avskaffa Lagen om valfrihet i hemtjänsten. Oron har varit stor, debatten het och nu ser jag fram emot att komma till ett avslut i just den här frågan eftersom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet saknar majoritet. Det betyder inte att vi kommer att fortsätta precis som vanligt för visst finns det utmaningar i hemtjänsten och i äldreomsorgen i stort.

För en vecka sedan debatterade jag frågan om LOV med kommunalrådet Janet Ågren (s), Ulrika Edman (v) och Anna-Karin Sjölander (c) på Folkets Hus. Debatten livesändes på VK och Janet Ågren sa då tydligt att Socialdemokraterna kommer att respektera beslutet i kommunfullmäktige, även om det inte blir som de vill. Ett lugnande besked. De flesta bör veta vad jag tycker, men det jag har varit mest besviken över är just Socialdemokraternas ovilja att söka samarbete i frågan om att vidareutveckla hemtjänsten. För snart tre år sedan (2016) äskade Äldrenämnden 20 miljoner kr till att höja hemtjänstersättningen, men året därefter gav man upp trots att behovet blivit än större. Svaret blev att de inte fick gehör i budgetberedningen så det var inte lönt. (?!)Sedan dess har Umeå blivit den kommun som betalar ut absolut lägst ersättning i hela Sverige!!

Andreas Lundgren (s) skrev i en insändare i Folkbladet häromdagen att om tio år finns det ingen kommunal hemtjänst i Umeå kommun. En mycket negativ bild av framtiden och förutsätter att allt ska fortsätta på exakt samma vis varje år utan någon förändring. Med det tankesättet är det sant, men det är samtidigt fel sätt att tänka. Det skulle förutsätta att politiken saknar vilja till förändring eller att hemtjänsten endast påverkas av det som sker lokalt och inte nationellt.

Det är sant att Kommunens del av beviljade hemtjänsttimmar har sjunkit procentuellt, men kommunen är fortfarande den absolut största utföraren av alla och har idag 45% av timmarna. Det finns 19 utförare att välja på och de övriga 18 utförarna delar på 55% av timmarna. I december 2018 var det 1883 personer som var 65 år eller äldre och som hade hemtjänst. Av dessa personer var det 53% som hade valt en extern utförare. Siffrorna gäller endast hemtjänst under dagtid, om nattinsatser skulle räknas med skulle kommunens % öka ytterligare.

Lundgren är bekymrad och jag förstår det, men under min mandatperiod i Individ och familjenämnden så talade vi aldrig om hemtjänsten. Det var inte en prioriterad fråga och sågs mer som en fråga för Äldrenämnden. Visst är det så att det är fler äldre som har hemtjänst än de som är under 65 år, men det är närmare 500 personer under 65 år som har hemtjänst och av dessa är det en klar majoritet som valt annan utförare än kommunen. Jag vet att LOV ska garantera kvalitet eftersom det är kvalitet och inte priset som står i fokus. Det ger samtidigt människor inflytande över sin egen vardag och tvingar fram förbättringar om människor inte är nöjda med den omsorg som ges.

En annan förändring som sker och som jag inte har hört någon tala om är att alla hemtjänstföretag måste fr o m årsskiftet söka tillstånd hos IVO, Inspektionen för Vård och omsorg. Har du som hemtjänstföretagare inte tillstånd så får du INTE längre bedriva verksamhet. Varje tillstånd kostar 30 000 kr och för en del småföretagare kan det vara en hög avgift. Om företaget byter verksamhetschef efter det att tillstånd är utfärdat kostar det ytterligare 21000 kr. SKL och Vårdföretagarna förutspår att de nya kraven kan stoppa småföretagare samt att hemtjänstföretag kan komma att granskas hårdare än lagen kräver. Jag tror att antalet utförare i Umeå kommer att minska innan sommaren är här, men jag pekar varken ut vilka eller hur många.

Ett annat förtydligande från Janet Ågren i LOV debatten är att beslutet på måndag är JA eller NEJ till förslaget om att avskaffa LOV. Det betyder inte att allt måste fortsätta på samma vis. Jag vill vara med och utveckla hemtjänsten i Umeå, både den kommunala och den externa. Samverkan mellan kommunen och de privata utförarna ska bli bättre och ”vi och de” attityden måste försvinna. Kontrollen blir bättre när kvalitetskollen skruvas upp nationellt med införande av tillstånd och jag ser fram emot att samarbeta med de partier som vill vara med och utveckla hemtjänsten och äldreomsorgen. Innan dess hoppas jag att alla berörda tagit del av insändaren från en glad och tacksam 90 åring i dagens VK för här finns en del att ta med i arbetet.

Hot och hat – nu är det nog

Av , , 4 kommentarer 6

Det är med sorg i hjärtat jag läser om Judiska föreningen idag och att de nu har sagt upp sin lokal. http://www.vk.se/plus/1972216/judiska-foreningen-i-umea-lamnar-efter-hot Det är en jättefin lokal och jag fick glädjen att närvara när den invigdes i höstas. Det är med sorg och på ett sätt också en känsla av obegriplighet, hur kan det tillåtas att en förening gång på gång utsätts av hot och klotter? Det interreligösa samverkansrådet där jag finns med som en av kommunens representanter hade denna insändare införd för ett par veckor sedan. Det är lätt att missa en insändare, därför lägger jag in den här.

Det har hänt igen – nu är det nog!

 

De mänskliga rättigheterna utgör grund för rättvisa och fred i världen. För detta krävs demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. I vår tid av mångfald och religionsmöte är det särskilt viktigt att upprätthålla religionsfrihet som en av de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Att ofreda Judiska föreningen i Umeå genom att sätta upp ett klistermärke föreställande Hitler med avsändare ”Nordfront.se” på Judiska föreningens ytterdörr är ett uttryck för rasism, antisemitism och hets mot folkgrupp. Detta är riktigt allvarligt med skrämmande kopplingar genom historien och det är att trakassera andra människor, vilket är fullständigt oacceptabelt i vårt samhälle.  Alla människor och religiösa traditioner i Umeå ska bli behandlade på ett respektfullt sätt.

Umeå har en bred mångfald bland våra medborgare. Det bor över 150 olika nationaliteter i Umeå, flera religiösa traditioner bor inom kommunen och Umeå är både samiskt och sverigefinskt förvaltningsområde. Umeå kommun växer i antal invånare och vi alla har ett ansvar att forma ett öppet och respektfullt samhälle. Vi ska alla värna om varandra och den goda livskvaliteten vi har i vårt nordliga rum – med utrymme för mångfald.

/Umeås Interreligiösa Råd*

*Umeå Interreligiösa råd är en plattform för interreligiös samverkan, dialog och kommunikation inom samhällsgemensamma angelägenheter mellan deltagande parter som kommun, myndighet, församling, förening och studieförbund. Rådet arbetar för ett tryggare samhälle, för att skapa goda möten över religionsgränserna, för ökat samarbete och förståelse för varandra samt för att stärka religionens positiva kraft i samhället.

 

Eritreanska Santa Maria Ortodoxa Tewahdo kyrka i Umeå

Hedlundakyrkan Equmenia

Islamiska föreningen

Judiska föreningen

Pingstkyrkan

Studieförbundet Bilda

Svenska kyrkan

Sävaråkyrkan Equmenia

Umeå Adventkyrka

Umeå kristna råd

Vasakyrkan

4 kommentarer
Etiketter: , ,

Om rubriksättning i VK

Av , , 2 kommentarer 8

Det har gått en tid, men i förra fredagens VK hade jag och Birgitta Nordvall (gruppledare i landstinget för Kristdemokraterna) en insändare publicerad. Det var efter det tredje försöket som den kom in (ja, jag vet vi är många som skriver så trycket kan vara hårt), men det var en mycket märklig rubrik som VK hade satt.  Låt givarna dra av, sa kanske mer om rubriksättarens attityd till gåvoskatteavdraget än om insändaren. Bedöm själva. Här kommer den i sin absoluta helhet och i den version som först skickades in i början av september. I den sista versionen strök jag stycket om Hans Lindberg för att korta ner det, men här får han vara kvar.

 

Umeå och Sverige behöver ett starkt civilsamhälle

För snart tre år sedan, i januari 2012, införde Sverige som sista EU land en skattereduktion för gåvor till vissa ideella hjälporganisationer.  Detta var en av Kristddemokraternas största hjärtefrågor och ett vallöfte 2010 som genomfördes. Reformen har varit en stor framgång, men trots det vet vi nu att regeringen har beslutat att avskaffa den. Vår uppfattning är klar, socialdemokraterna och miljöpartiet har inte förstått vad skattereduktionen har inneburit för de ideella välgörenhetsorganisationerna eller för organisationer som ger stöd till forskning. Om inte regeringen vet så är det mycket möjligt att fler saknar kunskap.

Skattereduktionen är 25 % av gåvobeloppet och får högst vara 1 500 kronor per år. Det motsvarar gåvor på totalt 6 000 kronor per år. Det är inte så mycket pengar, men reformen har ett mycket starkt symbolvärde där människor på eget initiativ engagerar sig och bidrar till en bättre värld. Fokus blir på vår omvärld och där solidaritet med andra människor uppmuntras med personligt engagemang. Detta går stick i stäv med regeringens lösning att solidaritet endast visas genom höga skatter och att det är staten som har ansvaret att visa solidaritet med andra.

Regeringen tror att avskaffandet av gåvoskatteavdraget kommer att ge statskassan 250 miljoner kronor. Socialdemokraterna menar vidare att denna skattesubvention är en av anledningarna till varför ”ladorna står tomma”. I jämförelse står den summan sig slätt mot t ex de byggsubventioner på 3,2 miljarder kronor S+Mp regeringen nu inför. De silar mygg och sväljer kameler.

 Sanningen är att under 2014 var det 820 000 personer som skänkte totalt 1,5 miljarder kronor till Skatteverkets godkända gåvomottagare. Antalet givare har ständigt ökat sedan 2012 och de som redan var givare till välgörenhet skänker idag än mer efter det att avdraget infördes. När nu det försvinner riskerar de välgörenhetsorganisationer och föreningar ett bortfall på ca 250 miljoner kronor årligen!

I Umeå kommun hänvisar kommunalrådet Hans Lindberg (s) till frivilligsektorn och det civila samhället när det gäller EU medborgare som kommit till Sverige med tiggeri som enda försörjning. Sverige och Umeå behöver en stark ideell sektor för att klara av växande samhällsproblem vi står inför. Istället för att inse vad skattereduktionen för gåvor inneburit för civilsamhället väljer regeringen att blunda och slå dövörat till när organisationer som Barncancerfonden, Röda Korset och Unicef vädjat att inte avskaffa avdraget.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet visar upp ett egoistiskt ansikte där de vägrar inse att samhället är större än staten samt att vi har ansvar för medmänniskor. Det är sorgligt att med en rödgrön budget tar Sverige ett stort kliv tillbaka som enda EU land avskaffa skattereduktion för gåvor. Detta i en värld som är i ett brinnande behov av hjälpinsatser.

Veronica Kerr, gruppledare Kristdemokraterna, Umeå kommun
Birgitta Nordvall, gruppledare Kristdemokraterna, Västerbottens Landsting

Barnpsykiatri och psykofarmaka

Av , , Bli först att kommentera 12

Idag skriver jag och Birgitta Nordvall, gruppledare i landstinget, på VKs debattsida om barn och ungdomspsykiatrin i Västerbotten och den situation som råder. Det bör inte komma som en nyhet, men att tillgängligheten fortsätter att vara så dålig i vårt län är fullkomligt oacceptabelt. Vi skriver också om den motion som Kristdemokraterna i Umeå lämnat in om en elevhälsogaranti.

Det är mer än ett sammanträffande att i en annan artikel kan vi läsa att Västerbotten tillhör ett av de län som har störst förskrivning av anti depressiva läkemedel och ADHD mediciner till barn. Är det så att med långa köer till BUP och sena insatser blir medicin en enkel lösning eller är det någonting annat som gör att Västerbotten skiljer sig från mängden? Oavsett så är det fakta som oroar och jag håller med Bruno Hägglöf, professor i barn och ungdomspsykiatri att det är dags att lägga ett fokus på andra åtgärder. http://www.vk.se/plus/1340732/manga-barn-i-lanet-far-psykofarmaka

Min och Birgittas debattartikel:

Satsa mer på barnpsykiatrin

För en tid sedan gav en rapport det glädjande beskedet att Västerbottningar mår bäst i landet. Men undersökningar och statistik visar att det finns mycket kvar att göra när det gäller den psykiska ohälsan hos våra barn och unga. Rotlöshet, ångest och bristande framtidstro är vardag för alltför många barn.

Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, i Västerbottens läns landsting har fortfarande sämst tillgänglighet i landet. Meningen är att 90 procent av barnen och ungdomarna ska ha fått ett första besök inom 30 dagar. Men i Västerbotten är siffran endast 29 procent!

Bakom varje siffra i statistiken finns barn och ungdomar som varje dag kämpar med stora svårigheter i sina liv. Bakom varje siffra finns också familjer som varje dag lider av att de inte får hjälp med sitt barns psykiska ohälsa.

Socialdemokraterna har inte prioriterat barnens bästa under sina många år vid makten i landstinget. Därför har inte landstinget uppfyllt målen inom vårdgarantin som den tidigare Alliansregeringen införde. Misslyckandena att uppfylla målen har i sin tur lett till att Västerbotten har gått miste om statliga medel – pengar som skulle ha gått till att korta köerna till BUP.

I april månad införde BUP i Västerbotten remisskrav för att få bukt på de långa köerna. Men statistiken visar att situationen inte har förbättrats jämfört med för ett år sedan.

Ett förslag från Kristdemokraterna och Alliansen är att införa vårdval som innebär att även andra vårdgivare ska kunna genomföra utredning och behandling. Vi vill också lägga mer resurser på barnhälsovårdens förebyggande verksamhet så att barnfamiljerna får stöd snabbare. Tidiga insatser minskar på sikt behovet av specialistvård och det minskar i sin tur trycket på BUP.

I landstinget har Kristdemokraterna även lämnat in en motion om att inrätta ett barnskyddsteam. Då blir det lättare för vården att tidigare upptäcka, anmäla och förhindra att barn blir misshandlade.

Resultatet av Unga14, en stor folkhälsoundersökning bland unga i 13-18 års ålder i Umeå kommun, visar att allt för många barn och unga mår dåligt.

Många känner sig nere, har svårt att somna, har ont i magen eller i huvudet. Särskilt illa är det för unga flickor. 13 procent av tjejerna och fem procent av killarna uppger att de har mått dåligt eller mycket dåligt de senaste tolv månaderna.

I Umeå kommun har Kristdemokraterna lämnat in en motion till kommunfullmäktige om att införa en elevhälsogaranti. Den ger elever rätt att inom ett dygn få kontakt med personal som har utbildning att möta behovet. Även den åtgärden syftar till att barn och ungdomar ska få hjälp i ett tidigt skede. Dessutom kan elevhälsan göra mycket av utredningsarbetet – vilket minskar trycket inom BUP.

Den psykiska ohälsan i barn- och ungdomsåren riskerar att fortsätta i vuxenlivet om man inte får hjälp. Därför är en tidig insats för dessa unga så oerhört viktig.

Det ger bättre möjligheter att hantera livsproblem och minskar risken för framtida psykisk ohälsa.

Birgitta Nordvall
Veronica Kerr

HBTQ frågor och Folkbladet

Av , , 7 kommentarer 18

Igår kväll deltog jag i ett politiker samtal om HBTQ frågor som Queerbussen anordnat på Rådhustorget. Det var en mycket varm kväll och kanske var det värmen som gjorde att samtalet ibland kom av sig lite. VK skriver att det var både otydligt och lämnade mer att önska och Folkbladet skriver att debatten kom av sig i en viktig fråga. Kan det vara så att förväntningarna var otydliga på vad vi politiker skulle göra eller tycka?

I den inbjudan som jag fick stod det att: Samtalet kommer fokusera på frågor om hur man arbetar med hbtq-frågor i Umeå, om vilka utmaningar som finns och vilka frågor som är viktiga inför det kommande valet. Även om hur man arbetat med dessa frågor i Umeå, hur har man lyckats bli Sveriges bästa hbtq-stad och vad betyder det för en stad. ”

Det är en stor skillnad om det är ett samtal eller en debatt. I ett samtal får man berätta om det man som politiker vill göra och prioritera, men det är också ett tillfälle där man får lyssna och ta till sig synpunkter från övriga deltagare och åhörare. I en debatt ser det lite annorlunda ut, där det viktigaste är att föra fram det man gör och lyssnandet står tillbaka. Samtalstonen var enligt mig god och vi var alla rörande överens om alla människors lika värde och att ingen ska behöva utstå kränkningar för sin sexuella läggning. Hatbrott pga av könstillhörighet eller sexuella läggning är alltid oacceptabelt!

När vi fick frågan om vi ansåg att Umeå är den bästa kommunen för HBTQ personer som den utnämndes till för 13 år sedan, så svarade jag att det är omöjligt för mig att veta och att jag inte är rätt person att uttala mig om det. Klart är att jag och Kristdemokraterna vill att Umeå ska vara den bästa kommunen för alla! Det ska vara en inkluderande stad och som jag förstått det är den inte alltid det idag. Tack Daniel Nyström  för att du delade med dig.

Frågor som jag tog med mig och som jag vill ha svar på efter gårdagkvällens debatt är:

Erbjuder kommunen stöd och akut hjälp till personer i samkönade relationer som utsatts för våld av sin partner? Igår fick vi höra om män som blivit tvingade att bo i tält efter att ha flytt från partner som misshandlat. Det kan väl inte vara så att det bara är kvinnor som misshandlats som kan förväntas få hjälp?

Ungas mående. Jag har tidigare skrivit om vår motion om en Elevhälsogaranti i kommunen och när Oscar Eriksson, projektledare för Queerbussen, uttalat sig om att unga HBT personers mående är en viktig fråga så vill jag veta om  Elevhälsan har tillräcklig kompetens och kunskap om HBT. Verksamheten är inte HBT certifierad, men kunskap kan finnas där ändå. Eller kan den inte?

Folkbladets ledarskribent, Linda Westerlind, skrev idag att jag kunde lika gärna stannat hemma med hänvisningen till hemsida som varnar för de genusteoretiska visionerna som ska begränsa friheten för medborgare. Jag vet inte vad hon syftar på, men Linda Westerlinds uppfattning om Kristdemokraterna har varit klar sedan länge och eftersom hon inte var kvar under hela samtalet verkar det varit oväsentligt för henne vad jag sa eller inte sa under kvällen. Som ledarskribent har hon ett talarutrymme som är få förunnade och hon behöver varken vara politiskt korrekt eller som i det här fallet hålla sig till sanningen. Det är inte heller första gången.

Jag vill än en gång hävda att vi inte är ett homofobiskt parti, men att förändringar i vissa frågor har i vissa fall gått långsamt. På Kristdemokraternas hemsida  står detta att läsa i korthet om vår HBT politik. Vill du veta mer om hur vi tänker, fråga alltid en kristdemokrat istället för att lyssna på en ledarskribent från SSU.

HBT

Kristdemokraternas politik utgår från att varje person är unik och oersättlig. Alla har samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk och religiös tillhörighet eller sexuell läggning. Utifrån vår människosyn vill vi värna alla människors liv, frihet och värdighet. Våld, diskriminering och uttalanden som kränker hbt-personers människovärde strider mot vår ideologi.

 

 

7 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Rationella motiv enligt S och V

Av , , 4 kommentarer 17

Jag häpnade när jag läste debattsidan i morse, Eva Andersson har nu tagit bladet från munnen och fått till en replik  på Thomas Nordvalls tidigare artikel om det skandalösa sättet S och V agerade när kommunen återtog Skräddaren i kommunal regi. Jag har väntat på någon slags reaktion, men det har hela tiden varit en tystnad från majoriteteten som inte vill ha sina beslut ifrågasatta. I slutet av april skrev vi från Alliansen i socialnämnden detta som publicerades på debattsidan, men inte ett ord från majoriteten. Vad var det nu som hände? Blev påtryckningarna från allmänhet och andra för svåra? Åsa Bäckström är andre vice ordförande i socialnämnden (V) och hon är meddebattör även om hon själv varken satt i socialnämnden eller kommunfullmäktige när beslutet togs 2011.

Nej till vinster i vården är rubriken och med stor fantasi har man listat fem rationella motiv till beslutet. Rationell= förnuftig enligt ordlista, men här är det skribenternas egna bedömning. Ett av argumenten är att ”vilket riskkapitalbolag som helst, även helt nystartat skulle kunnat överta verksamheten.” Vilket som helst? Både Eva och Åsa väljer att glömma att det är vi som kommun som ställer kraven i upphandlingen. Vi ska ha en god äldreomsorg där kvalitén ska sättas i främsta rummet. I detta fall var det en möjlighet till förlängning av avtalet som man sa nej till, inte en upphandling. En stor skillnad, man visste att man hade en mycket god verksamhet med nöjda anhöriga, brukare och personal, men det sa man nej till, förblindad av ”rationella motiv”. (Sättet man informerade om beslutet var förfärligt, sedan undrar man varför inte chefen på boendet ville stanna kvar?!)

Vidare skriver Eva och Åsa att ”S och V ville och vill skapa stabilitet och kontinuitet genom att inte utsätta brukare och anhöriga för den osäkerhet som ständigt nya upphandlingar (enligt LOU) innebär.”  Dettarationella motivhar tvärtom försämrat avsevärt och de anhöriga som nu larmat om missförhållanden och personal som blivit sjuka betackar sig säkerligen den sortens omtanke.

Det är bra att det finns ett litet uns till erkännande om att det funnits brister i övertagandet, men man fortsätter att ha svårt att se sin egen del i det hela. Eva Andersson har vid ett par tillfällen sagt att det är bra att vi kan lära oss av det som Carema gjorde bättre på Skräddaren som t ex att man erbjöd ”hemlagad mat” (mat som tillreddes på plats och som spred aptitretande dofter i boendet och skapade hemtrevnad). Visst kan vi lära oss av varandra för det utvecklar och förbättrar omsorgen, men att låta en verksamhet starta upp något för att sedan stänga ner på godtyckliga skäl kommer definitivt inte att leda till att andra vill etablera sig i kommunen. Att säga att vi hade många kommunala vårdboenden som låg och ligger på samma kvalitetsnivå är inte heller ett acceptabelt  motiv, men inte förvånande i socialismens anda. Ingen ska få för sig att man kan göra det bättre än kommunen.

Det var vid sista presidieberedningen inför sommaren som jag ställde frågor om situationen på Skräddaren. Varken Åsa Bäckström eller Eva Andersson hade läst artikeln trots att den var utskickad tidigare och var väl spridd inom kommunen. Det var antagligen jobbigt att läsa om det som blev fel. Äldreomsorgen och vården av sjuka och äldre blir en fråga av största tyngd i kommande valrörelse. Vänsterstyrets definition av rationell behöver förändras och även deras syn på kvalité i vården.

God kvalitet, Lennart Holmlund?

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag är bekymrad och jag är frustrerad över Socialdemokraternas och Vänsterns stora tystnad kring deras beslut om att återta Skräddaren i kommunal regi. Ett beslut som fattades hösten 2011 trots att det inte fanns några som helst rapporter eller indikationer om missnöje eller vanvård och trots att anhöriga vädjade till att kommunen inte skulle fatta ett sådant beslut.

I april var jag och en ledamot från socialnämnden och besökte Skräddaren och fick lyssna till personalens berättelser om vad som hände hösten 2011 och hur det ser ut idag. Vi i alliansen skrev tillsammans en insändare  om situationen på Skräddaren och hade hoppats på att det skulle bli någon reaktion från vänstermajoriteten till försvar för de beslut som togs. Om inte ett försvar så kanske åtminstone en förklaring hur tänkte de då? Ingenting, bara tystnad. Kanske skäms man?

När jag och Janet Ågren (socialdemokraternas ordförandekandidat till Äldrenämnden efter höstens val) debatterade äldreomsorg i radions P4 i början av juni försvarade hon besluten att ta över boenden i kommunal regi. ”Vi tycker att det var rätt beslut när vi tog tillbaka det för att driva i egen regi. Det var ett korrekt beslut för att kunna upprätthålla en god kvalitet.” En god kvalitet i socialdemokraternas ögon skiljer sig åt från vad jag som kristdemokrat och många andra vill se i äldreomsorgen.

Svenskt näringsliv publicerade idag denna artikel om vad som har hänt på Skräddaren sedan kommunen tog över. Jag publicerar länken, men har även klistrat in artikeln i sin helhet. Reaktioner måste komma från någon. Eftersom det inte är någon från socialnämndens majoritet som bloggar frågar jag Lennart Holmlund som kommunalråd och blivande pensionär, vad är din uppfattning om en god kvalitet i äldreomsorgen? Och vad tycker du om reportaget från det kommunala boendet Skräddaren? Det vore intressant med en lokalt anknuten blogg för ovanlighetens skull…

************************************************************************************************************************

Sämre när kommunen tog över

NYHET Publicerad 24 juni 2014

Kritik Umeå kommuns skötsel av äldreboendet Skräddaren får hård kritik av personal och anhöriga, man talar om personalflykt, vantrivsel och slarv. Under våren glömdes en brukare kvar i sängen. Ingen anhörig fick veta något. – På Carematiden fångades avvikelserna upp och åtgärdades, säger en anställd.

Sedan kommunen sade upp avtalet med Carema och tog över driften av verksamheten i oktober 2012, har verksamheten på Skräddaren försämrats. Vantrivsel har lett till en personalflykt och många av de nuvarande anställda söker ständigt jobb på annat håll. Även sjukskrivningarna har ökat. I december var ca en fjärdedel  av personalen sjukskriven.

Svenskt Näringsliv har pratat med flera anställda på Skräddaren. Alla berättar hur verksamheten på olika sätt försämrats sedan kommunen tog över driften. Ingen vågar träda fram med namn, av rädsla för kritik eller annan negativ särbehandling på jobbet.

Den enda som vågar medverka fullt ut är den nyblivna pensionären Margit Wikström. Hon hade inte tänkt pensionera sig i år, utan tog beslutet när hon nekades semester i våras. Hon och hennes man hade planerat en resa, så Margit lämnade in sin ansökan om semester i god tid. Men det hjälpte inte.

– Jag fick inget besked förrän någon dag innan jag skulle gå på semester. Då fick jag höra att jag måste jobba eftersom det saknades personal. Jag blev arg och pensionerade mig direkt. Det hade aldrig hänt under Carematiden. Då hade jag haft tidig och bra dialog med gruppchefen. Men kommunen bryr sig inte om de anställda, säger Margit Wikström.

Och Margit fortsätter berätta om betydligt sämre aktiviteter för brukarna, vikarier som inte fått lära sig larmrutiner och inte kan sina arbetsuppgifter, viktiga arbetsplatsmöten som inte hinns med för att det saknas folk, chefer som beordrar istället för att lyssna och mindre omtanke mellan medarbetarna. Men Margits berättelse är bara början.

En anställd säger att det är betydligt sämre ordning och mer slarv. Avvikelserna rapporteras betydligt mer sällan. Under våren glömdes en brukare kvar i sängen. Det uppdagades först på eftermiddagen. Men det rapporterades aldrig och de anhöriga fick inget veta. Och det är bara ett exempel bland många.

– På Carematiden fångades avvikelserna upp direkt och åtgärdades. Rutinerna sågs över. Nu händer inget. Och vad jag vet är det ingen som pratar med den eller de som jobbat när det har inträffat en avvikelse. Det är väldigt slappt. Vi har journalföring på internet. Det är möjligt att det skrivs in där. Det är inget som vi får reda på, säger en anställd.

Missnöje hos anhöriga

Ju mer vi pratar med anställda och anhöriga, desto mer växer bilden fram av en påtagligt försämrad verksamhet. Några av de anhöriga vågar träda fram med namn. Eva Persson vittnar om att personalen sällan syns till på avdelningarna, att de boendes guldkant har försvunnit och att personalen visar mindre empati.

– Jag upplever att de inte ser vårdtagarna och deras behov. De får sitta mycket ensamma. Personalen är som bortblåst när jag är där och hälsar på. Ibland har jag själv fått rycka in och ge någon vatten, trots att jag är där för min brors skull. Men det är svårt att gå på personalen för det är ju egentligen inte deras fel, säger Eva Persson.

Ingen säger att allt var perfekt på Caremas tid. Men det fanns mer resurser, mer guldkant, mer personal och fler aktiviteter. Och en viktig nyckel verkar ha varit de tre gruppcheferna – en ständigt närvarande arbetsledning som fångade upp funderingar och synpunkter från både personal och anhöriga. Då hölls även regelbundna anhörigmöten.

– Sedan kommunen tog över har jag inte kallats till ett enda möte, förutom en träff med kommunens anhörigråd – en mindre grupp anhörigrepresentanter. Den träffen växte till ett stormöte med många klagomål, men den gav inte ett smack. Carema kallade till möten minst två gånger per år, berättar Gunilla Haglund vars syster bor på Skräddaren.

Hon har själv jobbat inom äldrevården i 34 år. Bland annat med strokerehabilitering. Och hennes bild av personalsituationen på Skräddaren är mycket negativ.

– Personalomsättningen är vansinnig. Många har slutat på grund av vantrivsel eller sjukskrivning. Det är dålig personalpolitik. Jag frågade en anställd hur ofta de har gruppträffar för att diskutera mål och kvalitet. Aldrig blev svaret. Jag förstår inte organisationen. Det känns slarvigare och mindre empatiskt, säger Gunilla Haglund.

Bilden bekräftas av de anställda. Vikarier får för kort introduktion och klarar inte av sina uppgifter. Till sommaren är bemanningen planerad med två ordinarie och tio vikarier. Flera av dem är mycket unga, helt utan erfarenhet. På Caremas tid var alla rädda om vikarierna. De var erfarna och kunde verksamheten, berättar en annan anställd

– Då hade vi sex rutinerade vikarier och sex ordinarie under semestern. I år ska tio dåligt introducerade vikarier ha i princip allt ansvar, med stöd av två ordinarie. Flera av vikarierna har aldrig jobbat inom äldreomsorgen tidigare. Det finns ingen arbetsglädje. Ibland är vissa gråtfärdiga. Det här måste komma fram, för det är synd om brukarna.

Vetskapen finns hos kommunen

Umeå kommunen har hela tiden vetat om att det funnits missnöje på Skräddaren och har försökt få ordning på verksamheten. Bland annat med chefsbyten och genom att efterlikna den gruppschefsfunktion som fanns under Caremas tid. Men i praktiken får den funktionen ingen effekt, enligt den anställde.

– De som fått gruppschefsrollen har bara en kontrollfunktion. De ska lära rutinerad personal hur man dukar, bäddar och duschar och kolla så att det blir rätt. De har även fått utbildning av en psykolog för att kunna tala personalen tillrätta så att de inte ska vara så negativa. Men det är helt fel väg. Det får inte personalen att känna arbetsglädje.

Carema får gärna komma tillbaka

Alla vi pratar med skulle gärna se att Carema kom och tog över igen, trots att företaget har ett vinstintresse. Att någon tjänar pengar på att ta hand om gamla, verkar inte spela någon roll för varken anhöriga eller anställda. Det viktiga är att de äldre blir väl omhändertagna och att personalen trivs.

– Om Carema gör en vinst på att ta hand om min mamma eller pappa, så låt dem göra det. Den bästa personalen försvann med en gång när Umeå kommun tog över. De har raserat en fullt fungerande verksamhet där alla var jättenöjda. Det är hemskt att ingen säger någonting, att det bara får fortsätta, säger en anhörig som vill vara anonym.

Martin Machnow

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Snabba beslut med drastiska konsekvenser

Av , , Bli först att kommentera 12

I förra onsdagens VK skrev jag tillsammans med mina allianskamrater i Socialnämnden om äldreomsorgen i kommunen och om boendet Skräddaren i synnerhet. Sättet som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hanterade situationen är ingenting annat än skamligt och nu snart tre år senare har vi fått se konsekvenserna. Det är aldrig lätt att begripa hur S och V tänker, men det är tydligt att i det här beslutet hade man varken de boende eller personalens bästa för ögonen.

Jag hoppas att Eva Andersson (S) och hennes partikamrater har lärt sig av misstaget och tänker till fler gånger innan man gör något lika dumt igen. Här  kan du läsa vår insändare i sin helhet.

****************************************************************************************************************************************”’

 

Socialdemokraterna raserade bra verksamhet

 

Hösten 2011 meddelade socialnämnden att den ville säga upp avtalet med det privata vårdbolaget Carema som då drev äldreboendet Skräddaren i Umeå. Anledningen till varför beslutet togs var inte alls att man var missnöjd med verksamheten eller att någon hade framfört kritik.

Det var med anledning av att man läst om missförhållanden inom Caremas äldreomsorg på andra orter i landet.  Men trots att inga sådana missförhållanden fanns i Umeå så menade man att det var en felaktig och omoralisk ägarstruktur och därmed skulle kommunen ta över verksamheten. 

Kritiken mot Umeå kommuns agerande var hård och anhöriga till de boende vädjade om att driften inte skulle övergå till kommunal regi. Varför förändra något som uppenbart fungerade väl?

Socialnämndens ordförande Eva Andersson (S) var obeveklig och uttalade att det var ett fullständigt korrekt beslut att återta verksamhet i egen regi efter den mediauppmärksamhet som det fått. Andra kommentarer var att självklart kan kommunen överta verksamhet utan att personalen blir lidande. Med kommunal verksamhet blir det alldeles automatiskt mer pengar till verksamheten. Hur tänker man då?

Idag är det mycket oklart om Eva Andersson (S) skulle fatta det beslutet igen. Sjukskrivningssiffrorna talar sitt tydliga språk, det blev inte bra. En god verksamhet kan ta år att bygga upp, men en dag att rasera. Skräddaren hade byggt upp en välfungerande verksamhet, men där personalens arbetsuppgifter skilde sig från hur kommunen är van vid att arbeta. Vid övertagandet avskaffades gruppchefer, ”för det har vi inte i kommunal äldreomsorg”. Ett avskaffande som gav konsekvenser. Sjukskrivningstalen har ökat oroväckande och i december 2013 var 26 % av personalen sjuka!

Det är ett intensivt arbete som har påbörjats och siffrorna börjar vända, men det går för sakta. Genom att brukare kan välja mellan flera utförare blir kommunen mer uppmärksam på den enskildes önskemål.  Det är också dokumenterat att fler utförare bidrar till att förbättra den egna kommunala äldreomsorgen och här var Skräddaren en förebild. Med fler utförare i äldreomsorgen får dessutom personal större möjlighet att välja mellan olika arbetsgivare vilket kan ge fler karriär möjligheter.

 

Veronica Kerr, (Kd) vice ordförande i socialnämnden

Elmer Eriksson (M)

Natalja Kaganovitch (M)

Lotta Holmberg (Fp)

Anna-Carin Sjölander (C)

Liv Granbom (M)

Greger Knutsson (M)

Inger Enström (C)

Margareta Eriksson (Kd)

Mindre skrämmande socialtjänst

Av , , Bli först att kommentera 10

I dagens VK skriver jag tillsammans med övriga alliansgruppledare om vår motion att införa socialrådgivning på nätet och som förväntas antas av kommunfullmäktige på måndag. Här kommer debattartikeln i sin helhet.

Inför socialrådgivning på nätet

För många människor känns det skrämmande att ta steget att besöka eller ringa socialtjänstens kontor. På Kristdemokraternas initiativ har Alliansen i Umeå därför lämnat in en motion om att kommunen ska erbjuda socialrådgivning på nätet via sin hemsida. Dit ska invånare kunna vända sig med frågor och funderingar som berör socialtjänstens arbete. På det här sättet vill vi göra socialrådgivning mer tillgänglig och avdramatiserad.

Malmö stad vill påbörja ett samarbete med andra kommuner kring sin socialrådgivning på nätet. E-tjänsten heter ”Soctanter på nätet” och riktar sig i dag till alla Malmöbor. På webbplatsen kan invånarna ställa frågor och delta i diskussioner som handlar om missbruk, mobbning, hemtjänst och andra ämnen som berör socialtjänstens arbete.

Genom att stå för merkostnaderna kan de kommuner som väljer att delta erbjuda e-tjänsten via sin egen hemsida. Alliansen i Umeå anser att Umeå kommun måste ta till vara på den här fantastiska möjligheten. Då får vi ta del av den organisation och all den kunskap som har växt fram kring socialrådgivningsfunktionen sedan starten 2007.

Det går att ställa sina frågor när som helst under dygnet. Socionomer, med särskild kompetens att ge råd i sociala frågor via internet, besvarar dem så snabbt som möjligt – oftast inom ett dygn. Personalen ser naturligtvis till att alla inlägg är avidentifierade innan de publiceras på webbplatsen.

Självklart är inte tanken att funktionen ska ersätta befintliga arbetsmetoder. I stället ska den fungera som ett komplement som gör socialrådgivning mer tillgänglig för invånarna.

Alliansens motion har bifallits av en enig socialnämnd och behandlas snart av kommunfullmäktige. Ett bifall av motionen innebär stora vinster för invånarna i Umeå. Socialrådgivning på nätet gör det möjligt att på ett enkelt och anonymt sätt få svar på sina frågor. Det leder till en avdramatisering som gör att fler vågar söka rådgivning och stöd. Då ökar chanserna att påbörja arbetet med sociala problem i ett tidigare skede.

 

Veronica Kerr, gruppledare för Kristdemokraterna

Anders Ågren, kommunalråd Moderaterna

Peder Westerberg, gruppledare för Folkpartiet

Mattias Larsson, gruppledare för Centerpartiet