Kategori: Socialdemokraterna

Replik och politikers språkbruk

Av Veronica Kerr, 10 maj 2023 kl 12:07, 1 kommentar

I gårdagens tidning hade jag en debattartikel publicerad, ett svar riktad till Äldrenämndens socialdemokrater (och miljöpartist) efter deras tidigare utspel i både nämnd och i media.

Jag har varit förtroendevald i kommunpolitiken i mer än 20 år och under den tiden har jag aldrig sett S med en sån iver inta oppositionsplats mot regeringen som just nu. Trots att S styrt kommunen i närmare 30 år och har det största ansvaret för hur äldreomsorgen ser ut så är det regeringens fel (inte under 2015-2022). En protokollsanteckning som i det närmaste liknar en valrörelse appell (inte mina ord utan de är sagda av en vänsterpartist) i ett internt kommundokument är extremt ovanligt i synnerhet av ett parti som styr. Allianspartierna och även Vänsterpartiet var förvånade och ifrågasatte förfarandet, men Vänsterpartiet såg chansen att kritisera regeringen och anslöt sig till S.

Socialdemokraterna sitter i opposition och de ska granska regeringen, men låt fakta bli tydliga och mest av allt låt dem vara sanna! Trovärdigheten sjunker när politiker målar upp otäcka bilder av sina motståndare med insinuationer om att förslag är odemokratiska och att regeringen vill tysta oppositionen. Insinuationer och hitte-på antaganden är definitivt en snabb väg till att öka politikerföraktet som finns. Oppositionen är i grunden en del av demokratin och har en viktig roll, men den rollen har förstås också de som blivit valda och är med och styr. Om ett par veckor presenterar Socialdemokraterna sin budget och jag ser med spänning fram emot att läsa den.

Här kan du läsa min replik riktad till S och Mp. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren kommenterar politikers språkbruk efter söndagens partiledardebatt och visst har han en del tänkvärda poänger som även lokala kommunpolitiker borde ta till sig.

Sjöbacka – liten och unik

Av Veronica Kerr, 20 april 2023 kl 15:10, Bli först att kommentera

Boende i växande bygd efterlyser bättre omsorg – ”Rädda Sjöbacka”

Det är rubriken på VKs artikel om det offentliga möte som hölls i Tavelsjö i måndags kväll och som skulle handla om förskoleplatser eller bristen på platser samtidigt som kön till barnomsorgen växer. Dagordningen utökades som jag förstått det till att även handla om Sjöbacka, kommunens minsta vård och omsorgsboende och det enda boendet utanför tätorten Umeå eller någon av de tre kommundelarna (Sävar, Holmsund/Obbola och Hörnefors.)

Hur inbjudan har gått ut och till vilka den gått till är mycket oklart. Å andra sidan finns det heller varken beslut om att Sjöbacka ska läggas ner eller att framtiden för boendet ska utredas. Trots det har kritiken inte låtit vänta. Själv fick jag ingen direkt inbjudan eller förfrågan om att närvara och var för övrigt upptagen samma kväll. Jag har dock följt nyhetsrapporteringen och är glad för att så många var på plats. Skola och äldreomsorg engagerar och jag önskar att samma engagemang som finns när något inte fungerar kunde visas när saker fungerar bra. Tänk om fler talade om de fantastiska möjligheter som finns inom vårdyrket och den skillnad personer kan göra för en annan.

Jag tycker att det är bra att TuRe och alla inom Tavelsjöområdet har engagerat sig, men bilden blir ibland lite för snäv. Mest ledsen blev jag över kommentaren att alla politiker har redan bestämt sig och de vill göra det i skymundan utan att tala med de som berörs. Så är det inte. Frågan om Sjöbacka har inte varit uppe på Äldrenämnden och idag finns det heller inget förslag om att boendet ska läggas ner. Däremot har vi politiker fått signaler om att vården inte är patientsäker och att det är svårt med personalrekrytering. Sedan tidigare vet vi att det är svårare att rekrytera personal till vårdboenden utanför tätorten och att Sjöbacka med endast åtta vårdplatser och liten personalstyrka blir desto mer utsatt.

Som politiker och vice ordförande i Äldrenämnden är det självklart att jag vill veta hur äldreomsorgen i hela kommunen fungerar och försöker därför regelbundet göra verksamhetsbesök på vård och omsorgboenden för att se och lyssna till personal. Vad saknas, vad fungerar och vad kan bli bättre? Tack vare verksamhetsbesök hittar vi goda exempel som kan appliceras på fler boenden vilket kan göra omsorgen bättre för fler. Det betyder inte att det behöver vara exakt likadant överallt, men patientsäkerheten får inte kompromissas bort. Genom att tillsätta en utredning förväntar jag mig en komplett nulägesbild, därefter kan nödvändiga förändringar göras.

Kommunen har 19 vård och omsorgboenden och vi kommer att behöva fler, men vad gör vi om vi inte kan bemanna de boenden som byggs?

För ett par veckor sedan besökte jag Sjöbacka vårdboende och av alla boenden jag besökt är det boendet med absolut vackraste utsikten över sjön. Det var dock inte utsikten som fångade mitt största intresse utan det var de diplom som hängde på väggen. Årets verksamhet 2008, det må vara 15 år sedan, men tänk om beskrivningen av Sjöbacka stämde in även på alla övriga boenden. Om vi kunde garantera en personcentrerad vård där personalen är engagerad, trivs och vill vara med och utveckla verksamheten så skulle äldreomsorgen skulle göra gigantiska kliv framåt för att bli en attraktiv arbetsgivare. Det är här vi måste lägga fokus för utan personal kommer vi definitivt vara tvungna att minska antalet boendeplatser.

Är jag ovillig att bryta normer?

Av Veronica Kerr, 23 januari 2023 kl 11:48, Bli först att kommentera

Svårt att bryta normer i valet till gymnasieskolan läser vi i dagens VK. Det är en stor nyhet för varför skulle den annars ta plats på första sidan? Det är den här månaden som niondeklassare ska välja program till gymnasiet och jag minns både mitt eget val och när mina barn gjorde sitt. Det är definitivt ett val som påverkar livet.

För egen del valde jag mellan samhällsvetenskaplig och humanistisk, i praktiken ett val mellan ”Draggen” och Östra (nuvarande Fridhemsgymnasiet) vilket på den tiden gjorde valet enkelt. Det fanns för övrigt bara tre gymnasieskolor i Umeå förutom vårdskolan eller naturbruk. Inga friskolor vilket gör min tid omöjlig att jämföra med hur det ser ut idag. Det året var vi 28 tjejer och två killar i klassen.

Det är en intressant artikel, men inte särskilt förvånande. Det jag irriterar mig på är när bryta normer blir ett självändamål och fokus läggs på att flickor är de som ska bryta normen genom att välja det som tidigare ansetts som typiskt manliga yrken. ”Under de senaste årtiondena har politiska initiativ och åtgärder vidtagits för att minska könsskillnaderna i gymnasievalen. Fokus har främst legat på att öka flickors intresse för tekniska och naturvetenskapliga ämnen.” Detta sker i en tid där varken flickor eller pojkar väljer vårdyrket. Fokus kan inte ensidigt vara att det måste vara lika många av varje kön i varje utbildning utan att vi har ett fungerande samhälle där fler väljer yrken där det finns en kompetensbrist. Ett garanterat arbete och karriär som väntar kanske direkt efter gymnasiet borde vara mer lockande än ”att bara ha roligt” under tre år. Vårdyrket borde inte vara ett val för endast tjejer, men istället för att endast tala om könssegregerade studieval ska vi lyfta de elever som har gjort ett klokt val med en anställningsgaranti.

Ansvaret för att det blir rätt val för den enskilde är inte bara elevens, men varje fel val där eleven väljer att byta program eller i värsta fall helt hoppa av kan kosta enorma summor. Här kommer studie och yrkes vägledningen in och min förväntan på dem är just vägledning. Det är viktigt att eleven får hela bilden klar för sig om utbildningar leder till arbete eller om det redan idag är en överetablering. Skolor säljer in sina utbildningar, men stämmer förväntningarna överens med det som sägs? Här kan föräldrar vara med och ställa frågor om skola, om utbildning, vad förväntar sig ungdomen av gymnasiet? Jag minns inte att någon sådan vägledning gavs i mitten av 1980 talet eller så var min skola ett undantag. De kontakter jag vet att mina barn hade med SYV var främst när PRAO plats skulle anordnas och vid påminnelse om att ansökan till gymnasiet skulle göras. Men självklart är det i slutändan eleven som ska göra valet.

En annan reflektion är att de senaste årens genus medvetenhet i det svenska språket har lett till att ordet ”man” ersatts av ”en..” eller tjänsteman blir tjänsteperson. Feministiskt Initiativ ville att kommunfullmäktige skulle ta beslutet om att ordet tjänsteman inte ska användas. Svenska språket ska inte vara manligt för den person som arbetar som tjänsteman kanske inte definierar sig som man. Socialdemokraterna ville bifalla, men kom senare på att det kanske inte är så smart att politiska partier beslutar om vilka ord som får eller inte användas. Hur långt får politiken begränsa människors språkbruk? Det är en betoning på de ord som kopplas till män, medan ord eller yrken som kopplas till kvinnor verkar det inte vara lika noga med. Sjuksköterska är ett yrke för både kvinnor och män, men ordet har en stark koppling till just kvinnor. Mig veterligen har inget seriöst försök gjorts för att ändra till sjukvårdsperson eller sjukskötare. Lärarinna hör jag aldrig någon säga utan lärare är vedertaget och ingen ifrågasätter om det är en man eller en kvinna. Viljan att bryta normer måste ifrågasättas när det kommer till att begränsa människors val, det är inte ett problem att skillnader finns. Det är ett problem att elever inte väljer studier som leder till arbete och där är bristen på personal akut.

Maktens kvinnor

Av Veronica Kerr, 4 september 2022 kl 12:11, Bli först att kommentera

Dagarna går fort, men samtidigt känns det som om varje dag är fylld av så mycket att det kunde lika gärna gå två dagar på en. Veckan flyter ihop med helgen och dagarna med kvällarna. Det gäller att vara öppen för det oväntade och flexibel när inbjudningar kommer eller vädret ställer till det. Det blir omöjligt att tala om vad jag gör om en vecka när det är nödvändigt att bara ta en dag i taget. Så här är det inte för alla politiker verkar det som. Beskedet som Peter Olofsson (S) gav till allianspartierna och övriga att för dem var det omöjligt att lägga in en region debatt innan valet eftersom deras kalender var redan lagd i maj. I maj! Det finns inte en chans att detta är sant utan det är en omskrivning för att vi vill inte debattera läget i Västerbotten innan valet. En timmes utfrågningen i Lycksele och debatten i Skellefteå är allt de orkade med. Ju mindre fokus på Regionen desto större chans att väljarna fortsätter att tro att S har läget under kontroll. Min egen tolkning är att det är en feg väg att gå och att regionvalet fortsätter att vara ett val som blir bortglömt och där hävd och gammal vana fortsätter att leda väljarna i samma gamla spår.

För egen del har jag fyra riksdagsdebatter och ett panelsamtal kommande vecka varav en i Lycksele. I Lycksele kommer jag också att vara ute på ett par stycken företagsbesök tillsammans med kommunstyrelsens ordförande Roland Sjögren vilket jag ser fram emot! Mitt schema är välfyllt som det ska vara, men det finns trots det ”lite gummiband” i tiderna för det där oväntade som kan ske. En vecka kvar..

Min tidigare blogg om VK debatten och den artikel som publicerades i fredags har gett en del reaktioner. Mitt syfte med bloggen var att få människor att tänka till och fundera på om och hur vi värderar ord olika beroende på vem som säger dem. Under sommaren har jag lyssnat till Jenny Madestams bok ”Maktens kvinnor” där hon har intervjuat alla kvinnor som har varit eller är partiledare i Sverige. Den enda som inte ville ställa upp var Nyamko Sabuni. Boken bekräftade mycket av det jag själv känner till, men det var så mycket mer jag inte hade tänkt på. Boken är lättlyssnad och ett måste för den som är intresserad av politik, politiker och i synnerhet för journalister som skriver om politik. Här kan du läsa mer om boken.

Vårdbrist i Västerbotten

Av Veronica Kerr, 5 augusti 2022 kl 15:37, 2 kommentarer

Hemma på mitt kylskåp

Jag har följt Regionens uppmaning att spara informationen om hur du gör om du behöver uppsöka vård i sommar. 1177 är väletablerat, men det finns risker om kommunikationen mellan vårdpersonal och vårdsökande inte fungerar. När personer berättar att de inte mår bra och blir uppmanade att ta en Alvedon istället för att uppsöka vård riskerar att bli fel om det är något allvarligare. Eller så blir värken värre och det har gått för lång tid för att kunna åtgärda när det väl upptäcks. I absolut värsta fall leder till det till en tidigare död.

Vi har en god sjukvård i Sverige när vi väl får den. Tillgängligheten är den sämsta den varit och här utmärker sig Västerbotten i negativ bemärkelse. Det är den region som har minskat antalet vårdplatser allra mest, med mer än 40 % sedan i mars. Du vill inte bli sjuk i Västerbotten och inte hjälper det att få till svar att alla regioner har problem. I förra veckan var det ett inslag på Västerbottensnytt från Malå sjukstuga där skyddsombudet berättade om hur personal saknas och att ambulansen inte varit bemannad. Det vill säga att den fick stå, men ingen talade om något akutlarm skett under den tiden eller om någon kommit till skada.

Denna nyhet visades även i riksnyheter och det är bra att fler får kännedom om hur illa det ser ut i delar av landet. Inte för att skrämma folk från att flytta till norra Sverige utan för att vi ska få till en förändring. Otryggheten är stor för den som plötsligt drabbas av sjukdom och inte vet hur man ska komma till läkare. Eller var de finns.

Jag har ägnat delar av semestern till att vara ute i länet och i förra veckan besökte jag Sorsele och just Malå. Det var inga formella verksamhetsbesök, men desto fler spontana samtal med de människor jag träffade. Vilka förutsättningar finns det i små (till invånarantalet) glesbygdskommuner när det kommer till service, arbete och vård. De som var yngre och friskare och som inte heller bott i Sverige någon längre tid såg inga problem med att bo långt från sjukvård eftersom det finns helikopter. En annan person, uppvuxen i bygden, berättade om en akut förlossning där helikopter borde satts in, men där dimman satte stopp och det blev istället ambulans till Lycksele två timmar bort. Samma person berättade att ambulanspersonal i grannkommunen hade sagt upp sig eftersom endast deltid erbjöds och bättre tjänster fanns i andra regioner. Varför stanna i en bygd där det blir svårt att leva på en deltidslön? Om det är för dyrt att ta in personal så måste regionen bli bättre att ta vara på den personal de har idag.

Det sägs att västerbottningar är sjukare än andra och vi drabbas oftare av både hjärt och kärlsjukdomar som demens. I Äldrenämnden har det lyfts som en orsak till varför vi betalar mer för äldreomsorgen jämfört med andra kommuner. Det är svårt att hitta statistiken, men min reflektion när jag varit ute i kommuner där det är långt till en hälsocentral eller annan vårdservice så väntar man med ev provtagningar. Människor går längre med symptom och utsätter sig för större risk både för att vård inte finns och om den finns vill man definitivt inte belasta den. Region Västerbotten klarar inte av sitt uppdrag och vården som ges är inte jämlik. Det är för mig självklart att ett större nationellt ansvar behöver tas för att öka tillgängligheten till vården. Det är dags för århundradets vårdreform.

Dieselpriset och dess orimliga konsekvenser

Av Veronica Kerr, 25 januari 2022 kl 13:26, 4 kommentarer

Läser att 25 länspolitiker för Centerpartiet tycker att drivmedelspriserna är alldeles för höga vilket vi kristdemokrater också påtalade under förra veckan. Kristdemokraterna vill sänka dieselpriset med tre kronor per liter vilket betyder att det inte endast är landsbygden som får ta del av sänkningen. Det handlar inte bara om att sänka priset utan att komma med alternativ och här kan du läsa mer om våra förslag. Det är bra att betydligt fler reagerar när lagstiftningen går fel. Frågan är hur kunde det gå fel och varför?

Kravet på reduktionsplikt var en del av Januariavtalet från 2019, ett avtal som Centerpartiet var högst delaktig i. Reduktionsplikt innebär en skyldighet att minska utsläppen av växthusgaser från bensin och diesel och det var det inget parti som motsatte sig. Det är nivåerna, målet och hastigheten på hur snabbt det ska genomföras som vi reagerar mot. De ekonomiska konsekvenserna för företag, hushåll, barnfamiljer i synnerhet de som bor på landsbygden har blivit stora och riskerar att bli än större. Visste man inte detta när propositionen antogs?

I propositionen står det klart och tydligt att de ökade inblandningskraven innebär högre pumppriser på bensin och diesel vilket påverkar hushåll, företag och andra drivmedelsköpare. Lantbrukarnas riksförbund, Skogsindustrierna, Svemin, Sveriges bussföretag, Näringslivets transportråd, Transportföretagen och Svenskt näringsliv efterlyste en bättre analys av vad de föreslagna reduktionspliktsnivåerna innebär för drivmedelskostnaderna för näringslivet. Särskilt i jämförelse med andra länder i och utanför EU och därmed påverkan på konkurrensförhållanden mellan svenska och utländska företag. Skogsindustrierna ansåg att förslaget kan leda till ett fördubblat dieselpris (!!) Tillväxtverket saknade också en analys av hur företag påverkas i olika delar av landet.

Vidare står det klart och tydligt att: ”Små företag inom skogs- och jordbruk samt åkerinäringen kommer särskilt påverkas av de ökade drivmedelskostnader som reduktionsplikten ger upphov till. Ökade kostnader för jord- och skogsbruket kan ge påverkan på andra samhällsmål som till exempel en levande landsbygd.”

Remissinstanser som Hela Sverige ska leva och Svenskt näringsliv menade att propositionen saknade ett helhetsperspektiv i frågan om vilken påverkan förslaget får för hushållen. Höjda drivmedelspriser slår mot både mobilitet och tillgänglighet, speciellt i de delar av Sverige där bil är det enda realistiska transportalternativet.

Det är flera antaganden eller spekulationer på hur priset skulle komma att påverkas, men man är tydlig med att marknaden för flytande biodrivmedel är beroende av global tillgång och efterfrågan. Det betyder inte att bara för att Sverige ökar sin produktion kommer priserna att sjunka om det samtidigt finns en stor efterfrågan. I konkreta siffror finns det ett förmodat prisexempel på vilken konsekvens reduktionsplikten kan få.

”För diesel ökar reduktionsnivån från 2020 med i genomsnitt 4,8 procentenheter per år till 2024. Detta bör motsvara en prisökning på ca 40–60 öre per liter per år. För bensin ökar reduktionsnivån med i genomsnitt 2,1 procentenheter per år till 2024, vilket bör motsvara en prisökning på ca 15–25 öre per liter per år. Osäkerheten rörande kostnaden för att uppfylla reduktionsplikten kommer troligtvis att öka över tid. Med samma antaganden som anges ovan, dvs. att priset ökar med mellan 8 och 12 öre per liter exklusive mervärdesskatt för varje procentenhet som reduktionsnivån ökar, skulle prisökningen till 2030 vara 3,6–5,4 kr per liter för diesel och 1,9–2,9 kr per liter för bensin, exklusive mervärdesskatt.”

Göteborgsposten skrev i förra veckan om dieselprisets nya rekordnivå som är dryga sex kronor mer per liter än för ett år sedan. Här är det tydligt att propositionens ekonomiska kalkyl sprack ordentligt.

Det finns flera exempel på hur kostnaderna påverkar företag och privatpersoner som är beroende av bilen som enda transportmedel. Jordbruk och skogsbruk där det blir omöjligt att ta ut de ökade kostnaderna för drivmedel genom att höja priserna för kunderna. Det är mycket bra att Centerpartiet reagerar på de fullständigt orimliga konsekvenser som lagen har fått och jag vill se att fler ser att en ändring måste till. Min förhoppning är att även regeringen besinnar sig och att förändring kan ske snarast. Idag är Socialdemokraterna inte bunden till varken Miljöparti eller januariavtal så förutsättningarna för förändring finns.

Att granska och syna är rätt i tiden- om Revisionen i region och kommun

Av Veronica Kerr, 13 januari 2022 kl 14:34, 2 kommentarer

Det är med ett stort intresse jag har följt rapporteringen av det arbete som revisionen just nu utför i regionen. Med mer än tjugo års erfarenhet av kommunpolitik och inte fullt lika lång tid av politik i landsting och region har jag aldrig upplevt att revisionen blivit lika uppmärksammad som nu. Det är möjligt att deras arbete tidigare inte fått den uppmärksamhet som de förtjänar eller så har inte andra förstått vilken betydelse och funktion revisionen kan ha. Det är helt klart att granska och syna ligger rätt i tiden och jag välkomnar det. I synnerhet när makten granskas.

Regionens revision har det senaste halvåret uppmärksammat flera brister som slarv med betalkort, brott mot kommunallagen och att politiker ”korrigerat” i beslutsunderlag som verksamhetschefer tagit fram. När sedan direktörer i regionen reagerar och känner sig behandlade som kriminella ja då blir det ytterligare en aspekt på att en granskning kan vara känslig.. Jag följer denna fråga med stort intresse för det är fullständigt oacceptabelt att underlag från tjänstepersoner ändras av den styrande majoriteten bara för att de själva ska undgå kritik. I det här fallet var det i Hälso och sjukvårdsnämnden som rapporten skulle presenteras. I kommunen när nämnderna beslutar om motioner så är tjänsteskrivelsen alltid undertecknad av den som tagit fram underlaget. Det händer att Socialdemokraterna har ändrat i yttrandet när de varit oense med utredaren, men såvitt jag vet har det skett under pågående sammanträde och under ”öppen ridå” och förhoppningsvis noterats i protokollet. I regionen (landstinget) däremot har jag många gånger funderat på vem det är som skrivit yttrandet eftersom namn på ansvarig person saknats och tänker att kanske har Socialdemokraterna tagit fram underlaget själva.

I ovanstående exempel är det politiken som ändrat obekväma uppgifter i en rapport, men vad händer om politiken inte får rätt underlag och information inför beslut i nämnd? Det är en av flera frågor som kommit upp i samband med VKs granskning av Umeås socialtjänst. Granskningen har väckt starka känslor och många frågor och jag vet att det finns de som inte uppskattat det stora antalet artiklar i frågor som har sekretess. Men när kommunens verksamheter får kritik av Inspektionen för vård och omsorg finns det alltid ett stort intresse av att veta att allt görs för att komma till rätta med problemen för att inte förtroendet för socialtjänsten ska försvinna. Det gäller i synnerhet verksamheter med myndighetsutövning och för den myndighet som har stor makt att göra ingripande i enskildas liv. Det gäller oavsett den som hamnat i missbruk eller de familjer som splittras när ett barn omhändertas. Ingen människa ska heller behöva känna skam eller rädsla i kontakt med socialtjänsten när problem blivit för stora.

Det finns olika uppfattningar om vem som ska granska socialtjänsten och en del menar att det räcker med att IVO gör det och att företagshälsovården kan vara behjälplig med arbetsmiljön. Andra menar att det bör vara en extern revisionsbyrå för att verkligen säkerställa oberoendet och att det inte blir verksamheten själva som granskar att det blir rätt. Att anlita en extern revisionsbyrå är ingenting extremt med tanke på att IVO själva anlitade KPMG när de ville granska sina egna beslut som blivit mycket kritiserade. Därför blev jag mycket glad över beskedet om att kommunrevisionen kommer att ta ett helhetsgrepp om socialtjänsten och granska verksamheten under 2022. Med flera insatser är jag övertygad om att rättssäkerhet kan tryggas och förtroendet för socialtjänsten kan stärkas.

Slopat fribelopp är en självklarhet!

Av Veronica Kerr, 11 januari 2022 kl 17:52, Bli först att kommentera

Idag kom beskedet att regeringen slopar fribeloppet för studenter. En sanning med modifikation eftersom det är en temporär åtgärd som har förlängts med ett halvår i taget. Senaste beskedet är att fribeloppet slopas till sista juni i år.

Personligen tycker jag att det är positiva nyheter och något som vi ska förvänta oss att staten fortsätter att underlätta för de studenter som kan och vill kombinera studier med arbete. Något annat är bara att misstro studenters förmåga att själva inse vad som är en rimlig arbetsbörda för just dem.

Åtgärden med att slopa fribeloppet skulle vara temporär när den först infördes 2020. Det var för att underlätta för studenter att arbeta inom samhällskritiska områden som till exempel vården utan att de ska behöva tänka på risken att tjäna för mycket. Åtgärden har förlängts sedan dess i omgångar och efter mer än två år fortsätter den att vara temporär. Det är definitivt dags att ta bort det temporära och inte sätta hinder för de studenter som kan och vill kombinera studier med arbete.

Jag är bekymrad för de konsekvenser som pandemin har fått för de studenter som de senaste två åren studerat på universitet och högskola. I stället för föreläsningar i stora hörsalar har det blivit att sitta hemma framför Zoom, hemtentor ersätter salstenta och tentafester har blivit till en myt för ingen minns längre hur det kunde vara eller hur det borde vara. För de som har valt en utbildning med praktik har det också blivit svårare för hur gör man egentligen när även praktiken ska utföras hemifrån? Allt detta i kombination med att man har tagit ut studielån och skuldsatt sig.

När Anna Ekström säger att hon vill att det ska vara fullständigt tydligt att utbildning på distans inte ska vara på heltid, väcks frågorna. Om en utbildning är på heltid, men ska utföras på distans betyder det att det bara är färre timmar undervisning med mer självstudier eller kommer utbildningen att förlängas med en termin? Svaret är troligen att regeringen ger klartecken till att det finns mer tid för studenterna till annat än studier och att en kurs på helfart inte betyder 40 tim/vecka i studier. Det slopade fribeloppet gäller alla studenter som arbetar i kombination med att de tagit studielån och är inte heller begränsat till de studenter som arbetar inom samhällskritiska områden. En sådan begränsning skulle vara både omöjlig och olämplig. Vi har Umeå Universitet att vara stolt över och kommunen bör se alla studenter som en enorm resurs oavsett om det gäller sjukvård, äldreomsorg eller handel. Varje student som stannar kvar i kommunen efter avslutade studier är en vinst och om studenter ges goda möjligheter att arbeta i kommunen under studietiden ökar möjligheterna att hen blir kvar. Det blev jag.

Statsministerns sommartal kickstartade valrörelsen

Av Veronica Kerr, 23 augusti 2021 kl 12:17, Bli först att kommentera

Igår var det Stefan Löfvens sommartal och som tidigare presenterats dagen när valåret inleds. Först och främst känns den 22 augusti något sen för att kallas sommar, personligen är jag redan inne i höststämning med flera veckors arbete bakom mig. För det andra kändes det tidigt att säga att valåret startat, men här har jag fel för det har nu definitivt fått sig en kickstart.

Jag följde inte talet live och först ett par timmar efteråt fick jag veta att statsministern avgått. Beskedet kändes först chockartat, varför och vad var det som gjorde att beskedet kom nu? Aldrig har vi haft en statsminister som har avgått eller hotat att avgå så många gånger som just Löfven under en mandatperiod. Beskedet före sommaren att om inte budgeten får stöd så kommer han att avgå var tydligt. Vänsterpartiet har sedan dess varit tydliga med sina budgetkrav som går fullständigt stick i stäv med Centerpartiet. Centerpartiet har meddelat att de ska lägga fram egen budget och Miljöpartiet kräver enorma miljardinvesteringar för att släppa igenom regeringens nya budget. Dvs samma regering som de själva tillhör, men som de helst verkar vilja stå utanför när det för dem så behagar.

Löfvens kamrater vill frigöra sig, visa sig självständiga och att de inte är beroende av det (s)tora partiet. Det är varken konstigt eller oväntat, men lätt att glömma i början av en mandatperiod. Vi ser vissa tendenser även här i Umeå mellan Socialdemokraterna och partnern Miljöpartiet. Ett parti som styr en kommun skriver inte motioner om vilka förändringar de vill se, de tankarna finns i budgeten. Därför kan det ibland bli märkligt när Miljöpartiet lämnar in motioner tillsammans med partier som sitter i opposition.

Statsministern har det inte lätt och med det ”käbbel” som pågår i den ”rödgröna röran” kan jag förstå att krafterna måste tryta och därför känns inte beskedet speciellt chockartat. Hur roligt är det att gå tillbaka till jobbet där du ständigt blir ifrågasatt och kritiserad? Oavsett parti och ledare är det klokt att ge efterträdare tid att etablera sig i rollen som ordförande inför en valrörelse. I det här fallet en än mer betydande roll som statsminister. Pressen på den personen kommer att vara enorm. Valberedningen kanske har en svår uppgift, men ack så viktig för det påverkar inte bara socialdemokrater utan hela Sverige.

För övrigt tycker jag om ordet käbbel som Stefan Löfven myntade 2014 och minns när Carl Bildt myntade uttrycket rödgrön röra 1991. Idag i det närmaste bevingade ord med en historia som bara politiska nördar känner till.

S och SD saknar könsbalans

Av Veronica Kerr, 18 augusti 2021 kl 16:21, Bli först att kommentera

Det är snart bara ett år kvar till valdagen 2022 och i mitt eget Facebook flöde dyker minnen upp från tidigare valrörelser. En del minnen är inte ens nämnda, men poppar ändå upp när jag ser bilder av valstugor, paneldebatter och presskonferenser. Det härliga pirret av nerver inför en debatt eller träningsvärken i benen dagen efter sena kvällar med lappning av brevlådor. Bäst av allt är de oväntade mötena, samtalen i valstugorna som skedde över en kopp kaffe. Perkulatorn gick oavbrutet och det var en inofficiell tävling om vilket parti som serverade bäst kaffe.

Till sommaren och fram till valdagen kommer vi att se väljarundersökningar var och varannan dag. Vilket parti är störst, vilket parti klarar inte spärren och vem samarbetar med vem är frågor som återkommer frekvent. Vilka frågor är viktigast för väljaren? För männen? För kvinnor? Förstagångsväljarna och förstås de som är seniorer? För ett par dagar sedan publicerade Dagens Nyheter en artikel om att könsgapet växer i svensk politik. Aldrig förr har det varit så stort i betydelsen att om endast kvinnor fick rösta skulle det bli en vänster majoritet och om endast männen fick rösta skulle det bli högermajoritet. De två partier som särskiljer sig från övriga är Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Enligt DN har SD alltid varit mansdominerat och män som tidigare röstat S har gått över till SD vilket ger S en kraftig övervikt till att ha flest kvinnliga väljare.

Artikeln är intressant och viktig för vilket parti vill exkludera halva befolkningen? För att ett parti ska uppfattas som relevant för både män och kvinnor måste politiken vara komplett, det går inte att fastna i en fråga. Det enda partiet med könsbalans är Kristdemokraterna. Vår politik är relevant oavsett om du är man eller kvinna.

Bilderna talar för sig själv.