Det hinner gå en tid mellan inläggen, men nu är det dags igen. Det var kommunfullmäktige i måndags och det tidigare omdiskuterade kvinnohistoriska museet var ämnet för två av interpellationerna som lämnats in. Tyvärr fanns ingen tid till debatt för dessa utan de får vänta till fullmäktige i nästa månad. Det kvinnohistoriska museet finns dock fortfarande med i debatten utanför fullmäktigesalen.
Vad vill Lennart?
Idag har jag sammanträtt med det kommunala pensionärsrådet och på eftermiddagen med handikapprådet. Det har varit många intressanta frågor på dagordningen (ex nytt badhus och hemsjukvård) så är det ändå frågan om vad som händer med det kvinnohistoriska museet som väckt störst intresse både bland politiker och allmänhet. Det är många som har ställt frågan vad händer och vad vill man?
Ikväll noterar jag att Lennart Holmlund i sin blogg skrivit att han blivit full i skratt kring Alliansens reaktioner. Vem som har fått honom att skratta är oklart. För honom är det självklart att det är och ska vara vänsterpolitik som bedrivs i styrgruppen. Själv fick jag höra idag att projektledaren Charlotte Gustavsson var handplockad av Tamara Spiric för arbetet. En projektledare tidigare anställd av Vänsterpartiets kansli. En ny uppgift för mig trots att jag tidigare varit en del av styrgruppen.
Jag håller med Lennart om att en politisk uppfattning ska inte vara ett hinder för anställning, men lika självklart borde det vara att en politisk uppfattning inte heller ska vara en förutsättning. Vänsterpartiet har inte ensamrätt på kvinnors historia! Det finns många frågor och alltfler bubblar upp till ytan. Jag är glad för att det är flera interpellationer i frågan till nästa fullmäktige, kanske vi kan få klarhet i några.
Lennart Holmlund har iklätt sig försvarsställning kring projektet och Tamara Spiric i synnerhet. Är det något jag skulle vilja veta så är det svaret på frågan vad vill kommunstyrelsens ordförande egentligen med det kvinnohistoriska museet? Lennart var trots allt den enda som yrkade bifall till motionen den 29 november 2010.
Framtiden för kvinnohistorisk styrgrupp?
Nu börjar saker flyta upp till ytan och komma till mer allmän kännedom om vad det är som händer i styrgruppen för kvinnohistoriskt museum. Projektledaren Charlotta Gustafsson hoppar av i protest mot den starka politiska styrningen från kommunalrådet Tamara Spiric kan vi läsa i dagens VK.
Berörd i hjärtat
Sitter just nu och väntar på flyget till Umeå efter en dag i Stockholm. Vi har idag från Socialnämndens presidium tillsammans med ett antal tjänstemän varit på en konferens om det nationella utvecklingsarbetet gällande samordnat stöd till barn och föräldrar i familjer med missbruk. Konferensen arrangerades av Socialstyrelsen och Umeå kommun var en av fem kommuner som fick presentera det arbete som pågår lokalt.
Det händer att jag har deltagit i konferenser där jag efteråt undrat varför var jag med, men idag blev jag djupt berörd och de föreläsningar som gavs följer med mig hem i hjärtat. Frid Hansen är psykoterapeut från Norge och har varit verksam under mer än 30 år i yrket. Hon berättade på klingande norska om hur synen och behandlingen av vuxna med alkoholmissbruk har förändrats och att det var i mitten av 1980 talet som man började att tänka bredare och även inkludera anhöriga i vården. Det är sant att missbruk av narkotika och alkohol inte bara påverkar den som använder utan självklart också de som lever nära. Detta har VK också skrivit om i artikelserien om droger i Umeå. Idag fokuserade vi på barnen som lever i familjer med missbruk. Vi ska se dem och vi ska bekräfta dem.
Frid Hansen berättade att när hon frågade alkoholister som var i behandling hur länge de hade varit alkoholister blev svaret oftast ca 2-4 år. När hon frågade den anhöriga (oftast en fru) hur länge hon upplevde att alkoholen varit ett problem i familjen blev svaret 10-12 år!! Hur många barn finns det som lever i familjer där alkoholmissbruk är tabu och en familjehemlighet och barn skyddar sina föräldrar? Oro och ångest för mammas eller pappas mående, men där barnens oro inte blir uppmärksammad i tillräcklig grad. Oro som ger symptom som oro, huvudvärk, koncentrationssvårigheter i skolan, men där vi hellre vill utreda om det är funktionsnedsättning än att verkligen fråga barnet om hur det mår och hur det är i hans eller hennes familj.
Senaste kommentarerna