Kategori: Region Västerbotten

Vad är du redo att avstå för en god och värdig äldreomsorg?

Av , , 3 kommentarer 11

De senaste månaderna har människor hyllat och uppmärksammat vårdpersonal som är de som står i frontlinjen för att hjälpa de som blivit sjuka i Covid 19. Berättelserna är många om långa arbetspass och svårigheter med att få tag i skyddsmaterial. Både TV och lokalpress har gjort reportage från intensivvården och vi har tagit del av berättelser från de som överlevt. Gemensamt för alla är hyllningskören till vården och uppmaningen att hålla avståndet och vara försiktiga.

Självklart är jag också oerhört tacksam för det arbete som sker på våra sjukhus och glad för att det uppmärksammas, men kan inte låta bli att fundera på vad som händer sedan. De som lovar i tider av kris att arbetsmiljön och arbetsvillkoren ska bli bättre för vårdpersonalen kommer de att stå fast vid sina ord när Covid 19 inte längre utgör en akut fara? När samhället ska börja återgå till något slags normaltillstånd och fokus vänds mot annat, kommer vi då att komma ihåg vad vårdpersonal har fått genomgå? Vad blir hyllningarna värda i slutändan?

Äldreomsorgen har också fått uppmärksamhet, men inte alltid med samma positiva ordalag. Häromveckan uppmärksammade t ex VK att hemtjänstpersonal blir verbalt påhoppade av okända och kallade för smitthärdar. När kommunerna beställt skyddsmaterial har de blivit bortprioriterade till förmån för regionen vilket gjort att bristen på skyddsutrustning fortsatt vara  svår. Vi ska skydda våra äldre, men det är människor vi talar om. Att bli inlåst utan kontakt med andra människor är en omöjlighet och enligt mig helt omänskligt. Därför vill jag hylla äldreomsorgens personal som går till sitt arbete varje dag ständigt uppmärksam på varje eventuellt symptom. Både hos sig själv och hos andra. Det är många som har eller haft tanken att tänk om jag är sjuk utan att jag vet om det och därmed riskerar att smitta någon? Tänk om någon är smittad på jobbet och jag tar med mig det hem till mina anhöriga som tillhör en riskgrupp? Äldreomsorgens personal kan inte arbeta hemifrån och att stanna hemma är en omöjlighet. Det är både tufft och psykiskt påfrestande och att då bli anklagad för att vara pestsmittade är fullständigt vansinne!

Enligt senaste uppgiften så förväntas toppen av Covid 19 smittan nå Umeå om en månad. Det är bra att det tagit längre än först förväntat eftersom det gett mer tid till förberedelser. I dagens VK läser vi om planeringen för ett kohortboende för äldre med Covid 19 och rekryteringen av extra personal kunde starta flera veckor tillbaka. Verksamheter i kommunen har också möjlighet att omdisponera personal mellan verksamheter dit behoven är som allra störst. Det handlar i slutändan om solidaritet i kristid och det blir därför ytterst viktigt att inte tänka snävt eller ha ett revirtänkande. Det borde vara självklart att den som är anställd som sjuksköterska inom skolan skulle kunna arbeta inom omsorgen när behoven är som störst. Det handlar inte om långa tider, men här verkar det finnas osynliga väggar mellan förvaltningarna och jag är rädd för att de kan ha blivit starkare när kommunen upphörde med att vara en förvaltning. I regionen byter personal vårdavdelningar och kliniker när behoven förändrats. Varför ska det vara annorlunda i kommunen?

Arbetet med budget 2021 har påbörjats och kommunen kunde inte få sämre förutsättningar med pågående pandemi, ökad arbetslöshet och minskade skatteintäkter. Det är omöjligt att säga hur illa det kommer att bli, men jag undrar om hyllningarna till äldreomsorgen och löften om förändringar att bli ihågkomna i budgetarbetet? Vad är andra verksamheter redo att vänta med eller utesluta för att äldreomsorgen och vården av våra gamla ska vara god? De här frågorna kommer jag att återvända till, men jag hoppas att alla partier bär med sig den även när krisen är över.

Önskar er en fin Valborg var ni än er!

 

 

3 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Märkligt uttalande i VK

Av , , 1 kommentar 8

Ni som har läst min blogg genom åren eller som har följt med i Umeå politiken känner nog till mitt starka engagemang för äldreomsorg och i synnerhet rätten till medbestämmande till vem som kommer hem till dig när du blir gammal eller sjuk. Det har varit många ideologiska strider genom åren där den största var när S och V tillsammans bestämde sig för att avskaffa Lagen om valfrihet. Det har varit många turer, men med det senaste beslutet och överenskommelsen som togs i mars har de ideologiska striderna lagt sig just nu. Överenskommelsen i korthet innebär att det nya avtalet med nya förfrågningsunderlaget skjuts upp till 1 november samt fr o m 1 maj höjs hemtjänstersättningen till de privata utförarna med 25 kr/timme.

Det var en i det närmaste enig Äldrenämnd som beslutade om nya villkor, förutom Vänsterpartiet som tyckte att kommunen ska fortsätta att svälta ut företagen genom att behålla de ojämlika ersättningsnivåerna. Den punkt som jag ser som nästan viktigast av allt i den politiska överenskommelsen är att förutsättningarna för dialog och samverkan mellan kommunen och de externa utförarna ska förbättras. Dagarna efter det att överenskommelse undertecknats beslutade både Individ och familjenämnden och Äldrenämnden ”att ge förvaltningen i uppdrag att föra en dialog med de externa utförarna hur kommunen i övrigt kan stötta dessa kring den särskilda situation som råder gällande Coronapandemin.”

Beslutet har börjat att ge effekt, men självklart finns det saker som kan förbättras. Jag reagerade idag på ett uttalande i VK i artikeln om regionens arbete med provtagningar av personer som har symptom. Hygienläkare menar att regionen upplever att ”vägen med information till de många privata hemtjänstutövarna är längre” än vad den är till kommunerna. Vidare sa han också att de privata utövarna efterfrågar möjlighet till provtagning på de anställda.

– Frågan är varför de vill att deras personal ska provtas. Det kan vara så att de vill säkra personalförsörjningen men vi måste utgå ifrån att de vill skydda brukarna de tar hand om, säger Anders Johansson.

Uttalandet är märkligt eftersom jag vet att kommunen inget hellre önskar att än att anställd vårdpersonal ska kunna testas. Det är för att säkerställa att ingen som är sjuk (med eller utan symptom) är på arbetet. Samtidigt vill förstås alla arbetsgivare att anställda som ska arbeta är på plats. Att säkra personalförsörjning är definitivt att skydda brukare för vem ska de annars få hjälp av om all personal är hemma sjuka?

Det som bekymrar är uttalandet att det skulle vara svårare att informera privata utförare än kommuner, men vi får ingen förklaring varför. I tider av kris ska samverkan vara möjlig mellan alla utförare, vare sig det är region, kommun eller små hemtjänstföretag.

1 kommentar
Etiketter: , ,

Religionsfrihet och respekt för andra – även i Region Västerbotten

Av , , 4 kommentarer 14

Ibland blir jag så oerhört frustrerad och när det händer har det många gånger med tydlighet att göra. Eller mer korrekt, avsaknaden av tydlighet. Det händer alldeles för ofta i politiken att det är oklart vem som har ansvaret för att utföra en arbetsuppgift, i synnerhet de uppgifter som är mer obekväma eller som kan väcka medial uppmärksamhet. Det blir otydligt med uppföljning och inte finns det några tydliga uppgifter om när det ska vara klart eftersom ingen vet när beslutet togs.

Det jag beskriver ovan kan till stora delar appliceras till vad jag kände när jag läste Folkbladets artiklar om att muslimer inte längre har ett rum tillgängligt på sjukhuset för att tvätta sina döda vilket är ett måste enligt islam. Detta är borttaget sedan 2017. Jag fick höra om detta tidigare under hösten i Umeås interreligiösa samverkansråd, men att samtal pågick på landstinget/regionen och att det skulle komma att lösas. Det var inte en fråga som skulle tas politiskt utan fanns på en annan nivå. Jag blev därför förskräckt när jag läste att frågan ännu inte är löst samt att det verkar finnas både missförstånd och oenigheter om det ska lösas. Anledningarna till varför det ännu inte är löst är att tvagning av döda inte ingår i uppdraget att hantera döda; det är lokalbrist; ingen (varken stat, kommun eller region) har ett direkt ansvar; få vårdplatser och rummen måste snabbt städas ur. Förutom dessa anledningar har jag också fått höra att det är en fråga om juridik, men det har jag inte fått bekräftat.

Det som behövs är ett rum med avlopp där en fullständig tvagning av den döda kan göras vilket har funnits tidigare. Artiklarna ger inga svar på om varför möjligheten har försvunnit eller vem som har tagit beslutet. Verksamhet eller politik? Var det en besparing, antagligen inte och för övrigt har muslimerna i det här fallet erbjudit att själva stå för kostnaderna till Region Västerbotten.

Det som gör mig mest irriterad är när ett regionråd säger att det inte framkommit att det varit kris för samtalen med Muslimska föreningen har ”varit mer resonerande”. Är det vad som krävs för att regionråd reagerar, ställ krav och gå till media för då tas samtalen på allvar? Det är tydligt att förståelsen för andra kulturer och religioner behöver stärkas och politiker med ansvar för sjukvårdsfrågor bör ha mer kunskap om vad religion betyder för människor. Vi har idag andaktsrum och sjukhuskyrka och samtal för sörjande, men alla blir inte inkluderade.

Region Västerbotten har påbörjat HBTQ diplomering av politiker och tjänstemän och Patientnämnden var en av de första verksamheterna att utbildas. Jag har själv gått utbildningen och i introduktionen står det att vi som går regionens HBTQ diplomering bidrar till ”vårt gemensamma arbete för en jämlik och inkluderande organisation.” Utbildningen var inte lång. Det blev en del diskussioner, men mycket av det vi fick lära oss borde vara självklarheter för fler. Det borde också vara självklart att med en kunskapshöjning i politiken om vad religion kan innebära i de verksamheter vi ansvarar för. I grunden handlar det om respekt för andra och hur vi själva vill bli bemötta.

 

4 kommentarer