Det blir lätt för mycket fokus på hemska nyheter, vare sig det rör sig om smitta, fattigdom, klimatet eller döden. När livet runt om oss är fyllt med just de frågorna är det inte konstigt att fokus hamnar där. Problem vill vi lösa, när antalet brott ökar så vill vi straffa och göra allt för att de inte ska ske igen. Otäcka nyheter rapporteras och läsarna är med. I dessa märkliga tider och detta besynnerliga år som aldrig tar slut osv.

Igår kväll efter att jag bloggat scrollade jag igenom mina sociala medier och fastnade för två inlägg som berörde mig lite mer och som fortfarande finns med i tanken dagen efter. Jag följer moderaten Hanif Bali på Instagram och igår kväll dök han upp i flödet med denna bild.

Jag var tvungen att läsa på och scrollade ner i hans flöde och ser att fyra dagar tidigare startade Hanif en julinsamling till stöd för de två unga män som brutalt kidnappades, kränktes, misshandlades och våldtogs på en kyrkogård för en tid sedan. Han beskriver upplevelsen av att ha träffat en av dem, en 16 årig pojke som fått sitt liv brutalt förändrat. Och även om skadestånd är aktuellt så är chansen att få något av förövarna minimal. Två miljoner kronor på fyra dagar! Jag är grymt imponerad och berörd av människors vilja att göra något konkret för andra människor.

En annan berättelse i mitt sociala medie flöde är om Anna Tvedsjö som startat gruppen Vänhäng i Farsta. Det är en Facebookgrupp för personer i åldern 60-100 år som vill ha ny bekantskap. Varje vecka styr Anna upp träffar utomhus på Coronasäkrat avstånd, helt på eget initiativ. Hennes drivkraft är att få se de äldres glädje och att få bidra till att de ska känna sig mindre ensamma under pandemin. Jag känner inte Anna, men jag fick läsa om henne i Erik Slottners Instagramflöde där han som äldreborgarråd i Stockholm var med på plats.

Jag vet sedan tidigare att det finns goda exempel även här lokalt. Mitt Facebook flöde däremot domineras just nu av Corona. Det är vänner som ligger hemma sjuka, vänner som har anhöriga som är svårt sjuka och andra vänner som är arga för att inte alla använder munskydd eller håller avstånd. Med släkt och vänner i flera länder så ser jag hur attityden till huruvida munskydd ska användas eller ej skiljer sig.

Berättelserna är många, men när jag läser om en vän som insjuknat i Covid och inte vet hur hon ska ta sig till affären och där nästa inlägg blir om det överväldigande stöd hon fått av grannar och vänner med att både handla mat, mediciner och kommit med nöjen som böcker och spel till barnen då blir jag ändå lite rörd. Människor vill hjälpa, men det är att veta när vi ska be om hjälp som är det svåra.