Det är inte lätt att vara tillgänglig för alla när det finns så många platser att vara på. Jag talar inte främst om de fysiska platserna utan om de sociala medierna. Inte första gången jag nämner dem, men vi måste ta upp det igen!

I dagens DN läser jag detta och vet egentligen inte vad jag ska tycka. Uppgifterna är inte förvånande och kanske är det bara en del av vår uppkopplade tid. Men är det rätt och är det relevant för arbetsgivare att aktivt försöka ta del av det som du ser som helt privat, t ex bilder och kommentarer som endast dina vänner kan se på Facebook under en rekryteringsprocess? Om du inte alls finns med på sociala medier, vad är du då för asocial person som inte bryr sig om att berätta för andra vad du tycker. Berättar du för mycket om dina innersta känslor, ja då är det inte heller rätt.

Jag har aldrig hymlat om att jag är politiker, men jag har också ibland valt att vara otydlig med att berätta om det beroende på plats och person. Ett exempel; när jag var arbetslös för länge sedan och var på en anställningsintervju berättade jag för den som intervjuade att jag var fritidspolitiker. Svaret jag fick – jaha, men några ledigheter för det kommer aldrig att tillåtas. Jag ville vara ärlig innan en anställning blev aktuell istället för att komma med det i efterhand, men det var inte populärt och jag blev heller inte anställd. Andra tillfällen när jag inte talat politik är med hantverkare som kommer till mitt hem för att utföra en tjänst. Var sak har sin tid och sin plats och det vore konstigt om jag skulle börja uttala mig om att jag tycker att andra elektriker är mer lämpliga eller bättre på sitt jobb samtidigt som jag inte vill att de ska berätta varför de röstar som de gör eller om de känner förakt för politiker.

Det som skrivs på nätet stannar inte bara kvar på nätet utan det sprids. Antingen via hörsägen eller via skärmdumpar. Kommentarerna vässas och alltfler blir otrevliga. Det är en självklarhet med yttrandefrihet, men det kan få konsekvenser som du kanske inte räknade med till en början. Jag har skrivit om ofullkomlighetsprincipen, ingen är perfekt och alla kan göra fel. Bara för att det finns med på Facebook eller på Twitter sedan flera år tillbaka betyder det inte att personen tycker det samma idag. Det är verkligen inte lätt att vara människa.

Det jag funderar på, hur vanligt är det att välja bort en person eller en tjänst pga det du har läst eller hört från andra om dessa på sociala medier? Nu talar jag inte om recensioner utan om det som personen själva lagt ut. Är det OK att tillåta ”tveksamma” kommentarer från andra på din Facebook sida i yttrandefrihetens anda eller slår det tillbaka på dig själv? Kommentera gärna.