Andra världskriget kallas fortfarande för ”Det stora fosterländska kriget” i Ryssland. Det är också en populär föreställning hos den extrema vänstern i väst att USA, Storbritannien, Canada, Australien, Indien m fl allierade mest stod och såg på. Visserligen stupade mångdubbelt fler Sovjetsoldater än hos de allierade men det berodde mycket på det sätt Sovjet förde krig.  Vid anfallet mot Finland 1939-40 t ex beräknar man att finnarna förlorade 22 000 i stupade och Sovjet över 200 000. Men Sovjets krig var inte bara ”fosterländskt”. Man erövrade en bra bit av Finland, ockuperade Baltstaterna och halva Polen och lade sedan under sig hela Östeuropa m fl områden.  Sverige hade tur och slapp både nazistiskt styre och att behöva uppleva kommunistpartiets ordförande Hilding Hagberg som diktator. Han fick nöja sig med att som hedersgäst stå och klappa händer i timtal på partikongresserna i Moskva.

Läser en bok av Wolfgang Leonhard  ”Die Revolution entlässt ihre Kinder” publicerad 1955. Fick den av ett par vänner boende i Berlin för ett par år sedan, därav den tyska titeln och dito mödosamma läsningen. W. flydde tillsammans med sin mor 1935 till Moskva undan nazisterna. Både mamma och son, 13 år gammal, var aktiva kommunister i Tyskland. W. fick börja i en skola för invandrare i Moskva hösten 1935. Sommaren 1936 försvann den 14 årige W:s mamma spårlöst och W. hamnade på barnhem för föräldralösa. W. fick efter någon månad på omvägar klart för sig att hans mamma var arresterad och bortförd som ”folkfiende” men vart hon tagit vägen visste han inte förrän 13 år senare när han i Östberlin 1949, där han hade en hög befattning, plötsligt fick reda på att mamman levde och var på väg. Den begåvade W. gjorde karriär i kommunistiska organisationer i Sovjet och behöll sin kommunistiska tro trots allt större tvivel som han stundom drabbades av.

I början på maj 1945 flög Wolfgang,  Walter Ulbricht m fl blivande höga östtyska koryfeer till Berlin för att organisera en ny regim och förvaltning för det som vi kom att kalla för Östberlin och Östtyskland.  W. nådde höga befattningar i Östtyskland men hade 1949 fått nog av det kommunistiska paradiset och flydde tillsammans med sin stackars gulagplågade mamma till civiliserade områden på jorden. Wolfgang Leonhard hade sparat en sensationell artikel i Pravda  11 juni 1944 där den amerikanska och brittiska materiella hjälpen till Sovjet från okt 1941 – april 1944 räknades upp. Sensationell därför att västvärlden annars i Sovjet beskrevs som armodets hemvist på jorden.

6 430 flygplan, 3 734 stridsvagnar, 82 motortorpedbåtar, 206 771 last- och personbilar, 22,4 milj artillerigranater, 87 900 ton krut, 245 000 telefonapparater, 5,5 miljoner arméstövlar, 2 milj ton livsmedel.

USA:s inträde i kriget och den enorma överlägsenheten i USA:s produktionsförmåga besparade sannolikt världen från ytterligare 5 – 10 år av nazistiskt och Japanfascistiskt tyranni och folkmord. Många bortser ifrån att USA förde ett tvåfrontskrig hela tiden, mot Hitlertyskland och mot det Japanska imperiet.  Och USA stal inte några landområden och  behöll inte några länder som lydstater utan installerade demokratiska regimer som efter hand tog över.