Umeås Bästa: Bygg för basbadbehov för barn – inte för vuxnas lyx! Kan spara EN miljard kr på 50 år!

Nu väntar stålbadtider i Umeå kommun och då gäller att syna just BAD, nuvarande bad- och simplaner på kvarteret Nanna mitt i trafikfarliga centrum av Umeå. Vänsterpartiets gruppledare Tamara Spiric har i teve sagt att besluten ska tas i rätt ordning, ingen byggstart av planerat Nannabad förrän budgeten tagits i kommunfullmäktige i slutet på oktober.

Och sade i Västerbottensnytt den 20/8, ”Vi kan ju inte ta beslut om att bygga ett badhus innan vi ens vet om vi har pengar som täcker det, och var pengarna ska tas ifrån” samt att skolan och äldreomsorgen går före.

Kristdemokraternas gruppledare Veronica Kerr kommenterade på sin blogg den 22/8: ”Det är dock oklart om det är det enda man kan tänka sig att spara in på, vilket i längden blir tveksamt om det är en besparing. Förutsatt att man vill fortsätta att ha ett badhus i kommunen vill säga.”

Det är klart att två års förskjutning i tid sparar i 400 miljoner kronor den tiden (priset nu för ett Nannabad) och tid ges då för Kerrs andra fundering om att ha ett badhus (menar nog ett nytt, min anmärkning). Men, varför ska en badutredning från 2005 om äventyrsbad, bassänger och gym/relax vara hugget i sten, nu i nio år?

Således, Umeås politiker måste kunna tänka om innehållsmässigt också, inte bara i tid. Under dessa nästan 10 år har mycket hänt. Det av politiker lovordade stadsutvecklingsprojektet med privata aktörer, badpalats, kommers, med mera i Nannabad, har spruckit till ett kommunalt (via nybildat badbolag) projekt, ett ”P-adhus”.

Samtidigt har Nannabadplanerna växt med 3000 kvadratmeter till över 11000, närmare 40 procent utan politiska beslut. Och med största utökningen av relax och gym, medan äventyrsdelen minskat till under 1000 kvadratmeter (badutredningen hade 2500 kvm), nu en femtedel av Paradiset i Övik som växt under denna tid.

Då dagis, skola och äldreomsorg försämras, är dessa politiskt obeslutade ökningar en smärre skandal i sig. Men skandalen i stålbadsförslagens tidevarv i Umeå blir större i skenet av om, ”lyxbehov” för vuxna på 600 kvadratmeter relax i källarvåning på centrums kanske värdefullaste tomt och flerfaldigat gym till 1600 kvadratmeter (privat dessutom som skattepengar ska stå för), genomförs på grundbehovens bekostnad!

Så den enkla slutsatsen av dessa ”skandaler”, Spirics uttalande om skola och äldreomsorg samt Kerrs ifrågasättande av badhus, blir att

* Spola vuxen-lyxbehoven relax och gym.

* Vänta med lekbehovet äventyrsbad tills ekonomi finns (kanske med privata aktöre).

* Satsa på basbad- och simbehov, 50:a, undervisnings- samt hopp/djup-bassäng.

* Renovera Umeå simhall för att klara de närmaste åren tills ny simhall kan står klar.

Då sparas i ett svep minst 200 miljoner kronor i investering, troligen mer om Umeå kommun nyttjar erfarenheter på andra håll i Sverige. Plus 15-20 miljoner kronor/år i driftskostnad, alltså på 50 år uppåt en miljard kronor (inflation oräknat).

Kan Umeås politiker efter över alla dessa år våga ett lägesomtänkande finns uppåt 100 miljoner kronor till att hämta i försäljning av Nannatomten med byggrätt.

Då sparas även på riskerna och farligheterna för barn i trafiken kring ett Nannabad ifall ny bassängplanering görs enligt kommunens riktlinjer, inte som nu med ogjord miljöutredning för barns väl och ve.

Kanske kan gruppledarna Spiric och Kerr få sällskap med de andra kommunalrådskandidaterna, nuvarande byggnadsnämndens ordförande Åsa Ögren och för- och grundskolenämndens ordförande Margareta Rönngren, båda S, i en ohelig allians för barnens bästa, i ekonomi och i säkerhet.

Då blir det kvinnor med, oftare, större känsla för mjuka värden och barn, än män med hårda saker och byggnader, som leder kommunen och därmed Umeå till en tryggare, och simbättre, utveckling för kommande generationer.

Urban Bengtson