Nollvision

Strax före jul lämnade jag in en motion till kommunfullmäktige om nollvision mot självmord – oavsett ålder. Ordet nollvision anspelar på Trafikverkets vision om skadade och dödade i trafiken och en vision som funnits länge. En nollvision om självmord har inte funnits lika länge.

Motionen yrkar på att Umeå kommunfullmäktige antar en nollvision mot självmord för alla medborgare samt att Äldrenämnden ges i uppdrag att genomföra en kartläggning av riskerna för självmord bland brukare av hemtjänst och boende i vård och omsorgsboenden. Det är en oerhörd tragik när en människa väljer att avsluta sitt liv i förtid och det påverkar alla runt den människan och de som blir kvar. En del säger att eftersom självmord inte är så vanliga behövs ingen nollvision, men jag är inte övertygad om det. Ensamhet bryter ner människor och jag kan känna en oro när vi nekar äldre plats på omsorgsboenden när de helst av allt vill leva med andra. Istället erbjuds hemtjänst, korta stunder av kontakt med andra och många vittnar om otrygghet. Självmord kan lätt döljas som sjukdom eller olycka i äldre ålder därför vet jag inte om den statistik som finns alls är rättvis. Ett annat viktigt område är mäns psykiska ohälsa för 70% av alla självmord begås av män.

Västerbotten är ett tryggt län och vi har få antal registrerade självmord i statistiken, men för de ”siffror” i statistiken ska vi komma ihåg att det är människor som av någon anledning valt att avsluta sina liv i förtid. Motionen uppmärksammades av VK och av Radio Västerbotten. I förra veckans nummer av Poletik fanns den också med. Jag vet att jag är på rätt spår i en viktig fråga.