Etikett: politikens villkor

Politiken är ingen vanlig arbetsplats

Av , , Bli först att kommentera 14

”Alla har ett ansvar att stå upp för det man ser, oavsett om det sker i samhället eller i möten.”
Håller med, men gör det direkt, där och då, inte i grupp i media i efterhand. Klarar du inte det så är du inte rätt person på rätt plats.”

Jag brukar inte läsa kommentarer till artiklar speciellt ofta, men det händer och raderna här ovan är just en kommentar till artikeln om kvinnor i politiken som publicerades idag. Det var den första kommentaren och jag kan inte låta bli att reagera på undertonen att vi kvinnor skulle ha enats som grupp för att vi inte klarat av att säga ifrån utan behöver ta hjälp av media! Jag blev intervjuad av VK i förra veckan och jag visste att fler kvinnor hade blivit intervjuade eller skulle bli, men jag visste inte vilka eller vad de hade sagt. Vi är en grupp kvinnliga politiker, men det är VK som har samlat våra röster.

Politik har varit ett intresse sedan jag var barn och jag har varit engagerad i flera olika ungdomsförbund innan jag blev kristdemokrat. Politik har aldrig varit något förbehållet män eller att män skulle kunna göra det bättre utan för mig har det varit självklart att kvinnor och män kan arbeta tillsammans och jämställt. Mitt första politiska uppdrag fick jag 1999 och sedan har det rullat på i olika uppdrag och på olika nivåer. Sedan 2011 är jag politiker på heltid.

Att vara politiker liknar ingenting annat, och vanliga anställningsvillkor existerar inte. Det är en ”förtroende bransch” och så länge som jag har förtroendet från mitt parti kommer jag att fortsätta. När jag fick frågan av VK i förra veckan var det nog första gången som jag fick den konkreta frågan hur jag upplevde det att vara kvinna i politiken. Det finns saker man inte vill berätta, de tysta kränkningarna när ordförande ”inte ser” att du vill ha ordet utan ger det till männen som sitter i närheten trots att de påtalar att Veronica var nog före… Är det för att jag är kvinna eller är det för att ”hen” inte tycker om mig som person? När ordförande säger ”Men snälla lilla Veronica..” när jag uttalat mig eller ställt en fråga, men som aldrig någonsin skulle säga snälla lilla Peter till Peter som också är med på mötet. Är det för att jag är kvinna eller vill han vara snäll? Jag fräste ifrån och använde samma ord tillbaka.

Idag har jag fått mer skinn på näsan, jag har sagt ifrån och jag har markerat när samtalsklimat spårat ut, men ibland slår dövörat till och kraften har inte varit där för att orka reagera. Jag har varit med på sammanträden där ordförande har fått kvinnliga ledamöter att gråta och lämna rummet och där vi andra stannat kvar i chock. Jag har träffat män som inte hälsar på mig genom att ta i hand bara för att jag är kvinna, men här kommer jag förstås aldrig att tvinga någon att ta mig i hand och för övrigt har pandemin löst det problemet. Jag har blivit kallad kjoltyget Kerr i media, medan männens klädsel förblivit okommenterade.

Politiken rör om, det är många känslor i rörelse och ord uttalas i affekt. Trots det fortsätter jag att ha en stark kärlek till politiken och mina uppdrag och varje dag upplever jag det som en förmån att få arbeta med frågor som rör äldreomsorg, patientsäkerhet och barn och unga. Det är de frågorna jag vill tala om, inte det andra, men det finns där ändå. Helt klart har VKs fråga rört upp gamla minnen.