Etikett: solidaritet

Arbeta för förändring..

Av , , 2 kommentarer 9

I förra veckan fick jag förmånen att tala inför ett systerparti, Democratic Alliance, i Ukraina som går till val nu den 25 oktober. Frågan att delta kom från KIC, Kristdemokratiskt Internationellt Center som arbetar för att stärka demokrati och mänskliga fri- och rättigheter och har programverksamhet i Östeuropa, Afrika och i Latinamerika. Jag är förbundsstyrelseledamot i KDK, Kristdemokratiska Kvinnoförbundet, och det var tack vare det uppdraget som jag skulle dela med mig av mina erfarenheter inför en grupp unga kvinnliga politiker i Kiev, Ukraina.

Sedan flera år tillbaka lever jag med devisen att när någon frågar dig om hjälp eller ger dig förtroendet att utföra ett uppdrag så tackar jag ja. Kanske inte direkt på en gång, men jag är inte heller den som vill dra ut på saker och ting. När jag fick frågan denna gång blev jag så glad även om jag efteråt kände att här tar vi ett jättekliv ut ur ”komfort zonen”. Är mina erfarenheter tillräckligt stora för att dela med mig, vilka förväntningar finns hos de som lyssnar och vad ska jag prata om?

Rubriken blev: Working for change where values matter –  and loving it! Democratic Alliance som startade upp 2011 var till en början ett ungdomsorganisation innan de formellt blev ett politiskt parti. Det är inte bara ett ungt parti, men  även många av medlemmarna är unga. En fråga som var mycket viktig och som de vill ha hjälp med är hur mobiliserar man väljare att gå till vallokalen mitt under en pågående pandemi? I vanliga fall kanske valdeltagandet är 40%, men under en svår pandemi räknar de med att än färre deltar. Inga andra alternativ än att gå till vallokal är möjliga.

Media och i synnerhet sociala medier lyftes upp som viktiga delar i en valrörelse även om det förstås kan vara svårt emellanåt att veta vilka effekter en annons på Facebook kan få. En effekt av den kvällens seminarium blev att min vänkrets på Facebook utökades och att jag nu får statusuppdateringar om valrörelsen i Ukraina mer regelbundet. Min skolryska ligger i dvala, men direktöversättningarna fungerar ganska bra. Mitt politiska liv blev lite roligare, jag är en erfarenhet rikare och mitt kontaktnätverk blev större. Det gav mersmak och när det är dags för valrörelse 2022 kommer jag också att ta del av andras tips för hur en valrörelse bedrivs. Det är mindre än halva tiden kvar!

Solidaritet utan socialism!

Av , , 2 kommentarer 21

När är det viktigt att uppge partisympati eller ev partitillhörighet? Kan en person som röstar på socialdemokraterna och har förtroendeuppdrag för samma parti vara neutral och opartisk i en politiskt styrd organisation? Socialdemokraterna anser det och har tidigare kritiserat andra som ifrågasatt. Det har varit en het fråga tidigare och jag har också bloggat om det eftersom det verkade som om Socialdemokraterna anser sig ha tolkningsrätt.

Idag nåddes jag av nyheten att Åsa Åsberg i Vindeln petats från sina fackliga uppdrag eftersom hon står på kommunlistan för Kristdemokraterna. Att arbeta fackligt innebär tydligen att du måste vara socialdemokrat och är du inte socialdemokrat så ska du åtminstone inte ha några andra partisympatier.

Det är inte första gången som LO petar, men när LO pampen Karl-Petter kommer med uppenbara lögner om KD kan jag inte vara tyst: Nej, KD är inte det parti som allra mest av alla borgerliga partier vill samarbeta med SD. Vi har sagt att alliansen skulle lagt fram en gemensam budget och våga ta makten om budgeten fått majoritet. LO har visat färg och drar sig inte för att ljuga. De gjorde det i sin valfilm med lögner om Moderaterna och de gör det nu om Kristdemokraterna.

I vårt principprogram har vi solidaritet som grund och det är många kristdemokrater som arbetar fackligt. Ja, jag är själv med i facket och har arbetat fackligt tidigare, men för mig är det inte det samma som att vara socialdemokrat. Tack och lov finns det fortfarande förbund som inte är partipolitiskt bundna. Det är solidaritet med alla medlemmar- solidaritet utan socialism!

Hur Umeå visar ”solidaritet”

Av , , 2 kommentarer 10

Ibland undrar jag för vem jag skriver och varför eftersom jag tycker att vi har en relativt bra nyhetsbevakning av politiken i Umeå kommun med tanke på att vi har två dagstidningar. Eftersom jag inte heller är den som lätt slänger iväg en blogg under ett sammanträde eller direkt på morgonen kan det bli så att ämnet jag vill skriva om känns inaktuellt när jag väl får tid. Det är en tid sedan, men jag tror inte att alla har fått hela bilden klar för sig därför skriver jag nu.

På kommunstyrelsen för tio dagar sedan fattade styrelsen ett beslut om att inte teckna överenskommelse med Malmö stad för att avlasta dem när det gäller mottagandet av ensamkommande barn. Vänsterpartiet hade redan innan kommunstyrelsen och innan KSAU skickat ut pressmeddelande deras ståndpunkt. Själv ville jag höra mer hur tjänstemännen och Socialdemokraterna tänkte eftersom endast tre veckor tidigare var det absolut tal om att Umeå skulle bli ankomstkommun för just ensamkommande. Någonting har ändrats.

På kommunstyrelsen var Kristdemokraterna och Vänsterpartiet de enda som röstade för att en överenskommelse skulle tecknas och för egen del var argumenten enkla. I beslutet står det ”att Umeå kommun bör verka för att samtliga kommuner i landet solidariskt avlastar hårt belastade kommuner” Med det beslut som togs visar Umeå solidaritet genom att säga nej till en överenskommelse. Ingen förändring här innan alla andra har gjort mer, var ligger trovärdigheten i det beteendet?

Det finns (eller fanns eftersom det blev ett nej) fördelar med överenskommelse att solidariskt avlasta Malmö som befinner sig i ett kritiskt läge. I avtalet står det att staten ersätter ökade kostnader för kommunen. Migrationsverket lovar att ej rikta förfrågningar till Umeå kommun om ytterligare evakueringsboenden vilket skulle innebära en avlastning för Umeå just nu när det gäller mottagandet av anvisade barn. Förvaltningen har också påtalat att kommunens kapacitet att avlasta Malmö var ca 40-50 platser. Det avtal som Umeå hade med Migrationsverket för drygt ett år sedan var 47 platser för hela 2015. Det ger lite perspektiv till frågan.

Det var fem kommuner som fick frågan av Migrationsverket; Gävle, Norrköping, Skellefteå, Örebro och Umeå. Umeå var den enda kommun som sa nej. Varför, begriper jag inte. Det tilläggsyrkandet som Miljöpartiet kom med samma eftermiddag klingar falskt:
 -Att Umeåkommun kommer att jobba vidare med att öka antalet mottagande av ensamkommande flyktingbarn och unga.

Västerbottensnytt och Folkbladet uppmärksammade det, men jag är faktiskt besviken på att inte VK uppmärksammade det mer. I synnerhet med tanke på att vi ska vara en välkomnande kommun och den debatt som anordnades av VK på Guitars i november i frågan (där jag för övrigt var med i panelen). Vissa frågor är väl inte lika spännande att gräva i som till exempel vad tidigare kommunalråd har sagt, säger, eller gjort. Jag önskar att ärendet gått vidare till kommunfullmäktige och inte stannat i kommunstyrelsen, men beslutet krävdes snabbt. Själv önskar jag att beslutet blivit annorlunda.