Umeå bra i dagisbyggande igår – sedan mindre bra – bättre förskolor i morgon – om politiken vill ha idéer

Umeå var bra och framåt i Sverige i barnomsomsorgsutbyggnaden på 1970-80-talet, både kvantitativt och kvalitativt, jag var med då som förskollärare och aktiv inom facket kring arbetsmiljöfrågor. Se här från en utvärdering Umeå kommun gav mig uppdrag (1994) som konsult att göra på då olika typmodeller genom åren.

Utvärderingen utgick från mina resultat ur en C-uppsats i pedagogik, 1993, vid Umeå universitet, ”Sjuka och friska planlösningar i barnstugemiljöer”. En av de viktigaste effekterna blev att minska genomgångsrummen som hade blivit allt vanligare, se nedan från en projektledare i kommunen.

I den modell jag utvecklat lades en korridor in som passage mellan avdelningar och fick också en pedagogisk funktion med väggar för anslag och teckningar av barnen. I reportage i Tidningen Förskolan beskrivs och illustreras detta.

Mindre bra idag då kommunen inte var uthållig med dessa pedagogiska och miljöviktiga lärdomar. Utan  när vindar från Reggio Emilia-pedagogik från Italein nådde till Sverige, blåste det ända hit upp och studieresor genomfördes för kommunfolk, i politik, byråkrati och från fältet.

Tydligt exempel här är kommunens ”Funktionsprogram för förskolan”, påbörjat i mitten på 2000-talet och klart i juni 2010. Denna lösning, en förskola från Kalamr, Trollet, med än mer störande passager blev en slags ”typmodell” även om de tidigare icke-genomgångsrum-förskolorna finns med som alternativ i F-program-materialet.

Noteras bör att innan 70-talets genomgångar i lekhallar, var korridorer vanliga, men utan gemensamma större lekrum. För att idag då lekhallar växt till innetorg för 3-4 avd och både vara aktivitetsrum och passager!

Detta har också skett över hela Sverige och syns i nedan fem ritningsmodeller i två plan (grå bakgrund). Umeå har ett flertal 2-våningsförskolor och fyra sådana syns i tidigar e blogg och visar störningar inte bara i torg (även kallad gallerirum) utan även i gemensamma kapprum, typ skolhallar. Två exempel syns i mittenkolumnen, överst och nederst.

Däremellan är den UBBI-modell jag skapade i slutet av 1980-talet och i mitten spegelvända mot varandra till en 4-avd.förskola. Den blev grundidén för en UBBI-modell Campus i det innovationsprojekt vid Uminova Innovation som personalkooperativet Professorn förverkligade med 8 avd i 2 plan, Professorn Campus.

Här nere t h är ett bildcollage från byggstart till inflyttning våren 2016, där Peab AB var byggherre och fastighetsbolage Hemfosa AB ägare av huset. Våren 2019 överlämnade Professorn driften till Umeå kommun och blev förskolan Glaciären (syns i bilden längst t v).

Då Umeå kommun godtog Professorninitiativet och andra fristående företag att medverka – och man sedan kunnat nyttja platserna för att rädda en ”sjuk förskola” Varglyan där personal mådde dåligt och inte bra för barnen heller – bör man nog känna för nya utifrån kommande initiativ, förhoppningsvis!

Som t ex nedan där min flexibla UBBI-campusmodell finns i large, medium och small (LMS) beroende på gruppstorlek och ekonomi. Ekonomiskt plus är också den enhetliga formen med mindre av våggytor för samma byggyta, att jämföra med varierade former, se ovan.

T v en social innovation i form av en ”runt-om-veranda” för att uppmuntra rörelse runt huset och under tak, att få mer av utevistelse samt mindre trängsel. Därmed än mer ”coronaanpassad” (är det tidigare med få störande och smittoriskabla genomgångar jämfört kommunmodellerna idag).

På så sätt kan det bra i dagisbyggande enligt bloggens rubrik också ge bättre förskolemiljöer ”i morgon” om umepolitiken vill ta till sig förnyelse-idéer enligt ovan beskrivningar.

Då kanske sådana idéer sprids till övriga Sverige – och passar för utlandskännedom då Sverige är en av världens främsta länder på barnomsorg.