Lundgren, Lundsberg och oacceptabla beteenden

Snart är dagen slut och äntligen har jag tid att skriva ett par rader. Vi har sammanträtt i socialnämnden idag och det mötet följdes av både presskonferens och presidieberedning. Under presskonferensen började vi tala lite om nästa mandatperiod och vad är det som händer. Vem kandiderar från Socialdemokraterna att tar över efter Eva Andersson? Eva visste inte att det var ”officiellt” och själv kunde jag bara säga att jag har inte haft tid att blogga om det. Tills nu.

Jag tycker att det är jätteroligt att man nu inom Socialdemokraterna har fått en person att öppet meddela att man är redo att kandidera till Socialnämnden. Som jag skrivit tidigare är Socialnämnden definitvt inte den enklaste och definitivt inte det minsta ansvarsområdet. S har börjat röra om i namngrytan och det vore roligt att se om det blir fler namn som flyter upp. Eller är det så att en eventuell möjlighet att bli Socialnämnds ordförande inte är lika lockande som kommunstyrelsenns ordförande? Jag tänker inte lägga mig i andra partiers nomineringsprocess, men jag följer den nyfiket. En sak är dock klar, i september 2014 står alla platser till förfogande och väljarna bestämmer.

Andra iakttagelser under dagen är den kraftåtgärd som nu Skolinspektionen gör mot Lundsberg. Inspektionen är numera en myndighet med muskler och styrka -precis som det ska vara. Det är fullkomligt oacceptabelt med kränkningar och misshandel i skolan som den vi läst om och att förklara det med pojkstreck är oförståeligt. Men å andra sidan var jag inte där och har antagligen inte hela bilden.

Ett annat ställe där jag inte varit med är i kommunens budgetberedning som påbörjade arbetet i våras. Därför har jag aldrig heller uttalat mig i den utredning som blev officiell igår kring kommunalrådet och den anmälan som gjordes. Jag sitter dock som ledamot i Kommunstyrelsens personalutskott och där kommer inte frågan om åtgärder att släppas i första taget. Att inte må bra på sin arbetsplats är fruktansvärt och påverkar inte bara arbetet, men även familjeliv och fritid. Samma som rektorn har ansvar för sin skola så har arbetgivare ansvar för sina anställda. Jag känner hopp om att saker och ting kommer att lösas på rätt sätt. Snart, något annat är inte acceptabelt.

Övrigt i korthet. Jag hade planerat att rösta idag i folkomröstningen, men glömde röstkortet hemma. Inte en chans att jag tänker låta soffliggarna avgöra valet därför är kortet redan i ryggsäcken. Imorgon röstar jag så att det är gjort innan den 8 september. Det blir ett JA om ni undrade.