Jämställdhet eller ”introllade kvinnor”?

Det är bra, intressant och faktiskt roligt att följa mediernas alla granskningar inför valet i höst. Det är allt från vilka partier har flest män eller fastighetsägare; utlandsfödda eller brottsdömda och förstås hur ser inkomsterna ut. Med tanke på att valet sker i september så är granskningarna ett utmärkt sätt att fylla tidningarna under sommarens nyhetstorka. Problemet är bara att granskningar och djupare intervjuer måste göras innan semestrarna vilket gör att risken ökar för att artiklarna inte känns dagsaktuella.

I Västerbotten är män över 50 vanligast på valsedeln och i Umeå är medelåldern 51. Jag passerade den åldern för en vecka sedan och är äldre än snittet, men å andra sidan är jag inte heller man vilket gör att KD skiljer sig från mängden. Idag går granskningen vidare och nyss publicerades denna bild.

Hur tänkte VK när de gjorde bildvalet? Tio män från sex politiska partier och där inte alla av dem ens kandiderar ger inte en rättvis bild. Det är svårt med bildsättning och det har hänt fler än en gång att artiklar om kommunfullmäktige bildsatts med bilder från regionfullmäktige. Så även denna gång. Det jag tycker är intressant är citatet ”Vi kan ogärna trolla fram kvinnor” från Sverigedemokraternas företrädare utan talar bara om att det är rätt person (man) på rätt plats. Vilken kvinna vill tänka att man blivit ”introllad” på en lista bara för sitt köns skull, nej det hade varit mer intressant att höra svaret till varför inte kvinnor vill stå på den valsedeln. Kanske de inte ens får frågan?  Nu får förstås varje parti själva komma till insikt vilka personer de tycker är de bästa kandidaterna och som väljare är det du som avgör vem som företräder dig.

Jämställdhet är viktigt även om varvade listor inte är allt så är de helt klart en hjälp på vägen. Kristdemokraterna i Dorotea representeras av 100% kvinnor vilket sticker ut, men det kommenteras inte. Det är trots allt männen som är problemet, det visar rubriken på artikeln. Jag blir bekymrad när vi faller in i identitetspolitik och envisas med att det är endast äldre som vet vad äldre vill ha och hur äldrefrågorna ska drivas. De yngre kan tala framtidsfrågor och skola för de har framtiden framför sig och har nyligen slutat skolan för vad vet en pensionär?

Krönikan av Malin Lernfelt är mycket bra och förtjänar att läsas av fler. I valet 2018 var det tal om att politiken behöver fler seniorer och nu till valet 2022 behövs fler unga. Unga kvinnor. Erfarenhet är bra, användbart och tryggt, men när vi sedan tänker att vid 65 går vi i pension då kan vi inte samtidigt kräva att fler pensionärer ska bli politiker. För att få till en förändring ska vi blir bättre på att ta till vara all den kunskap och erfarenhet som finns i arbetslivet och möjliggöra för fler att arbeta längre än till 65. Den gamla åldersgränsen är en grund för ålderismen där just åldern är grunden för fördomar och diskriminering mot äldre. Det talas negativt om äldre människor och de slås ofta ihop till ett kollektiv ”våra äldre”. För övrigt ett begrepp som jag avskyr. Äldre människor är personer med egen vilja och en önskan om ett självständigt liv. Självklart ska de finnas med i politiken för erfarenhet ska inte underskattas. Det betyder inte att det är ett motsatsförhållande mellan yngre och äldre utan det blir en balansgång för partierna. Om partierna klarar uppgiften, det visar tiden.