Veronica Kerr (KD)

Svårt att bryta normer i valet till gymnasieskolan läser vi i dagens VK. Det är en stor nyhet för varför skulle den annars ta plats på första sidan? Det är den här månaden som niondeklassare ska välja program till gymnasiet och jag minns både mitt eget val och när mina barn gjorde sitt. Det är definitivt ett val som påverkar livet.

För egen del valde jag mellan samhällsvetenskaplig och humanistisk, i praktiken ett val mellan ”Draggen” och Östra (nuvarande Fridhemsgymnasiet) vilket på den tiden gjorde valet enkelt. Det fanns för övrigt bara tre gymnasieskolor i Umeå förutom vårdskolan eller naturbruk. Inga friskolor vilket gör min tid omöjlig att jämföra med hur det ser ut idag. Det året var vi 28 tjejer och två killar i klassen.

Det är en intressant artikel, men inte särskilt förvånande. Det jag irriterar mig på är när bryta normer blir ett självändamål och fokus läggs på att flickor är de som ska bryta normen genom att välja det som tidigare ansetts som typiskt manliga yrken. ”Under de senaste årtiondena har politiska initiativ och åtgärder vidtagits för att minska könsskillnaderna i gymnasievalen. Fokus har främst legat på att öka flickors intresse för tekniska och naturvetenskapliga ämnen.” Detta sker i en tid där varken flickor eller pojkar väljer vårdyrket. Fokus kan inte ensidigt vara att det måste vara lika många av varje kön i varje utbildning utan att vi har ett fungerande samhälle där fler väljer yrken där det finns en kompetensbrist. Ett garanterat arbete och karriär som väntar kanske direkt efter gymnasiet borde vara mer lockande än ”att bara ha roligt” under tre år. Vårdyrket borde inte vara ett val för endast tjejer, men istället för att endast tala om könssegregerade studieval ska vi lyfta de elever som har gjort ett klokt val med en anställningsgaranti.

Ansvaret för att det blir rätt val för den enskilde är inte bara elevens, men varje fel val där eleven väljer att byta program eller i värsta fall helt hoppa av kan kosta enorma summor. Här kommer studie och yrkes vägledningen in och min förväntan på dem är just vägledning. Det är viktigt att eleven får hela bilden klar för sig om utbildningar leder till arbete eller om det redan idag är en överetablering. Skolor säljer in sina utbildningar, men stämmer förväntningarna överens med det som sägs? Här kan föräldrar vara med och ställa frågor om skola, om utbildning, vad förväntar sig ungdomen av gymnasiet? Jag minns inte att någon sådan vägledning gavs i mitten av 1980 talet eller så var min skola ett undantag. De kontakter jag vet att mina barn hade med SYV var främst när PRAO plats skulle anordnas och vid påminnelse om att ansökan till gymnasiet skulle göras. Men självklart är det i slutändan eleven som ska göra valet.

En annan reflektion är att de senaste årens genus medvetenhet i det svenska språket har lett till att ordet ”man” ersatts av ”en..” eller tjänsteman blir tjänsteperson. Feministiskt Initiativ ville att kommunfullmäktige skulle ta beslutet om att ordet tjänsteman inte ska användas. Svenska språket ska inte vara manligt för den person som arbetar som tjänsteman kanske inte definierar sig som man. Socialdemokraterna ville bifalla, men kom senare på att det kanske inte är så smart att politiska partier beslutar om vilka ord som får eller inte användas. Hur långt får politiken begränsa människors språkbruk? Det är en betoning på de ord som kopplas till män, medan ord eller yrken som kopplas till kvinnor verkar det inte vara lika noga med. Sjuksköterska är ett yrke för både kvinnor och män, men ordet har en stark koppling till just kvinnor. Mig veterligen har inget seriöst försök gjorts för att ändra till sjukvårdsperson eller sjukskötare. Lärarinna hör jag aldrig någon säga utan lärare är vedertaget och ingen ifrågasätter om det är en man eller en kvinna. Viljan att bryta normer måste ifrågasättas när det kommer till att begränsa människors val, det är inte ett problem att skillnader finns. Det är ett problem att elever inte väljer studier som leder till arbete och där är bristen på personal akut.

Läser i dagens VK om Ronja som blev utsatt för bedragare när hon letade efter ny lägenhet. Hon säger själv att hon var dum och naiv för att hon trodde på den kvinna som sa att hon hade en lägenhet som hon ville hyra ut i andra hand. Det blir ett skuldbeläggande av sig själv för att hon trodde på en annan person när hela skulden ska läggas på den som har utfört bedrägeriet. Skuldbelägganden av brottsoffer sker när vi tycker att människor borde veta bättre än att vara ute sent när de blivit överfallna, att kvinnor har druckit för mycket eller varit fel klädda när de blivit våldtagna och provocerande (mot mannen) när de blivit slagna. Detta är inte acceptabelt. Skulden ska alltid läggas på den som väljer att skada en annan människa oavsett om det är genom slag eller genom att lura någon på pengar.

Det händer lite då och då att jag blir kontaktad av för mig främmande personer i frågor som rör politiken. Ibland vill de att jag ska ta ställning i en fråga som när jag satt i Byggnadsnämnden eller så vill de bara berätta om vad som har hänt dem och att någon lyssnar. Även om det i flesta fall inte finns något som jag kan göra så vet jag att det kan vara ett stort steg för just den personen att berätta för mig som de aldrig träffat. Gemensamt för många av berättelserna är att de vill inte att det samma som har hänt dem ska hända någon annan. Häromdagen fick jag ett samtal av en äldre person som hade observerat tveksamma annonser och ”nyheter” på Facebook där kända personer uppmanade till investeringar i kryptovaluta och ville höra min åsikt. Vi pratade och efter en stund kom det fram att hen hade förlorat sitt livs besparingar, mer än en halv miljon kronor i ett bedrägeri och att polisen inte kunde göra något. Polisanmälan var gjord, men att det inte gick att göra något eftersom bedragarna fanns utomlands. Sorg och uppgivenhet i rösten, men ändå ett krasst konstaterande att det var som det var. Rädslan för att våga lita på andra och att inte våga svara i telefon när någon okänd ringer fanns också där.

Det är en personlig kränkning att bli lurad när man själv vill tro gott om andra. Varför skulle det vara mer naturligt att tro att andra vill dig illa och att det är möjligt att du kommer att förlora alla dina pengar genom några knapptryckningar på telefonen eller som i Ronjas fall bli skuldsatt för att andra har tagit lån i ditt namn? Det har blivit värre och vanligare under pandemin att just äldre utsatts för brott, men även yngre luras på pengar. Brottsofferjouren har i dagarna haft en kampanj på lokalbussarna i Umeå: Har du blivit utsatt för bedrägeri? Ring 116 006 Texten illustreras med bilden av en äldre kvinna och det är just äldre kvinnor enligt statistiken som oftare är i kontakt med Brottsofferjouren. Det ska vara lätt att få stöd och ingen ska känna sig varken dum eller naiv. Här kan du läsa mer.

Jag har tidigare bloggat om behovet av att uppmärksamma brott mot äldre och ställt frågor till Hans Lindberg i fullmäktige om varför äldrefrågorna inte har en röst i UmeBRÅ. Efter flera debatter och efter att fler uppmärksammat bristen så fick Äldrenämnden äntligen plats i rådet hösten 2021. Det gick inte längre att exkludera den nämnd som ansvarar för de som är 65 år och äldre i Umeå kommun. Äldreperspektivet måste finnas hos fler!

Brott mot äldre ska uppmärksammas | Veronica Kerr (KD) (vk.se)

Brott mot äldre måste tas på allvar! | Veronica Kerr (KD) (vk.se)

Hedersvåld och brott mot äldre måste upp på agendan! | Veronica Kerr (KD) (vk.se)

”Hedersvåld och brott mot äldre ska vara delar av Polisens medborgarlöften!” | Veronica Kerr (KD) (vk.se)