Igår kväll var det slutdebatt på SVT inför valet till EU imorgon. Fredagsmyset ersattes av debatt mellan nio toppkandidater och vilken debatt det blev. Jag har tidigare skrivit om hur ful jag tycker att denna valrörelse varit och igår kväll var inget undantag. Det fanns en respektlöshet och några av kandidaterna fick visa upp helt nya sidor, en del av dem mindre trevliga.

Igår var det också 100 år sedan kvinnor fick rösträtt och det blir en påminnelse om att det vi idag tar för givet inte alltid varit det. Jämställdhet mellan män och kvinnor ska vara självklart och Sverige har världens första ”feministiska regering”, men att vara feminist har olika innebörd. Helene Fritzon, toppkandidat för S och tidigare statsråd i regeringen visade nya sidor av feminism igår kväll. Det var en hård debatt där Fritzon tillsammans med Alice Bah Kunke, Soraya Post och Malin Björk gick till gemensam attack mot Sara Skyttedal. Liberalen Karlsbro hoppade också på tåget när det fanns möjlighet att ta billiga poäng.

Det är en sak när beslut ifrågasätts eller när skillnader mellan ideologier tydliggörs, men när attacken bygger på personangrepp baserat på vilken bil personen kör, vilken handväska och dryck personen gillar då blir det bara löjligt. Att sedan säga att Kristdemokraterna inte berättat om var de står i frågan om aborträtten är att ha varit fullständigt frånvarande från all media rapportering de senaste dagarna. Sanningen blir oviktig om det hjälper att hålla fast i en nidbild av ett politiskt hot om det hjälper att kvar makten. Det är tydligt att lyssna är selektivt.

Att vara normkritisk anses vara någonting positivt, att vara öppen för det annorlunda och nya. Men när en kvinna i politiken faller utanför den vänsterbaserade normen blir det helt plötsligt OK att slå hårt, kalla henne trög och ifrågasätta alla hennes livsval. Att tycka annorlunda blir fel och ska bort. Här finns inget systerskap och det blir en ovärdig nivå på debatten. Idag bör det finnas tid till eftertanke både för de som deltog och för oss som lyssnade.

Sara Skyttedal är en stark kvinna och en stark personlighet. I Expressen kan du läsa mer om henne och vad som har format henne. Sara anklagas för att inte vara ”Lagom”, men det är faktiskt ingen anklagelse utan helt sant. Sara är så långt ifrån en lagom politiker man kan komma, men det är inte politiker som smälter in i mängden vi vill se utan det är EU som ska bli lagom. Den egenskap Sara har och som jag själv önskar att jag hade mer av är hennes oräddhet, trots att det är just det som får motståndare att gå i taket och mediadrev att rusa. Sara är oerhört kunnig och erfaren på just EU frågor och jag vet att med den erfarenhet hon besitter kommer hon inte att trycka eller tycka fel när hon väl är på plats. Europa behöver modiga politiker.