Inte många dagar kvar av valrörelsen och även om jag älskar valrörelse där jag fått frossat i debatter som åhörare; träffat okända människor som mer än gärna diskuterar ”lagom” politik; delat ut valmaterial i hyreshus och villakvarter så känns det bra att det närmar sig slutet. Det är min tredje EU valrörelse som aktiv och även om jag varit aktiv i betydligt fler val så tycker jag att denna valrörelse skiljer sig från mängden. Den har varit hårdare och fulare. Jag ska vara ärlig även om det bär mig emot att säga det öppet, men jag börjar faktiskt bli lite trött på valrörelse. Det har inte varit tröttsamt att tala med människor, men tröttsamt att höra hur politiken förvanskats och hur partier och skribenter ägnat mer tid åt att tillskriva andra partier åsikter än att tala om sina egna. Debatt tonen har varit hög från vissa håll och argumentationen bristande vilket var tydligt i gårdagens EU debatter i både P1 och på Aftonbladet.

Det är självklart att med nio partier från Sverige representerade i EU parlamentet och endast 20 platser att fördela blir det viktigt att göra sin stämma hörd. Hörs du inte när du talar om din egen politik är det kanske lika bra att tala illa om andras för att du ska framstå som bättre. Media har också verkligen levt upp och skandaler tillhör levebrödet för det väcker intresset hos läsarna och ger därmed inkomst. Att läsa om topp politikers fyllefest där det tafsades på brösten får mig att må illa. Än värre känner jag när förövare och offer sitter tillsammans i TV och säger att det var en fyllegrej, men att de nu gått vidare samtidigt som den som uppmärksammat händelsen straffas. Hade den utsatte en verklig chans att säga ifrån? Fanns det en beroendeställning mellan offer och förövare där det var omöjligt för sanningen att få fäste?

Media är viktig, den ska vara politiskt oberoende och kunna visa verkligheten precis som den är. Det är inte jakten på tittare eller läsare som ska sättas främst genom otydliga rubriker eller fulcitering. (Fulcitering, när citatet inte återges i sin helhet skapar det en tvetydig bild av vad den intervjuade verkligen menar.) ”Skandaler” eller ”kriser” kommer alltid fram förr eller senare, men det märkliga är när händelser som skett flera år tidigare kommer fram veckorna innan valdagen. När media haft klart en story, men hållit på den för att släppa den när den får mest effekt undrar jag vad som då varit viktigast, sanningen eller uppmärksamheten hos ett större antal läsare?

Jag vill att politiker granskas, vi ska tåla det och att granska EU politiker är inga undantag. Mandatperioden är fem år för en parlamentariker och om fel begås under den tiden ska det uppmärksammas när det händer och inte flera år efter. För mig är det också en självklarhet att om jag har gjort fel eller om någon är besviken på mig så förväntar jag mig att berörd person talar direkt med mig och inte om mig till andra. Det ska också vara en självklarhet att ta upp det så snart det är möjligt och inte vänta på ett tillfälle där framförd kritik samtidigt gynnar någon annan. På det viset löser man inte problem.

På Facebook häromdagen delade Erik Bergkvist, EU kandidat för Socialdemokraterna, en mycket intressant artikel från Sveriges Radio som fler borde läsa.Det är MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap som varnar för påverkansförsök utifrån under valrörelsen. Ord som jag fastnade för och som jag vill att fler tar med sig, oavsett om det är valrörelse eller inte, lyder:

– Ser man någonting som gör att man blir upprörd, riktigt arg, och vill lösa problemet på en gång genom att gå och att rösta bort en politiker direkt, då bör man kanske också tänka till: är det här korrekta uppgifter, var kommer det ifrån, är det någon som tjänar på att jag känner så här och vem är det? Det vill vi gärna varna för, säger Mikael Tofvesson.

Kom ihåg att rösta på söndag!