Umeås Bästa är en Campus simarena med bättre ekonomi än Nannabad

Den 15/5 fick jag svar i e-brev ang. Nannabadplanerna och en Campus simarena, från kommunalrådet Lennart Holmlund med följande mening:

 
"Är det så att du är den expert som kan bygga och driva detta på marknadsmässiga villkor ska inte vi konkurrera få avbryter vi all planering omedelbart."
 
Då jag med marknadsmässiga villkor också vill sätta in en Campus simarena i den marknad som det innebär att ha med tomtpriser samt kommunpengar på skolbad, så är nedan beskrivning en grund för bättre och mer ekonomisk ny bad- och simanläggning.
 

Om Umeå kommun avbryter Nannabadplanerna sparas 100 mkr in på en gång genom det pris man kan få ut för grusplanen för annat än bad/simning. Annat läge kostar bråkdelen av Nannatomten.

Väljer man campusläge vid IKSU kan man bygga 50:an till lika pris som Borås Simarena gjorde för ett par år sedan, drygt 50 mkr. 200 mkr för äventyrsdel ger mer yta än nu på Nanna.

Med 400 mkr nu för Nannabad (dyrt att bygga mitt i stan) sparas då 150 mkr (400 – 50 – 200) till och en bättre anläggning fås, även genom utvecklingsbarhet vilket Nannaläge inte har.

Så därmed är 250 mkr inbesparade i investering. 250 mkr till fås på 50 år om en bättre anläggning med synergieffekter kan spara 5 mkr/år på driftskostnader.

Inalles ger detta på 50 år 500 mkr, en halv miljard!, i vinst jämfört med nuvarande Nannabadplaner. 

 
Så där finns förutsättningarna för en Campus simarena, som då i nästa steg presenteras med "stark attraktionskraft" och "nyskapande koncept för upplevelser" 
(ur badprospektet 2008 för de privata aktörerna)
 
Attraktionskraften ligger i helheten med en 50:a av högsla klass och upplevelsebad som är nyskapande med bl a simkanal med strömmande vatten i en "simmovation" jag skapat, (finns redovisad i min bok Umeås Bad Historia och Framtidens SImning från i november 20012).
 
Detta nya koncept kan då få samma utveckling som mitt dagisforskande fick genom UBBI-modellen, förverkligad genom ett typbarnstugeprojekt 1988/89 i Missionärens daghem på Umedalen, klar 1990.
 
Förskolan Missionären fick sedan påverkan på kommunens kommande förskolor på olika sätt, bl a med entréer och matrum vända in mot gården samt färre genomgånsrum. 
 
1993 var jag med i Exportrådets satsning på Swedish Childcare i USA:s största barnomsorgsmässa, i Los Angeles, och gjorde reklam för Umeås satsning på Missionärendagiset samt delade ut broschyrer om Umeå. 1995 var jag expert åt Socialstyrelsen och skrev texten i Barnomsorgslagen med UBBI-modellen som grund.
 
Med dessa framgångar i barnstugeforskande/utvecklande i ryggen, tror jag att även mina simidéer/innovationer kan få genomslag. Och, precis som i fråga om barnstugeidéerna, vore det roligast att få göra det på hemmaplan.
 
För kring dagismiljöerna var det innovationsinstitutionen då på universitetet, i slutet på 80-talet, Unikum, som bl a tillsammans med Umeå kommun, gav mig ekonomisk möjlighet. 
 
Och för en ny simarena är det Uminova Innovation och Design Västerbotten som gett medel för nyskapandet (där Umeå kommun medverkar/medverkat f ö).
 
Hoppas denna utförliga historia kring mina dagis/förskole-idéer och företagande, ger intresse hos er politiker och tjänstemän att ta mina idéer för bad- och simutveckling på samma allvar som kommunen gjorde för UBBI-modellen för över 20 år sedan. Helst i ett samarbete om det går, t ex med "Badbolaget" eller på annat sätt.
 
Allt för Umeås Bästa!
 
PS Ovan är i morse skickat i e-brev till samtliga ledamöter i Kommunstyrelsen plus några till samt ansvariga tjänstemän för bad- och simplaneringen.
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.