DEBATTARTIKLAR (2016-06-27) Segregationen i Sverige ökar och har gjort så under många år. Brist på tillgång till idrott riskerar att öka det avståndet. Insatserna som idrottsföreningar i hela landet gör för att välkomna nya medborgare och ge dem en snabbare väg in i samhällsgemenskapen är svåra att räkna i pengar. Dessvärre nedprioriteras idrott, eller glöms bort, i den fysiska planeringen. Också i Umeå.
Det skriver Björn Eriksson, ordförande för Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna tillsammans med Katarina Sandberg som är ordförande för Västerbottens Idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna.

Det behövs många nya bostäder i Sverige. Men bara bostäder gör inte ett hållbart samhälle. Svensk idrott, med fler än tre miljoner medlemmar, är en viktig del för hälsa och välmående. Ändå missas eller nedprioriteras idrotten när nya bostäder planeras. Bostadsminister Peter Eriksson måste inkludera idrotten när han utformar bostadspolitiken för den hållbara staden och kommuner måste tänka in idrott, friskvård och fritidsmöjligheter när nya områden planeras.

Att idrotten missas när nya bostadsområden planeras eller förtätas är ohållbart och leder till ökade kostnader för samhället. Sjukvårdskostnader ökar när möjligheterna till fysisk aktivitet minskar, känslan av delaktighet i lokalsamhället försvinner och allt detta får stora konsekvenser på längre sikt.

Vi vill att Sverige även i framtiden ska vara ett land i framkant och förebild för utvecklingen i en globaliserad värld. Vi är ett litet land med begränsade resurser där alla måste bidra. Ska vi klara det måste vi ha ett samhälle där alla mår bra fysiskt och psykiskt, känner delaktighet och samhörighet. Sverige har den snabbaste urbaniseringen i Europa. Under en kort tid har många som flytt krig och förföljelse hittat en trygg plats att starta om sina liv på i Sverige.

Dessa förändringar ställer krav. Boverket menar att det behöver byggas 700 000 bostäder fram till 2025. Men ett fungerande samhälle behöver mer än bostäder. Självklart måste skolor, sjukhus, arbetsplatser och infrastruktur byggas. För ett starkt och hållbart samhälle behövs också platser där vi kan mötas för att skapa tillit och förståelse för varandra. Vi behöver platser där vi kan utveckla våra intressen och växa som människor. Vi behöver platser där vi kan må bra – tillsammans.

Därför kräver vi att:

1. Idrotten blir en naturlig del i byggandet av den hållbara staden.

2. Idrott skrivs in i plan- och bygglagen.

3. Boverket tar med idrott i sin vägledning till kommunerna.

4. Samråd med våra regionala idrottsförbund måste ske när översiktsplaner och den fördjupade översiktsplanen tas fram.

Segregationen i Sverige ökar och har gjort så under många år. Avståndet mellan människor och grupper av människor växer. Både vad gäller boende och arbete. Men också i hälsa, framtidstro och känsla av delaktighet. Brist på tillgång till idrott riskerar att öka det avståndet.

Civilsamhället är på många sätt en motkraft mot segregationen. Globalt sett har vi ett unikt starkt föreningsliv. 57 procent av alla svenskar är engagerade ideellt, vi arbetar var och en 15 ideella timmar varje månad. Forskning visar att ett starkt föreningsliv ger tillit och är en grund för demokrati.

Idrottsrörelsen är en av de största folkrörelserna. Vi är tre miljoner medlemmar som leds av 650 000 ledare i 20 000 föreningar spridda i alla våra 290 kommuner. Idrott leder till färre livsstilsrelaterade sjukdomar såsom cancer, diabetes och fetma. Studier visar att barn och ungdomar som idrottar i föreningar har fler kompisar, bättre självkänsla och självförtroende, skolkar mindre och begår färre brott än de som inte idrottar i förening. Vi gör Sverige starkare.

Insatserna som idrottsföreningar i hela landet gör för att välkomna våra nya medborgare och ge dem en snabbare väg in i samhällsgemenskapen är svåra att räkna i pengar. De investeringar som samhället gör i idrottsrörelsen ger vi mångfaldigt tillbaka. Omräknat till fritidsledarlön motsvarar bara insatserna från våra ideella ledare 30 miljarder kronor varje år.

Men för att vi ska kunna göra allt det här behöver vi någonstans att vara. Vi behöver planer, hallar, och skogar. Dessvärre ser vi redan i dag att idrott nedprioriteras eller glöms bort i den fysiska planeringen.

I de östra stadsdelarna i Umeå bor exempelvis cirka 23 000 personer och området beräknas växa med runt 17 procent under den närmaste tioårsperioden. Till de här områdena (framför allt Tomtebo och Tavleliden) flyttar familjer med små barn, eller barn i skolåldern. Det innebär att andelen barn och unga i åldern 6-18 år ökar med cirka 39 procent enligt Umeå kommuns befolkningsprognos. GUIF som är största förening i området har runt 120 lag i seriespel och bedriver idrottsaktiviteter för cirka 40 procent av ungdomarna i området i åldern 7-17 år. En stor utmaning för verksamheten är att alla tillgängliga tider i närliggande hallar och utomhusanläggningar är fyllda och att det inte finns några fotbollsplaner eller motsvarande grönytor i de nybyggda områdena.

I Tavleliden finns det till exempel ingen grönyta som tillåter fotbollspel och inga inomhusarenor. Om området fortsätter att växa utan att det planeras för idrotten finns det mycket små möjligheter att tillgodose de ”nya” barnens och ungdomarnas behov av aktiviteter. Brist på anläggningar riskerar dessutom att bli ett hinder för idrottens ambition om att bidra till förbättrad folkhälsa genom att stimulera livslångt idrottande.

Bostadsminister Peter Eriksson står inför en stor utmaning. Det behövs många bostäder och de måste byggas snabbt. Många ropar på snabbare processer, minskade möjligheter för dialog och att lyssna in olika intressen.

Vi har en vision: svensk idrott – världens bästa. Vi ska vara världsbäst på topp och bredd, bland unga och gamla. Vi vill att idrott ska finnas med genom hela livet. Genom en bra samhällsplanering kan vi lättare nå vår vision och hjälpa Sverige att fortsätta vara världens bästa land att leva i. För alla som bor här.

Björn Eriksson
Katarina Sandberg