Det finns en del att ta lärdom av i det som hände runt 9 april i Norge. Nazityskland överföll Norge  och ett försvarskrig utbröt som varade till 7 juni.

Lärdom nr 1. Norge hade i likhet med Sverige nedrustat in absurdum sedan slutet på 1920-talet eftersom den eviga freden och friden skulle ju råda i all evighet. Amen. Känns det inte igen? Efter år 1990 då det kommunistiska korthuset föll ihop över en natt skulle evig frid och fred råda i vår del av världen. Regering efter regering i Sverige lade ned regementen på löpande band och pengarna användes till annat. Det spelade ingen roll vilken färg regeringarna hade.De nya moderaterna var väl nästan värst på försvarsanorexin. Vart det barkade med demokratin i Ryssland och orostecknen med ökade diktatorsfasoner och aggressivitet hos Putin har funnits sedan början på 2000-talet utan minsta reaktion hos våra regeringar.Förrän nu när öppet krig redan råder i Europa. Nu passar det med några kosmetiska ökningar av försvarsanslagen de närmaste 5 åren. Med tanke på hur snabbt läget kan förändras är det rent ut sagt löjliga ”kraftansträngningar”. Norge är på den säkra sidan genom sitt medlemskap i NATO men Sverige står utanför. Vi har inte betalat brandförsäkringen genom att gå med i försvarsorganisationen för demokratiska stater. Sverige har alltså upprepat misstagen från 1920-30-talen genom att slakta det svenska försvaret. Från två procent till knappt en procent av BNP vilket är bättre än det låter eftersom försvaret tvingats köpa en massa JAS som står i förråd eftersom vi inte har råd att bemanna  flygplanen med piloter och övningsflyga.

Lärdom nr 2. Norge vågade inte fatta beslut om mobilisering när alltfler underrättelser talade om att ett stort militärt företag var på gång mot Skandinavien i början på april 1940. Motivet till denna försiktighet var att mobilisering kunde reta Adolf Hitler. Känns det inte igen? Sverige anses av många reta Putin genom diskussioner om NATO-medlemskap. En del visar ett typiskt underdånigt vargbeteende genom att demonstrera behov av att slicka ledarvargen i mungipan. Bland alla namn kan här nämnas Hans Blix och Sven Hirdman för att inte tala om ”kulturvänsterns”  notoriska förmåga att vilja låta diktatorer leva rövare utan verksamt motstånd. Stalin, Pol Pot, Mao, Kim Il Sung, Putin etc. I Norge fortsatte absurditeterna när de tyska krigsfartygen var på väg in i fjordarna. Norge vågade inte sända order om allmän mobilisering via radio för de ville inte uppträda ”provocerande”. När tyska stridskrafter redan var på väg in i Norge sändes mobiliseringsordern PER POST! Mobiliseringen kom att ske i kaos på många platser. Tyskarna skaffade sig snabbt luftherravälde vilket också var försvårande.

Lärdom nr 3. Norge hade en mycket kort värnpliktsutbildning vilket minskade stridsvärdet. Det fanns även brister i övningar i större förband.

Lärdom nr 4. Storbritannien, Frankrike och även resterna av Polen kom till undsättning men mycken oreda och missförstånd drabbade samarbetet mellan Norge och hjälparländerna p g a bristen på samövningar. I den högsta krigsledningen i Storbritannien rådde dessutom stor oreda så länge ”fredsduvan” Chamberlain fick hålla på med sin undfallenhetspolitik gentemot Hitler. I Nordnorge fanns i april-maj ett tjockt snötäcke vilket ju var norrmännens hemmaplan men försvårade för hjälpen utifrån. Ett brittiskt förband skickades t ex i land med skidor utan bindningar. Hade det funnits samma samarbete som nu inom NATO hade försvarsförmågan varit mycket större. Demokratiska stater måste samöva INNAN krig utbryter och det sker nu i organisationen NATO. Där är Sverige inte medlem.

Lärdom nr 5. Hade Norge mobiliserat i tid och haft bättre övade förband hade Hitler sannolikt misslyckats med att ockupera Norge eftersom det var på håret att tyskarna kunde genomföra ockupationen trots bristerna enligt ovan.

Striderna i Norge kostade förhållandevis många människoliv både bland militären och civila. Över 1000 norska soldater lär ha stupat. Med dåtidens mått kanske inte särskilt många men offren var också förgäves.  Den övriga befolkningen drabbades på många håll hårt av det tyska bombflyget. Narvik intogs av tyskarna, förlorades till de allierade, varpå britterna, fransmännen och polackerna efter katastroferna på kontinenten drog sin kos från Narvik kvarlämnande norrmännen att avrusta eller fly till Sverige. Vilket åtskilliga tusen gjorde. I sjöstriderna var förlusterna desto större både bland tyska och brittiska stridskrafter. När t ex det brittiska hangarfartyget Glorius sänktes utanför Norges kust 8 juni 1940 följde 1474 man med i havsdjupet. En liten episod under världskriget men en fruktansvärd händelse för alla anhöriga.