Umeås Bästa resor för skolbad i Nannabad är inte kommunbussar utan abonnerade som skolförvaltningen säger i Badutredningen

Umeås Bästa resor för skolbad i Nannabad är inte kommunbussar utan abonnerade som skolförvaltningen säger i Badutredningen. 

"Ett centrumläge torde inte göra någon större skillnad avseende resekostnader. Skolorna måste i de flesta fall utnyttja abonnerade bussar för att badet inte skall inkräkta på överig undervisning."

Även badpersonal jag pratat med säger samma sak, skolbarnen måste ha egna bussar direkt från skolan till simhallen och tillbaka igen. Och skolfolk instämmer, det går inte att gå med 20-30 elever i 9-10 årsåldern bort till en busshållplats, i vissa fall 200 – 300 m från skolan, kliva på en buss man inte vet har platser för alla och sedan gå åla en längre tur och med stopp hela vägen.

Men abonnerade skolbadbussar blir också dyrare totalt pga otrygghet för skolbarnen i att gå från avstigning vid Vasaplan och bort till ett Nannabad passerande trafik med dess risker. För detta behövs då mer personal för att ge en säker promenad till och från simundervisningen.

Denna logistik finns inte utredd någonstans för ett Nannabad och inte nu av Badbolaget som inte gett badkonsulten krav på hur skolbadens transporter ska ske säkert. Skulle elever åka ordinarie bussar och de kliver av någonstans på Vasaplan, återstår att säkert ta sig slalom bort till ett Nannabad, att jämföra med en kort promenad nu vid Umeå simhall elller vid IKSU:s simhall.

Däremot markeras i detaljplaneutredandet från 2011, som Umeås politiker avbröt för Nannakvarteret och nu använder 1948 års plan för att slippa allmänhetens insyn och undvika överklagningar,

att hänsyn måste tas till säkra och trygga kommunikationer.

Det är ofattbart och oansvarigt av Umeå kommun att på så sätt

å ena sidan inte utreda hur barn/skolbarn tryggt och säkert tar sig till och från ett centrumbad

å andra sidan medvetet hindra allmänheten att uppmärksamma dessa brister i en ny detaljplan.

För simsporterna, dess föreningar med styrelse och andra ledare samt föräldrar är detta ohållbart och det är kanske därifrån kraven nu ska ställas, direkt till badbolaget och dess styrelse eller till Byggnadsnämnden och dess ledamöter. Om så görs skriftligt, då måste politikerna behandla frågorna som reses.

Allra bäst, och för att få mer likvärdighet mellan sporter och i Sverige, är att idrottsföreningar, länsförbund och riksdito markerar i sina rekommendationer för bra sportanläggningar, att just till- och frånfarter och avstigningsmöjligheter (platser att stanna några minuter) är trygga och säkra samt att luftmiljökrav uppfylls.

Ett starkt argument för att lyckas här, är att det är riksförbunden som avgör om en anläggning godkänns för mästerskaparrangemang.

Simningen i Sverige har här goda möjligheter att gå före, då Svenska Simförbundet numera har väl genomarbetat material för kommuner och andra "idrottsbyggare"att följa. 

I nästa blogg kommer jag att visa hur Simförbundet i Sverige kan bli föregångare för nya miljökrav i planering för idrottsarenor.