Umeås Sorgligaste Dag för bad/simning. Badbolagspolitiker vill bygga Nannabad och ”köra över” oktoberfullmäktige som kommunstyrelsen bestämt ska avgöra ekonomin för fritidsnämnden. Allt beroende på S-motstånd till mina simidéer och dagistvist om upphovsrätt. Så illa ställt är det när kommunen utövar makt mot umebors mening.

Umeås Sorgligaste Dag för bad/simning. Badbolagspolitiker vill bygga Nannabad och ”köra över” oktoberfullmäktige som kommunstyrelsen bestämt ska avgöra ekonomin för fritidsnämnden. Allt beroende på S-motstånd till mina simidéer och dagistvist om upphovsrätt. Så illa ställt är det när kommunen utövar makt mot umebors mening.

BEVIS för detta är nedan e-brev från Mattias Larsson, nu gruppledare i Centerpartiet, tillika badbolagsstyrelseledamot. Det var för åtta år sedan och ML var med i Badutredningen, som beslöt att inte ha kv Nanna (fet stil i utredningstexten för att markera detta nej till Nannaläge)! En placering han nu är med och ska driva igenom för fullmäktigebehandling.

VK:s besked idag om att Umeå Badhus AB:s styrelse beslutat att köra igång Nannabadplanerna så fort bygglovet vunnit laga kraft, är icke oväntat. Makten att få bestämma är viktigare än vad man beslutar om. Och som VK skriver att i långtidsbudgeten 2015-2016 finns tjänstemannaförslag om att skjuta på planerna i två år. Så även de högsta förvaltningscheferna ”körs över” nu.

Samtidigt så finns ingen budget redovisad för kommunfullmäktige och allmänheten vad ett Nannabad kostar i drift. Det ska redovisas i oktoberfullmäktige beslöt kommunstyrelsen i juni (med badbolagspolitiker) och fritidsnämnden då kunna ta ställning till investering och kostnader (bestöts i dess möte i våras). Det kan bli 40 mkr/år, dubbelt mot när de privata aktörerna planerade.

Så det är många överkörningar i Umeås politik just nu, av S-V-M-FP-C-politiker i badstyrelsen, t o m över sig själva som KS- och KF-politiker!

Men värst är ändå ÖVERKÖRNINGEN av en, enligt min mening, närmare total majoritet umebor och över badare/simmare som förväntat sig ”stark attraktionskraft” och ”nyskapande” resp SM-status på 50×25:an (Umeåpolitikernas krav på de privata aktörerna när dessa hade uppdraget att genomföra Nannabadplanerna).

Och byggivern att få spade i marken innan ett oktoberfullmäktige och inte följa förvaltningschefernas två-års-sparförslag, görs utan klart med kommunikationerna till och från Vasaplan med risker för skolbarn, inte löst trafikproblem, ej utrett cykel-P (trots besked på anbudsritningen) och inte hur bilar kan lämna/hämta barn/ungdomar.

VARFÖR SÅDAN MAKTFULLKOMLIGHET (t o m över sig själva) BEROR PÅ EN MAKTUTÖVNING (emellanåt förtryck) MOT MIG SOM FÖRETAGARE, AV UMEÅ KOMMUN I ALLMÄNHET OCH FRÅN SOCIALDEMOKRATIN I SYNNERHET, UNDER FYRA DECENNIER.

Detta kan finnas anledning att återkomma till. Vill tillägga i denna ”sorgliga” blogg om min egen stad/kommun med

att berätta om att mina överklaganden av bygglovet gör jag som ”intressent”, vilket Länsstyrelsen anger är möjligt utöver närboende. Intressent anser jag man är som föreningsmedlem när ens klubb anvisas tid i en simanläggning. Och när anläggningen får sådant trafik- och miljöfarligt läge (värre med åren), ska det vara givet att man ska få ge synpunkter på bygglovet och att länsstyrelse och högre myndigheter granskar dessa ofullkomligheten och farligheter i en anläggning för allmänheten och föreningar.

Som VK skriver har jag varit på semester och inte tagit emot rekommenderade brev. Vad som är olustigt här, är att länsstyrelsetjänstemän ringt mig under semestern för att berätta om dessa skickade brev. Det la en viss sordin över trevligheter jag hade. Så maktens tentakler i att snabbt få igång ett Nannabadbygge, sträcker sig utanför kommunmurarna också.

DAGISTVISTEN med Umeå kommun om upphovsrätt ska jag inte orda om här, det får ske i juridikens boningar. MEN även här finns ett olustigt inslag, nu från kommunen. Det antyds att jag skulle ha kunnat ”förfalska” bevis för att visa på min upphovsrätt till den dagismodell, UBBI, jag skapat och företagat med i 25 år. Men det får bli en annan SORGLIG historia om hur det är att verka för Umeå Bästa.

PS

På semestern fick jag ändå bevis för att andra kan se vad man som trogen umebo, nu i 68 år, vill. Så här skrevs om mig vid en fest där gästerna presenteras i programmet

”…som gör allt för att göra Umeå till en attraktivare plats för idrottsutövare och barn.”

(men inte Umeå kommun vill inse)