Umeås företagsklimat bra. Men hur är kommunens – när företagare blir medborgare, idéer tas, skrivelser ej besvaras och osanningar avslöjas?

HÄR BERÄTTAS OM KOMMUNALT BEMÖTANDE, DAGISPROJEKT I UMEÅ FÖR 30 ÅR SEDAN LIKSOM FÖRSKOLEDITO IDAG MED IDÉER OCH RITNINGAR AV MIG, MEN POLITIK OCH BYRÅKRATI MOTARBETAT, LIKSOM MITT FÖRETAGANDE DÄRMED.

Bloggen utgår från VK-debattinlägg nyligen av Balticgruppens Krister Olsson/Staffan Ling,

”Ett mycket bra företagsklimat” https://www.vk.se/2620953/foretagsklimatet-i-umea-ar-mycket-bra,

och mitt om

”För dyra förskolor i Umeå”, https://www.vk.se/2612041/dyra-forskolor-i-umea-och-dartill-med-sjuk-planlosning.

I grunden delar jag Olssons/Lings mening om Umeås företagsklimat som bra och instämmer i ”att det finns områden där kommunen har tappat en del i förtroende”, där man nämner olika saker i kontakter med byråkratin.

Mitt näringsidkande som idé- och dagiskonsult i 30 år och kommunkontakter med politiker/tjänstemän visar på motarbetande, idéer som tas och görs till kommunegna samt i en rättslig tvist om upphovsrätt utsatts för osanningar, bl a pga okunnighet om vad lag om upphovsrätt säger för angivande på ritning för äganderätt, samt nedan beskrivningar.

T v: Min idé om korridor i förskola fick nej i projekt, men sedan uppskattad (!) och införd.

T h: Min dagismodell UBBI noterades i ritningar för förskolan Missionären (1990), men togs bort och fick Umeå kommunvapen (!) på relationsritningen efter bygget var klart.

Företagsbemötande är nederst

* t v att jag betraktats som ”medborgare” i kommunkontakter (skickat till mig som konsult)

* t h att fler skickade skrivelser ska anses vara reklam/marknadsföring och besvaras då ej

och i mitten t h osanningar angående upphovsrätt till förskoleritning UBBI, trots att Umeå kommun (+ Vännäs och Nordmaling) medverkade 1988-89 i universitetsföretagar-projekt om typbarnstuga i avtal om att pröva min ritningsmodell som VAB (arkitektfirma då) anlitats för att göra färdigt till bygglovsritning och en Umeåchefstjänsteman var projektansvarig.

Projektet blev framgångsrikt med Missionären i Umeå (4-avd), Snickargården (3-avd, sedan 1 avd. till) i Vännäsby och en 2-avd i Gräsmyr (med korridor!). Och i Vännäs och Nordmalings kommuner ifrågasattes inte upphovsrätten (mer positivt finns att säga där).

Framgångar var det i början av 1990-talet i Östersund och Krokom med sju UBBI-förskolor, även om dessa kommuner först nekade min upphovsrätt. Men rättsligt ingripande gav medgivande och ekonomisk uppgörelse då UBBI fanns angivna i kommunala handlingar.

Bäst är nog Lycksele kommun som gjorde upp i förväg och resulterade i två dagisavdelningar i Hedlunda ihop med fritidshem. Sedan blev detta den förskolelösning som visades vid Socialstyrelsens presentation av Barnomsorgslagen 1995:2 över hela Sverige, i Jönköping, Stockholm och Umeå (med kommunala tjänstemän närvarande).

Då föreläste jag om förskolemodeller samt de råd jag fått skriva där om lokalmiljöer i barnomsorgen. Men i kommunen Umeå har det gått trögt – där osanningar råder (än?)

Tidigare, hösten 1993, gjorde jag PR för Umeå, dagismodeller och barnomsorg på USA:s största barnomsorgsmässa, i Los Angeles, genom Exportrådet och Swedish Child Care (olika företagare), samt svenska regeringen med socialminister Bengt Westerberg i spetsen.

Där informerades om ”preschools/child care” på university campus vid amerikanska universitet, idé Umeå kan sägas haft genom Umeå Studentkårs daghem 1969, Professorn, fem avd. vid Ålidhems centrum. Och hemma efter USA-resan visade sig något hända här.

Unik campusförskola i Sverige

Bilden t v i bildcollaget ovan, mittenraden, ”Universitetsdagis i Umeå” handlar om nytänkande från Umeå universitet 1994 om förskolebehov på campus utifrån en undersökning bland studenter och personal. Jag fick uppdrag av universitetsledningen att sammanställa en rapport. Kontakter med Umeå kommun gav inget gensvar, då.

15-talet år senare lanserade jag min UBBI-modell för campusdagis i två våningar. Och fick gensvar, men inte av kommunen utan via universitetet så att ett näringslivsprojekt genom Uminova Innovation våren 2016 skapade Sveriges största nybyggda campusförskola, Professorn (även då förekom kommunmotstånd på olika sätt) med 8 avd!

Ovan t h, är grundplanlösningen och i mitten min förskolemodell för två avd. – med korridor – som var huvudförslaget i typprojektet för 30 år sedan. Längst t v UBBI-dagisidén i legobygge som använts för visningar. Utformningen går igen, nu med fyra avd., i de två våningar Professorn Campus har. (”Korridorfrågan” blir även bevis för min upphovsrätt!)

Men än, över två år senare, har ingen kommunpolitiker studiebesökt denna svenska samhälls- och näringslivs-unikitet och jag skriver om i debattinlägget ”För dyra förskolor i Umeå”. Vid ett besök kan campuslösningen jämföras med Umeåutformningarna idag som har störande miljöer pga genomgångsrum, skolhallar och mindre hemvister. Och i stället skapa en ny Umeåmodell som var meningen för 30 år sedan i typprojektet…

Och då är frågan: Skulle Umeås kommunledning visat samma ointresse/avoghet om Balticgruppen eller andra stora företag i Umeå lanserat en ny campusförskoleidé?

Kanske intressant för Umeå kommuns näringslivsutskott och lokala medier att söka svar på och om det generellt finns skillnader i kommunbemötande mellan småföretagare och stordito samt avslöja ”osanningarna” här ovan i bloggen.

Om det sistnämnda, är nedan bevis-material värt att granska, 

dels ritningar för förskolan Missionären i kommunens funktionsprogram där VAB anges trots att ansvarig ingenjör skrivit UBBI på olika ritningar fram till bygglovsdito (ej med på där!)

dels projekt-projekteringspärm med VAB-foldrar där material visar att det är min UBBI-modell som gäller, och motbevisar ytterligare vad Umeå kommun påstår i svaret ovan.

NOTERA MISSIONÄRENRITNINGEN MED ”ALT UBBI” OCH KORRIDOR! BEVIS NOG?

LIKSOM BEVIS HÄR OM COPYRIGHT OCH MIN ÄNDRING TILL UBBI UTAN KORRIDOR.