Igår den 10 september var det internationella suicidpreventionsdagen. Det är en dag som lanserats av Världshälsoorganisationen WHO för att sätta arbetet med att förhindra självmord på agendan och runt om i landet uppmärksammades dagen med seminarier, föreläsningar och minnesstunder. Jag ska erkänna att för mig gick dagen i det närmaste obemärkt förbi även om jag läste om dagen i tidningen. Det är ett svårt ämne att tala om, men det är så viktigt att vi talar mer om det.

I Sverige tog 1574 personer sitt liv under förra året och av dessa var 1082 män och 492 kvinnor. Trots att Sverige har antagit en nollvision så ökade antalet självmord med 30 personer jämfört med året tidigare. Trafikverket trummar på sin nollvision om antalet döda i trafiken och vill sänka hastigheterna i länet, men faktum är att det är nästan fem gånger så många som avled genom självmord jämfört med i trafiken, 324 personer. När vi sedan räknar med alla självmordsförsök vilket är ca 10 gånger vanligare än ett fullbordat självmord hamnar vi nära 15000 försök (!) Det är mycket allvarligt, bakom varje försök finns en människa som lider.

För ett par år sedan lämnade jag in motionen Nollvision mot självmord – oavsett ålder vilken uppmärksammade riskerna för självmord bland äldre. Jag yrkade på att Äldrenämnden skulle få i uppdrag att genomföra en kartläggning av riskerna för självmord bland brukare av hemtjänst samt på vård och omsorgsboenden. Kartläggningen skulle ligga till grund för en handlingsplan för att motverka självmord inom äldreomsorgen. Motionen ansågs besvarad, men svaret var mer att vänta på andra utredningar nationellt än att arbeta här och nu. Socialdemokraterna i Äldrenämnden var också (glädjande för min del) splittrade i frågan.

Åren har gått och problemet kvarstår. Nästan tre av tio som begick självmord under 2017 var över 65 år, men dessa äldre uppmärksammas inte tillräckligt. Kan det vara så att vi ser psykisk ohälsa, depressioner och ensamhet som en naturlig del av åldrandet? Så ska det inte vara. Forskning visar att visst är det bra att äta bra och röra på sig, men det är relationerna som är det viktigaste. Alla människor förtjänar att bli sedda för isolering och ensamhet är livsfarligt! Att äta en måltid tillsammans med andra istället för ensam i en lägenhet ska ses som förebyggande åtgärder mot psykisk ohälsa.

Läkare skriver idag ut aktivitet på recept för de som rör sig för lite istället för mediciner. Jag menar att äldreomsorgen måste bli bättre på att se de som är ensamma och flexibla i biståndsbeslut för de som har hemtjänst. Det finns skrämmande exempel på biståndsbeslut för mattillagning i hemtjänsten som endast gäller för mat som tillagas i lägenhet och intas i samma lägenhet oftast i ensamhet. Detta trots att brukaren har möjlighet att äta utanför lägenheten tillsammans med andra utan ökad kostnad för kommunen. Detta är fullständigt obegripligt, men något som görs för att det ska vara likvärdigt för alla.