Det är kanske inte alltid stenkul att ha en rik granne. Norges BNP är ca 350 000 SEK per invånare. Sveriges är ca 263 000 SEK per invånare. Trots det har vi i Sverige ingen statschef som springer omkring och stoltserar med pistol i näven eller hotar att bomba Oslo tillbaka till stenåldern. Skillnaden i levnadsstandard är kanske inte större än att vi kan leva med den så länge inte Sveriges folk lider av undernäring och svälter ihjäl. Vi bär vår underlägsenhet med högburet huvud.

Nordkorea gränsar till ett broderfolk Sydkorea. Före år 1950 hade Nord- och Sydkorea samma levnadsstandard och utgjorde ett rike. Sedan delades Korea efter Koreakriget i en nordlig och sydlig del. Sydkorea blev en demokrati med marknadsekonomi och Nordkorea blev en kommunistisk diktatur med Karl Marx och Lenin som husgudar. I Sydkorea bestämmer sedan 1951 folket och i Nordkorea bestämmer kommunistpartiets ledning. I Sydkorea satsar det valda parlamentet på välstånd åt folket och i Nordkorea satsar kommunistpartiets ledning på skjutvapen, stridsvagnar, artilleri, raketer, atombomber och en Stasiliknande kontrollapparat som kontrollerar människorna ända in i sängkammaren. Stora Gulagliknande läger härbärgerar minst ½ miljon politiska fångar som har mycket kort medellivslängd. De dör av undernäring och omänsklig behandling. 

Nordkorea har en BNP per invånare som förmodligen högt räknat är 9 000 SEK per invånare. Sydkoreas BNP per invånare är 206 000 SEK. Här sitter alltså en Nordkoreansk ledning i ett utblottat land och tittar på sin rika granne i söder där mat finns i överflöd i affärerna och folk har moderna bilar och moderna bostäder. I det egna landet finns förutom stridsvagnar, raketer och atombomber bara armod, hunger och nöd. Om denna skillnad vet Nordkoreanen precis ingenting. Total kontroll hindrar effektivt information att nå den enskilde Nordkoreanen.

Vad göra? Varför inte anfalla och erövra grannlandet och ta för sig av alla gåvorna? Enligt klassisk ekonomi signerat Joakim von Anka  och kommunismen är rikedomen en bestämd mängd som man kan skyffla omkring med en lastmaskin och fördela "rättvist". Eller resonera som de religiösa sekterna i USA och som naziledningen i Tyskland gjorde. Folket är inte värt sin ledare (Adolf Hitler och Kim Jong-Un) och förtjänar bara att gå under i eld, rök och damm. Ett kollektivt självmord iscensatt av "den store ledaren". Ett  anfall på Sydkorea skulle innebära precis just detta. Den kommunistiska staten Nordkorea skulle upphöra att existera.