Folk är galna.

Ja inte alla förstås,  men tyvärr en hel del människor. Det finns ju otroligt nog fortfarande nazister, kommunister, religiösa extremister, vetenskapsförnekare och andra stollar. Jag såg igår 2019-04-26 ett program om Ryssland i SVT. Det handlade om den obegripliga Stalin-kult som växer fram, där människor med jättelika blombuketter i famn gråtande stapplar fram mot Stalinmausoleet för att hylla folkmördarens födelsedagar. Andra ryssar berättar om Gulag, angiveri, skenrättegångar, nackskott, folkmord på flera miljoner Ukrainare etc men argumenten biter inte. Mer än 90 % av Stalins regering avrättades som ”folkets fiender”. Den huvudsakliga förklaringen till denna blindhet hos folket är att kommunismen är en religion, en tro, och att förmå troende att ändra på sig med sakliga argument är som alltid mission impossible. Religionen kommunismen har allt. En Gud Karl Marx, en bibel Das Kapital och en Jesus Lenin och aposteln  Josef Stalin. Mao får väl också räknas till apostlarna men han hädade genom att utse sig själv till Gud. Jättelika foton överallt i Kina visar upp ett gudalikt, skinande, fernissat ansikte.

Ett av argumenten framför Stalins mausoleum är att Stalin vann det stora fosterländska kriget. För de gråtande gråterskorna började nämligen 2:a världskriget i juni 1941 när Hitler anföll Sovjetunionen. Om tiden 1939 – 1941 råder största möjliga tystnad, även hos bokstavsvänstern i Sverige. Det var år 1939 som Stalin tillsammans med Hitler träffade ett avtal som delade in Europa i intressesfärer där var och en fick fria händer att överfalla och erövra. Bläcket på avtalet hade knappt torkat när Stalin överföll Finland i det s k Vinterkriget 1939 och senare tvingade Baltstaterna att offra sin frihet och bli delstater i Sovjetunionen. Efter grova hot marscherade Röda  Armén in och ockuperade Estland, Lettland och Litauen.  Polen styckades i två delar, den östra ockuperades av Stalin och den västra av Hitler. Stiliga grabbar, Stalin och Hitler, som fått en efterföljare i Putin!

Finland förödmjukade Sovjetunionen genom sin hjältemodiga kamp och behöll sin frihet men fick ge bort delar av Karelen. Den ”store krigaren” Stalin hade tidigare förstört Rysslands militära förmåga genom att avveckla en stor mängd högre officerare genom arkebusering och nackskott. Usel  rysk ledning kostade ett par hundra tusen ryska soldater livet i Vinterkriget, många av dem Ukrainare!  Stalins usla ledarskap räddade dock Finland. Efter världskrigets slut var Baltstaternas öde beseglat fram till befrielsen omkring 1991. Ryssland var en av segrarna i 2:a världskriget trots Stalins s k ledarskap.

Den stora fighten i Storuman i mitten på 1950-talet

Enskilda individer kan också vara ganska galna. Jag minns en skolkamrat från Realskolan i Storuman som efter varje slöjdlektion infann sig i skolbussen med en trasselsudd indränkt i Thinner. Där satt han i ett hörn i bussen och inhalerade thinner tills ögonen började peka åt alla håll. Vilken tur att det var rökförbud i bussen! Vi andra passagerare kunde ju ha hamnat ute i geografin om gaserna exploderat. Det hände också att han sniffade bensin. Han intygade att den gav ännu häftigare reaktioner. Han var ju experten på området.

Vid Pressbyråkiosken nere vid järnvägsstationen i Storuman häckade vid samma tid dagligen samhällets buse nummer ett. När kioskpersonalen vände ryggen till och glömde stänga luckan nådde a-lagarens långa fingrar in och knep cigarretter och godis. Klart att sniffaren och a-lagaren skulle få syn på varandra. Det blev slagsmål och sniffaren förlorade. Nu startade sniffaren hårdträning för att få revansch. Han tränade med skivstång och han hängde upp en egentillverkad sandsäck i ladugården och slog och slog på den säcken i timtal varje dag så knogarna blödde. Eleverna på Realskolan följde utvecklingen med spänning och frågade nästan varje dag om han var redo för revanschfighten. När det gått 3-4 månader kom äntligen det efterlängtade beskedet att nu skulle samhällsbusen få stryk! Efter skollunchen tågade så sniffaren ned mot Pressbyråkiosken med nästan hela Realskolan i släptåg, inalles uppåt 200 elever. Busen var där! De 200 eleverna bildade ring runt kämparna och efter sedvanligt utbyte av invektiv och kränkningar började slagväxlingen. Vår skolhjälte hamnade efter en stunds fight i underläge och damp i backen. Det oerhörda hände att trots all boxningsträning förlorade ”vår man” slagsmålet.  Ett sus av besvikelse gick genom den 200-hövdade åskådarskaran och vi gick med tunga steg tillbaka till vår skola. Till saken hör att vår man var betydligt mindre till växten än busen. Men har man självförtroende så har man! Nåja, skolans slagskämpe nummer ett blev en rekorderlig medborgare i vuxen ålder!