(Uppdaterad 16.40)

I morse, kl 06.00, meddelade Riksidrottsförbundet (RF) Umeå SM-veckan sommar år 2022.

Riksidrottsförbundet och Sveriges television har beslutat att erbjuda Halmstad att bli värdstad och arrangera SM-veckan sommar 2020. Linköping erbjuds sommarveckan 2021 och Umeå 2022.

Så min idé, se för två år sedan om SM-vecka då för att Umeå blir 400 år, lyssnade kommunen på? och ser nu ut att kunna bli verklighet.

http://blogg.vk.se/umeas-basta/2016/07/15/umea-inte-fullodig-sokande-for-sm-vecka-kan-bli-med-nydala-sm-50a-bra-till-umeas-400-arsjubileum-2022-2/

Publikkravet 2000 klaras inte inomhus så Simförbundet är beredd att godta lägre. Men RF/SVT-beskedet är ett ”erbjudande”. 2015 hade Gävle erbjudits men fråntogs sedan och Sundsvall fick erbjudande, och klarade det, jag var och såg SM-tävlingar där då.

Ändå, i/vid inne-50:an i centrum kan det bli trångt, svettigt och kämpigt med syre med så många där, inkl simmare, funktionärer, media, sponsorer, etc. Ovan är från Masters-SM i Umeå 2016 (ej samma publikkrav) – där jag också deltog och prövat luften och värmen.

Nedan (källa SVT) är från årets SM-vecka (pågår nu) med simningen i Landskrona – Citadellbadet, över 50 år. Var där med simmarkompisar och såg SM 1967 med bl a framgångar av länets Britt-Marie Hammarsten, Robertsfors. Återbesök 2013 med eget badande och simmande.

Där finns rymd, frisk luft och gott om syre samt trygga ytor utanför 50:an…

…liksom fås här i Umeå med Nydalasatsning och även fler SM-idrotter där.

Särskilt om näringsaktörer är med och satsar för en ute-50:a på Nydalaområdet och jag lanserat tidigare. Se här idén om ett ”UMERSIM” (jämför med skidor inomhus  i Göteborg av näringsliv där) med också läktarhus + simkanal, unik då och värdefullt för besöksnäringen.

I 11 bloggar under tre veckor har jag redovisat fakta och argument från stämning och förhandling i tingsrätten 2013 kring upphovsrätt för den ritning som förskolan Missionären, 4 avd, byggdes efter (1990) genom ett typbarnstugeprojekt jag initierat och pågick 1988-89.

Övertydliga bevis finns att det är min ritningsmodell, UBBI (varumärke/signatur), som finns på flera projektritningar och där UBBI 6 var förlagan till bygglovsritningen (vissa justeringar) och VAB arkitekter/ingenjörer då satt dit för markering av min upphovsrätt enligt projektet.

Umeå kommun ”blånekade” i svarsskrivningar och i förhandlingen, kom med två olika versioner att det var VAB-typritning (annan utformning än UBBI), en som den var i projektet och en som omarbetning av VAB till den ”UBBI-modell” det blev byggd.

Och, uppenbarligen ”köpte” tingsrätten dessa osanningar så jag förlorade då, hösten 2013.

Jag valde att inte överklaga och motiverade det så här på vk.se 23/10 (rep av Stefan Åberg):

Ovilja till dialog

– Umeå kommuns ovilja till dialog innan och under processen i tingsrätten samt avogt bemötande, gör att jag, trots förhoppning om en ändring i hovrätten, väljer av mänskliga och yrkesmässiga skäl, avstå överklagan och i stället arbeta vidare med förnyade UBBI-modeller, säger Urban Bengtson i en kommentar.

Det senare resulterade i UBBI-modellen Campus för Professorn Campus 2016, 8 avd i 2 plan med Missionärenlösningen i grunden och torgrum likt i Reggio-Emilia-förskolor, men utan den senares störande genomgångar och skolhallar för fler avdelningar ihop.

Om jag överklagat till hovrätten kanske lust och energi för att driva på campusprojektet till verklighet inte räckt till och än fler stoppförsök (sådant förekom även här och är en historia för sig) från Umeå kommun kommit.

MEN största anledningen till att ”ge upp” då 2013 var det 

”omänskliga” bemötande i svarsskrivelser och förhandlingsargumentation som handlade om 

att näst intill omintetgöra mitt bevismaterial med osanningar, motsägelser, svepande påståenden 

och t o m antydan om förfalskning med kopiering av ”någon”, etc olustigheter 

som om det inte funnits det typbarnstugeprojekt som visas i offentliga handlingar jag disponerar 

och Umeå kommun tydligen inte hade allt av i sitt utredande, dvs eget otillräckligt material.

Nu finns ovan ”omänskligheter”, mm i Umeå kommun beskrivna i de 11:a bloggarna i denna dagisfråga som med lite distans idag liknar George Orwells 1984 där lögn blir sanning och Frans Kafkas upplevelser i ”Processen” där man tillintetgörs i en osannolik samhällshistoria.

Logiska förklaringar

Samtidigt finns vissa logiska förklaringar till varför ”Umeå-kommunapparaten” beter sig så ”omänskligt och osann-olikt”. Det kan vara en reaktion mot de visselblåsaravslöjanden jag började med för över 40 år sedan kring barnomsorgen, som förskollärare på dagis, fackligt aktiv på skyddsidan och i decennier flitig debattör med kritik och idéer.

Därför kändes VF/Folkbladets rubrik rätt kring min stämning i reportage (av Krister Stenlund) hösten 2013 där min avslutande kommentar sammanfattar väl vad det handlar om.

– Jag är inte förvånad. Kommunen har i snart 25 år (idag 30 år) försökt förneka det här. Det är nog svårt att acceptera att man haft fel så länge, säger Urban Bengtson.

Så rubriken nedan blir då träffande, man vill inte ha med mig att göra. Men om sanningar ska fram får nog umepolitiken bry sig ändå, till slut. Än mer om medier finner min dagishistoria intressant att ställa frågor om. Underlag finns bl a i 12 bloggar nu.

PS

Egentligen gäller inte tingsrättens beslut då min stämning handlade om Umeå kommuns relationsritning (görs när bygge är klart) – inte bygglovsritningen kommunen påstod VAB låg bakom (men i förhandlingen menade inte ägde upphovet) – där kommunvapen står. Men inget UBBI där och inte i kommunens funktionsprogram för förskolan (som anger VAB kommunen anser ej har upphovet), orsaken till att jag stämde kommunen som om man har upphovsrätten. Men så bad kommunen om mellandom (bygglovsritningen), dvs ”fel” ritning!

Således återstår dialog/beslut om kommunrelationsritningen och UBBI-intrång…

I 11 bloggar under tre veckor har jag redovisat fakta och argument från stämning och förhandling i tingsrätten 2013 kring upphovsrätt för den ritning som förskolan Missionären, 4 avd, byggdes efter (1990) genom ett typbarnstugeprojekt jag initierat och pågick 1988-89.

Övertydliga bevis finns att det är min ritningsmodell, UBBI (varumärke/signatur), som finns på flera projektritningar och där UBBI 6 var förlagan till bygglovsritningen (vissa justeringar) och VAB arkitekter/ingenjörer då satt dit för markering av min upphovsrätt enligt projektet.

Umeå kommun ”blånekade” i svarsskrivningar och i förhandlingen, kom med två olika versioner att det var VAB-typritning (annan utformning än UBBI), en som den var i projektet och en som omarbetning av VAB till den ”UBBI-modell” det blev byggd.

Och, uppenbarligen ”köpte” tingsrätten dessa osanningar så jag förlorade då, hösten 2013.

Jag valde att inte överklaga och motiverade det så här på vk.se 23/10 (rep av Stefan Åberg):

Ovilja till dialog

– Umeå kommuns ovilja till dialog innan och under processen i tingsrätten samt avogt bemötande, gör att jag, trots förhoppning om en ändring i hovrätten, väljer av mänskliga och yrkesmässiga skäl, avstå överklagan och i stället arbeta vidare med förnyade UBBI-modeller, säger Urban Bengtson i en kommentar.

Det senare resulterade i UBBI-modellen Campus för Professorn Campus 2016, 8 avd i 2 plan med Missionärenlösningen i grunden och torgrum likt i Reggio-Emilia-förskolor, men utan den senares störande genomgångar och skolhallar för fler avdelningar ihop.

Om jag överklagat till hovrätten kanske lust och energi för att driva på campusprojektet till verklighet inte räckt till och än fler stoppförsök (sådant förekom även här och är en historia för sig) från Umeå kommun kommit.

MEN största anledningen till att ”ge upp” då 2013 var det 

”omänskliga” bemötande i svarsskrivelser och förhandlingsargumentation som handlade om 

att näst intill omintetgöra mitt bevismaterial med osanningar, motsägelser, svepande påståenden 

och t o m antydan om förfalskning med kopiering av ”någon”, etc olustigheter 

som om det inte funnits det typbarnstugeprojekt som visas i offentliga handlingar jag disponerar 

och Umeå kommun tydligen inte hade allt av i sitt utredande, dvs eget otillräckligt material.

Nu finns ovan ”omänskligheter”, mm i Umeå kommun beskrivna i de 11:a bloggarna i denna dagisfråga som med lite distans idag liknar George Orwells 1984 där lögn blir sanning och Frans Kafkas upplevelser i ”Processen” där man tillintetgörs i en osannolik samhällshistoria.

Logiska förklaringar

Samtidigt finns vissa logiska förklaringar till varför ”Umeå-kommunapparaten” beter sig så ”omänskligt och osann-olikt”. Det kan vara en reaktion mot de visselblåsaravslöjanden jag började med för över 40 år sedan kring barnomsorgen, som förskollärare på dagis, fackligt aktiv på skyddsidan och i decennier flitig debattör med kritik och idéer.

Därför kändes VF/Folkbladets rubrik rätt kring min stämning i reportage (av Krister Stenlund) hösten 2013 där min avslutande kommentar sammanfattar väl vad det handlar om.

– Jag är inte förvånad. Kommunen har i snart 25 år (idag 30 år) försökt förneka det här. Det är nog svårt att acceptera att man haft fel så länge, säger Urban Bengtson.

Så rubriken nedan blir då träffande, man vill inte ha med mig att göra. Men om sanningar ska fram får nog umepolitiken bry sig ändå, till slut. Än mer om medier finner min dagishistoria intressant att ställa frågor om. Underlag finns bl a i 12 bloggar nu.

PS

Egentligen gäller inte tingsrättens beslut då min stämning handlade om Umeå kommuns relationsritning (görs efter ett bygge är klart) – inte bygglovsritningen kommunen påstod VAB låg bakom (men i förhandlingen menade inte ägde upphovet) – där kommunvapen står. Men inget UBBI där liksom inte i Funktionsprogram för förskolan (som anger VAB, det kommunen sagt nej om) och anledning till att jag stämde kommunen…(nog svårt att hänga med) som om Umeå har upphovsrätten. Därför blev det en mellandom – om ”fel” ritning!

Således återstår dialog/beslut om kommunrelationsritningen och UBBI-intrång…

(Här mer om 30-åriga dagishistorien där fackliga beslut visar val av min förskolemodell.)

VIKTEN AV PERSONALMEDVERKAN OCH INFLYTANDE I TYPBARNSTUGEPROJEKTET MED BL A UMEÅ KOMMUN SYNS REDAN I ÖVERENSKOMMELSEN, SE P. 2 HÄR.

DÄRFÖR BESLÖTS ATT REFERENSGRUPPER MED PERSONALFÖRETRÄDARE AVGÖR VAL AV MODELL, VAB (arkitektbyrå) ELLER UBBI (markering för min modell).

I UMEÅ BEHANDLADES FÖRSLAGEN PÅ FACKMÖTEN OCH NEDAN FÖRESLÅR FÖRSKOLE-FACK ”UBBI”-MODELL SOM ANSES BÄST MOTSVARA OLIKA KRAV.

DÄRUNDER UTTALANDE FRÅN BESLUTANDE REFERENSGRUPP OM VAL AV ”MODIFIERAD” UBBI-MODELL (UTAN KORRIDOR) (facket ville ha korridor)

NEDERST T H VISAR AKTIVT FACK OCH MEDLEMMAR FÖR NY REMISSOMGÅNG EFTER VAL AV VAB TYP 1 FÖRSTA GÅNGEN, SLUTET PÅ 1988 (se kommunsvarsvar överst t h).

DÄREFTER FÖRORDAS UBBI ENL FACKBESLUTET OVAN. DETTA BESKED OCH BEVIS I DOKUMENT SKA VÄL UMEÅS KOMMUNLEDNING LYSSNA PÅ OCH RÄTTA TILL?!

ÅTERSTÅR BARA EN SAK FÖR UMEPOLITIKEN, ATT INSE BRISTFÄLLIGHETEN I KOMMUNBYRÅKRATINS UTREDANDE/AGERANDE OCH ERKÄNNA MIN UBBI-MODELL

Men prestige och historik i motarbetande av mig och mina dagisidéer i Umeå försvårar och syns i Folkbladetreportage 2013 om stämningen av upphovsrättintrång och mer i ny blogg.

Okunnighet i Umeå kommun om upphovsrätt vilseledde i tingsrätten vid min stämning 2012 av intrång när kommunen publicerade min UBBI-ritning för förskolan Missionären i Umeå funktionsprogram för förskolan (2009) utan att ha hört med mig. Nedan gällde i typbarnstugeprojektet, ”skall en av UB utvecklad UBBI-modell prövas förutsättningslöst”.

UBBI är mitt företagsnamn, varumärke + signatur för upphovsrätten och räcker enligt lagen.

Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

7 § Såsom upphovsman anses, där ej annat visas, den vars namn eller ock allmänt kända pseudonym eller signatur på sedvanligt sätt utsättes på exemplar av verket eller angives då detta göres tillgängligt för allmänheten

Men se nedan t h från förhandlingen i tingsrätten så menar Umeå kommun att det saknas både underskrift och stämpel så därför gäller inte upphovsrätt för UBBI 2, 3 och 4, helt emot vad upphovsrättslagen säger. Dvs jag har upphovsrätten även till dessa liksom UBBI 1 där kommunen vitsordar min rätt och med verkshöjd. Så okunnighet ger felbedömning här.

Ovilja att förstå beslut om val av dagismodell för Missionären visar Umeå kommun i ovan uttalande om att den slutliga ritningen är en omarbetning av VAB 1. Men beslut under projektet togs att välja mellan VAB och UBBI syns i protokoll t v med ordförandepolitiker och chefstjänstemän, antingen/eller, eller två avd av varje. Således ingen ”omarbetning”!

Och i nedan svar av Umeå kommun sägs VAB Typ 1, ingen omarbetning. Ritningarna t v visar VAB under bild av Missionären, olik denna liksom olik bygglovsritningen överst och därunder förlagan som referensgruppen valde, UBBI 6, båda lika och lik bilden.

Men UBBI 6 menar Umeå kommun, se ovan från tingsrättsförhandlingar, inte existerar och även säger ”någon” (= mig?) kan ha kopierat bygglovsritningen och sedan ditsatt UBBI 6. Men 6:an kom två månader före och det blev vissa justeringar så kopia håller då inte. Alltså okunnighet och ovilja kan utökas med oförskämt med sådana påståenden.

I bildcollaget härunder visas hur alla UBBI-signaturerna hänger ihop och med URL (Upphovsrättslag) om signatur därmed gör mig till upphovsman för ritningen till förskolan Missionären. Men på bygglovsritningen är UBBI borta liksom ej med på relationsritningen kommunen gjort och på den ritning som finns i F-programmet, där det t o m anges VAB som kommunen i tingsrätten sa inte hade upphovsrätten. Ojuste är en mild kommentar då.

Tilläggas bör att stämpel och undertecknande Umeå kommun ifrågasätter, håller inte heller. Nedan text om upphovsrätt är ingen stämpel utan en markering för typbarnstugeprojektet och kommunen godkänt samt godtagit, så sedan räcker signatur som UBBI, där ordningsföljden 1, 2, 3 osv till 6 (ritning som finns i verkligheten..) bekräftar accepterande.

Kommande blogg handlar om fackets roll och ställningstagande med övertydligt besked om UBBI för Missionären och som egentligen borde räcka för underkännande av Umeå kommuns hantering samt godkännande av verkligheter jag nu i 10 bloggar redan be-visat.

”Sörmjölelagun” i sol, himmel och hav där fotokonst och datorteknik gav detta bildcollage. Först fotade jag, valde ut fem bilder, lät iPhoto fördela i mosaikprogram = AI, som blev bra.