Värdighet har ingen åldersgräns

Av Veronica Kerr, 6 juli 2017 kl 15:41, 5 kommentarer

Idag skriver jag i Folkbladet om rätten för äldre att välja var man vill avsluta sina dagar och att det är dags för Umeå kommun att utöka rätten att välja.

Värdighet och respekt har ingen åldersgräns

Det borde inte komma som en överraskning att vår befolkning blir äldre och att behovet av vårdboenden och hemtjänst ökar. Det handlar dock mycket om attityd och hur vi ser på våra äldre. Själv tycker jag att det är fantastiskt att människor lever längre, för vad vore väl alternativet?

I stället för att behandla våra äldre människor med den respekt och värdighet som de förtjänar, blir det mer tal om kostnader och samhällsplanering som inte går ihop. När äldre människor upplever otrygghet och ensamhet och vill flytta till ett äldreboende hänvisas de i stället till hemtjänst. Vi har en mycket uppskattad kommunal hemtjänst, men vi har också många mycket uppskattade privata utförare som både berikat och förbättrat hemtjänstverksamheten.

Ingen ska tvingas ut från sitt hem, men ingen ska heller tvingas att bo kvar i hemmet. I slutändan måste det vara den äldres behov och önskan som ska stå i centrum. Makten att välja och välja bort ska värnas – inte bara när vi är friska eller mitt i livet, utan kanske i synnerhet när vi blir äldre eller sjuka.

Jag har i Äldrenämnden följt konsekvenserna av det beslut Socialnämnden tog i slutet av förra mandatperioden vilket innebar att det är endast kommunen som kan utföra nattinsatser inom hemtjänst.

Nu plockas nattinsatserna som andra än kommunen utfört bort med argumentet att detta skapar ”likvärdighet” samtidigt som det inneburit att äldre tvingats att flytta från det som de kallar hem.

I Hörnefors har konsekvenserna blivit tydliga och här krävs en förändring. De människor som en gång valde Astridgården som sitt vårdboende ska ha möjligheten att stanna kvar till livets slut! Tvånget att flytta till annat boende när krafterna tar slut ska bort!

För mig som kristdemokrat är lösningen enkel för om vi inför LOV upphandlingar av vård och omsorgsboenden snarast kan vi säkerställa att Astridgården finns kvar som det är tänkt.

Ett sådant beslut visar respekt för våra äldre och deras egna beslut för hur de vill tillbringa de sista dagarna i livet. Men viktigast av allt för att värdighet har ingen åldersgräns!

Veronica Kerr (KD)
vice ordförande Äldrenämnden Umeå

Kommentarer till Lindberg och Forss

Av Veronica Kerr, 6 juli 2017 kl 13:33, Bli först att kommentera

Kan inte låta bli att kommentera både Hans Lindbergs och Anders Forss bloggar idag även om jag brukar vara ganska restriktiv med att ge kommentarer. De är socialdemokrater, en i ledande position och den andra från gräsrotsnivå, därför vet jag att allt som oftast tycker vi alls inte likadant.

Hans Lindberg menar att Magdalena Andersson levererade och eftersom jag ännu inte sett talet (annat kom i vägen) kan jag egentligen inte göra någon bedömning utan att det var socialdemokratisk politik som levererades. Inga konstigheter, det anmärkningsvärda blir mer frågan om det var ett tal värt en statsminister. Stefan Löfven har tidigare kritiserats för att styra statsråd framför sig och låta dem möta media och allmänhet i känsliga frågor som t ex Anders Ygeman i migration och poliskris. Kanske ville Löfven helt enkelt inte tala och lät Andersson ta bollen? Kanske är Andersson den nya partiledarkandidaten för det feministiska partiet när Löfven tröttnat?

Den andra bloggen rör Arbetsförmedlingen/ Det är ingen nyhet att Socialdemokraterna inte vill avveckla Arbetsförmedlingen, men att utveckla den så att den får sin forna styrka och funktion utan att tala närmare om när det var blir slarvigt och inte trovärdigt. Arbetsförmedlingens fornstora dar var just väldigt länge sedan. Mina personliga erfarenheter av Arbetsförmedlingen är mycket negativa, men härrör sig främst från 2002-2005 när jag var långtidsarbetslös och att vara akademiker ansågs vara en belastning. Arbetslösheten var hög och det var inte under lågkonjunktur, det kan inte vara tiden som Anders Forss vill gå tillbaka till eller? När var egentligen Arbetsförmedlingens storhetstid Anders Forss?

När Arbetsförmedlingen inte klarar sin uppgift är det dags för andra att ta ansvaret, det är enkel logik. Det viktigaste är att människor som vill och kan ska få ett arbete,

Naturligt att tala om döden

Av Veronica Kerr, 5 juli 2017 kl 18:07, Bli först att kommentera

En av de absolut mest lästa sidorna i en dagstidning är insändarsidan, det är allmänt känt även om jag inte har någon aning om hur detta fakta kommit fram. En uppskattad sida där det är läsarna som styr innehållet vilket borde betyda att det är en billig sida att framställa. Trist att se att denna sida halveras i VK under sommaren, varför vet jag inte för jag tror inte att antalet insändare halveras på sommaren. Kanske har jag fel.

Andra vällästa sidor är debattartiköarna, men här blir det mer specialintressen och lockar inte alla. I dagens tidning är det en artikel som står ut från mängden och som jag hoppas många läser. Det handlar inte om politik utan om det som avslutar livet, döden. http://www.vk.se/2043944/stilla-insomnande-ett-naturligt-steg-in-i-evigheten Det kanske inte främst är en debattartikel och jag kan inte se att någon finna texten provocerande. Tvärtom. Vi talar sällan om döden och med en läkarvård som sätter botandet främst kan det ibland ses som ett misslyckande när människor dör. Vi vet inte längre när det är dags.

Palliativ vård i livets slutskede var fokus istället för ett ordinärt sammanträde när Äldrenämnden hade junimöte och sedan förra året har Umeå kommun en sjuksköterska anställd för att just arbeta med palliativ vård. Det som var tydligt är att många inte vågar tala om döden och hur man vill ha det den dagen det är dags. Kanske är det rädsla för det som kommer eller för att såra anhöriga. Vårens sista äldrenämnd blev informativ och lärande och jag är glad för att vår personal inom äldreomsorgen får utbildning i palliativ vård.

Äldreomsorgen är inte för alla

Av Veronica Kerr, 4 juli 2017 kl 15:03, Bli först att kommentera

Började dagen med en riktig långfrukost ”the American way” eftersom det är den fjärde juli. Med stark anknytning till USA gör vi dagen lite mer speciell även om French toast (rika riddare (?)), våfflor, färska bär och lönnsirap kanske inte är så märkvärdigt. När barnen var yngre var det alltid BBQ, men måltider som är beroende av väder eller för den delen att alla är hemma samtidigt funkar inte lika bra längre. Jag nöjer mig med det lilla.

Ägnat stor del av dagen i övrigt till att läsa tidningar på nätet både för att hålla mig uppdaterad samt hitta något att blogga om. Ibland svårare än man tror. Fastnade i artiklar om hur antalen fall hudcancer ökar, hur du känner igen en prick från en annan och hur dåliga vanor människor har på sommaren. Det var fler artiklar än så, men av alla tidningar jag har läst idag var det notisen http://www.vk.se/plus/2043479/var-otrevlig-och-hardhant-mot-dementa som lämnade starkast intryck på mig.

Självklart kan inte en liten artikel i VK ge hela bilden av vad som hänt eller varför, men att en person är både hårdhänt och otrevlig mot de äldre människor hon eller han är satt att hjälpa upprör mig. Inte bara det utan hon/han har även försummat sina arbetsuppgifter visar tydligt att det passar inte alla att arbeta inom äldreomsorgen. Vi har haft flera fall där personer som arbetat inom ett område i kommunen blivit omplacerade pga arbetsbrist till att arbeta inom äldreomsorg för att där behövs personal. Trots att personen varken haft utbildning eller intresse av det och då kan det bli fel. Att skylla på egen ohälsa är ingen ursäkt, en förklaring kanske, men ingen ursäkt.

Läser också om branden i Sörfors och deltidsbrandmännen från Umeå, Vännäs och Holmsund som kämpar med att få den under kontroll. Precis som den oro jag tidigare uttryckt här på bloggen blev avtalet för deltidsbrandmännen inget vidare. Jag vet att flera av dem inte kan räkna med någon längre sammanhållen semester. Vi andra får hoppas på att det blir en lugn sommar med få utryckningar.

Almedalen och Löfvén

Av Veronica Kerr, 3 juli 2017 kl 11:15, 3 kommentarer

Almedalen är igång och jag är inte där, inte i år heller. Detta beror inte på att jag hellre är hemma för att möta vanligt folk, inte heller betyder det att jag bojkottar Almedalen för att jag inte gillar dem som är där. I själva verket blir det helt enkelt inte av, det är för långt bort och kostnaderna för ett par dagar eller en vecka ska vi inte ens tala om. Trots det tycker jag verkligen om konceptet med ”politisk festival” för alla som sker en vecka innan Sverige drabbas av total nyhetstorka och det blir hopplöst att få tag i personer som gått på semester.

Idéer och förslag poppar upp och om partierna har tur får allmänheten en riktig inblick i vad som skiljer dem åt. Talen följs med stort intresse och media är med hela tiden. Jag tycker det är trist att Stefan Löfvén inte talar på Almedalen i år. Han säger att han vill träffa vanligt folk och göra besök ute i Sverige vilket är jättebra, men varför utesluter det ena det andra? Om Löfvén talade på Almedalen så vore han garanterad en jättepublik via både TV, radio och på plats, men istället blir det finansministern som tar hans plats. Om det är lyckat drag eller inte, återstår att se. Om en partiledare inte tycker att det är värt besväret att åka till Almedalen, varför ska då övriga partimedlemmar eller sympatisörer göra det?

Värdighet har ingen åldersgräns

Värdighet och respekt har ingen åldersgräns

Kommentarer till Lindberg och Forss

Naturligt att tala om döden

Äldreomsorgen är inte för alla

Almedalen och Löfvén

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Kategorier

Arkiv