Etikett: insändare

Kommunen ska ha rejält på fötterna

Av , , Bli först att kommentera 10

Idag skriver jag och Evy Grad, ersättare i Tekniska nämnden, i VK om det beslut som togs den 13 juni. Det kanske var ett enkelt beslut för de som var med eller så var det så pass otydligt att det var ett flertal som inte begrep vad det innebar. Oavsett vad vi tycker om rökning eller om cigaretter så ska politiken vara försiktig med att använda sig av verktyget förbud. Med tanke på vad Förvaltningsrätten kommit fram till idag efter det att beslutet överklagats kan vi konstatera att saker och ting gick för fort fram.

Kommunfullmäktige beslutade för en tid sedan att inte införa tiggeriförbud i centrum eftersom det är idag ett mycket litet antal personer som ev skulle kunna beröras och tiggeri anses inte heller vara ett ordningsproblem. Tjänsteskrivelsen till den motionen lutade sig på uppgifter från polisen som anser att det inte finns ett behov av att införa förbud. En stor majoritet i fullmäktige röstade emot förslaget och även vi kristdemokrater.

Nu kanske ni tycker att jämförelsen mellan tiggeriförbud och rökförbud brister, men jag vill betona att när ett förbud ska införas ska kommunen ha argumenten och rejält på fötterna. I tjänsteskrivelsen till Tekniska nämnden står det att ett problem skulle kunna vara om de som vill röka på gågatan ställer sig på cykelvägen istället för i en entré och därmed blockerar andra personer från att ta sig fram.  Det står ingenting om att det finns stora klagomål på hänsynslösa rökare som står och röker tillsammans och blockerar gång och cykelvägar utan skrivelsen innehåller hypotetiska problem som ska lösas med storsläggan.

Du som inte läste vår insändare, här kommer den:

Umeå vill mer så lyder Umeås slogan sedan ett antal år tillbaka. Enkel och lite lagomt otydlig om vad det innebär med att vilja mer. Den 13 juni blev det i alla fall tydligt i tekniska nämnden vad ”mer” innebär när det gäller förbud.  Förslaget till beslut om att införa rökförbud i hela centrumfyrkanten måste varit otydligt eftersom röster nu väcks för ett omtag. Det är ett omtag som vi kristdemokrater gärna är med och tar.

Ny lagstiftning träder i kraft 1 juli vilken förbjuder rökning på betydligt fler platser utomhus än tidigare som t ex uteserveringar och busshållplatser. Nationellt röstade Kristdemokraterna emot denna lagstiftning för vi menar att lagstiftning inte är rätt väg och att det inte är statens uppgift att detaljstyra människors tillvaro.

 

Nu när lagen väl finns på plats så är det en självklarhet att kommunen ska följa den, men att samtidigt vidareutveckla förbudet till att täcka hela centrumfyrkanten är att ta det för långt. Beslutsunderlaget för ett utökat förbud är baserat på en tjänstepersons resonemang, men saknar stöd för att det finns ett behov av att förbjuda rökning på fler platser än de utpekade i lagen

Frågan blir har Tekniska nämnden drabbats av förbudsiver eller finns det en önskan om att göra sig till förmyndare över lokalbefolkning, besökare och turister som vistas i centrum efter 1 juli?

 

Det råder ingen tvekan om tobakens skadeverkningar och påverkan på människors hälsa, men verktyget förbud måste nyttjas återhållsamt av kommunala politiker. Vi menar att innan lagstiftning börjar gälla borde nämnden endast beslutat om de platser som utpekas i lagen och inte ivrat för fler.

Evy Grad, (KD) ersättare i Tekniska nämnden

Veronica Kerr, (KD) gruppledare

 

Makten kommer underifrån

Av , , Bli först att kommentera 4

Det är lätt hänt att i ett politiskt parti är det endast en person som får uppmärksamhet eller fokus, partiledaren eller mer lokalt gruppledare. Ett parti byggs upp av dess medlemmar och utan medlemmar finns det inte heller något parti. Jag är inte ensam när jag arbetar politiskt utan varje månad träffas kristdemokrater i Umeå för att diskutera aktuella frågor och beslut förankras. Makten kommer underifrån och det är inte jag som står med partipiskan för slå in rätta beslutet.

Jag har träffat ledande politiker från andra partier som säger att, äsch jag säger till medlemmar vad de ska tycka och vilken väg partiet ska ta för de är inte lika insatta i frågan som jag. För de partierna kanske det fungerar, men så är det inte i KD. Här betyder medlemmarna verkligen ALLT. Det var just detta till exempel som ledde till att Decemberöverenskommelsen föll. Det var på Kristdemokraternas riksting 2015 som en majoritet av ledamöterna röstade emot partiledningen. Rikstinget är Kristdemokraternas högsta beslutande organ, jag var där, jag röstade mot DÖ och den föll. Partistyrelsen med Ebba som partiledare var tvungen att följa beslutet.

I gårdagens VK fanns det en insändare från en annan kristdemokrat, Monica Hultman och jag vill verkligen lyfta upp hennes insändare i min blogg. Hennes ord anknyter en del till det jag skrev om att ringa till människor för att höra hur de mår, något som fler måste bli påminda om. Den ofrivilliga ensamheten bryter ner och en semester är inte alltid till glädje för alla. Nedan kan du läsa Monicas insändare i sin helhet.

******************************************************************************************

Vi måste öppna ögonen för varandra

Nu i semestertider talas det så mycket om att man äntligen ska få tid till att umgås med familjen. Kanske ägna sig åt trädgården eller renoveringsprojekt som blivit liggande. Det låter säkert trevligt, men det är inte alla förunnat. Sverige är fyllt av ensamma människor, människor som inte åker någonstans under sommaren eller har någon att umgås med.

Det är bevisat att ensamhet ger högre risk för hjärt- och kärlsjukdomar, men även depression är vanligt. Den ofrivilliga ensamheten är psykiskt påfrestande. Vi måste våga vara mer öppna för andra och samtidigt vågar ställa frågan ”hur är det”, när vi märker att något inte är som det ska. Eller var det inte väldigt länge sedan du hörde av dig till den där vännen som nyligen förlorade sin make eller maka?

Idag finns det flera frivilligorganisationer som gör ett jättearbete som samtalsstöd eller besöker institutioner, men några få kan inte göra allt och det kan inte heller vara meningen. Varje människa är unik, men vi är alla del av olika sammanhang och vi behöver gemenskap med andra för att utvecklas. Gemenskap betyder just tillsammans med andra, det är inte bara en som vinner på det – det gör båda!

Monica Hultman
Kristdemokraterna, Umeå

 

Kommunfullmäktige och en ny ordning

Av , , 5 kommentarer 8

Jag är inne på sjunde året som kommunfullmäktigeledamot och jag kan fortfarande återkalla känslan hur fantastiskt roligt och spännande det var som nyvald. Det var en ära att få vara vald av folket i ett demokratiskt val och jag minns hur nerverna spelade med mig innan jag hade gjort mitt första anförande i talarstolen. Budgetfullmäktige var ännu större och till mitt första tio minuters anförande hade jag arbetat i flera dagar.

Jag är också av den ”gamla skolan” att jag tror på att klä upp mig till fullmäktige av respekt för detta fina demokratiska uppdrag. Precis som de gör i riksdagen, blåjeans passar mig inte. En del kallar mig konservativ och fånig för inte kan väl kläderna vara viktigare än politiken?! (Det är de inte om det är någon som undrar..) Kommunfullmäktige var roligt, något jag såg fram emot och höll på mellan kl.9:00 och ca kl.16 som längst.

Idag är det inte så. Jag har skrivit tidigare om hur späckad dagordning vi har till fullmäktige. Partier tävlar i hur många motioner, interpellationer, frågor de har samtidigt som ointresset lyser igenom för andra partiers frågor. Det är mycket sällan vi hinner med alla frågor/interpellationer och att mötet pågår till kl.18 är mer regel än undantag. Det är så stor skillnad mellan landsting och kommun hur beslut tas och jag tror att kommunpolitiker kan ha en del att lära.

Insändaren i VK igår ger en skrämmande bild av ett fullmäktige och det kan inte vara så att allt fler ledamöter anser det vara OK att sitta ute i foajén än i fullmäktigesalen för att det inte är ”deras fråga som debatteras”? Här behövs skärpning, samtidigt som det är vuxna människor som agerar under eget ansvar. Kanske kan insändaren bli en ögonöppnare och leda till förändring och förbättring.

http://www.vk.se/1949883/vad-sysslar-ledamoterna-med

Om rubriksättning i VK

Av , , 2 kommentarer 8

Det har gått en tid, men i förra fredagens VK hade jag och Birgitta Nordvall (gruppledare i landstinget för Kristdemokraterna) en insändare publicerad. Det var efter det tredje försöket som den kom in (ja, jag vet vi är många som skriver så trycket kan vara hårt), men det var en mycket märklig rubrik som VK hade satt.  Låt givarna dra av, sa kanske mer om rubriksättarens attityd till gåvoskatteavdraget än om insändaren. Bedöm själva. Här kommer den i sin absoluta helhet och i den version som först skickades in i början av september. I den sista versionen strök jag stycket om Hans Lindberg för att korta ner det, men här får han vara kvar.

 

Umeå och Sverige behöver ett starkt civilsamhälle

För snart tre år sedan, i januari 2012, införde Sverige som sista EU land en skattereduktion för gåvor till vissa ideella hjälporganisationer.  Detta var en av Kristddemokraternas största hjärtefrågor och ett vallöfte 2010 som genomfördes. Reformen har varit en stor framgång, men trots det vet vi nu att regeringen har beslutat att avskaffa den. Vår uppfattning är klar, socialdemokraterna och miljöpartiet har inte förstått vad skattereduktionen har inneburit för de ideella välgörenhetsorganisationerna eller för organisationer som ger stöd till forskning. Om inte regeringen vet så är det mycket möjligt att fler saknar kunskap.

Skattereduktionen är 25 % av gåvobeloppet och får högst vara 1 500 kronor per år. Det motsvarar gåvor på totalt 6 000 kronor per år. Det är inte så mycket pengar, men reformen har ett mycket starkt symbolvärde där människor på eget initiativ engagerar sig och bidrar till en bättre värld. Fokus blir på vår omvärld och där solidaritet med andra människor uppmuntras med personligt engagemang. Detta går stick i stäv med regeringens lösning att solidaritet endast visas genom höga skatter och att det är staten som har ansvaret att visa solidaritet med andra.

Regeringen tror att avskaffandet av gåvoskatteavdraget kommer att ge statskassan 250 miljoner kronor. Socialdemokraterna menar vidare att denna skattesubvention är en av anledningarna till varför ”ladorna står tomma”. I jämförelse står den summan sig slätt mot t ex de byggsubventioner på 3,2 miljarder kronor S+Mp regeringen nu inför. De silar mygg och sväljer kameler.

 Sanningen är att under 2014 var det 820 000 personer som skänkte totalt 1,5 miljarder kronor till Skatteverkets godkända gåvomottagare. Antalet givare har ständigt ökat sedan 2012 och de som redan var givare till välgörenhet skänker idag än mer efter det att avdraget infördes. När nu det försvinner riskerar de välgörenhetsorganisationer och föreningar ett bortfall på ca 250 miljoner kronor årligen!

I Umeå kommun hänvisar kommunalrådet Hans Lindberg (s) till frivilligsektorn och det civila samhället när det gäller EU medborgare som kommit till Sverige med tiggeri som enda försörjning. Sverige och Umeå behöver en stark ideell sektor för att klara av växande samhällsproblem vi står inför. Istället för att inse vad skattereduktionen för gåvor inneburit för civilsamhället väljer regeringen att blunda och slå dövörat till när organisationer som Barncancerfonden, Röda Korset och Unicef vädjat att inte avskaffa avdraget.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet visar upp ett egoistiskt ansikte där de vägrar inse att samhället är större än staten samt att vi har ansvar för medmänniskor. Det är sorgligt att med en rödgrön budget tar Sverige ett stort kliv tillbaka som enda EU land avskaffa skattereduktion för gåvor. Detta i en värld som är i ett brinnande behov av hjälpinsatser.

Veronica Kerr, gruppledare Kristdemokraterna, Umeå kommun
Birgitta Nordvall, gruppledare Kristdemokraterna, Västerbottens Landsting

Insändare i dagens VK

Av , , 2 kommentarer 8

Den som griper efter förbud visar att hans argument är slut

Under min korta tid som gruppledare i kommunen har jag aldrig varit med om att en mening i ett dokument orsakat så mycket uppmärksamhet. Ni vet vad jag talar om ”… Följa upp satsningen på tobaksfrihet, föreslå rökfri arbetstid under 2012, med sikte på tobaksfri arbetstid.”

Denna mening finns nu med i verksamhetsplanen för 2012 och i den första versionen som behandlades i kommunstyrelsens arbetsutskott för ett par veckor sedan fanns årtalet 2013 med. Jag sitter själv inte med i KSAU, men har följt debatten om att denna rad skulle innebära ett snusförbud för kommunens anställda. Det är tobaksfri som gäller, men inte ett ord om hur man når dit. Visst ordet förbud nämns inte, men historien visar att förbudsalternativet är något som man gärna tar till argument tryter eller alternativ brister. Lennart Holmlund går ut hårt i sin blogg och det står honom fritt att göra så. Det som förvånar mig är att han har varit medveten om denna debatt om snusförbud och de starka reaktioner som frågan mött bland invånare och media. Det har funnits tid att revidera förslaget till beslut för att vara tydlig och eliminera alla frågor överhuvudtaget om snusförbud, men det har den ledande vänstermajoriteten inte gjort och har nu tvingats backa i frågan.

Jag känner väl till tobakens skadeverkningar efter att ha sett dem på nära håll och det är illa av Holmlund att beskylla mig och partiet för att vi inte skulle vilja göra något åt tobaken. Självklart ska vi uppmuntra och stödja våra anställda att inte använda tobak och där kan vi ju alltid börja med oss själva, eller hur Lennart? Tvång och förbud är inte vägen för Umeå kommun. Vi ska inte ha en verksamhetsplan som ger utrymme för en sådan tolkning och som nu tar tid från andra frågor i kommunen. Avslutningsvis är det inte för inte som man kommer tänka på det urgamla engelska ordspråket ”Den kloke lär av andras misstag, dåren av sina egna”.

Veronica Kerr (KD)

Gruppledare i Umeå