40 000 kr dyrare levnadsomkostnader för en barnfamilj!
SBAB har räknat på vad den skenande inflationen har för effekt på hushållens ekonomier i kronor och ören. Enligt SBAB rör det sig om 40 000 kr i år för en barnfamilj.
SBAB:s ekonom, Claudia Wörmann kommenterar:
– Vi har aldrig tidigare sett en liknande kostnadsökning.
Magdapriser
Kostnadsökningarna beror i grunden på dyra el- och bränslepriser – vilka i sin tur orsakat dyrare livsmedelspriser.
Fattar att vissa kan tycka att det är en aning retoriskt fult att använda sig av begreppet magdapriser, men Socialdemokraterna ska inte komma undan genom att skylla ifrån sig avseende vad som orsakat prischocken.
Det sagt finns det förstås fler partier som också bidragit genom en usel politik. Ska påminna om att endast SD var skeptiska till reduktionsplikten när man hanterade frågan.
Så här jämför sig Magda-dieselpriset, enligt cargopedia (4 April).
För det första: Vård ska ges efter behov. Rasism ska inte förekomma inom vården.
För det andra: Naturligtvis ska man inte göra skillnad på varken patienter eller studenter utifrån hudfärg.
Det sagt.
I en rättsprocess möts två parter som berättar en version av ”saken”. Acceptansen för #metoo har öppnat upp för en perverterad process där samhället förväntas ska lita på en parts redogörelse av saken – utan att höra den andra och utan ett faktiskt domslut.
Läste tidigare debattartikeln i Läkartidningen skriven av ”läkare mot rasism”. En artikel som lägger mycket tid och energi på att formulera argument genom att fördela människor utifrån hudfärg och lyfta de fall där vården inte räckt till dem – för de vilka skribenterna – kallar rasifierade respektive afrosvenskar.
Skribenterna försöker också göra gällande att rasism är påtaglig inom utbildningarna av vårdpersonal. Argumenten räckte inte till, vilket de rimligen också inser. Därför lyfter man igen in argumentet att de kontinuerligt fått in ”berättelser” om förekommande rasism.
Jag tror i ärlighetens namn inte att detta är det stora brinnande bekymret vården står inför idag. Jag tror heller inte att ytterligare administration är rätt väg att gå för att kartlägga detta.
Övriga partier i Region Västerbotten har tillsammans infört genderbudgeting/Jämställdhetsintegrering.
Om man köper att det finns ett patriarkalt strukturellt förtryck inom den kvinnodominerade vården, bör man väl rimligen kunna skapa en bred karta av upplevt strukturellt förtryck.
Naturligtvis leder det till omfattande administration att utöka indikatorer och datainsamling – vart man nu ens ska sätta gränser mellan olika könsidentiteter, eller för den delen för hudfärg(artikelförfattarna gör, som sagt, exempelvis skillnad mellan afrosvenskar och rasifierade)…?
Personligen tycker jag det är betydligt enklare att bara följa grundregeln att patienter ska få vård efter behov, säkra att resurserna som övriga vill ge till mer administration istället går till vård.
Utkräv ansvar när denna lagstadgade princip inte följs.
Rätt enkelt, eller hur? Allt utan att behöva dela in människor i olika grupper, eller utöka administration.
Sverigedemokraterna har problematiserat att Region Västerbotten inte lägger en budget i juni.
I och med att partierna inte lägger budget i juni – så är partiernas senaste egna budgetar från 2021.
Såg att budgetförslagen inte gick att ta del av i mötessystemet i regionen, så passar på att länka till mitt gamla blogginlägg som visar upp de olika partiernas budgetprioriteringar.
Notera att SD lägger mest medel på vård. Att SD också som enda parti skjuter till mer medel för att få bukt med dåliga byggnader/lokaler.
SVT har ställt frågor till partierna som varit väldigt öppna, exempelvis ”Vill ni lägga mer medel på x”.
Sverigedemokraterna vill (och kan) förstås lägga mer medel på sjukvård, men problemet med frågan är att även partier som har motsatt ambition kan svara ja på den – med det outtalade tillägget ”men vi har inte råd”.
Sverigedemokraterna både kan och vill lägga mer medel på vård, och vi menar att det är en förutsättning för att invånarna i länet ska kunna få en bra vård.
Varför inte prioritera människor på flykt från vårt närområde?
Polen fick ursprungligen en hel massa skit över att man inte tog emot under flyktingvågen som kom att präglas av ekonomisk och social migration.
När sedan kriget i Ukraina kom, och de som absolut grannland behövde ställa upp på de som flydde krigets Ukraina, så ställde Polen upp på grannlandet.
Jag tycker till skillnad från övriga partier att vi i första hand ska hjälpa just i vårt absoluta närområde.
I Umeå kommunfullmäktige föreslog vi att utmana bosättningslagen, vilket i innebär att mer resurser kan frigöras för att hjälpa de som söker sig från krigets Ukraina.
Detta innebar att debatten blev en aning 2015 av sig i kommunfullmäktige. Vissa av de övriga försökte låtsas hitta formaliafel, vissa av de övriga låtsades vara för fri invandring.
Kort sagt: I Umeå kommun menar övriga partier att de som flyr Ukraina under massflyktsdirektivet inte ska prioriteras över de som omfattas av bosättningslagen.
Samtliga| övriga partier som tidigare drivit en ansvarslös invandringspolitik.
Argumenten för att bortprioritera de som flyr krigets Ukraina varierade. Socialdemokraternas Hans Lindberg och moderaternas Anders Ågren valde tillsammans med miljöpartiets Nils Seye Larsen antingen att låtsas inte förstå lagstiftning, eller rent inte känna till den.
Något som folkbladets ledarskribent också försökte göra ett ”case” för, där hon (instämmandes med bland annat S, M och MP) skriver att:
”Kommunen får trots allt anvisade flyktingar även inom massflyktsdirektivet, och det var anvisade flyktingar motionen berörde.”
Nej. Massflyktsdirektivet är inte förenligt med bosättningslagen. Vilket jag tydliggjorde vid flera tillfällen vid debatten.
Som ni ser i slutet av klippet jag spelade upp så förekom även de vanliga argumenten, där politiker låtsas vara för fri invandring, och försökte tillskriva mig och Sverigedemokraterna uppfattningar vi inte har. Som sagt väldigt påminnande om debatterna från 2015.
Tidigare i vår har bland annat partier såsom vänstern ifrågasatt satsningar på infrastruktur – såsom utökning av gymnasieplatser i Umeå. Det kostar som bekant att växa.
Jag kan tycka att det är förnuftigt att ifrågasätta investeringar, och de kostnader som följer av dem. Men man måste samtidigt ha ett rimligt grepp om kausaliteten. Varför behöver vi ha större kostnader för exempelvis skola?
Det sagt har jag också skrivit att vi behöver iaktta försiktighet även avseende mottagande från Ukraina. Att det nog inte kommer bli så lätt för mindre kommuner som lovar alltför mycket. Exempelvis kommuner med 6000 befolkning som eventuellt behöver trolla fram motsvarande cirka 600 skolplatser. Särskilt utan några utfästelser från staten avseende ersättning. Det behövs en bättre samverkan kring mottagandet av flyktingar från Ukraina – och rimligare ambitioner kommun för kommun.
Följde gårdagens debatt där länets Jonas Andersson (SD) ställde frågan till V huruvida de är för en reglerad invandring.
Svaret blev emellertid väldigt märkligt. I vanlig ordning låg retorisk nivå. Vänsterns inlägg innehåller rent svordomar.
Samtidigt är det ett intressant budskap i vänsterpartiets inlägg…
Att talespersonen efter anförandet hyllas över att utnyttjandet av illegala migranter sker – kan svårligen vara annat än märkligt.
Såg debattartikeln ”Västerbotten har för få vårdplatser”.
Skribenterna menade att de skulle ställa krav och frågor till ledande politiker. Har själv inte sett några frågor under gårdagen – så man får väl förvänta sig att de anser andra vara ledande, men tycker det är rimligt att svara på frågorna från oppositionens sida.
Ytterst är det viktigt att väljarna också vet hur de olika partierna tänkt lösa problemen.
Frågorna ur debattartikeln, samt svaren nedan.
– Hur ska ni säkerställa att vårdplatserna blir fler i regionen?
– Hur ska ni förbättra arbetsmiljön i hälso- och sjukvården?
– Hur ska ni korta de långa vårdköerna – utan att köra slut på personalen?
– Hur ska ni skapa förutsättningar för en tillitsstyrd hälso- och sjukvård där medicinska behov får avgöra?
Sverigedemokraterna var enda partiet som budgeterade för reinvesteringar på fastigheter inför årets budget. Vi prioriterade också vård högst av alla partier – det vill säga, vård fick mest medel i vår budget.
Vi måste budgetera för resurser. Dels se till att det finns tillräckligt mycket pengar till vård.
Det bestämmer hur mycket pengar vi kan lägga på personal, och hur mycket personal vi kan locka till oss.
Men också se till att vi har tillräckligt bra lokaler för att bedriva patientsäker vård, likväl som hälsosamma lokaler för vår personal att arbeta i.
Jobbar fler i vården, får man lättare att förena privat- och arbetsliv. Arbetslasten blir rimligare för de som arbetar inom sjukvård.
Det är samtidigt viktigt att ta itu med byggnadsrelaterad ohälsa så snart som möjligt, för att se till att den fysiska arbetsmiljön också är bra.
Vi skapar förutsättningar för en tillitsbaserad hälso- och sjukvård genom minskade indikatorer. Precis som frågeställaren säger, så innebär fler administrativa krav och avrapporteringar en massa administration – och man måste utvärdera indikator för indikator. Är de värda att följa upp?
Har skrivit om detta tidigare, men många indikatorer har tillkommit som en politisk godhetssignalering. Exempelvis genderbudgeting, jämställdhetsintegrering för med sig krav på könsuppdelad statistik.
Men hälso- och sjukvårdslagen är tydlig. Vård ska ges efter behov.
Så vi menar att vi gott kan stryka de indikatorer vi inte behöver – just för att minska den onödiga administrationen.
Återigen enda partiet.
Finns väl mycket att säga i ämnet, men ifall man vill lägga resurser på något, så kräver det också att man gör besparingar.
Övriga partier vill göra besparingarna inom vården. Vi menar att besparingar i första hand bör göras på finkulturen exempelvis operan – som inte heller kommer hela länet till del. På administration, märkliga projekt, lobby och en alltför påkostad och onödig politikerorganisation.
Där finns medel att hämta i första hand.
Alla övriga partier förutom SD röstade för en upptrappning av reduktionsplikten i somras. Även om fler partier har öppnat för idén att begränsa reduktionsplikten, så tror jag få politiker har reflekterat grundligt kring det hela.
Passar på rikta en eloge till bland annat moderaterna som tycks ha vänt till SD avseende reduktionsplikten.
Reduktionsplikten påverkar bränslepriserna i grunden. Men samtidigt är det tveksamt om den innebär någon egentlig miljönytta.
När Sverige nu står för en löjligt liten del av världens alla miljöutsläpp, är det då rimligt att låta svenska lantbrukare, skogsbrukare och företag utkonkurreras av utländska – och med det öka nettoutsläppen från andra länder med mindre extrem miljöpolitik?
Är det rimligt att försämra för medborgare – inte minst i Norrland (med stora avstånd) – som behöver bil för att kunna ta sig från a till b?
Dubai har haft rätt mycket fokus att stärka varumärket Dubai, med oljepengar.
Region Västerbotten arbetar rätt hårt med detsamma, fast med skattepengar.
Många har säkert bilden av Dubai som det där lyxiga schyssta stället, där man verkligen kan få lyxa till det.
Men man behöver inte mer än skrapa på ytan för att få klart för sig vad Dubai egentligen är för plats.
För tankarna till ordentliga misslyckanden av okunniga diktatorer, kanske mest talande – Ceaușescus tunnelbana.
Där man helt havererade bygget från politiskt håll.
Palmöarna i Dubai kommer att sjunka. Men än så länge ser de fina ut från rymden, dessa förorter – som är arrangerade så de liknar palmer.
Man kan tycka att det var olyckligt att korallreven strök med när de öste sand över korallreven för att bygga palmöarna.
Den imponerande skyskrapan, Burj Kalifa (inte att förknippa med väven i Umeå), har till och med en dikt till sin ära.
Men är inte ansluten till något avloppssystem. Så avloppet får tömmas dagligen.
Cirka 90% är migranter som bor i Dubai. Fattiga människor som kommit i trångmål efter att de lurats av bemanningsfirmor.
Slavarbetet som pågår i Dubai får en att tänka på avslöjanden kring den gröna omställningen som pågår i Sverige. Exempelvis Northvolt.
Där svenska arbetare utkonkurreras av billig arbetskraft från länder med lägre löner.
Sveriges gröna omställning, där el ska ersätta bränslen – frånsett när vi måste bränna fossila bränslen för att få el.
Avser sjuklövern i Region Västerbotten ta ytterligare inspiration från den parodin som är Dubai?
Lite kontroversiellt ämne, och lite tuff ingress.
SD är som bekant kritiska till att Regionen far till Dubai.
Enda partiet.
Det är emellertid en enskild ledamot från Vänsterpartiet som också kommit att kritisera det, vilket förstås är välkommet.
Men än så länge endast SD som parti.
Jag är skeptisk över huvud till att lägga skattemedel på lobby. Men att resa i väg för att njuta av Dubais ytliga lyx, hiva i sig ett glas champagne, spela golf etc utan att förstå hur illa det är ställt med Dubai är helt enkelt dåligt beteende.
Noterar att sossar försöker vilseleda väljarna avseende försvaret. Diverse inspel, även här i Västerbotten om att de ”andra partierna inte förstått vikten av att satsa på försvaret”.
Man försöker väl rädda ansiktet efter Magdalena Anderssons minst sagt märkliga utspel i NATO-frågan.
Samtidigt ska man ha klart för sig att Sossarna så tidigt som 1968 beslutade tillsammans med Vänsterpartiet kommunisterna – att dra ned på försvaret. Det i det så kallade försvarsbeslutet 1968.
Försvarsbeslutet 2004, där ytterligare avsmalningar gjordes – då satt sossarnas Göran Persson på statsministerposten.
Bekymret är att det finns ett korn av sanning i Socialdemokraternas kritik. Moderaterna har i högsta grad bidragit till nedmonteringen av det svenska försvaret.
Det finns bara ett parti som ständigt förklarat vikten av försvaret. Och problemet med att använda försvaret som en budgetregulator. Det är Sverigedemokraterna.
Samtidigt vettetusan hur sossarna försvarar partiets ambition,exempelvis Juholts kommentar. När han tidigare sagt att ”Ryssland utgör inte på något sätt ett militärt hot mot Sverige och kommer sannerligen heller inte att göra det i framtiden. Att påstå något annat är bara tramsigheter.”:
Vi är många som känner solidaritet, kärlek och oro för de som flyr kriget i Ukraina. Har samtidigt läst en drös artiklar som försöker bredda frågan om Ukraina till att röra alla ekonomiska och sociala migranter som sjuklöverns tidigare politik fört till Sverige.
Men sanningen är den att det finns väsentliga skillnader.
I fallet Ukraina, är vi absolut att räkna som ett nära land. Vi har en förhållandevis näraliggande kultur. Och där följer också ett stort moraliskt ansvar.
Till skillnad från de extremt främmande kulturer som med den förda ansvarslösa migrationspolitik och vurmande för mångkultur har föranlett att utanförskapsområden vuxit fram.
Kommuner och Regioner har idag ytterst svårt att hitta kapaciteten. Det kostar också att bli fler människor. Investeringar behöver göras, och med stigande el- och bränslepriser så kommer förstås investeringarna också att bli dyrare. Därtill finns det förstås en rad andra saker som kommer bli dyrare.
Vårt ansvar att bidra till ekonomisk och social migration från fjärran länder är inte detsamma som vårt moraliska ansvar att hjälpa ett kulturellt näraliggande Ukraina i krig.
Som sagt, så har emellertid sjuklöverns tidigare ansvarslösa migrationspolitik bidragit till att försvaga Sveriges möjligheter till att hjälpa till. De övriga partierna har försämrat Sveriges möjligheter att ta emot riktiga flyktingar.
Om man har rest från sitt hemland, fått asyl i ett nytt land, och kanske inte har haft ambitionen att försvara sina medmänniskor eller sitt forna hemlands värderingar, så bör man ändå rimligtvis ha ett intresse att åka tillbaka till sitt land efter landet åter blivit relativt tryggt.
Rimligtvis bör det finnas ett intresse att hjälpa till att åter bygga upp landet.
Senaste kommentarerna