Umeå Bästa om Badpaniken(med stort B) visas nu i en annonsering, bl a i lokalpressen. Denna badpanik illustreras idag i en annons från infrastrukturbolaget INAB i Umeå. Där inbjuds till "anbudsgivning avseende projektering av ny badanläggning i Umeå."

Paniken är så stor för Nannabadpolitiken i kommunen att förfrågningsunderlag ska göras utan att innehåll, storlek och ritningar är bestämda. I alla fall uttalades tydligt från både tjänstemän och politiker att det kan ändras från senaste förslaget som kom i våras och finns på Umeå kommuns hemsida, uppdaterad 26/4 i år.

Eller var detta bluff i paniken av den kritik som kom? Därför borde handlingarna som anbudsgivarna nu kan beställa, offentliggöras, lämpligen på kommunens hemsida så att alla intresserade kan se vad som Umeås politiker, i panik, beslutat om.

Eller vet dom själva inte vad som är innehållet? Är det den lilla äventyrsdelen som krympte från förslaget som var i detaljplanearbetet i fjol, dvs c:a 1 000 kvm, mindre hälften mot i Sundsvall och en tredjedel av Paradiset i Ö-vik?

Är 50:an bara 21 m bred och med åtta banor mot tidigare lovade 10 banor och 50×25 m? Saknas hopp- och djupbassäng igen (gjorde det våren 2011, men i panik ändrades till djupdel i 50:an någon månad senare)?

Vad vet ni som nu är tillsvidarevalda styrelseledamöter i INAB:s dotterbolag Badhus i Umeå AB om de handlingar som nu ska ligga tillgrund på förfråningsunderlag? Har ni tagit ställning till vilket innehåll som ska planeras utifrån?

Eller är det nya fria händer som gäller och även storleken på badanläggningen?

Hur kommer de som ska offerera ett upprättande av förfrågningsunderlag att ställa sig om det inte nu finns klara och tydliga besked?

Paniken i badplaneringen visas också att anbuden ska lämnas in senast 20/7 denna sommar. Och det utan att bad- och simföreträdare vet vilket innehåll badbolaget tänkt sig. Badintressena ska Fritidsnämnden kunna bevaka och simintressena finns det simsporter och simföreningar som ska, rimligtvis, få yttra sig om innehåll och andra förutsättningar.

Men så har inte gjorts nu. Umeå simsällskaps medlemmar har inte tagit del av förslag som styrelsen lovat visa för medlemmarna. Undervattensrubgyklubben Isbjörnarna, som, igen (se ovan), står utan sin djupbassäng, har aldrig under alla de över fem år planerandet pågått, blivit informerad eller tillfrågad.

Paniken har därmed ställt demokratiska spelregler helt åt sidan. Bad och simning är därmed diskriminerade i jämförelse med hur t ex innebandy, friidrott och nu senast gymnastik, blivit och blir behandlad ifråga om inverkan och medverkan.

Varför är det sådan panik och odemokrati samt oinsikt i vad bad och simning för ett framtida Umeå behöver? Badhusbolagsstyrelse, har ni några svar? Eller har inte heller ni fått information och medverkat för de handlingar som ligger till grund för "upprättande av förfråningsunderlag" för badanläggning? Har ni inte ens haft ett styrelsemöte om detta?

Har ni inga på dessa frågor då kan man säga att paniken är TOTAL för det som nu är tänkt att bli en totalentreprenad för ett bad ingen vet ska se ut.

VARFÖR DENNA PANIK? Den gagnar inte ett Umeå som vill vinna och vill mer.

Umeå Bästa badstopp var när bad-vård-hotell-komplexet Aktivariet "gick i graven" år 2000. Detta var ett förslag som Umeås politiker länge gillade, men som sprack till slut, till kommunledningens lättnad. Det gick inte att klara ekonomin på Nannakvarteret, precis som det inte kommer att göra även nu ett drygt decennium senare.

För att påminna de ansvariga politikerna, i stort sett samma som förr, om att historien ofta upprepar sig, har jag  i vanligt brev skickat till den tillsvidare-valda styrelsen för bolaget Badhus i Umeå AB, kopior på tidningsurklipp hur det förra badprojektet på grusplanen på Mimerskolan, bad-vård-hotell-komplexet Aktivariet , till slut sjönk som en sten.

Det  första är från 14/11 1996 och rubriken "Ett steg närmare bad i centrum…".

Där står i ingressen: "Umeås kommunledning har sagt ja till att detaljstudera Aktivariet. Jättesatsningen mitt i stan med bad, kurhotell och annat för 150 miljoner kronor, kan bli kommunens sekelskiftesgåva till alla sina invånare. Och målet är fortfarande 0 kronor i subventioner."

Nästa artikel är från 9/5 1999 med rubriken  "Stor skepsis mot Aktivariet" och ingressen hade: "Idén med Aktivariet håller inte. Det tycker Folkpartiet i Umeå. – Det finns ett gammalt beslut där kommunen säger att man är beredd att driva badet. Då kommer det at kosta skattekronor och därför säger vi nej, säger Britt-Marie Lövgren. I stället vill hon använda grusplanen bakom Mimerskolan till en ny ishall."

De två sista urklippen badbolagsstyrelsen får ta del av har båda rubriken "Aktivariet går i graven" med skillnaden att den från 3/5 200 har ett ? efter och den en månad senare, 7/6, är utan, dvs graven är nådd. Ingressen inleds med: "Aktivariet går nu definitivt i graven. Eftersom det inte finns någon som vill driva badet i Aktivariet faller hela projektet."

Däremellan, fem dagar efter artikeln som beskrev Aktivariet, hade jag den 19/11 1996 ett debattinlägg i VK där det stod "Strunta i Aktivariet – bygg AktivUm för alla" och "Om Aktivariet i centrum kan sägas att detta är feltänkt ur konsumentsynpunkt och har ett moment 22 inbyggt, skrver Urban Bengtson som vill se en billigare lösning som lättare lockar privata intressenter."

Verkligheten fem år senare gav mig rätt som synes, Aktivariet sjönk. Men inte för att politikerna insåg detta förlustprojekt och stoppade det själva, utan att marknaden gjorde det, dvs fann det inte lönsamt att våga driva.

I ett försättsblad till dessa tidningsurklipp som jag skickat till "Badums" styrelse (och två revisorer också) påminner jag om att "De privata aktörernas förslag idag hette också Aktivariet och av detta blev det sedan Umeå Aquarena (varumärke för inhyrd konsult f ö) som nu ett kommunalt badbolag har hand om. Då historien upprepas ofta hoppas jag ni har med det när ni läser detta material."

I en  kommande blogg, Umeås Bästa, ska jag visa hur historien kommer att gå igen. Och visa detaljerna (djävulen sitter ju i dessa), som konsumenter/nyttjare är beroende av för att välja bad/sim-besök eller ej. Vilket i sin tur en driftsentreprenör noga måste överväga för driften liksom kommunpolitikerna i Umeå om man ska fullfölja denna Aktivariesatsning eller också låta detta Nannabad "gå i graven".

För 16 år sedan spådde  jag rätt och historien lär ge mig (och många andra i Umeå) rätt även denna gång. Så att alla kan fundera liksom B-M Lövgren 1999-05-09 gjorde, ishall för henne, säkert annat för andra, som är bättre på stadens nu mesta värdefulla tomt än för skattebetalarna olönsam och dyra bad- och simanläggning.

Även för mig gick historien igen då jag efter beslutet om ny Aktivariet-bad skrev en insändare den 3/2 2007 som sammanfattas i "Ett badhus på Nanna blir trångt och outvecklingsbart, platsen lämpar sig bättre för en anläggning som gynnar Umeås strävan att bli Europas kulturhuvudstad." 

Dvs liknande Folkpartiets gruppledare menade för 13 år sedan. Och kanske gör det igen efter att ha studerat bad-historien på grusplanen. Åtminstone för 50:an, Lövgren har simmarförflutet och nog inser 50:ans bättre placering ihop med IKSU:s simhall med 25:a och undervisningsbassäng. 

Umeås Bästa idrottsstad i Sverige blir Umeå genom sportcampus med innovationer och 50-meters simbassäng.

Umeå blev inte bästa idrottsstad i SVT-Sportspegelns omröstning, men tog en hedrande andraplats. Göteborg vann välförtjänt med större bredd i toppen för bollsporter och stora arrangemang som Gothia cup och halvmarathonloppet Göteborgsvarvet.

Umeå får svårt att nå bollsportsnivån som i Göteborg. Men växande Umeå Fotbollsfestival, än större Blodomloppet (på ny attraktivare och publikare bana kring campus, se blogg 31/5, 11.38) och SM-vecka på skidor 2014 gör att på arrangemangssidan kan just kulturhuvudstadsåret stärka Umeås aktier i att kunna vinna Sportspegeltävlingen.

Plusvärden utöver sportprestationer och arrangemang fås med ett utvecklat idrottscampus med fler sporter, forskning och innovation genom samverkan med universiteten och företagsinstitutioner, i ett "Idrottsinnovation Umeå".

Självklart här blir då en 50×25-metersbassäng (modernaste i Sverige givetvis) och hoppbassäng. Gärna Gymnastikens Hus (där gymnastik och simhoppning kan samverka genom hoppbassängen) ger än mer utvecklat och utökat sportområde i och vid IKSU Sportcenter. 

Som följd av sådana satsningar i Sveriges, och säkert ett av Europas främsta, idrottscampus, kommer också elitframgångar som då ökar möjligheterna för Umeå att bli bästa idrottsstad år 2014.

Avgörande nu blir är att få stopp på 50:a-placeringen mitt i trångt centrum, isolerat från andra idrotter och med risk att äventyrsbadande kräver utrymme så att 50-metersbassängen blir en halvmesyr.

Sker så visar Umeå att det finns beslutsfattare som inte gör skillnad på olika sporters anläggningsbehov/krav, kan ändra sig efter opinion och kunskap samt inser att sportcampus är ett guldägg i Umeå som ruvar på framgångar, även utanför Sverige.

Normal
0
0
1
390
2227
18
4
2734
11.518

0

21
0
0

Riksanvisningar från Svenska Simförbundet visar att Umeå Bästa badhus/simhall fås inte i ett Nannabad. Och nedan utdrag från http://www.simarena.se/index.html, ska naturligtvis det växande Umeå som Vill Mer, följa.

Så görs inte i nuvarande planer och det går inte heller med det inskränkta och stängda utrymmet på Nannakvarteret.

Det ska nämligen finnas ytor för utveckling/utbyggnad.                             Bassängen skapar största intäkterna (äventyrsdelen är således dyrare).   Flera olika verksamheter i en bassäng fungerar sämre än vid uppdelning. Hoppbassäng är bäst separat.                                                                     Investerings- och driftsbudget är viktig att samordna.                                                 

Ovan är en sammanfattning av nedan punkter från Simförbundets anvisningar och som en Nannabadplanering, trots att det gått över fem år sedan beslut 2007, inte har klarat av att redovisa.

Utveckling

Simanläggningen ska ha möjlighet att expandera och utvecklas. Omkringliggande ytor ska i en framtid kunna tas i anspråk för ombyggnad och tillbyggnad. Det är viktigt att ta hänsyn till detta då planeringsarbetet inleds och bl a placeringen av simhallen ska bestämmas. Att ligga steget före i planeringen ökar möjlligheten för en långsiktigt bättre ekonomi.

Den fyrkantiga bassängen

Den fyrkantiga bassängen i simhallen är badets "nerv". Den skapar också de största intäkterna. I den fyrkantiga bassängen, oberoende av om den är 25 eller 10 meter lång, skapas det som simanläggningen står för.

Avdela efter målgrupp

Bygg för att tillgodose olika målgrupper och avgränsa områden. Bassänger där man försöker tillgodose flera målgruppers önskemål visar sig sällan fungera. Dessutom ger denna typ av bassänger upphov till större säkerhetsrisker – ingen avgränsning mellan grunt och djupt vatten, krockar vid mynningen av vattenrutschbanor, krockar mellan motionärer och nöjesbadare i bassängen, svårare att överblicka en bassäng med flera typer av aktiviteter, etc.

Hoppbassäng

Erfarenhet från många simanläggningar är att hopptorn som finns i allmänna bassänger har dåligt utnyttjande. Trots att hopptorn är mycket populära bland yngre besökare är de ofta avstängda pga badpersonalens uppfattning om att en säkerhetsrisk föreligger.

Den ultimata anläggningen

En komplett långbaneanläggning består av:

1 styck tävlingsbassäng 50×25 meter utan djupdel

1 styck hoppbassäng 25×20 meter

1 styck tränings-/terapibassäng 12 ½ x 8 meter

Unik investering

Simhallar skiljer sig från andra kommunala investeringar. Här finns, till skillnad från de flesta andra fall, också en avsevärd intäktssida. Vid en investeringsberäkning är det därför viktigt att också ta hänsyn till intäkter kontra framtida driftkostnader.

Kommuners budgetsystem är ofta inte byggda så att det enkelt går att sammanföra investerings- och driftbudgetar men det är viktigt då simhallsinvesteringar görs.