Kategori: Kristdemokraterna

Besök i verkligheten och LOV

Av Veronica Kerr, 22 april 2017 kl 13:52, Bli först att kommentera

Det är påsklovsvecka och även om jag själv inte direkt berörs så märks det av på flera sätt. Inga sammanträden denna vecka, tomma tysta korridorer på stadshuset och betydligt enklare att få en sittplats på bussen.

Själv passade jag på att boka in ytterligare ett verksamhetsbesök när tiden fanns och det blev än en gång ut i hemtjänsten, men i ett privat hemtjänstföretag. Först fick jag vara med ut till de äldre och det fanns tid till samtal under besöken. Media rapporterar gärna om allt som är fel och om det som brister inom hemtjänsten. Det är stressigt och jobbigt att klara besöken under utsatt tid. Samvetsstressen är enorm för personalen som känner att de inte gör tillräckligt under dagen. Detta vet jag förekommer, men det var inte alls min upplevelse av dagen.

De verksamhetschefer jag talade med menar att det ska finnas tid mellan besöken för personalen. Om personalen är stressad kommer brukaren/kunden att känna av det. Personen blir ledsen och missnöjd och byter kanske utförare. Personalen blir också missnöjd, i värsta fall sjukskriven pga stress eller säger upp sig. Det måste finnas tillräckligt med tid mellan besöken och det vet jag att vi kan bli bättre på i vår egen kommunala hemtjänst.

En annan friskfaktor är att verksamhetscheferna var närvarande. De hade sina arbetsplatser i samma hus som personalen utgick från. De var själva ute hos kunder och är alltid nåbara för personalen om något oväntat sker. Även här anser jag att kommunen har en hel del att lära. I synnerhet som vi vet att personal önskar att chefen ska vara mer närvarande.

Tobias Baudin, ordförande för Kommunal, var tidigare i veckan ute i verkligheten och praktiserade i Vännäs kommunala hemtjänst som undersköterska. Baudin menar att när han ska påverka beslutsfattare i Stockholm ska han kunna säga att han har varit ute i verkligheten. Det är toppen att han vill vara säker på vad han talar om, men en verklighet består av flera delar och jag hoppas att han även besöker företag som arbetar i det offentligas tjänst.

Idag är jag i Skellefteå på partiutbildning för kristdemokrater från både Västerbotten och Norrbotten och fick då lyssna till vår partisekreterare Acko Ankarberg. Acko var för övrigt ansvarig utredare för direktivet om Fritt val inom äldre- och handikappomsorgen 2007. Direktivet ledde till LOV 2008:15 – lagen om valfrihetssystem.^[5]

Nya loggan presenterad

Av Veronica Kerr, 7 april 2017 kl 14:25, 2 kommentarer

Jag är just nu i Karlstad på partiets kommun och landstingsdagar och hinner inte riktigt med bloggen, men en kortis blir det. Ebba Busch Thor har nyss talat och här kan du läsa talet:

https://kristdemokraterna.se/ebba-busch-thor-talar-vid-kommun-och-landstingsdagarna-2017/

I slutet av talet presenterades partiets nya logotyp och jag har redan fått in den här på bloggen. KD, lättare att säga lättare att skriva, men samma kristdemokrati. Jag gillade den förra, men har redan börjat att älska denna. Vad tycker ni övriga?

Järnvägen genom Holmsund

Av Veronica Kerr, 6 april 2017 kl 15:29, 4 kommentarer

Järnvägen genom Holmsund, nödvändig, men samtidigt ett rent elände. Järnvägsspåret splittrar samhället i två eftersom det ännu inte kommit till en säker järnvägsövergång. Jag har bott i Holmsund i snart 17 år och vet att frågan har funnits betydligt längre än så. Det var vid flera tillfällen den diskuterades i kommundelsnämnden, men eftersom kommundelsnämnden i vissa lägen var mer uttryck för ”skendemokrati” – dvs inga beslut som hade några ekonomiska konsekvenser för kommunen i övrigt fick tas och ärendelistan var därför oftast mest remiss yttranden. Om en enig nämnd drev en fråga för kommundelens bästa var det i nästa steg ett betydligt större arbete att driva frågan till fullmäktige. I synnerhet som de flesta ledamöterna i kommundelen inte var invalda i kommunfullmäktige. En socialdemokrat i Holmsund behöver inte alls ha samma uppfattning som sina partikamrater i centralorten och då blev det svårt att påverka.

Mina barn har nu blivit stora och går inte längre i skolan i Holmsund och vi bor inte ens inne i samhället längre. Det betyder inte att en säker järnvägsövergång har upphört att vara en viktig fråga och jag blir rädd av de berättelser som Holmsunds S förening lyfter fram. http://www.vk.se/plus/1973635/vill-fa-en-saker-jarnvagspassage Förskolebarn har passerat järnvägsövergångar tidigare, men allteftersom Holmsund har vuxit har antalet barn koncentrerade till samma område ökat betydligt. I synnerhet efter det att gamla Skärgårdsskolan öppnade igen samt att förskolan vid Solbackens förskola med sex avdelningar öppnade 2013.

Det blir fler barn i Holmsund och det ska vi vara glada för, men att respekten för järnvägen är så låg det är oroväckande. Att också förskolepersonalen inte respekterar tåget måste vara i det närmaste tjänstefel för barnen gick väl inte ensamma utan lärare i gruppen? Skyltningen säger se upp för tåg, men egentligen borde det vara kolla åt både höger och vänster att inget tåg är på ingående innan du går över. Lek inte kurragömma, ett tåg kan börja rulla och du kan skadas allvarligt. Eller skrämmande bilder eftersom en bild säger mer än 1000 ord… Jag har ingen lösning, men jag är glad för att det uppmärksammas, gör det inte det så kan vi vara säkra på att olyckor kommer att hända.

Kommunal svänger om enklare jobb

Av Veronica Kerr, 5 april 2017 kl 11:59, Bli först att kommentera

Jag börjar alltid dagen med att lyssna på radio nyheterna kl.06:00 och blev då ytterst förvånad, ja t o m glatt överraskad över det besked som Kommunal kom med nämligen att de nu vill återupprätta yrket vårdbiträde. Detta i ett led för att få ner arbetslösheten för nyanlända. Tobias Baudin säger att det är dags för Kommunal att inse (!) att vårdbiträdena behövs. Detta har suttit mycket långt inne för Kommunal och i vår kommun har målet varit utbildade undersköterskor som lägsta nivå vilket vi inte alls lyckas med. Självklart vill jag att vi ska ha utbildad och kunnig personal, men de arbetsuppgifter som ett vårdbiträde kan utföra får inte underskattas och de är högt värderade på arbetsplatsen. Det finns också många goda exempel på att vårdbiträden senare utbildat sig till undersköterskor, inte för att de varit tvungna utan för att de vill.

Debatten om enkla jobb har varit hätsk och förståelsen från fackförbund och regeringshåll varit låg, men sakteliga har attityden förändrats. Jag bloggade om det för mer än ett år sedan och kommentaren jag fick då säger en del om bilden som vänstersympatisörer vill /sätta/ . Som kristdemokrat vill jag också se fler vårdserviceteam i vården där andra personer än de med vårdutbildning kan utföra t ex städuppgifter, bädda, leveranser mm.

Ensamkommande barn är våra barn-människovärde före ekonomi

Av Veronica Kerr, 29 mars 2017 kl 10:55, 8 kommentarer

I måndags behandlades till slut min interpellation om psykisk ohälsa hos ensamkommande barn och unga även om det var med en hårsmån den hanns med. VK har skrivit om den och Andreas Lundgren har även skrivit en del om det på sin blogg Jag vet att en interpellation inte kan förändra något, men för mig var det oerhört viktigt att medvetandegöra för fler vad det är som händer ute på boenden för den ensamkommande unga som har flytt från krig och elände. Där glädje och hopp över att ha kommit till ett tryggt land numera byts ut mot förtvivlan för den ovisshet de känner om de får stanna eller inte. Har de tillräckligt starka skäl för att stanna kvar eller ska de utvisas till ett land där de kanske aldrig tidigare bott?

Strax före jul var jag och Birgitta Nordvall, gruppledare för Kristdemokraterna i landstinget ute på verksamhetsbesök på ett HVB hem för EKB (ensamkommande barn) bland annat för att höra mer om erfarenheter när det gäller drogproblematik eftersom vi hade tagit del av rapporter som visat att droganvändning ökat. I många fall handlar det om självmedicinering, men eftersom det inte finns enligt uppgift någon fungerande avgiftning för barn under 18 år så blir det personalen på hemmen som får mer ansvar. Den ungdom som försöker ta sitt liv får inte hjälp på landstinget utan har blivit hemskickad och personalen får bli övervakare så att inget händer. Verksamhetsbesöket följdes upp med fler besök och kontakter med både landsting, polis och öppenvård innan både jag och Birgitta agerade med interpellationer på våra båda arenor.

Det är lätt att glömma, men 2015 var verkligen ett anmärkningsvärt år med stora flyktingströmmar. En del refererar det till apokalyptiska mått och det är starka ord. Sedan plötsligt kommer nästan inga alls till Sverige i och med att starkare krav ställts. Utan att gå in på lagstiftningen så måste vi komma ihåg de som har kommit och att det är människor bakom talen. När staten minskade anslagen till kommunerna så har kommunerna istället börjat att ”ta hem” ungdomar till den kommun de först blev anvisad till. Dvs de låter inte ungdomarna att fortsätta bo där de har fått plats och börjat rota sig. Det blir billigare så. Billigare för en kommun kan vara kostsamt för ett barn och otryggheten kommer tillbaka. Om detta läser vi i dagens VK . Nordmaling hämtade hem pojkar från Sorsele för att inte längre behöva betala Sorsele kommun och pojkarna fick inte ens säga hejdå till lärare och skolkamrater för fort skulle det gå. Konflikten mellan kommunens budget och vad som är bäst för den enskilde blir mycket stor och jag är övertygad om att exemplen är många. Även Umeå kommun har hämtat hem ensamkommande som har bott i andra kommuner under lång tid för att sänka kostnaderna. Behovet av platser minskar inte, men i väntan på uppehållstillstånd behandlar myndigheter dessa människor i vissa fall som brickor på en spelplan där ekonomin går före människovärde. Ett kortsiktigt feltänk och jag känner oro.

Förlita dig inte på nånannanismen

Av Veronica Kerr, 29 mars 2017 kl 09:31, Bli först att kommentera

Det finns ett märkligt förhållande mellan politiken och media som fascinerar. Jag har bloggat om det tidigare och det kan i det närmaste likna ett hat kärlek förhållande. Det muttras ilsket i korridorerna när tidningarna granskar politiken och säger att de är fel ute, å andra sidan är politiken beroende av media för att politiken ska komma ut vare sig det är i nyhetsrapportering eller i debattartiklar.

En markant skillnad jag har upplevt denna mandatperiod är att det är inte lika öppet i alla nämnder mot media som tidigare. T ex hade vi i socialnämnden ALLTID presskonferens efter nämnden i andan om att det skulle vara öppet där både politisk majoritet och allians kom till tals. VK, Folkbladet, Umeå tidning, radio och ibland även Västerbottensnytt närvarade beroende på frågor. Det blev sällan fel när nyheten kom i tryck.

Jag skrev häromveckan om falska nyheter och kanske skulle jag hanterat det annorlunda. Jag trodde nämligen att det var andra som hade reagerat, men det är illa när jag förlitar mig på ”nånannanismen”. Att någon annan skulle ha förklarat att uppgifterna inte stämde, men med presskonferenser efter nämnders sammanträden borde riskerna för fel minska. En återblick: http://blogg.vk.se/veronica-kerr-kd-politiker/2016/10/27/politiken-hjarta-pressen/

Fullmäktige igen

Av Veronica Kerr, 27 mars 2017 kl 08:33, Bli först att kommentera

Oj vad tiden går fort, redan dags för fullmäktige igen. Trots att vi har tid mellan 9-18 är det många gånger som tiden inte räcker till för alla ärenden. Inga nyheter förstås, nu är det mer oj kors i taket om vi är klara med allt innan klockan sex.

Jag har en interpellation kvar sedan förra månaden som handlar om psykisk ohälsa och drogproblematik hos ensamkommande barn. Jag känner lite extra för frågan efter att ha besökt HVB hem och även talat med personal, fältgruppen och polis. Lyssna på webben eller kom förbi..

Psykisk ohälsa och drogproblematik bland ensamkommande barn

Under de senaste åren har Umeå kommun tagit emot ett stort antal ensamkommande barn och unga från bland annat Syrien och Afghanistan och trots att vi inte alltid vet vad dessa barn har med sig i sitt bagage är det förståeligt att upplevelser i tidigare hemland och under flykten till Sverige har satt sina spår. Rapporter om stor psykisk ohälsa bland dessa unga blir allt vanligare och droger förekommer. Många gånger kanske det handlar det om självmedicinering, men risken för självmord har ökat drastiskt.

Detta bekräftar Socialstyrelsen som i dagarna genomfört en rundringning till 50 kommuner för att höra om antalet självmordsförsök bland ensamkommande samt om den psykiska ohälsan har ökat. Resultatet av dessa samtal visade att kommunerna kände till 68 självmordsförsök samt tre fullbordade självmord under 2016 och 2017! Kopplingen till asylprocessen är mycket stark.

Det är mycket oroande siffror när unga människor inte ser någon annan väg ut än att ta sitt eget liv eller som i andra fall börja använda droger som en flykt från verkligheten. Individ och familjenämnden har en nollvision mot självmord för unga under 18 år och självklart ska det även gälla ensamkommande barn.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

1. Anser du som ordförande för Individ och familjenämnden att verksamheten ensamkommande barn har tillräckliga kunskaper om effekter av trauma och stress? Om inte hur kan kunskaperna förbättras?

2. Finns det några dokumenterade fall i Umeå kommun där unga ensamkommande försökt att begå självmord under 2016?

3. Har Umeå kommun och Västerbottens landsting ett fungerande samarbete i dessa frågor som rör psykisk ohälsa hos barn och unga med drogproblematik?

Bortslarvad kompetens i kommunen

Av Veronica Kerr, 21 mars 2017 kl 11:09, Bli först att kommentera

Det absolut viktigaste en kommun har det är dess befolkning och de som arbetar för dem, dvs de som är anställda av kommunen för att ge service oavsett om det är skola, äldreomsorg eller fastigheter. Självklart behövs pengar, men finns det inte kompetent personal kommer varken service att ges eller pengarna att räcka.

Umeå är en stor kommun och med närmare 11000 anställda blir det den största arbetsgivaren. I politiken brukar vi tala om hur viktigt det är att kommunen är en attraktiv arbetsgivare för att locka personal och för att vår personal ska stanna kvar. Det är inte minst vanligt när vi talar om bristyrken som inom vård och omsorg, men även bland till exempel bygglovshandläggare. Med tanke på hur ofta vi talar om det tycker jag att hela kommunen borde lärt sig mer. Visst ibland behövs förändringar, men de ska vara genomtänkta och inte genomföras i all hast. Det gäller såväl nyrekryteringar som när anställningar ska avslutas.

I dagens VK läser vi om politiker som reagerat på att tidigare socialdirektör senare utvecklingsdirektör Ewa Klingefors har fått gå och även jag reagerade starkt på nyheten. Jag känner Ewa från förra mandatperioden när jag var vice ordförande i socialnämnden tillsammans med Eva Andersson som var ordförande och oavsett politisk tillhörighet var förtroendet mycket stort för socialdirektören. En direktör som visade respekt för politiskt tagna beslut, men som aldrig var otydlig med vad besluten skulle kunna innebära om de genomfördes. Det är precis som det står i tidningen, kommunen fullständigt slarvar bort kompetens och en person som har förmågan att få organisationen att gå i takt mot gemensamma mål. Vi har i Umeå en gemensam förvaltning som ska utvärderas och mitt under pågående utvärdering avskaffas utvecklingsdirektörens ansvarsområde vilket leder till konsekvensen arbetsbrist. Varför nu och varför så förbaskat bråttom? Snabba beslut innebär inte alltid handlingskraft och rätt beslut.

Nej, jag har inte talat med stadsdirektören om beslutet och som jag har förstått det har det inte heller varit så mycket dialog mellan beslutsfattare och politik. En kort notis på intranätet när beslut är klart ger inte mycket utrymme till dialog. Nej, jag har inte hela bilden av vad som har hänt – jag talar bara om det som är känt, vad jag sett och vad jag tycker. I artikeln ifrågasätts inte andra chefer som dåliga utan det är beslutet att avskaffa de chefer som gjort ett fantastiskt arbete som är det anmärkningsvärda. Eva Andersson (s) lyfter att Ewa Klingefors har alltid haft förmågan till ett helhetsperspektiv för kommunen och jag önskar att fler tjänstemän (och även politiker) hade den förmågan.

Kommunfullmäktige och en ny ordning

Av Veronica Kerr, 7 mars 2017 kl 10:49, 5 kommentarer

Jag är inne på sjunde året som kommunfullmäktigeledamot och jag kan fortfarande återkalla känslan hur fantastiskt roligt och spännande det var som nyvald. Det var en ära att få vara vald av folket i ett demokratiskt val och jag minns hur nerverna spelade med mig innan jag hade gjort mitt första anförande i talarstolen. Budgetfullmäktige var ännu större och till mitt första tio minuters anförande hade jag arbetat i flera dagar.

Jag är också av den ”gamla skolan” att jag tror på att klä upp mig till fullmäktige av respekt för detta fina demokratiska uppdrag. Precis som de gör i riksdagen, blåjeans passar mig inte. En del kallar mig konservativ och fånig för inte kan väl kläderna vara viktigare än politiken?! (Det är de inte om det är någon som undrar..) Kommunfullmäktige var roligt, något jag såg fram emot och höll på mellan kl.9:00 och ca kl.16 som längst.

Idag är det inte så. Jag har skrivit tidigare om hur späckad dagordning vi har till fullmäktige. Partier tävlar i hur många motioner, interpellationer, frågor de har samtidigt som ointresset lyser igenom för andra partiers frågor. Det är mycket sällan vi hinner med alla frågor/interpellationer och att mötet pågår till kl.18 är mer regel än undantag. Det är så stor skillnad mellan landsting och kommun hur beslut tas och jag tror att kommunpolitiker kan ha en del att lära.

Insändaren i VK igår ger en skrämmande bild av ett fullmäktige och det kan inte vara så att allt fler ledamöter anser det vara OK att sitta ute i foajén än i fullmäktigesalen för att det inte är ”deras fråga som debatteras”? Här behövs skärpning, samtidigt som det är vuxna människor som agerar under eget ansvar. Kanske kan insändaren bli en ögonöppnare och leda till förändring och förbättring.

http://www.vk.se/1949883/vad-sysslar-ledamoterna-med

En dag i hemtjänsten

Av Veronica Kerr, 11 februari 2017 kl 12:44, Bli först att kommentera

För er som läst min blogg tidigare vet att jag har avgett nyårslöften, både privata och politiska, och jag tänkte ge en liten uppdatering. Det privata nyårslöftet finns inte så mycket att orda om, förhoppningen om att bli både mindre och mer hälsosam detta år men influensa, förkylningar och alltför många kvällsmöten har gjort att träningen aldrig kommit igång. Finns stort utrymme för förbättring!.

Det politiska löftet var att genomföra fler verksamhetsbesök och vara en mer närvarande politiker för att vara mer insatt i de områden politiken ansvarar för. I torsdags ägnade jag en stor del av dagen till den kommunala hemtjänsten. Det verkar som om vissa tror att jag inte skulle vara lika mycket ”för” den kommunala hemtjänsten eftersom jag är för valfrihet och att det ska finnas privata hemtjänstutförare. Självklart är det fel.

Från 07:30-14:30 fick jag följa med personal i deras arbete och jag älskade det. Mina egna erfarenheter från äldreomsorgen kommer från särskilda boenden i både Umeå och Skellefteå kommun, men det är stor skillnad jämfört med hemtjänsten som är mer ensamarbete. Det krävs mer av personalen eftersom du inte vet i förväg vad som händer och där det inte finns fler personal i närheten. Självständighet, initiativförmåga och ansvarstagande är viktiga förmågor inom vården och kanske i synnerhet inom hemtjänsten.

Min dag med ”vännerna från kommunhjälpen” som en person kallade hemtjänsten för gav mig många frågor att arbeta vidare med samt också en övertygelse om att à priset per timme bör höjas eftersom Umeå kommun har en av de lägsta ersättningarna jämfört med andra kommuner. Jag fick också tala med en person om dåligt bemötande som hen upplevt från kommunen och det var tråkigt att höra. Det är kommunen som är till för sina medborgare och inte tvärtom.

Jag vill göra fler verksamhetsbesök som har koppling till mina uppdrag i nämnderna, Äldrenämnden, Individ och familjenämnden eller i Byggnadsnämnden. Har du tips på verksamheter eller möjlighet att ta emot besök kontakta mig gärna: [email protected]