Kategori: Annika Strandhäll

Mer om första maj och en absurd partiledardebatt

Av , , 3 kommentarer 16

Efterdyningarna från Socialdemokraternas högst uppmärksammade första maj tåg i Umeå har börjat lägga sig, men inte riktigt än. Det är något som händer i Socialdemokraterna internt och konstigt vore väl annars. Saker och ting är ju inte som de var förr..

Det forn(s)tora partiet klamrar sig fast vid makten samtidigt som de kompromissar bort sina egna värderingar för att i stället ta bort värnskatt och försämra arbetsrätten. Detta blev mycket tydligt i söndagens partiledardebatt vilken jag följde med spänning. Det var faktiskt flera gånger som jag skrattade högt för det blev alldeles för absurt med partiledare som inte vill stå för den politik de driver och samtidigt kalla det för att de tar ansvar. Att ta bort värnskatten fanns inte med i M/KD budget och att sänka skatten för de absolut rikaste istället för att lägga pengar till äldreomsorg eller sjukvård är inte heller vad Kristdemokraterna prioriterar. Här måste jag säga att Socialdemokraterna genomför Liberalernas politik som det inte fanns majoritet för i alliansen.

Det är en märklig tid som råder i svensk politik och efter att ha sett partiledardebatten förstår jag att i år hade Socialdemokraterna definitivt något att demonstrera emot, dvs sin egen politik. Istället för ödmjuka reflektioner över att saker inte blev som de hade tänkt sig fick vi se och höra misstänkliggöranden och brunsmetning både lokalt och nationellt. I Umeå sammankopplade Socialdemokraterna Förintelsen med Ebba Busch Thor och i Malmö skanderade SSU att ”sionismen ska krossas”. En text som uppfattats som mycket antisemitisk och att den innebär att staten Israel ska avvecklas. Båda händelserna har uppmärksammats, men de har hanterats olika.

Här vill jag ge en eloge till SSU förbundsordförande Philip Botström som har skrivit till lokalföreningen att det inte ”finns utrymme för fler missförstånd eller omdömeslösa ageranden”. Han har också lämnat en ursäkt på Twitter, att be om ursäkt ska aldrig underskattas för du vet aldrig vad mottagaren känner eller har varit med om. Botströms ord ” Jag vill avslutningsvis från SSU-förbundets vägnar be om ursäkt till alla som känt sig illa berörda av den uppkomna situationen.”

I Umeå är det betydligt svårare för Socialdemokraterna att inse att någon skulle kunna ta illa vid sig av vad som sägs på första maj. Här är det visst självklart för socialdemokrater att jämförelsen mellan Förintelsen och Ebba Busch Thor är att jämställa med kritik mot rasism. Socialdemokraternas ordförande Alejandro Caviedes skriver på sin blogg:

Lina Farhat, från S-kvinnor, varnade i sitt tal för normaliseringen av rasismen. Vi måste lära oss av historien, och – precis som hon påpekade – så började inte förintelsen med gaskamrarna, utan den föregicks av en normaliseringsprocess. En sådan normalisering är precis det vi ser idag. Ett konservativt högerblock håller på att bildas, där M och KD flörtar med SD. Detta varnade också Stefan Löfven för i sitt tal, där han förfasades över att M och KD sneglar på ett parti som har sitt ursprung i vitmaktsrörelsen.

 

Caviedes vittnar också att även statsministern höll med Lina Farhats beskrivning om att Ebba Busch Thors agerande jämställs med det som föregick Förintelsen. I en kommentar på Jan Hägglunds blogg skriver Caviedes:  ””Jag som stod bredvid scenen mitt emot första raden där Stefan satt, och kunde se honom nicka instämmande när Lina påpekade i sitt tal att moderaternas och kristdemokraternas flörtande med SD påminner om den normaliseringsprocess som föregick förintelsen.””

Jaha, men då så. Om statsministern nickar instämmande behöver vi INTE bry oss om andra. Vi behöver INTE be om ursäkt för att vi förringar Förintelsen för det blir så effektfullt och ger tryck i talet. Och vi behöver INTE ägna en tanke till att någon kan bli illa berörd. Är det verkligen så Socialdemokraterna i Umeå ser på saken?

Jag bryr mig inte om att Socialdemokraterna förenklar politiken eller buntar ihop de partier de inte tycker om till ett konservativt block. Jag bryr mig inte heller att en talare på Rådhustorget kritiserar sparförslag i en M/KD budget eller hånar och säger att borgarna inte kan räkna och har missat matematik lektionerna i skolan. Det är yttrandefrihet och ska försvaras, men att tala så förenklat om Förintelsen är respektlöst och än värre när talaren gör sammankopplingen med en enda person, inte ett parti utan med en person. Någon ursäkt är inte att förvänta, men jag hoppas ändå att Socialdemokraterna har lärt sig något till nästa år.

 

 

Lynniga och o(s)äkra politiker

Av , , 4 kommentarer 11

”Det är meriterande om du har erfarenhet av att arbeta inom en politiskt styrd organisation.” Så kan det stå i en platsannons för högre tjänster inom kommunen eller i statliga myndigheter. En mening, men den är viktigare än många tror.

Anställningstrygghet är viktigt för många, att ha ett arbete där du är uppskattad och där du får utrymme för dina kunskaper efter många år på universitetet samt där du själv kan vara med och utveckla verksamheten. Inga konstigheter, jag är övertygad om att det är något som alla kan skriva under på oavsett tjänst. Men det är skillnad på arbetsgivare och när politiken blir din högsta chef är det inte säkert att arbetet blir lika lätt eller att du får ha det kvar.

Häromdagen stod det klart att Ann-Marie Begler fått sparken som generaldirektör för Försäkringskassan. Sparkad var inte ordet som användes utan omplacerad, för kan man sparka någon som har gjort sitt arbete och följt det som stått i regeringens regleringsbrev. Kostnader för assistansersättning har gått ner och sjuktalen har sjunkit vilket var exakt vad den socialdemokratiska regeringen ville uppnå. Men kritiken är hård för i slutändan har enskilda personer mycket svårt. Ska kritiken falla hårdast på den som utför arbetet eller på den som ville ha arbetet utfört? Helt klart är att Begler blev en belastning för regeringen och Annika Strandhäll (s) och då blev ”omplacering” en lösning. Tvära kast, lynniga och osäkra politiker under ett valår är en faktor som tjänstemän i politiskt styrda organisationer kan få räkna med vilket detta visar.

För drygt fem år sedan bloggade jag om relationen mellan politiker och tjänstemän, men ämnet fortsätter att vara högaktuellt än idag. Inte bara nationellt utan i högsta grad även i Umeå kommun. Här är det inte politiken som omplacerar, men förändringar görs på annat vis. Om tjänstemän och direktörer inte har en förståelse för politiska beslut och istället tar besluten som personlig kritik, då blir det jobbigt och i vissa fall ohållbart. Vi som politiker har ett ansvar för att säkerställa att besluten som fattas är väl underbyggda och vi ska lyssna till de som har kunskap och erfarenhet innan besluten tas. Det finns dock emellanåt en missuppfattning om att lyssna till skulle vara det samma som att följa.

 

Kostnader och (s)juka förslag

Av , , Bli först att kommentera 5

Åtta miljoner kronor skulle det kosta Umeå kommun om Socialförsäkringsministerns förslag om hälsoväxling skulle ha vunnit laga kraft. Det var ett mycket dåligt förslag som ministern Annika Strandhäll (S) presenterade i april, men som hon drog tillbaka i förra veckan. Visst är jag glad för att regeringen kunde släppa på prestigen och ta till sig kritiken från alla remissinstanser och SKL. Kristdemokraterna förväntar sig att kommunledningen alltid agerar snabbt när dåliga kostnadsdrivande förslag är på gång från regeringen (oavsett vilken regering vi har). Nu undrar jag mest vad hanteringen av detta förslag har kostat administrativt för gratis var det nog inte. Min interpellation till personalutskottets ordförande Christer Lindvall i sin helhet:  http://www.umea.se/download/18.20690b651567dc7526ce440/1471853662602/i16.588.pdf

Ett annat förslag från regeringen som får konsekvenser för kommunerna är anpassningen av avgiftstak för insatser enligt SoL. Dvs Maxtaxa i hemtjänsten. Vi hade ärendet i Äldrenämnden i maj och jag hade verkligen trott att ett beslut skulle tas på fullmäktigesammanträdet i juni eftersom det berör avgifter och i hög grad är budgetpåverkande. Regeringen sa redan förra hösten att de ville höja hemtjänsttaxan och att statsbidragen till kommunerna reduceras i samma mån. Det är inte tvingande för kommunerna att göra förändringen, men om inte den görs måste kommunerna själva finansiera skillnaden. Denna skillnad har redan införts eftersom statsbidraget drogs ner fr om 1 juli!!!

Kristdemokraterna var emot denna förändring av maxtaket på nationell nivå och jag har i Äldrenämnden kraftigt kritiserat förslaget, men som sittande vice ordförande måste jag se till ansvaret för hela äldreomsorgen och inte endast de 431 personer som beräknas kommer att få en höjd avgift. Om vi inte anpassar oss till förutsättningarna måste pengar tas från en annan verksamhet. Kommunens hemtjänst och äldreomsorg ska vara så god att den är värd att betala för. Vänsterpartiet som på nationell nivå varit med och godkänt förändringen yrkade avslag på förändringen utan att komma med annat förslag. 141 000 kr/månad kostar det kommunen i förlorade statsbidrag om inte en förändring görs. Liberalerna hade ett annat förslag, men inte heller där fanns det något förslag på finansiering.

Efter Äldrenämndens sammanträde i maj lämnade jag och Moderaternas ledamot in en protokollsanteckning där vår ståndpunkt tydliggjordes.

Protokollsanteckning från Kristdemokraterna och Moderaterna

När regeringen i höstas föreslog en ändring av avgiftstaket för personer med insatser inom äldreomsorg, maxtaxan, var Kristdemokraterna och Moderaterna mycket kritiska till förändringen. Vi står fast vid samma kritik idag, men eftersom statsbidragen reduceras i samma mån blir det ett så gott som tvingande för kommunerna att följa. Den skattesänkning som utlovades till pensionärer äts nu upp av höjningen för de pensionärer som har lägst inkomst och som är beroende av hemtjänst. Regeringens politik är ett hån där en höjning av pensionen görs med en hand för att sedan rycka tillbaka höjningen i form av höjda avgifter. Det faktum att det sker under pågående budgetår underlättar inte heller för kommuner att hitta alternativa finansieringslösningar. Det är dock mycket bra att denna fråga avgörs i kommunfullmäktige och inte av Äldrenämnden allena.

Veronica Kerr, vice ordförande, Kristdemokraterna Greger Knutsson, Moderaterna

 

 

Feministiska hälsningar, rätt eller fel?

Av , , 1 kommentar 13

Jag är varken den förste eller den siste som har funderat på vad som menas egentligen med orden ”en feministisk regering”? Kanske en retorisk fråga, men regeringens egna svar och definition lyder:

Feministisk regering

Sverige har världens första feministiska regering. Det innebär att jämställdhet är avgörande för regeringens prioriteringar – i beslut och tilldelning av resurser. En feministisk regering ser till att jämställdhetsperspektivet finns med i politikens utformning på bred front, både i det nationella och internationella arbetet. Att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv är en mänsklig rättighet och en demokrati- och rättvisefråga. Jämställdhet är också en del av lösningen på de utmaningar som samhället står inför, och en självklarhet i ett modernt välfärdssamhälle – för rättvisa och ekonomisk utveckling. Regeringens viktigaste verktyg för att genomföra en feministisk politik är jämställdhetsintegrering, där jämställdhetsbudgetering är en viktig del. (www.regeringen.se)

Nu blir det krångligare. Kan man (en, säger feminister som nyttjar ordet man så sällan som möjligt) vara för jämställdhet utan att kalla sig feminist – ja självklart säger jag. Den vänsterstämplade feminismen envisas ständigt med att fastna i millimeter rättvisa för att uppnå jämställdhet. Det ska vara exakt lika för både pappa och mamma till exempel när det gäller vem som stannar hemma med barnet. Det handlar inte om att de båda får samma möjligheter att välja själva hur de vill lösa sin situation. (Män och kvinnor ska tala lika mycket i fullmäktige oavsett vad de har att säga är en annan mer lokal fråga.) Kvotering är ett vanligt verktyg för vänstern och socialismen, socialförsäkringsministern Strandhäll har inte dragit sig för att t om föreslå kvotering av VAB dagar för att styra föräldrars val att vara hemma.

Det kanske är så att Sverige är det första land med en regering som kallar sig feminister, men jag har fortfarande svårt att se vad det är man (en eller de?) är stolta över. Definitionen som presenteras skapar frågor, hjärtats bekännelse vad de vill kanske, men det kvarstår att se allt i handling. Kanske lika bra att jag slipper för jag säger definitivt nej till tvångskvotering.

Detta med feministisk regering väcktes till liv igår kväll efter Aktuellts inslag och intervju med den man som kallades Miljöpartiets framtidsnamn och kandidat till partistyrelsen. Denna man vägrade att ta den kvinnliga journalisten i hand och valde istället att lägga handen över bröstet och buga istället. Detta orsakade en mindre storm på nätet. Kritiker säger att du kan inte vara feminist och samtidigt inte ta kvinnor i hand och skylla på att det går emot din tro. Feminism går före religionsfrihet tydligen. Jag blir inte kränkt av att någon inte tar mig i hand för att jag är kvinna, men det faktum att det är en alldeles för intim handling är det jag ifrågasätter. Vad? Att ta i hand leder till lust? Hos vem?

Även om jag tycker att det är ovanligt att vägra tänker jag aldrig tvinga någon att ta mig i hand när vi hälsar. För övrigt läste jag nyligen att de nya vanorna att kramas till hälsning istället för att ta i hand är betydligt bättre ur smittoriskhänsyn. Det om något borde kallas intimt. En sak till, Yasri Kahn som var Miljöpartiets framtidsnamn kandiderar inte längre till partistyrelsen..

Människovärdeslöst förslag från S

Av , , 3 kommentarer 9

Jag ser att Hans Lindberg bloggar om regeringens förslag till vårbudget och jag har förutom det inte tänkt att kommentera varken hans blogg eller budgetpropositionen mer än så idag. Jag har inte läst alla förslag och hann lessna lite på Magdalena Anderssons alla kommentarer i nyhetssändningar igår kväll där hon fick stå helt oemotsagd. Det var trots allt inte bara de egna förslagen hon talade om. Om tiden finns vid senare tillfällen får vi återkomma till det.

Ett förslag från regeringen som måste uppmärksammas betydligt mer, granskas och kritiseras är förslaget att sänka pensionsåldern från 30 år till 19 år. Det är Annika Strandhäll, socialförsäkringsminister som föreslår att sänka åldersgränsen för när man kan få full ersättning (sjuk eller aktivitetsersättning), i praktiken förtidspension, från 30 till 19 år. Citat Annika Strandhäll:

– Det handlar om att frigöra resurser för att ännu mer kunna fokusera på dem där det finns en potential kvar för att de ska kunna ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.

I klartext om du har ett funktionshinder eller nedsättning så kan du pensioneras tidigt och finns då inte längre med i statistiken för ungdomsarbetslöshet. Du kan inte tillföra något och avskrivs därmed – som 19 åring! Var är människovärdet? Var är tron på att saker och ting kan förändras och möjligheten till individuella lösningar? Med detta förslag kan jag endast se att Annika Strandhäll är en politiker som vill göra det lätt för sig. Förslaget får inte gå obemärkt förbi. Min partikamrat Aron Modig skriver i Dagens Samhälle http://www.dagenssamhalle.se/debatt/ovaerdigt-av-regeringen-att-doema-ut-19-aringar-23972