Igår kväll deltog jag i en manifestation till minne av Kristallnatten den 9 november. Det var lugnt, stilla och vackert med brinnande facklor och tal av sju politiska partier, Judiska föreningen och Dr Hillel Goldberg. Goldberg som är en överlevare berättade om sina erfarenheter och minnen från andra världskriget och hur hans pappa avrättades. Det som var starkast i hans tal är hur han än idag minns ljudet av skotten som dödade hans far när han själv var nio år gammal. Att själv vara en av talarna efter honom var inte så enkelt, i synnerhet som mitt tal plötsligt blåste iväg bland ljusen eftersom mina händer var så kalla.

Mitt tal var personligt och jag knöt an till hur kunskaper från skolan som finns i bakhuvudet förtjänar att dras fram emellanåt. Tack vare mina barn händer det lite oftare.

”Historia, det som hände förut kommer inte att hända igen – för vi vet ju bättre nu. Gör vi verkligen det eller har vi något att lära oss av historien, vi som nu borde veta bättre?

Det har varit min personliga attityd till så mycket av det som har hänt tidigare. Oavsett hur fruktansvärda händelser är, så tror vi att de inte kan hända igen, för nu är vi mycket mer kunnig om vår omvärld. Dessutom  vet vi ju att varje människa är värd lika mycket som en annan. Eller vet vi det, och lär vi verkligen av det förflutna?

Det är just ignorans och naivitet som kan låta främlingsfientliga rörelser gro i tysthet när vi inte talar om det och vi låter Förintelsen falla i glömska. Fruktansvärda konspirationsteorier florerar fritt och det finns de som menar att det aldrig har hänt och att en hel värld blivit lurad.

Förintelsens miljoner offer — och de totalt drygt 6 miljoner judar!

De som inte vet menar att judarna inte var offer utan att allt är en lögn. Vi får dock inte glömma, aldrig,  och vi får inte vara tysta.

Jag är tacksam för att jag fick inbjudan att stå här trots att orden inte räcker till. För jag vill inte vara en av dem som glömmer vår historia. Det är nu många år sedan jag läste historia på gymnasiet och även om kunskaperna finns där i bakhuvudet vill jag dra fram dem emellanåt, vilket jag också har fått göra när mina barn har läst om andra världskriget och förintelsen.

Att tala historia med våra barn och tala om vår nutid och vad som sker runt omkring oss är min skyldighet som förälder och vuxen. Kunskaperna om hur vi behandlar våra medmänniskor och respekterar andra människors tro ……. det börjar i familjen. Vi kan inte skylla på andra eller säga att det är samhällets fel att rasism och antisemitism växer utan att vi först se på oss själva och vad vi lär våra barn. Här blir historien till hjälp och en påminnelse om vad vi inte vill se igen.

Vi måste påminna och agera, gång efter gång. Jag vill därför avsluta med Hannah Arendts boktitel ”Mellan det förflutna och framtiden”. Det är nu. Vi får inte glömma vår historia för att värna oss för händelser i vår framtid. Därför måste och kan vi agera nu… gång efter gång.”

Det är ekonomiskt tufft just nu i Umeå kommun vilket egentligen inte borde kommit som en nyhet. Varningstecken och signalerna har funnits där under ett par års tid, men de kanske inte har blinkat tillräckligt eller tjutit tillräckligt högt för den relativt nya kommunledningen och nu är det som det är. Hans Lindberg (s) säger att han inte vill ha politiskt käbbel vilket i andra ord betyder att han vill inte att någon ska säga emot. Kritik är känsligt, därför ska det skyllas på andra särskilt om kritiken från oppositionen är befogad. Om det inte skylls på andra så är det mer som om ”Om det är socialdemokraternas fel så är det ändå inte mitt fel för jag var inte med och styrde före 2014. Och om det nu är mitt fel, så är det också Alliansens fel ännu mer för de ville också investera i kommunen.” Här uttalar han sig som om vi alla hade samma budget i övrigt, vilket INTE är sant.

Jag är ytterst besviken på detta uppförande av Hans Lindberg som kommunstyrelseordförande när han hänger sig åt att kalla andra politiker kollegor öknamn. I kommunstyrelsen är det mer regel än undantag att han fäller kommentarer med hånskratt att det är en ”spricka i alliansen” när Kristdemokraterna inte bifaller motioner från annat alliansparti. Vi är fyra partier, inte ett parti. Vi fyra partier är inte överens om allt, men en sak är säker Umeå kommun skulle må bättre med ett annat styre.

Förlöjligande är en klassisk härskarteknik som Lindberg hänger sig åt för det är klart att han inte vill att fokus ska vara på den egna politiken utan på andras eventuella misslyckanden. Det är precis som bibelordet: Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? (Att ha ett skarpt öga för andras mindre fel, men inte se sina egna stora fel.)

För övrigt tycker jag att käbbel är ett fånigt ord. Jag tror inte att det användes tidigare av någon förrän det blev i det närmaste ett modeord bland socialdemokrater efter detta.