Jag har snart klarat av första arbetsveckan utan ledigheter eller röda dagar och det går bättre än förväntat. Det har varit sammanträden i Brand och räddningsnämnd, kommunstyrelse, alliansmöte, gruppmöten samt tidigare idag möte med arbetsutskottet i äldrenämnden. Vi arbetar samtidigt med rekryteringen av ny politisk sekreterare (se tidigare inlägg) och det är en av de trevligare arbetsuppgifterna jag har. Mer om det vid ett senare tillfälle.

Jag vill dela med mig av några reflektioner som jag har gjort de senaste dagarna och jag funderar på om dessa främst gäller i politiken eller om de delas av andra. Här kommer fyra funderingar.

En bild säger mer än 1000 ord sägs det, men idag säger det oftast mer om det som inte finns. Det blev tydligt i söndagens Agenda i SVT som uppmärksammade att det är ett år sedan januariavtalet tillkom. Trots att det har gått ett år finns det INGA gemensamma bilder på avtalets fyra partiledare. Experter från Moderaterna och Socialdemokraterna gav sina egna analyser, men verkade båda vara överens om att det är första gången som ett regerings och budgetsamarbete inte ställer upp på gemensamma bilder. Varför är det så? Om en gemensam bild visar på enighet och tydlighet, vad säger då frånvaron av bilder?

Agenda visade istället för fyra partiledare – fyra partisekreterare som alla verkade vilja vara någon annanstans. På frågan varför partiledarna inte syns tillsammans svarade Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson att det inte är en gemensam regering  (C och L styr inte) utan ett politiskt avtal och att det är inte väsentligt för väljarna om det finns en bild eller inte. Det blir lite som tidigare år när Jonas Sjöstedt fritt kunde kritisera Socialdemokraterna för det ena och det andra för att i nästa stund klappa sig för bröstet och säga att det är tack vare Vänsterpartiet det har blivit gratis mediciner, mammografi, glasögon m.m Stefan Löfven bet ihop då med V och gör det idag med C och L. Ja, Mp finns med också, men där verkar Mp vara mer beroende av S än tvärtom jämfört med de övriga. Den som är i beroendeställning kanske vet att inte vara besvärlig.

Tala med kluven tunga – Agenda igen eller närhelst en socialdemokrat försvarar 73 punkts programmet. Här menar jag inte att Agenda på SVT far med osanning eller har låg trovärdighet, men programmet visade hur svårt det är för Socialdemokraterna att vara trovärdig när de genomför den politik som går emot den politik de gick till val på. Att stå upp för den politik som är tvärtemot det S-kongressen beslutat om, det kräver mod eller dumdristighet. Socialdemokraternas partisekreterare säger att reglerna kring dagens arbetskraftinvandring är vansinniga, men försvarar i nästa andetag att de ska värnas eftersom de är en av punkterna i 73 stegs programmet. Hon säger att hon inte är en röst för regeringen, men samtidigt är hon den som handhar det yttersta ansvaret för organisationsfrågor och det dagliga arbetet i partiet. Enligt Novus är det ENDAST 11% som är nöjd med den politik som förs idag, jag skulle vilja veta % bland socialdemokrater.

Att tala eller inte tala – när det är fel att vara tyst. Jag börjar direkt med att säga att jag tycker att det är en fruktansvärd händelse när ett flygplan kraschar, oavsett i vilket land det sker eller vilken orsak som ligger bakom. Det är för mig oväsentligt vilken nationalitet passagerarna har när vi vet att det är en obeskrivlig sorg hos de som förlorar en vän eller nära anhörig. Det ukrainska plan som kraschade i Iran hade passagerare från flera länder, men istället för fokus på den skräck som måste ha funnits eller den sorg många känner fastnade tydligen flera i begreppet om det var svenskar eller inte. Som om sorgen gör skillnad på vilket land de omkomna kommer ifrån. Istället för att säga att det var 17 svenskar som miste livet blev det istället 17 personer hemmahörande i Sverige och det är tydligen många som också tyckt att det är fel beskrivning.

Läste ett inlägg på Facebook av en lokal kommunpolitiker som var chockad över att partiledare och rikspolitiker inte yttrat något om att 17 svenskar mist livet i en flygolycka. En olycka som skett bara timmar tidigare. Kommunpolitikern var irriterad över att Ebba Busch Thor kunde lägga ut ett inlägg om vårdköer på sin politikersida, men samtidigt inte nämna något om de döda. Har du inte uttalat ditt medtagande och sorg betyder det då att du inte känner den? Betyder det att du inte bryr dig, självklart inte. Klart är att politiker förväntas uttala sig om allt och du ska vara snabb för annars är du hjärtlös. Det osagda ordet får större betydelse än det sagda.

I måndags hade nätverket Välfärd i Umeå pressträff. Från VKs artikel: ”Den svenska välfärden står inför stora utmaningar. Enligt regeringen kommer välfärden att behöva 90 miljarder mer 2026 för att kunna behålla samma standard den gör i dag. De oroväckande siffrorna fick privatpersonerna Mehrana Bassami och Andreas Lundgren att reagera.”

Det är egentligen ingenting konstigt med artikeln, förutom att ordet privatperson nämns flera gånger. Det faktum att Andreas Lundgren är politiker och ordförande i den tyngsta välfärdsnämnden i Umeå kommun nämns inte alls. Bassami är ledamot i samma nämnd, båda är socialdemokrater och båda sitter i kommunfullmäktige. Men här finns INGEN politisk baktanke tydligen, för de gör det privat!! Är det möjligt? Pressträffen skedde på Stadshuset och det är inte många privatpersoner som kallar till presskonferens just där. Det här är ingen kritik mot Lundgren som tillhör kommunledningen, men ibland tror jag att, inte bara han, utan många socialdemokrater trivs med att vara i opposition mot sig själva. I synnerhet med tanke på att det är Lundgrens och Bassamis eget parti som styr både kommunen och regeringen.