Kategori: Regeringen

Lite besviken är jag nog..

Av , , 5 kommentarer 13

Julen är över och den politiska verkligheten gjorde sig påmind tidigare än vad jag trodde att den skulle göra. Vi visste sedan tidigare att ett nyval kan inte utlysas tidigare än den 29 december, därför var det med stor förvåning jag följde presskonferensen på TV igår förmiddag. Jag var inte förberedd och när jag hörde nyheten var det precis som om luften gick ur mig.

Med det sagt var det inte som om jag har gått och bara längtat efter att hänge mig åt en valrörelse igen, (jag har inte repat mig än från förra som ni vet om ni har läst mina tidigare inlägg) men jag hade börjat att förbereda mig och min kalender för mars månad 2015 var planerad för kampanjer och fotarbete. Möten och resor var framflyttade allt för det val som Löfven utlyste den 3 december skulle ske den 22 mars. Trots att jag vet att det nu blir mer ledig tid i kalendern känner jag mig besviken.

Reaktionerna i mitt Facebookflöde har varit starka,och varierade. Allt ifrån ilska och besvikelse till stor lättnad. Eftersom jag har vänner från nästan alla politiska partier i min vänskapskrets har också beskyllningar och antaganden om vem eller vilket parti som står som initiativtagare till ”Decemberöverenskommelsen” flödat. För mig är det inte det viktigaste utan vad kommer att hända nu? Ett nyval var endast val till riksdagen, men som kommunpolitiker har rikspolitiken mer betydelse än vad många verkar inse. I Umeå planerade S och V maktskifte på nationell nivå för att få budget att gå ihop i kommunen. Man räknade hypotetiskt och det gick inte vägen när regeringens budget föll.

Visst har Sverige erfarenhet av minoritetsregeringar och från Socialdemokraterna minns man fornstora dagar när det inte fanns en stark opposition. Nu när Alliansen finns hörs tongångarna från Löfven och andra socialdemokrater att blockpolitiken måste dö och att det är oppositionens fel. Oavsett vad vi nu tycker om beskedet måste det finnas en stark opposition. Bara för att en överenskommelse finns som gör det lättare för en minoritet att regera kan vi inte låta vad som helst passera. Där är vi som opposition skyldiga att agera och reagera. Med denna överenskommelse kommer ansvar och konsekvenser och kanske blir det bra. Men just nu tillåter jag mig att vara lite besviken, lite ledsen och lite orolig. Min förhoppning är ändå att allt blir bra till slut och blir det inte bra, ja då är det inte slut än. Mitt arbete i politiken fortsätter även under 2015.

5 kommentarer
Etiketter: , , ,

Företagare är samhällsbärare!

Av , , 6 kommentarer 15

Idag har jag varit ute med Näringslivsutskottet och besökt företag, 1646 Studios och Mäklarcity, vilket jag älskar att göra. Det är precis som signaturen Erik kommenterat på mitt förra inlägg, företagarna är samhällsbärarna och de som gör skillnad på arbetsmarknaden! Från vänsterhåll (inte alla, men från alldeles för många) kommer osaklig kritik, lite uppskattning och om det gäller företagare i fel bransch får de inte göra vinst. Bristande kunskaper eller socialistisk logik?

**************************

Erik
22 oktober, 2014 kl 18:57
Kollade snabbt igenom personerna i nya fullmäktige. Var är samhällsbärarna? De som ska göra skillnad på arbetsmarknaden! De som de flesta politiker, utom vänstern, vurmar för. Vilken yrkesgrupp tänker jag på?

Redigera
Svara

Veronica Kerr (inläggsförfattare)
23 oktober, 2014 kl 08:14
Jag tänker på företagare, de som skapar arbetstillfällen och skapar välfärd!

Redigera
Svara

Erik
23 oktober, 2014 kl 10:27
Javisst är det företagarna jag tänker på. Nu består ju fullmäktige av socionomer, lärare, studerande, någon som kallar sig tjänsteman. Förvisso finns två företagare men vad jag kan se har de inga anställda och då är det ju inte riktigt på riktigt. Jag hoppas dock att många ledamöter vill tänka som en företagare i de beslut som fattas.

**********************************************

Medan vi var på företagsbesök presenterade regeringen sin budget och Spiric ledde en presskonferens där hon presenterade den nya oppositionen i Umeå politiken. Tre kvinnor, tre partier, men tydligen fullständigt överens om allt. Kan det verkligen stämma? Jag har inte läst alla detaljer i budgeten, men det jag har hört gjorde mig ledsen. Det finns mycket att ifrågasätta när det gäller den socialistiska politiken och det verkar som om jag kommer att få många tillfällen att återkomma till den. Från gårdagens rapportering om Norrbotniabanan har jag lärt mig att det är visst helt OK att lova något kommer att ske utan att behöva säga när eller överhuvudtaget behöva avsätta pengar till finansiering är ett konkret löfte enligt vänstern.

6 kommentarer

Politiskt meriterande att vara ung?

Av , , Bli först att kommentera 10

På ledarsidan i lördagens Expressen fanns en krönika skriven av Sakine Madon (för övrigt politisk redaktör för Norran) med rubriken: Ungdom är inte en politisk merit. Jag har berört ämnet tidigare om åldern på några av ministrarna i den nya regeringen. Det är inte för att ifrågasätta varken engagemanget eller kompetensen, men var finns livserfarenheten?

Madon skriver att det är dags att lägga ner ungdomsfixeringen och tanken på att bara för att man är ung är det en merit. Så är det inte. Samtidigt som vi har de yngsta ministrarna i antagligen hela Europa (om inte världen) så är Sverige starkt åldersdiskriminerande. Vi vill veta åldern eftersom vi har en uppfattning om vad den åldern innebär i erfarenheter, personliga egenskaper och hur länge personen kan vara aktuell på arbetsmarknaden. T ex att vara 55 + och arbetslös är tungt eftersom man ”bara” har tio år kvar till pension, där kommer erfarenheter eller lämplighet i andra hand.

Min mamma som är relativt nybliven pensionär talade om hur få ministrar det var i Alliansens regering som var fyllda 65 eller i riksdagen över huvudtaget. Representationen för pensionärer ansågs vara för låg. Anledningen är den att i Sverige får vi inte arbeta så länge som vi vill, max 67 år, trots att många vill och kan längre än så. Erfarenheter är bara viktiga tills dess att vi fyller 65 och då kan vi hoppas att det är andra som har kunskaper att ta över. Under Alliansens tid gavs pensionärer ett dubbelt jobbskatteavdrag om de vill arbeta efter 65. I socialdemokraternas Sverige uppmuntras man inte längre att jobba alls efter det att man uppnått 65. Kanske är det för att de ska få göra något roligare än att arbeta även om det är det man helst vill?

Det finns flera frågor som jag funderar på t ex har en 29 årig sjukvårdsminister förståelse för de stora behov som den äldre, många gånger multisjuka befolkningen har i sjukvården? Finns förtroendet bland väljarna födda på 1940 talet för någon född mer än 40 år senare? Samma fråga måste man ställa sig om det omvända, kan pensionärer representera barnfamiljer och ungdomar trots att det var länge sedan de själva var i den åldern? Mitt svar är självklart, om man vill och tar tiden till att ta reda på behoven och allas önskemål för att därefter göra prioriteringar. En blandning behövs och självklart är att livserfarenheter ska bättre tas till vara än vad som görs idag.

När det gäller regeringens absolut yngsta minister, Aida Hadzialic, gymnasie och kunskapslyftminister är jag inte alls lika orolig. Det var ju trots allt inte länge sedan hon själv gick ut gymnasiet. Där ligger livserfarenheten nära i tid.