I dag intervjuades jag av Expressen som gör ett reportage om status i Umeå sedan de händelser som ledde fram till att Judiska föreningen i Umeås verksamhet avvecklades 2018. Det är ett viktigt reportage som ger oss alla den värdefulla påminnelsen om att antisemitismen är ett reellt och allvarligt problem och att vi aldrig får ge upp kampen mot hatet eller kampen för att säkerställa att alla ska kunna leva fria liv i trygghet. 

Sedan föreningen avvecklades 2018 finns inget organiserat judiskt föreningsliv i Sverige norr om Uppsala. Det är djupt beklagligt. Att kunna träffas i föreningsform är en viktig del av att kunna bejaka sin identitet och att stötta varandra. Det är många av våra vänner och medborgare i Umeå som har judisk bakgrund och en betydande del av dem känner oro och drabbas i vardagen av antisemitism. Något som såklart allvarligt inskränker deras frihet och trygghet. Att det inte finns en förening där man kan samlas i och stärka varandra medför såklart en ännu större utsatthet.

Avvecklingen av föreningsverksamheten hade föregåtts av att nynazister märkt föreningens lokal med klistermärken med hotfulla budskap. Ett av många exempel på hur den nazistiska aktiviteten ökat markant i Sverige de senaste åren, vilket i sin tur är ett symtom på en växande högerextremism i Sverige och Europa. Särskilt drabbade av dessa är judar i Sverige.

I samband med händelserna 2018 hade Umeå kommun täta kontakter med företrädare för judiska föreningen och människor som varit knutna till föreningen, i syfte att hitta en trygg lösning på den situation som uppkom. Kommunens föreningsbyrå gjorde en insats för att hitta en lokal och man fann till slut en lokal som föreningen skulle kunna hålla sin verksamhet i utan kostnad. Av olika skäl avtog dock aktiviteten i föreningen. Det finns skäl att reflektera över vad vi kan göra ytterligare framöver och det förs fortfarande en dialog med personer som varit knutna till föreningen för att se vad som behövs och när det kan behövas ytterligare insatser från kommunen för att stötta föreningsverksamhet igen.

Jag ser därför med oro på en radikaliserade retorik som Moderaterna gett uttryck för den senaste tiden, med ett förslag om att stötta allt offentligt stöd till vad man kallar ”etniska föreningar”.

Att samer, tornedalingar, sverigefinnar och judar kan samlas i föreningar är inte ett problem. Det är en tillgång. Och därför är det fullt rimligt att även dessa föreningar ska kunna få stöd från både kommun och stat. En konsekvens av förslaget skulle vara att vi från Umeå kommuns sida skulle vara förhindrade att ge stöd för att Judiska föreningen i Umeå ska kunna komma igång igen. Det vore verkligen inte bra.

Om det blir aktuellt med en återuppstår av föreningsverksamheten vill jag därför vara tydlig med att min inställning är att Umeå kommun ska ha en stående inbjudan för samtal om hur vi tillsammans kan lösa föreningens behov och säkerhet.

Kommunen har inte verktyg för att lösa allt. Men i dialog med oss och andra samhällsaktörer – till exempel polisen, andra delar av föreningslivet med flera – har jag goda förhoppningar om att vi ska kunna skapa förutsättningar för en uppstart av föreningen igen när det finns en vilja till det.

Umeå ska vara en kommun präglad av grundmurad solidaritet. Utgångspunkten i detta fall måste därför vara att våra judiska vänners trygghet och frihet är en fråga om allas vår trygghet och frihet. Vi är alla del av samma gemenskap där det överordnade intresset måste vara att tillsammans se till att vi alla kan ha en så trygg, fri och god vardag som möjligt. 

Hela samhället har därför ett ansvar för att efter bästa förmåga bekämpa det gift som antisemitismen är. Det kräver många olika insatser. Som individer måste vi stå upp mot antisemitiska attityder i vår omgivning och vara delaktiga i att föra minnet av de fasansfulla brott mot mänskligheten som antisemitismen banat väg för. Som samhälle måste vi jobba med att sprida kunskap, stötta de som utsätts för diskriminering och hat och se till att hatbrott bekämpas.

Antisemitism är ett problem i hela Sverige, Umeå inräknat – vi är inte immuna mot detta trots att vi bor i en progressiv och på många sätt öppen och tolerant kommun.

Antisemitismen drabbar judar i deras vardag hela tiden och den tar sig uttryck i ökande nazistisk organisering och i rasistiska attityder i mellanmänskliga kontakter. Judar i hela Sverige kan vittna om den diskriminering, kommentarer på skolgården och i arbetslivet, de fördomar och hatbrott som drabbar judar i en oacceptabelt stor omfattning.

Det blir inte minst tydligt när man tar del av kartläggningar som görs av bl.a. BRÅ och EU. I den senaste rapporten om antisemitism från EU:s byrå för grundläggande rättigheter (EUFRA) framgår att 30 procent av de svenska judar som deltog i undersökningen hade upplevt anti­semitiska trakasserier det senaste året. 78 procent undviker att bära judiska symboler av säkerhetsskäl. 80 procent av de antisemitiska incidenterna anmäls inte till polisen. Det är tydligt att antisemitismen är ett allvarligt problem och det kräver ett långsiktigt och förstärkt arbete från samhällets sida.

Därför ser jag positivt på att regeringen de senaste åren riktat ett flertal satsningar mot att just bekämpa antisemitism, hatbrott, nazistisk brottslighet och för att föra vidare minnet av de övergrepp som begåtts i antisemitismens namn. Snart kommer ett utredningsförslag om förbud mot rasistiska organisationer presenteras och regeringen har över tid förstärkt polisens uppdrag med att bli bättre på att utreda och beivra hatbrott. Till detta kommer också förstärkta insatser mot den extremism och radikalisering som tar sig uttryck i organiserad antisemitism.

I Umeå har vi sedan många år tillbaka aktiviteter på skolorna i samband med 27 januari, förintelsens minnesdag, för att belysa antisemitismens yttersta konsekvenser och motverka de fördomar som är grogrunden för förtryck och förföljelse. Vi har också ett konsultationsforum mot våldsbejakande extremism där företrädare för kommunen, bl.a. socialtjänsten och skolan, samt polisen utbyter kunskap, information och erfarenheter i arbetet för att bekämpa bland annat nazistisk verksamhet och nazistisk radikalisering av unga. Vi har en bred uppslutning över alla partier kring evenemang på minnesdagarna för novemberpogromerna och förintelsen, där vi tillsammans manifesterar att antisemitismen angår oss alla och att vi alla har ett ansvar för att bekämpa den.

Kampen mot antisemitismen måste fortsätta. I Umeå, i Sverige och Europa.