I ett försök till försvar av regeringes avsaknad av arbetsmarknadspolitik påstås av många allianspolitiker att framgången till arbete är att sänka restaurangmomsen! De framhärdar också att a-kassan och sjukförsäkringen är bidrag, vilket är fel. De verkar handla efter devisen att ju fler gånger en osanning sägs så blir det tillslut en sanning.
A-kassan och sjukförsäkringen är en försäkring som betalas in av arbetstagarna genom skatt och genom arbetsgivarnas arbetsgivaravgifter. Detta så att man ska ha rätt till en försäkring mot inkomstbortfall för arbetslöshet och sjukdom.
Det är märkligt att regeringen vill fortsätt i sin favoritgren att försämra för de sämst ställda utifrån argumentet att det kommer göra livet lättare för de mest utsatta. Sänkningarna i arbetslöshets- och sjukersättningen skulle minska ”utanförskapet”. Istället har arbetslösheten ökat sedan 2006. Däremot har de som drabbats av sjukdom och arbetslöshet fått betala priset.
De borgeliga politikerna lyfter även fram den nya gymnasiereformens yrkesförberedande program som ett bra exempel på regeringens politik. Där kan vi dock konstatera att ca 30 % färre elever söker sig till de yrkesförberedande programmen nu jämfört med tidigare, vilket grundar sig i att regeringen har tagit bort den obligatoriska behörigheten till högskola. Även om regeringen i sten vägrar lyssna på oss socialdemokrater borde de i alla fall lyssna på ungdomarna som tydligt gjort ett aktivt valt genom att välja bort dessa program.
Att det saknas politiska prioriteringar och en vilja på arbetsmarknadsområdet är tydligt då regeringens senaste försök till jobbsatsning för ungdomar är sänkt restaurangmoms. Genom att subventionera tornedå på krogen, ska regeringen försöka styra ungdomarna dit, men vore det inte klokare att ge ungdomarna utbildning och praktikplatser? Det är mer än omtvistat om restaurangbranschsatsningen överhuvudtaget kommer att ge några nya jobb, mer än att det blir billigare att gå på krogen för de som redan har råd.
Det vore bättre att investera i kunskap och utbildning så att våra unga kan söka de nya jobben när konjunkturen vänder. Som socialdemokrater kan vi nämligen inte som regeringen känna oss nöjda med att vi har en av Europas högsta ungdomsarbetslöshet samtidigt som vi kanske har Europas starkaste ekonomi?! Strategiska satsningar på våra ungdomar måste till, även från statligt håll. Det innebär mer pengar, inte mindre. Därför är det mer än olyckligt som regeringen nu väljer att göra då man bara för Umeås del drar bort 8,2 miljoner i statsbidrag till gymnasiet i och med minskat anslag till yrkesvux.
Vissa av regeringspartierna vill dessutom sänka ytterliggare ingångslönerna, alltså de lägsta lönerna då man hävdar att det kommer att göra att fler ungdomar får jobb. Det finns det ingenting som visar på! Det enda vi vet med säkerhet är att det kommer att leda till är att lägstalönerna sjunker för de som redan har lägst lön.
Högern hävdar att vi kan acceptera låga löner för unga då de sedan kommer att gå vidare i karriären. Men många är faktiskt kvar på sina jobb och i samma yrke länge och vissa kanske hela livet. Sänkta ingångslöner innebär därför i praktiken att en spärr mot ökad fattigdom tas bort. Sänkta lönegolv skapar i förlängningen ett permanent utanförskap. Just detta som högerpartierna gick till val på att minska.
Regeringsföreträdarna försöker göra en poäng av att de numera omfamnar den svenska arbetsmarknadsmodellen. Men den svenska modellen har till skillnad från andra länder som lyfts fram som goda exempel av alliansföreträdarna hållit stånd mot framväxten av en låglönesektor. Man måste kunna leva på sin lön. Vi socialdemokrater vill inte ha en grupp som är ”working poor”. Det gynnar ingen, varken unga eller någon annan.
Hans Lindberg (s)
