Varmt välkommen!
I dag ägde så det sista kommunfullmäktige innan sommaruppehållet rum. Med anledning av coronapandemin sammanträdde vi återigen med reducerat antal ledamöter och minskat tidsomfång. Detta var dock i dag inget hinder för livlig debatt om ett flertal frågor. En punkt på dagordningen väckte särskild uppmärksamhet, nämligen Vänsterpartiets motion om flygstopp för inrikes- och Europaresor för anställda vid Umeå kommun.
Motionen kom att avslås i enlighet med kommunstyrelsens förslag som också var det förslag jag och mina partikamrater biträdde. Vi tror inte att ett totalt flygstopp är rätt väg att gå. Umeå är beläget långt ifrån resten av Sverige och Europa. För att vi ska kunna vara delaktiga i olika demokratiska fora för att hävda våra intressen, utbyta kunskap och knyta kontakter med omvärlden krävs ibland resor med flyg.
Men givetvis ska vi bara ta flyget om det är absolut nödvändigt.
Gällande riktlinjer för tjänsteresor föreskriver att resfria alternativ, som videonärvaro, ska väljas i första hand. Om detta inte är möjligt görs en sammanvägniung av kostnader, miljöhänsyn, tidsåtgång och säkerhet vid val av transportslag. I första hand ska kollektivtrafik väljas och om det inte är möjligt ett fordon som tillhandahålls av Umeå kommun. Flyg kan väljas för resor längre än 50 mil om tåg eller buss inte är ett realistiskt alternativ.
I kommunens uppföljning av resandet av kommunens personal framgår att tåg ökar som val för tjänsteresor medan flygresandet minskat. Den nya tekniken erbjuder också tidigare oöverträffade möjligheter att närvara i olika sammanhang på ett för både politiker och tjänstepersoner bekvämt, tidseffektivt och ekonomiskt fördelaktigt sätt. Men vi kommer inte ifrån att flygresor ibland behövs.
Därför är det såklart av yttersta vikt att vi understödjer ett på rikt mer hållbart flyg. Elflyg, nya flygbränslen och andra åtgärder för att minska flygets klimatpåverkan är på gång. Men utöver att minska och ställa om resandet finns ett stort antal andra åtgärder med stor utsläppsminskande effekt.
För 34 år sedan förlorade vi en kär partikamrat och begåvad statsman som gjorde stort avtryck såväl i Sverige som i resten av världen. Sorgen har vilat tung över förlusten av Olof Palme och på grund av att mordet aldrig uppklarats har det fortlevt som ett öppet sår i det svenska samhället.
Jag fyller år den första mars och har sedan mordet varje år påmints och reflekterat över Palme, hans politiska gärning och mordet i samband med min födelsedag.
Olof Palme inspirerade och engagerade. För många är han alltjämt en symbol för en vital och stark reformistisk socialdemokrati. En symbol för hoppet om ett bättre samhälle.
Han vågade också ta Sverige ut i världen, visa solidaritet med förtryckta och kuvade genom att ta striden för fred och demokrati internationellt.
Som student tog han kampen mot den internationellt etablerade kommunistiska studentrörelsen. Han vågade, när få andra vågade, ta bladet från munnen under Vietnamkriget, vid statskuppen i Chile, under Sovjets invasion av Tjeckoslovakien och med skarp kritik mot Francos diktatur.
Han såg till, i nära samarbete med ambassadören Harald Edelstam, att åtskilliga chilenare fick en fristad i Sverige när Augusto Pinochet upprättade en fascistisk diktatur efter att ha störtat den folkvalde presidenten Salvador Allende. Med motstånd från Moderaterna engagerade han sig för den sydafrikanska oppositionens sak och för apartheidsystemets avskaffande.
Men han retade även många. Han växte upp på Östermalm och gick på internatskola i Sigtuna. Men istället för att använda sitt intellekt och politiska skarpsinne som högerman valde han att solidarisera sig med arbetarrörelsen. Detta retade stora delar av högern enormt.
Han var en utmärkt retoriker och han kunde klämma dit motståndare i debatter för att han var så rasande intelligent. Även detta kunde ofta skapa irritation och aversion.
Det Palmehat som florerade, inte minst i Stockholm, tog sig ofta otäcka uttryck och när sådana obehagliga stämningar piskades upp låg det i farans riktning att någon skulle ta på sig att mörda Olof Palme. Många människor har anledning till självrannsakan, inte minst politiker och andra opinionsbildare som medverkade till att sprida hatet mot Palme.
I dag höll alltså Palmeutredningen den efterlängtade presskonferens där man skulle presentera någon form av lösning på mordet så att vi alla kan sätta punkt för mordhistorien. Jag har fullt förtroende för chefsåklagare Krister Petersson som är en skicklig förundersökningsledare, vilket givetvis var skälet till att han värvades till Palmegruppen.
Slutsatserna byggde i hög grad på tidigare utredningsmaterial och det förefaller ha varit svårt att komma över ny, avgörande bevisning. Men palmeutredningen presenterade en övertygande indiciekedja som ändå leder till slutsatsen att den så kallade Skandiamannen, Stig Engström, är den mest sannolika gärningsmannen.
De allvarliga misstag som begicks tidigt i utredningen, bland annat att Engström på oklara grunder avskrevs som tänkbar gärningsperson, ledde till att möjligheten att klara upp mordet försummades. Engström gick bort år 2000.
Jag tror att det är rätt beslut att sätta punkt för Palmeutredningen här. Mordet har alltför länge överskuggat Olof Palmes politiska gärning. När vi blickar framåt, låt oss dra lärdom av hans värv och minnas honom för allt han uträttade för att göra Sverige till ett rättvisare och jämlikare samhälle. En kamp han fick betala för med sitt liv.
Låt oss också föra vidare hans engagemang för förtryckta och kuvade människor runtom i världen i vårt politiska arbete i dag.
Det bästa sättet att hedra minnet av Olof Palme är att föra hans gärning vidare. För en värld i fred och samhällen präglade av demokrati, jämlikhet och solidaritet.
Under gårdagens partiledardebatt blev det tydligt att alliansen försöker hitta sätt att profilera sig politiskt i den kris som råder. Men bekymren kvarstår. Land efter land försöker få tillgång till skyddsmateriell och till det yttersta skydda sin befolkning. Men de borgerliga partierna talar med kluven tunga. Under förra mandatperioden handlade det om att sänka skatterna. Men helt plötsligt har prioriteringarna förändrats.
Det är givetvis bra. Men problemet för oss socialdemokrater är att vi år efter år talar om vikten av trygga anställningar i äldreomsorgen och att prioritera välfärden, men aldrig får gehör. När krisen slår till vill plötsligt alla satsa på välfärden. Det är inte trovärdigt. Den fråga väljarna behöver ställa sig är: vem kan vi lita på i det långa loppet när det kommer till välfärdsfrågorna?
I Umeå har vi socialdemokrater under lång tid drivit att samtliga kommunanställda ska ha rätt till heltidsanställningar. Det är bra för både personal och brukare.
Den borgerliga oppositionen har försökt bromsa detta. Men under partiledardebatten i går blev det tydligt att de borgerliga bytt fott. Nu är det helt plötsligt viktigt med trygga anställningsvillkor i äldreomsorgen för att bromsa smittspridningen.
När man ser facit från bl.a. Umeå så blir det uppenbart att det finns ett samband mellan trygga anställningsvillkor och begränsad smittspridning.
En ytterligare reflektion är att Jimmie Åkesson vill att Anders Tegnell avgår. Det är ytterligare ett försök från Sverigedemokraterna att synas i den politiska diskussionen. Men när vi hör dessa frenetiska avgångskrav bör vi dra oss till minnes att Åkesson själv reste till Turkiet den 3:e mars för att kampanja mot asylinvandring. När han gjorde detta utsatte han sig själv och andra för smittorisk medan resten av Sverige försökte hitta sätt att hantera coronapandemin.
Under gårdagens debatt tyckte jag att Jonas Sjöstedt och regeringens representanter i form av statsminister Stefan Löfven och språkröret Per Bolund beskrev välfärdens utmaningar på ett klokt sätt. Det behövs ökad anställningstrygghet för personalen och mer resurser till regioner och kommuner. Vi måste hålla ut med stort tålamod och ha kraft nog att inte tumma på reglerna för att begränsa smittspridningen.
Just nu är det mycket viktigare än att göra politik av sådant som är livsavgörande.
Ingen ska behöva dö i onödan. Skyddsmateriell måste finnas till personalen i våra välfärdsnämnder och vi socialdemokrater kommer alltid att prioritera goda arbetsvillkor i kommunerna när vi har inflytande över politiken.
Sommaren har på allvar gjort sitt inträde i Umeå och de senaste dagarna, med ett mindre avsteg i form av ihållande regn i dag, har vi välsignats med vackert väder. När det är varmt och sommarkänslorna börjar bubbla är det lätt att glömma att vi befinner oss mitt uppe i en pandemi.
För den fortsatta helgen – i morgon blir det sol igen! – och veckan som kommer vill jag därför rikta en påminnelse till er och till mig själv:
Håll i, håll ut och håll avstånd.
Än är utmaningen inte över och ansvaret faller på oss alla att följa myndigheternas råd och visa gott omdöme i vardagen. Din och min insats räddar liv.
Att ta ansvar innebär dock inte att ställa in allt som skänker glädje – utan att tänka nytt och ställa om.
Träffas ute på avstånd. Ring ett telefonsamtal eller kanske hellre ett videosamtal till en vän, släkting eller nära anhörig som på grund av ålder eller sjukdom måste vara särskilt försiktig. Hjälp någon som behöver det med handlingen.
Tillsammans kan vi klara detta! Låt oss sprida omtanke och solidaritet istället för virus!
Mitt namn är Hans Lindberg och jag är kommunstyrelsens ordförande (S) vid Umeå kommun. Jag drivs av idén om att vi tillsammans kan bygga ett jämlikt, hållbart och växande Umeå där människor trivs, känner frihet och trygghet i vardagen och har goda utvecklingsmöjligheter.
Min yrkesbakgrund är som målare och ombudsman för Svenska målareförbundet. Innan jag tillträdde mitt uppdrag som kommunstyrelsens ordförande var jag verksam som ordförande för gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden vid Umeå kommun.
Min fria tid spenderar jag helst med mina nära, gärna i stugan i Hemavan. Att vistas i fjällen och äta egen nyrökt abborre på tunnbröd med färskpotatis är livskvalitet för mig!
Eftersom mitt uppdrag tar mycket tid i anspråk har jag för tillfället inte möjlighet att besvara kommentarer som inkommer till bloggen.
Förfrågningar och frågor kan med fördel skickas till min medarbetare Robin Enander, politisk sekreterare (S), via adressen [email protected]
