Vi måste vara klara över en viktig sak i frågan om tiggeriförbud. För några år sedan var antalet tiggare i Umeå omkring 130 stycken. I dag rör det sig om 10 tiggare i Umeå. Endast fem av dessa vistas regelbundet i det område där (M) med stöd av (SD) vill införa ett förbud. (M):s förslag är ett uttryck för plakatpolitik i dess sämsta skepnad.

Ska vi kommunpolitiker jaga fem utsatta människor och dirigera polis och åklagares resurser till att lagföra ett litet antal människor vars enda ”brott” är fattigdom?

Bakgrund. Under den sena gårdagseftermiddagen behandlade Umeå kommunfullmäktige en motion från Moderaterna om tiggeriförbud i centrala Umeå. Vi socialdemokrater yrkade avslag och fullmäktige kom också att avslå motionen.

Uppslutningen kring motionen var klen, endast Sverigedemokraterna var beredda att ställa upp på den. Det konservativa blocket, som vi ser på nationell nivå i allt större utsträckning, visar tendenser till att ta form även i Umeå.

Det är en skrämmande utveckling när kommunpolitiker vill styra om åklagare och polisers resurser till att lagföra fem utsatta personer, personer som dessutom inte skapar några ordningsstörningar. Polisens och åklagarväsendets resurser har bättre användningsområden.

Moderaterna förespeglar ibland att de vill införa ett förbud av omsorg för tiggarna. De blundar då helt för att regeringen infört ny strafflag som tar sikte just på att skydda den som är utsatt för otillbörlig exploatering, i form av straffbudet för människoexploatering.

Man skyddar dock inte en utsatt grupp genom att kriminalisera deras utsatthet.

Att bestraffa den som av nöd tigger pengar förbättrar inte personens situation. Lösningen måste ligga i att skapa alternativ för dessa människor och det är den linje vi Socialdemokrater i Umeå drivit.

Människors utsatthet försvinner inte för att vi förbjuder dem att be om allmosor för att överleva. Umeå kommun har istället framgångsrikt haft en humanitär linje som går ut på att skydda utsatta människor och hjälpa dem att integreras i samhället. Vi har tillskjutit medel till ett härbärge, ingen ska behöva frysa ihjäl på Umeås gator under vintern, och vi har bedrivit ett antal projekt i syfte att förbättra tiggarnas sociala situation.

Kommunens samordnare för utsatta EU-medborgare har nyligen gjort en översikt av de EU-medborgare som tidigare var i en utsatt situation numera bor kvar och jobbar i Umeå.

Den visar att det finns tre familjer där bägge paren jobbar och klarar sig själva. Dessa familjer har total 6 barn som går i skola alt förskola. Det finns också en ensamstående person som kom hit i början av 2015 som utsatt EU-medborgare och även den personen har jobb samt studerar på universitet och klarar sig själv utan några insatser (denna person har tidigare varit anställd i FEAD-projektet som kommunen bedrev, vilket blev en väg för denne ut ur utsattheten). Under åren har ett 10-tal personer haft arbete i Umeå i olika omfattningar, men de tre familjer och den ensamstående personen som är kvar känner sig etablerade och rotade i Umeå.

För (M) och (SD) handlar det dock inte om att vidta åtgärder byggda på kunskap och sunt förnuft. I den här frågan handlar det rakt igenom om populistisk plakatpolitik som jag inte ställer upp på.