Kategori: Kommunfullmäktige

Om budget, konsumtion och ett tjuvnyp åt vänster

Av , , Bli först att kommentera 11

Det kanske inte kom som någon överraskning igår eftermiddag att Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljer att skjuta upp budgeten till i höst. Budget och Corona är antagligen de två mest frekvent yttrade orden inom politiken verkar det som. Jag kan erkänna att jag är lite kluven till beskedet även om jag inte alls på något vis kritiserar det, men det är bara ytterligare en sak som antingen ställs in eller skjuts på framtiden.

Det besked jag tidigare har fått är det starka önskemålet om klara och tydliga besked till verksamheterna att läget mycket bekymmersamt och att besparingar är att vänta. Förändringar måste göras oavsett om vi önskar dem eller inte och förändringar blir lättare att acceptera om vi börjar med dem i god tid och inte genomför dem drastiskt. Nu tror jag inte att det finns någon verksamhet som inte förstått att det som gäller idag kommer inte att gälla nästa år. Jag har varit inne på det spåret tidigare när jag ställde frågan vad är du redo att avstå för en god och värdig äldreomsorg, men det verkar som om de flesta är helt svarslösa. Det finns alltid krav och önskningar om mer, men att se över det man har för att se om det längre är nödvändigt eller fyller sitt syfte är inte alls lika roligt.

Den demokratiska aspekten av att besluta om en budget i juni finns också om det skulle innebära att det blev med endast 35 ledamöter närvarande, inga åhörare och en begränsad tid på tre timmar. Budgetfullmäktige som beslutar om det viktigaste styrmedlet för en kommun förtjänar mer än så. Det som är positivt med ett senare budgetfullmäktige är att det inte direkt följs av en semester där det blir alltför lätt att glömma bort vilka beslut som tagits.

I gårdagens VK fanns denna insändare publicerad vilken är ett lysande inspel till både klimatdebatt och budgetberedning. I budgettider verkar vissa partier inte förstå var pengarna som ska fördelas till kommunala verksamheter kommer ifrån. Insändaren är en replik till Miljöpartiet, men min erfarenhet säger att även Vänsterpartiet har en del att lära. Skatteintäkter kommer från företagande som är beroende av konsumtion och bilden av vad konsumtion är förtjänar att förtydligas vilket skribenten också gör med bravur! De tjänster vi nyttjar kostnadsfritt bekostas av skatteintäkter och här är företag livsnödvändiga. Det är verkligen viktigt att inkludera Vänsterpartiet som mottagare av insändaren eftersom de var de enda som yrkade på avslag till förslaget att uteserveringsavgifter för restauranger sätts ner till 0 kr under pågående pandemi. Ett litet stöd, men som kan få betydande effekt för ett företags vidarelevnad.

Brott mot äldre ska uppmärksammas

Av , , 5 kommentarer 7

Läser i dagens VK att tre män åtalas för bedrägerier mot äldre. Först blev jag arg och upprörd för att bedrägeri är inte bara ett brott, men också en kränkning där någon utnyttjat en persons välvilja och goda tro. Men sedan blev jag också lättad över att några brott verkligen leder till åtal eftersom det är inte alla som utsätts som vågar ta steget att anmäla.

Just bedrägerier mot äldre personer har ökat kraftigt i antal det senaste åren och under en pågående kris som Corona blir antalen brott fler. Människor som utgett sig för att arbeta inom hemtjänsten och som kommit på oväntade besök i förhoppning att komma över bankkort med kod eller annat tillhör ett av exemplen på brott. Andra exempel är stölder från värdeskåp på vård och omsorgsboenden vilket inte bara är ett brott, men också en stor kränkning mot den tillit den boende ska känna för äldreomsorgen. När vårdpersonal blir en tjuv då måste kommunen agera hårt och snabbt!

Brott mot äldre engagerar mig och redan i höstas lyfte jag frågan i kommunfullmäktige i en enkel fråga ställd till Hans Lindberg. UmeBRÅ – Umeås brottförebyggande råd saknar sedan 2014 politisk representation från den nämnd som har ansvar för personer som är 65 år och äldre. Några av nämnderna som är representerade är skola, kultur, fritid och socialtjänst. Men inte äldrenämnden. Även om det har gått en tid så är frågan fortfarande högaktuell.

******************************************************************************************************”

Fråga
Umeå 2019-09-26

Till Kommunstyrelsens
ordförande Hans Lindberg (s)

Brott mot äldre måste uppmärksammas mer

Förra året publicerade Brottförebyggande Rådet rapporten Brott mot äldre där resultatet visade att 17 % i åldersgruppen 65-84 år eller äldre (en av sex) utsatts för något brott mot enskild eller mot deras hushåll under 2017. Rapporten talar om åldringsbrott vilket betyder

1) brott där personens höga ålder på ett uppenbart sätt har utnyttjats av förövaren, 2) brott som kan riktas mot alla men där risken för fullbordan är större när den utsatte är äldre och/eller 3) brott som riktas mot alla men får större konsekvenser för äldre.

Det är oklart hur statistiken ser ut i Umeå, men media rapporterar återkommande om brott mot äldre som t ex avancerade bedrägerier eller om stölder på äldreboenden eller i hemtjänsten. Polisen medger att det finns organiserad brottslighet som har äldre som måltavla och att det definitivt är ett stort problem.

På kommunens hemsida kan vi läsa att UmeBrå – Umeå kommuns lokala brotts- och drogförebyggande råd arbetar för trygghet och delaktighet i ett ungt, modigt och växande Umeå. Du som medborgare ska känna dig trygg och två av målen är att minska brottslighet samt öka tryggheten i Umeå kommun.

Flera nämnder är representerade i UmeBRÅ, men efter socialnämndens delning 2014 saknar åldersgruppen 65 år och äldre representation. Detta trots ökat antal brott mot just den åldersgruppen och vad värre är att det sker brott inom ramen för den verksamhet som Äldrenämnden ansvarar för, dvs på äldreboenden och i hemtjänsten.

Med anledning av detta ställer jag följande fråga:

  • Anser du att brott mot äldre är ett problem och när kan vi se en förändring av representationen i UmeBRÅ?

Hans Lindbergs svar var lugnande, men vad är det värt om det inte sker någon förändring. Tydligen tar det lång tid att se över ”statuerna”  för ännu är inte Äldrenämnden representerad.

Exempel på brott mot äldre.

 

 

Utökat samtalsstöd i äldreomsorgen

Av , , 3 kommentarer 5

Den pågående pandemin har påverkat mig mycket, men jag vet förstås att jag inte är den enda. Jag är inte ensam hemma och jag kan fortfarande röra mig fritt, med förstånd, men tankarna är hos de som ska distansera sig socialt eller de som inte får se sina anhöriga på flera veckor eftersom det är besöksförbud. När tiden upptas av ensamhet då finns det mycket tid till existentiella frågor eller ångest när ensamhetskänslan tar över.

Häromdagen lämnade jag in motionen att inrätta kuratortjänst i äldreomsorgen. En fråga som jag lyft för flera år sedan i Äldrenämnden och som fanns med som ett uppdrag att utreda 2016. Resultatet visade att anhörigkonsulenter var positiva till att inrätta kuratorer, men bristen med översynen var att den tog inte ställning till om det fanns behov av samtalsstöd hos de som har äldreomsorg idag. Resultatet saknade ett brukarfokus vilket är olyckligt.

Vi vet att depression hos äldre är ett folkhälsoproblem som kräver uppmärksamhet. Behovet av samtalsstöd är mycket stort just nu och det finns inget som talar för att det kommer att vara mindre i framtiden. Förslaget om att inrätta kuratorer i äldreomsorgen fanns med i Kristdemokraternas valmanifest 2018 och redan 2015 la vi motionen om att införa en nollvision mot suicid oavsett ålder.

Motionen ansågs besvarad, men i svaret uppgav Äldrenämnden att det kunde finnas behov av att ta fram en mer konkret kommunal handlingsplan för det suicidpreventiva arbetet riktat äldre. Det är inte klart och genom att vi lyfter frågan igen vill vi säkerställa att inte åldersperspektivet glöms bort i det suicidpreventiva arbetet i Umeå kommun.

 

Här är motionen i sin helhet:

Inrätta kuratorstjänst i äldreomsorgen samt
anta en nollvision mot självmord som inkluderar alla åldrar!

Bland äldre är det ungefär 350 000 som lider av psykisk ohälsa. Depression och ångesttillstånd är mer förekommande bland äldre än demens, men trots detta är det otroligt svårt för äldre att få hjälp med sin psykiska ohälsa. Andelen äldre som lider av depression är så pass omfattande att det bedöms vara ett folkhälsoproblem.

Symptomen på psykisk ohälsa är svårare att upptäcka när de uppkommer sent i livet, eftersom de kriterier som finns för att diagnosticera psykisk sjukdom inte är anpassade för äldre personer. Ofta tolkar både äldre och läkare nedstämdhet och känsla av tomhet som en naturlig del av ålderdomen. När någon insjuknar i depression och inte får hjälp resulterar det i att depressionen fördjupas och risken för suicid ökar. Varje år begår cirka 400 personer över 65 år suicid, vilket totalt motsvarar en fjärdedel av alla suicid som begås i Sverige. Den dominerande orsaken till detta är just depression.

Många äldre har ett behov av att få tala om existentiella frågor, men också om tidigare händelser i livet och den ökade sårbarheten som kommer med åldern. Samtalsstöd för de som bor på äldreboende kan därför vara ett verktyg för att återfinna meningen med livet, känna minskad oro och acceptans med tillvaron. Men ett samtalsstöd ska inte bara finnas för de som bor på ett vård- och omsorgsboende, utan även erbjudas de som idag har hemtjänst.

Det finns många fördelar med att anställa kuratorer inom äldreomsorgen. I rapporten ”Översyn av ansvarsfördelningen inom den ideella och arvoderade anhörigvården i Umeå kommun” (2016) behandlades frågan om att anställa kuratorer ur ett anhörigvårdarfokus. Översynen tog dock inte ställning till behovet av samtalsstöd hos personer boende på ett vård- och omsorgsboende eller hemma ensamma med hemtjänst. Rapporten fastslog att anhörigkonsulenterna var positiva till att inrätta en kuratorfunktion eftersom den typen av stöd inte hinns med på grund av en ökad mängd administration.

Det är en stor omställning att bli beroende av hjälp, både för den det direkt berör, men också för de närmast anhöriga som inte längre kan bo med make eller maka. Möjligheten till samtalsstöd med kurator ger inte bara stöd till de äldre och deras anhöriga, utan leder också till minskad arbetsbelastning för personalen vilka är de som brukare och anhöriga vänder sig till. Kuratorer kan vara ett stöd för personalen och är de som har kompetens att ta fram metoder för reflektion, stöd och handledning.

I skrivande stund råder besöksförbud till alla vård och omsorgsboenden för äldre och alla som är 70 år eller äldre och bor hemma har uppmanats till isolering och social distansering på grund av den pågående Corona smittan. Vi vet inte hur hårt Umeå kommun kommer att drabbas, men vi vet att det påverkar alla på något vis. Behovet av samtalsstöd är mycket stort just nu och det finns inget som talar för att det kommer att vara mindre i framtiden.

 

Med anledning av ovanstående yrkar Kristdemokraterna:

  • Att kommunfullmäktige ger Äldrenämnden i uppdrag att utreda möjligheten att inrätta en kuratorstjänst inom äldreomsorgen. Detta för att säkerställa att äldre inom både hemtjänst och boende på vård och omsorgsboende kan få hjälp med både fysiska och själsliga problem.
  • Att kommunfullmäktige antar en nollvision mot självmord som inkluderar alla åldersgrupper och inte som idag enbart fokus på unga personer.

Veronica Kerr
Kristdemokraterna

 

Varför vill S lägga ner fungerande verksamheter?

Av , , 4 kommentarer 9

Som jag tidigare nämnde har Kristdemokraterna två interpellationer på nästa fullmäktige. Vi hinner oftast inte med alla interpellationer vilket betyder att vissa frågor blir gamla och ”ointressanta”. Förhoppningsvis sker så inte denna gång.

Personcentrerad och flexibel äldreomsorg och familjedaghem i barnomsorgen handlar våra interpellationer om. Liberalerna och Centerpartiet har också lämnat in frågor som rör familjedaghem så frågan är verkligen het!

 

Vår interpellation lyder:

Till

För och grundskolenämndens ordförande Moa Brydsten (s)

Varför vill S lägga ner fungerande verksamheter?

Med orden ”att arbetsmiljön för dagbarnvårdare ska förbättras” beslutade För och grundskolenämnden 27/9 att ta ett ytterligare steg mot avveckling av en fungerande barnomsorg för de som bor i glesbygd. Det blev uppenbart när vi fick läsa i VK 4/10 om de dagbarnvårdare i Rödåsel som fått beskedet om att deras verksamhet kommer att läggas ner. Det extrema i det hela är att beskedet gavs samma eftermiddag som För och grundskolenämndens sammanträde

Enligt ett pressmeddelande på Umeå kommuns hemsida står det att förvaltningen ska arbeta med vad beslutet innebär i praktiken och långsiktigt se över område för område. Om en förändring blir aktuell kommer berörda vårdnadshavare att få information i god tid. Varken långsiktighet eller information till vårdnadshavare har givits och vi kan endast tolka det som om dessa ord saknar betydelse i jakten på att avveckla de kvarvarande alternativen inom barnomsorgen.

Socialdemokraterna hänvisar till ett kollektivavtal från 2008 och säger att dagbarnvårdarna ska arbeta i sina egna hem. Skolverket å andra sidan säger att pedagogisk omsorg kan vara olika flerfamiljslösningar eller bedrivas i en särskild lokal.

Utifrån detta vill vi ställa följande frågor till För och grundskolenämndens ordförande;

  • Är principer viktigare att hålla fast vid än att ha en för alla fungerande verksamhet i Rödåsel?
  • Om verksamheter tvingas stänga pga av beslutet, vilken ekonomisk effekt blir det då för kommunen?
  •  Om regelverket, enligt Skolverket, tillåter dagbarnvårdare i att bedriva verksamheten på det sätt de gör, varför ska då kommunen sabotera och krångla till det för alla inblandade?

Veronica Kerr
Kristdemokraterna

 

 

 

S far med osanning om familjedaghemmen

Av , , Bli först att kommentera 14

På måndag i nästa vecka är det kommunfullmäktige och som vanligt är antalet interpellationer stort. Jag har sedan tidigare en interpellation om personcentrerad och flexibel äldreomsorg, men har till detta fullmäktige även en interpellation om familjedaghemmens framtid. Det är sällan det händer, men till detta fullmäktige har tre partier (3!!) interpellationer i samma ämne. Moa Brydsten, ordförande i För och grundskolenämnden, kommer att få förklara sig ordentligt med vad hon har tänkt kring familjedaghemmens framtid.

Den 7 oktober hade jag och Sven-Åke Granberg, ledamot i För och grundskolenämnden, en insändare i VK där vi förtydligade Kristdemokraternas inställning i frågan om familjedaghemmens framtid. Nu har Brydsten efter drygt två veckor replikerat och påstår att vi kristdemokrater kommer med felaktigheter. Vem är det som far med osanning? Bedöm själv! Röd text är vår insändare.

Lägg inte ner familjedaghemmen

Med orden ”att arbetsmiljön för dagbarnvårdare ska förbättras” beslutade För och grundskolenämnden 27/9 att ta ett ytterligare steg mot avveckling av en fungerande barnomsorg för de som bor i glesbygd. Det blev uppenbart när vi fick läsa i VK 4/10 om de dagbarnvårdare i Rödåsel som fått beskedet om att deras verksamhet kommer att läggas ner. Det extrema i det hela är att beskedet gavs samma eftermiddag.  Sant eller falskt?

Vi har besökt Rödåsels familjedaghem och fick där höra att samma vecka som beslut skulle tas i nämnden fick dagbarnvårdarna besked om att verksamhet kommer att läggas ner och att omplaceringar skulle ske. Beskedet revs dock upp efter mycket starka reaktioner och efter att Brydsten varit på besök. Ja, Rödåsel har annorlunda förutsättningar, men att påstå att politiken varit tydlig med att det behöver presenteras en ny lösning blir oerhört märkligt med tanke på att besked om nedläggning gavs kort tid efter nämndens beslut. Du kan vara hur tydlig som helst efteråt, men då är skadan redan skedd.

Berättelsen slutar inte där. Beslutet slog fast att förvaltningen ska arbeta med vad beslutet innebär i praktiken och långsiktigt se över område för område. Om en förändring blir aktuell kommer berörda vårdnadshavare att få information i god tid. Sant eller falskt?

Falskt! Information har inte gått ut i varken rätt eller i god tid och då är Brydstens ord om att så ska ske inte mycket värda. Socialdemokraternas replik nämner inte heller med ett enda ord vårdnadshavare eller föräldrars rätt till information.

Varken långsiktighet eller information till vårdnadshavare har funnits och vi kan endast tolka det som om dessa ord saknar betydelse i jakten på att avveckla de kvarvarande alternativen inom barnomsorgen. Det är klantigt och respektlöst mot de som är beroende av en fungerande barnomsorg och mot anställda med lång erfarenhet av att arbeta i just barnomsorgen.

Varje barn är unikt och det är ingen självklarhet att förskola är det bästa för alla. Vi ska ha fler alternativ med möjligheter för familjer att välja det som passar dem bäst. Dagmammor, familjedaghem, pedagogisk omsorg och barnomsorgspeng. Det finns fler alternativ än förskola, men tyvärr ser vi att Socialdemokraterna envetet och systematiskt väljer att hitta vägar att avskaffa alternativen till förmån för det först nämnda. Vi vet vad de vill, men att gömma sig bakom argumentet förbättrad arbetsmiljö är ett lågvattenmärke. Sant eller falskt?

Här blir det definitivt ord mot ord. Jag började min politiska bana 1999 i skolstyrelsen och efter det i För och grundskolenämnden. Mitt engagemang för dagbarnvårdare och familjedaghem är starkt och välrotat. Under åren har jag sett flera av Socialdemokraternas ”förbättringar” som försämrat för dagbarnvårdare att kunna bedriva familjedaghem. Syftet har inte alltid varit att lägga ner, men det är just det som blivit konsekvensen. Undantag finns från kommundelar som varit mycket tydliga med att familjedaghem inte är någon prioriterad verksamhet. Det är alltid förskolan som lyfts upp och dagbarnvårdare är något som kan finnas ute i periferin. Information om alternativ till förskolan är knapphändig och eftersom föräldrar inte efterfrågar alternativ som de inte känner till kan S säga att det inte finns någon efterfrågan.

Att ”svälta ut” eller försvåra för andra verksamheter är ingen ny taktik utan används även inom äldreomsorgen. Socialdemokraterna har sagt att LOV ska vara kvar, men samtidigt väljer de att försvåra för hemtjänstföretagen att bedriva verksamhet medan den kommunala hemtjänsten tillåts att gå med underskott.

Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i För och grundskolenämnden hänvisar till ett kollektivavtal från 2008 och säger att dagbarnvårdarna ska arbeta i sina egna hem. Skolverket å andra sidan säger att pedagogisk omsorg kan vara olika flerfamiljslösningar eller bedrivas i en särskild lokal. Här borde Socialdemokraterna och Moa Brydsten som ordförande våga tänka nytt. Inte då, istället fick de politiker som röstade emot förslaget en redig utskällning. Sant eller falskt?

Sant. Skollagen borde stå högre än ett kollektivavtal från 2008 och ja, jag kan förstå att det är frustrerande när inte alla ledamöter tycker lika som ordförande. Men alla är inte socialdemokrater och det borde många fler vara tacksamma för.

Kristdemokraterna har länge drivit frågan om fler alternativ i barnomsorgen och vi vill gärna se fler familjedaghem. Lösningen i det här fallet är inte att lägga ner utan istället rekrytera fler som vill arbeta som dagbarnvårdare. Vi ska underlätta för familjers vardag, inte komplicera. Kristdemokraterna reserverade sig mot beslutet och vill se en risk och konsekvensanalys. Någon sådan finns inte, men vi är övertygade om att hade det funnits hade inte detta skett.
Sant eller falskt?

Både och. Enligt Brydsten finns det en riskanalys som är kopplat till arbetsmiljö för dagbarnvårdare och barn, men det finns däremot ingen risk och konsekvensanalys av vad beslutet från den 27/9 innebär. Vi har redan sett flera negativa konsekvenser och i värsta fall är det bara början.

Att vi skulle ha skrivit en insändare full av felaktigheter är inget annat än ett uttryck för att rikta uppmärksamheten från egna misstag. Vi har sedan insändaren publicerades besökt familjedaghemmen i Rödåsel, Tavelsjö och på Röbäck. Vi har samtalat med föräldrar och dagbarnvårdare och bildat vår egen uppfattning. Även om mina barn är vuxna idag så är jag lika stark förespråkare för familjedaghem idag som för 20 år sedan. Barnomsorgen behöver fler alternativ – inte färre!

 

 

 

Byråkratikrångel leder till förbud

Av , , 6 kommentarer 14

Vi har debatterat tiggeriförbud i Umeå kommun inte bara en gång utan vid tre (eller fyra) tillfällen i fullmäktige. Det är en stor majoritet i fullmäktige som röstat mot förbudet och jag känner ingen oro för att det kommer att ändras inom någon snar framtid. Annorlunda ser det ut i södra Sverige där förbud av någon form har genomförts i flera kommuner och nu senast var det Eskilstuna kommun som infört avgiftsbelagda tillstånd för de som tigger. Det vill säga kommunen byråkratiserar och försvårar för att förhindra ett i deras ögon icke önskvärt beteende.

Jag har tidigare skrivit hur kommuner ska använda förbudsverktyget återhållsamt, men det sätt som Eskilstuna använder möjligheten att ändra i den lokala ordningsföreskriften är nytt och anmärkningsvärd. Detta har också uppmärksammats nationellt. Ändringen innebär att den som vill tigga eller som det står i stadgan passivt bedriva penninginsamling där många personer passerar måste ansöka om tillstånd från polisen vilket kostar 250 kr. Socialdemokraterna ville att polisen skulle kräva ett nytt tillstånd för varje dag, men där har polismyndigheten sagt stopp. Det är därför möjligt att söka tillstånd vid ett tillfälle för en längre period, men inte längre än för tre månader.

Det kanske inte låter mycket med 250 kr, det är trots allt samma avgift som när man söker tillstånd för ett offentligt möte eller demonstration, men för den det berör är det mycket. Det är självklart att jag inte vill att människor ska tigga, men i det här fallet slår det även mot andra som samlar in pengar som välgörenhetsorganisationer. På Eskilstunas hemsida står det: Med passiv penninginsamling menas att insamlingen sker genom att personen i fråga sitter eller står på en plats med en bössa eller likande och inväntar bidrag från den förbipasserande allmänheten. Det måste innebära att Frälsningsarmén som håller grytan kokande eller människor som samlar till Världens Barn inte heller exkluderas. Det är kanske inte svårt för organisationer att betala, men det skulle betyda att pengar som skulle kunna hjälpa istället går till administrationsavgifter till polismyndigheten. Är det verkligen rätt använda pengar?

En annan konsekvens av beslutet i Eskilstuna är att volontärer och församlingar i Eskilstuna som tidigare hjälpt tiggare känner att de måste göra det i hemlighet eftersom tongångarna från kommunledningen blivit allt hårdare. Jimmy Jansson, kommunstyrelsens ordförande och socialdemokrat, anser att alltför mycket hjälp från Stadsmissionen till tiggare är provocerande och att det kan påverka Stadsmissionens anseende och varumärke. Han lyfter även in att Stadsmissionen får bidrag från kommunen vilket leder tanken till att kommunen därmed har inflytande över deras arbete.

När blev ett ”varumärke” viktigare än att hjälpa utsatta medmänniskor? Är hjälp från det civila samhället mindre värt än när hjälpen kommer från kommunen? Nej, inte alls utan tvärtom! För Kristdemokraterna är det självklart att det civila samhället ska stöttas och jag är glad för det samarbete som finns i Umeå mellan kommunen, kyrkan och olika församlingar.

Är budgetdebatten död och vad är bloggens syfte?

Av , , 3 kommentarer 9

Sommaren är inte över, men min ledighet är så gott som slut. Första augusti är i alla fall första dagen på den månad när allting drar igång på riktigt och jag ser fram emot det. Visst kan sommaren vara underbar, men min favoritårstid är trots allt hösten. Hösten innebär nystart, jag älskade studentkalendern i skolan som började med månaden augusti och inte januari. Starten av ett nytt läsår är den riktiga nyårsafton med avgivna löften om att bli bättre.

Idag kom antagningsbesked nummer två ut till alla de som har sökt till universitetet i höst och jag själv minns lyckan över att ha blivit antagen till just de kurser som jag hade sökt. Grattis till alla er som kommit in vid Umeå universitet på just det program som ni önskade och till er som aldrig drömde om att flytta till Umeå för att studera, ja ett extra stort grattis och välkommen! Umeå vore inte detsamma utan er!

Trots att hösten är nära så kan det vara bra med en snabb återblick om vad som hände i juni. Socialdemokraternas och Miljöpartiets budget för 2020 antogs som väntat den 17 juni efter en mycket lång debatt, men sedan har det varit ganska tyst. Jag skrollade igenom Hans Lindbergs blogg för att se om något nytt har tillkommit eller om inläggen om budgetdebatten kommenterats och såg till min förvåning att det inte finns några kommentarer över huvud taget. Inte en enda kommentar och då gick jag även tillbaka ett par månader.

Eftersom de flesta går på semester efter det att budgeten är tagen och inte återvänder förrän i augusti så faller budgetdebatten alldeles för fort i glömska. Mänskligt, men inte önskvärt. Ja, vårt budgetförslag lades till handlingarna, men redan dagen efter lämnade vi in en motion om att kommunfullmäktige ska anta ett program för uppföljning och insyn av verksamhet för all kommunalt finansierad verksamhet. Även om vårt budgetförslag föll så vill vi vara med och påverka att kommunen får bättre koll på kostnaderna. En god uppföljning av tagna beslut ger bättre kontroll och kommer även vara kostnadsbesparande. Motionen i sin helhet hittar du här.

Självklart saknar inte Lindberg läsare, men det verkar som om hans blogg används främst som envägskommunikation och inte som en möjlighet till öppenhet och samtal med sina läsare. För egen del hoppas jag på mer feedback och därför publicerar jag nästan alla kommentarer. De anonyma och hatiska kommentarerna klarar jag mig utan, men det har hänt att även de har publicerats.

Årets viktigaste fullmäktige

Av , , Bli först att kommentera 5

Arbetar just nu med att skriva mitt budgetanförande till morgondagens budgetfullmäktige. Klart att jag hade önskat att jag var klar tidigare, men det tar tid att formulera ett anförande som definierar kristdemokrati, förklarar besparingar och prioriteringar och som inte är längre än tio minuter. Sedan är det förstås en förhoppning om att det också ska vara intressant att lyssna till.

Det blir en intressant dag och som vanligt går fullmäktige att följa på både kommunens hemsida och på Facebook. Det är förstås även möjligt att lyssna på plats. Jag må vara politiker och ”kommunpolitiknörd”, men enligt mig är det faktiskt årets absolut viktigaste fullmäktige eftersom det är där vi tar budgetprioriteringarna och målen för 2020. Varje parti har möjlighet att profilera sin politik och sina frågor och därför blir det mycket märkligt när ett parti väljer bort ansvaret att lägga en budget. Det är i en budget som politiken tydliggörs och imorgon är jag redo att stå upp för kristdemokrati och förvaltarskap i Umeå kommun.

 

budget

 

Rolig debatt på fullmäktige

Av , , Bli först att kommentera 7

Igår kommunfullmäktige och idag regionfullmäktige, om det är någon som är intresserad. Jag är det och sitter just nu som åhörare på läktaren. Det är förstås inte nödvändigt att vara med på plats, men när tiden tillåter är det faktiskt riktigt trevligt.

Vårt fullmäktige igår var som vanligt långt och när motionshantering i regionfullmäktige tar mindre än en kvart får du räkna med det fyrdubbla i tid på kommunen. Debatterna är ofta mycket långa vilket tyvärr gör att ärenden inte hinns med. Igår hann vi inte med en interpellation och flera frågor, men å andra sidan hann vi med de interpellationer som blev liggande från i januari. Visst är det bra med debatt och ingen kan göra streck i debatten, men visst önskar jag att det fanns en respekt för tiden och de ärenden som är med på dagordningen. Är det verkligen nödvändigt att gå upp tre gånger under en debatt eller att fem personer ur samma parti går upp och säger samma sak?

Jag hade en interpellation uppe om fysisk aktivitet i skolan som blivit liggande sedan i januari. Interpellationen var ställd till För och grundskolenämndens ordförande Moa Brydsten. För snart fem år sedan motionerade vi om mer idrott i skolan och jag ville veta vad som har hänt med frågan sedan dess. Vi tar beslut i fullmäktige, men ibland brister uppföljningen. Det roliga är att det är verkligen mycket positivt som har hänt. Det har också blivit klart att regeringen nu äntligen har sagt ja till att utöka idrottstimmarna i skolan. Detta efter att ha fördröjt frågan flera år. Redan 2016 fanns det en riksdagsmajoritet, men socialdemokraterna sa nej. Vill du se debatten i efterhand, klicka här. Del 2, ca 40 minuter efter lunch.

 

Interpellationen i sin helhet.

Har skolan blivit mer fysiskt aktiv?

Folkhälsomyndigheten släppte nyligen rapporten ”Skolbarns hälsovanor i Sverige 2017/2018”. Rapporten svarar på frågor om hur barn och ungas livsvillkor, vanor och hälsa har utvecklats över tid och baseras på en enkätundersökning bland 11-, 13- och 15-åringar som har genomförts i Sverige vart fjärde år sedan 1985/86.

Resultatet visar att endast 14% av eleverna rör på sig minst en timme varje dag och att tjejer är mindre fysiskt aktiva än killar. Fler studier visar samma låga resultat vilket innebär att det är långt till att klara WHO (Världshälsoorganisationen) rekommendation om minst en timmes fysisk aktivitet om dagen.

 

De positiva effekterna av fysisk aktivitet i skolan är sedan länge känt där Bunkeflo projektet är kanske det mest kända exemplet där daglig fysisk aktivitet i skolan visade på goda skolresultat. Det är inte bara skolresultat som förbättras utan både psykisk och fysisk hälsa gynnas. Med tanke på att vi har en växande psykisk ohälsa som går nedåt i åldrarna menar forskare att det beror på en tydlig koppling till fysisk inaktivitet.

 

Våren 2014 biföll kommunfullmäktige Kristdemokraternas motion om att utreda möjligheten till mer idrott i skolan och två år senare bifölls även Moderaternas motion om mer fysisk aktivitet i skolan. Idrottsföreningar visade redan 2014 intresse för att vara med och arbeta för att nå målet om mer fysisk aktivitet i skolan för att skolan inte skulle behöva göra allt. Det var stor enighet politiskt, men idag är det oklart om något har hänt eller om det är en prioriterad fråga.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

  •  Anser du att elever i Umeå får tillräckligt med fysisk aktivitet i skolan? Om inte, vilken förändring avser du att införa?
  • Vilka insatser har genomförts för att öka andelen fysisk aktivitet i skolan?
  • Är frågan om bristande fysisk aktivitet för skolelever en angelägen fråga för För- och grundskolenämnden?

Veronica Kerr

KD

När S är i minoritet – då bloggar Kommunal

Av , , 11 kommentarer 10

Måndag för en vecka sedan debatterade vi min interpellation om LOV i hemtjänsten och det faktum att beslutsunderlaget saknar en risk och konsekvensanalys. Ni vet vad jag tycker, men nu fick de som följde debatten höra vad övriga partier i fullmäktige tycker. Faktum är att min interpellation orsakade den absolut längsta debatten någonsin där 40 fullmäktigeledamöter deltog. Det var en starkt ideologisk debatt och stundtals het. Ideologisk är helt OK, men jag blir upprörd när ledamöter argumenterar med lögner. Det blev tydligt att en stor okunskap råder om vad de olika systemen innebär.

På måndagens fullmäktige tog Sverigedemokraterna ställning för lagen om valfrihet och försvarade människors rätt att välja, vilket betydde att Arbetarpartiet som sista parti blev vågmästare. I lördags kom dock beskedet, Arbetarpartiet tar ställning för LOV och vill inte byta till offentlig upphandling. Visst känner jag en glädje, men samtidigt vet jag att Socialdemokraterna vill göra drastiska förändringar. Bara för att en majoritet inte tycker som Socialdemokraterna betyder det inte att de plötsligt ändrar uppfattning.

Läser ikväll att Vänsterpartiet kritiserar Arbetarpartiet och kan inte förstå att de ställer sig på samma sida som KD och Svenskt näringsliv. Jag är inte förvånad över uttalandet för det är bittert när något som du var säker på skulle gå din väg, plötsligt ändras. Ni minns väl hur Umeå skulle få se på andra bullar? För mig handlar det inte om vilka partier som står på vilken sida, det handlar om sakfrågan. Det handlar om människor som behöver hjälp i hemmet, men Vänsterpartiet har kritiserat och spridit uppenbara lögner om vad Lagen om valfrihet innebär. De har visat en stor respektlöshet mot de som drabbas av förslaget. Umeå behöver företagande, vården och omsorgen behöver arbetsgivare och vi behöver de som vill arbeta i hemtjänsten.

Janet Ågren säger i samma artikel i VK:

– Som vi tolkar det finns det inte majoritet i kommunfullmäktige för nämndernas inriktningsbeslut. Vi får ta till oss det och ta frågan till partiet. Janet Ågren säger att förslaget i första hand kommer att diskuteras i arbetarekommunens styrelse och i Socialdemokraternas fullmäktigegrupp.

Med tanke på att Vänsterpartiet har en debattartikel i VK (igen) om LOV och med tanke på att Andreas Lundgren har bloggat flera gånger om LOV sedan i lördags så är det uppenbart att frågan lever vidare. Andreas hänvisar till Kommunals ordförande Anton Markebys blogg och att Kommunal säger nej till LOV. Det är andra gången som Markeby bloggar, första gången i april om hur Kommunal säger nej till Moderaternas motion om friskvård. Vid det tillfället var det Hans Lindberg som lyfte upp Kommunal i den politiska debatten och på sin blogg. Men vad har då dessa frågor gemensamt? Jo, det fanns en majoritet mot Socialdemokraternas förslag till beslut. När makten i fullmäktige inte räcker till, då lyfter Socialdemokraterna in Kommunal i debatten och Kommunal bloggar gärna till Partiets fördel.