Härlig lördagmorgon i grannstaden Örnsköldsvik där Kristdemokraterna samlas för en utbildningsdag. Långa avstånd får inte vara något som avskräcker som fritidspolitiker i Norrland. Själv hade jag dryga elva mil, men jag var så klart inte den som bor längst bort. Ebba Busch Thor talar till oss via videolänk och på denna länk hittar du en mycket intressant intervju med henne i Dagens Industri.
http://weekend.di.se/intervjuer/i-huvudet-pa-ebba-busch-thor-3
På måndag är det kommunfullmäktige igen och även om jag efter förra fullmäktigesammanträdet förfärades över de hårda ord som sades och den emellanåt låga debattnivån ser jag på nytt fram emot en dag i demokratins tjänst. Jag har idag lämnat in en enkel fråga ställd till Äldrenämndens ordförande Janet Ågren (s) ”Har vi en säker hantering av morfinplåster inom hemtjänst och hemsjukvård?” Det är en fråga som jag har funderat på under lång tid och jag har även hört mig för bland tjänstemän för att få reda på om det varit några problem. Ingenting har dock kommit fram, men å andra sidan har inte hemsjukvården varit ett kommunalt ansvar speciellt länge. Bakgrunden till frågorna finns med och den enkla frågan lyder:
Under förra sommaren rapporterade media om att fyra unga människor dött av morfinplåster. Fentanylplåster är ett morfinbaserat plåster som skrivs ut till patienter för att motverka kraftig smärta, ofta till cancerpatienter. Där plåster hamnat i orätta händer tror polisen att ungdomarna antingen rökt eller ätit plåstren, så mycket som 20-40% av medlet finns kvar i plåstren efter att patienten förbrukat det.
Sommarens dödsfall var inte enskilda händelser. För ett par veckor sedan rapporterade TV4 i flera inslag om att dödsfall av just fentanylplåster blivit allt vanligare. Vanligare bland missbrukare och mycket attraktivt eftersom det är 100 gånger starkare än morfin och 50 gånger starkare än rent heroin.
Kristdemokraterna har lyft frågan på landstingsfullmäktige om säker förskrivning och hantering av fentanylplåster. Svaret blev att så skedde inom landstinget, men detta inkluderade dock inte hemtjänst och hemsjukvård i kommunerna.
Utifrån ovanstående frågar jag:
Veronica Kerr
Kristdemokraterna
Strax före jul lämnade jag in en motion till kommunfullmäktige om nollvision mot självmord – oavsett ålder. Ordet nollvision anspelar på Trafikverkets vision om skadade och dödade i trafiken och en vision som funnits länge. En nollvision om självmord har inte funnits lika länge.
Motionen yrkar på att Umeå kommunfullmäktige antar en nollvision mot självmord för alla medborgare samt att Äldrenämnden ges i uppdrag att genomföra en kartläggning av riskerna för självmord bland brukare av hemtjänst och boende i vård och omsorgsboenden. Det är en oerhörd tragik när en människa väljer att avsluta sitt liv i förtid och det påverkar alla runt den människan och de som blir kvar. En del säger att eftersom självmord inte är så vanliga behövs ingen nollvision, men jag är inte övertygad om det. Ensamhet bryter ner människor och jag kan känna en oro när vi nekar äldre plats på omsorgsboenden när de helst av allt vill leva med andra. Istället erbjuds hemtjänst, korta stunder av kontakt med andra och många vittnar om otrygghet. Självmord kan lätt döljas som sjukdom eller olycka i äldre ålder därför vet jag inte om den statistik som finns alls är rättvis. Ett annat viktigt område är mäns psykiska ohälsa för 70% av alla självmord begås av män.
Västerbotten är ett tryggt län och vi har få antal registrerade självmord i statistiken, men för de ”siffror” i statistiken ska vi komma ihåg att det är människor som av någon anledning valt att avsluta sina liv i förtid. Motionen uppmärksammades av VK och av Radio Västerbotten. I förra veckans nummer av Poletik fanns den också med. Jag vet att jag är på rätt spår i en viktig fråga.
När argumenten tryter och Annika Strandhäll (S) blir pinsam. Om jag var henne skulle jag skämmas över att ta fram en klassisk härskarteknik i debatten genom att tala om sexualundervisning på 1970 talet istället för familjers rätt att själva bestämma. Se klippet här och bedöm själv. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/het-debatt-om-foraldraforsakringen
Socialdemokrater och liberaler är de som drivit frågad hårdast om att kvotera föräldraförsäkringen och det är inte sällan argumentet om att det hindrar kvinnor från karriär i arbetslivet eller att kvinnor som stannar hemma med sina barn länge får ”gröt i huvudet”. Vårdnadsbidraget exempelvis var farligt för kvinnor, en möjlighet att vara hemma med sina barn tills dess att barnet fyllt tre år. Kvinnofientlig politik kallades det och det var aldrig någonsin tal om barnet från Socialdemokraternas sida. Människors rätt att göra egna val, det har aldrig varit intressant för Socialdemokraterna. Eller rättare sagt, det går an att välja bara du väljer rätt. Politiskt korrekta val. Att stanna hemma länge med dina barn, det är fel om du är kvinna. Men att stanna hemma länge med barnen om du är man det är rätt. Varför ska något som är bra för männen vara dåligt för kvinnor?
Har du bättre argument än Annika Strandhäll (S)? Välkommen att kommentera!
I morse läste jag denna ledare i Expressen http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/vanstern-maste-rycka-upp-sig-under-2016/ och det kändes precis som om Anna Dahlberg själv var närvarande på Umeå kommunfullmäktige i december. Det är en spännande analys av Vänstern (i Umeå räknar jag in Feministiskt Initiativ och Arbetarpartiet) som i detalj vill plocka isär meningsmotståndares argument och sätter gärna stämpeln brunskjorta på så många meningsmotståndare som möjligt. Det var för övrigt just det ordet som användes i debatten vid ett par tillfällen i december.
Ibland blir debattnivån mycket låg och när kvinnor från V och Fi talar om manliga härskartekniker gentemot dem är det när någon har vågat ta debatten mot dem. Fokus ska alltid läggas på att det är någon annans fel eller att det är någon annans ansvar. De ser aldrig till det egna ansvaret. Feministiskt Initiativ i Umeå var ett lysande exempel när deras motion om utbildningsdag i antiziganism. De sa uttryckligen att de var där för att hjälpa oss andra i fullmäktige, när de egentligen inte kanske förstått uppdraget som kommunfullmäktige har. Eller att vi fullmäktigeledamöter faktiskt har ett eget ansvar att utbilda oss i de frågor vi ansvarar för. Det är inte någon annan som ska utbilda oss oavsett vilka förkunskaper vi har. Värst var det i alla fall när en Fi ledamot uttryckte det som att alla övriga som inte tycker som dem är dumma i huvudet.
Exemplen är många och då har jag inte ens tagit upp Vänsterns egna mätning av mäns och kvinnors talartid i fullmäktige i december*. Om det är menat att fler ledamöter ska upp i talarstolen för att jämna ut procentsatsen då kan vi räkna med betydligt längre fullmäktigesammanträden. I många ärenden är det gruppledarna som har ansvaret för debatten (oftast räcker det med en partiföreträdare per fråga) och av Umeå fullmäktiges tio partier är tre gruppledare kvinnor – Ulrika Edman (V), Lykke Brodin (Fi) och undertecknad för (Kd). Det är också fler män än kvinnor i fullmäktige. Jag förordar inte munkavle på män, vad vore det för argument, men varför inte gå till sig själv först eller till sitt eget parti där man är gruppledare för att säkra sig om att det är partiets mening som framförs. Fokus ska inte ligga på vem som säger det eller hur många. Där andra partier låter en ledamot föra partiets talan där lyfter Vänsterpartiet fram fem! En mätning av talartid för varje parti hade varit intressant, men då hade vänstern varit tvungna till ”introspektion” och det vet vi ju alla att det är något som de har svårt för.
(*Enligt V talade män 70% av tiden, vid förra mätningen november 2014 var det 80%. Jag var själv nyopererad och närvarade inte vid det tillfället.)
Ibland undrar jag för vem jag skriver och varför eftersom jag tycker att vi har en relativt bra nyhetsbevakning av politiken i Umeå kommun med tanke på att vi har två dagstidningar. Eftersom jag inte heller är den som lätt slänger iväg en blogg under ett sammanträde eller direkt på morgonen kan det bli så att ämnet jag vill skriva om känns inaktuellt när jag väl får tid. Det är en tid sedan, men jag tror inte att alla har fått hela bilden klar för sig därför skriver jag nu.
På kommunstyrelsen för tio dagar sedan fattade styrelsen ett beslut om att inte teckna överenskommelse med Malmö stad för att avlasta dem när det gäller mottagandet av ensamkommande barn. Vänsterpartiet hade redan innan kommunstyrelsen och innan KSAU skickat ut pressmeddelande deras ståndpunkt. Själv ville jag höra mer hur tjänstemännen och Socialdemokraterna tänkte eftersom endast tre veckor tidigare var det absolut tal om att Umeå skulle bli ankomstkommun för just ensamkommande. Någonting har ändrats.
På kommunstyrelsen var Kristdemokraterna och Vänsterpartiet de enda som röstade för att en överenskommelse skulle tecknas och för egen del var argumenten enkla. I beslutet står det ”att Umeå kommun bör verka för att samtliga kommuner i landet solidariskt avlastar hårt belastade kommuner” Med det beslut som togs visar Umeå solidaritet genom att säga nej till en överenskommelse. Ingen förändring här innan alla andra har gjort mer, var ligger trovärdigheten i det beteendet?
Det finns (eller fanns eftersom det blev ett nej) fördelar med överenskommelse att solidariskt avlasta Malmö som befinner sig i ett kritiskt läge. I avtalet står det att staten ersätter ökade kostnader för kommunen. Migrationsverket lovar att ej rikta förfrågningar till Umeå kommun om ytterligare evakueringsboenden vilket skulle innebära en avlastning för Umeå just nu när det gäller mottagandet av anvisade barn. Förvaltningen har också påtalat att kommunens kapacitet att avlasta Malmö var ca 40-50 platser. Det avtal som Umeå hade med Migrationsverket för drygt ett år sedan var 47 platser för hela 2015. Det ger lite perspektiv till frågan.
Det var fem kommuner som fick frågan av Migrationsverket; Gävle, Norrköping, Skellefteå, Örebro och Umeå. Umeå var den enda kommun som sa nej. Varför, begriper jag inte. Det tilläggsyrkandet som Miljöpartiet kom med samma eftermiddag klingar falskt:
-Att Umeåkommun kommer att jobba vidare med att öka antalet mottagande av ensamkommande flyktingbarn och unga.
Västerbottensnytt och Folkbladet uppmärksammade det, men jag är faktiskt besviken på att inte VK uppmärksammade det mer. I synnerhet med tanke på att vi ska vara en välkomnande kommun och den debatt som anordnades av VK på Guitars i november i frågan (där jag för övrigt var med i panelen). Vissa frågor är väl inte lika spännande att gräva i som till exempel vad tidigare kommunalråd har sagt, säger, eller gjort. Jag önskar att ärendet gått vidare till kommunfullmäktige och inte stannat i kommunstyrelsen, men beslutet krävdes snabbt. Själv önskar jag att beslutet blivit annorlunda.
Roland Sjögren, undertecknad och Birgitta Nordvall på besök i Norsjö.
Är det vinter eller är det fortfarande höst? En trivial fråga kanske, men det är ju ändå i mitten av november och ingen tillstymmelse till snö även om det underkylda regnet är en föraning om vad som komma skall.
Jag är egentligen inte den som älskar att tala om vädret utan det är som det är, men det påverkar arbetet. Igår morse var delar av den kristdemokratiska landstingsgruppen till Norsjö på verksamhetsbesök. Det är en bit att köra och väglaget var förrädiskt vissa sträckor, men besöket i Norsjö var väl värt besväret. Vi besökte hälsocentralen i Norsjö, folktandvården samt ett HVB hem för ensamkommande ungdomar. Det finns många frågor att ta upp till diskussion och vissa frågor kräver större politisk behandling än att bara kort nämna på bloggen. En sak som vi talade om var brytsamtal i äldreomsorgen och att i Norsjö är läkarna mycket duktiga på att genomföra dessa. Det är när vård går över till palliativ vård, vård i livets slutskede i stället för vårdinsatser för att förlänga vården. Det är svåra frågor, svårt för att det handlar om döden och här har vi så mycket vi kan förbättra.
Varför jag reagerade på att de talade om att de var duktiga på brytsamtal är för att i Äldrenämnden i Umeå upplever vi att läkarna INTE är duktiga på brytsamtal och att det här finns stort utrymme för förbättring. Det handlar inte om att spara pengar utan för mig handlar det om människovärde och rätten till ett värdigt liv – hela livet.
Några mycket korta tankar, men jag kanske får anledning att återkomma till dem igen.
”Nämen det där är ju historia, det behöver vi väl inte tala om. Det kommer ju inte att hända igen, vi vet ju bättre nu!” Vanliga citat när historiska händelser diskuteras och vi säger att det var så annorlunda, människorna då hade inte samma kunskap som vi har nu. Det har varit min attityd till så mycket av det som har hänt tidigare oavsett hur fruktansvärda händelser, att det kan ju inte hända igen för vi är kunnigare om vår omvärld och vi vet ju att varje människa är värd lika mycket som en annan. Eller vet vi det?
Det är just sådan ignorans och naivitet som kan låta främlingsfientliga rörelser att gro i tysthet när vi inte talar om det och låter Förintelsen falla i glömska. På nätet florerar fruktamsvärda konspirationsteorier som menar att det har aldrig hänt och att en hel värld blivit lurade. Förintelsens sex miljoner offer menar de inte var offer utan en lögn. Sidorna är för mig obegripliga och skrämmande, vi får inte glömma och vi får inte vara tysta.
En manifestation mot nazism sker på torget ikväll och jag har av olika anledningar tidigare tackat nej till att vara med. För att vara säker på att alla vet att detta inte betyder att är jag inte med så är jag för nazism. Ett förtydligande var viktigt att göra och detta lade jag ut på Facebook tidigare i helgen. För de av er som inte är vän med mig på Facebook och som har undrat vad tycker Kristdemokraterna lägger jag ut det även här:
När jag läser mitt flöde ser jag många inlägg om manifestationen som är planerad på torget på måndag kväll; Umeå mot nazism till minne av Kristallnatten. Jag fick en inbjudan att stå som medarrangör för drygt tre veckor sedan, men tackade nej. Inte för att det skulle vara en typisk vänstergrej eller för att jag inte bryr mig om Kristallnatten vilket representanter från yttersta vänstern insinuerat, utan för att jag vill uppmärksamma antisemitism och minnet av Kristallnatten på annat vis. Ola Nordebos krönika i dagens VK tar upp frågor på ett lysande tänkvärt sätt och jag tar till mig orden: När man är upptagen med att påpeka allt som andra kan lära av en själv, blir man blind för allt man själv kan lära av andra. Jag är tacksam för den inbjudan jag fått till Judiska föreningens minnesstund på måndag. Det är där jag vill vara och det är där jag får lära av andra. Inte på torget.
Idag skriver jag tillsammans med övriga alliansgruppledare på debattsidan i VK. http://www.vk.se/1566947/lat-oss-aldrig-glomma-vad-som-hande
Igår morse vaknade jag till denna bild. Den fanns på Twitter, Instagram och Facebook upplagda av glada kristdemokrater i hele Sverige. Det jag har varit övertygad om när Ebba Busch Thor valdes till partiledare i april är att hon är tydlig, begriplig och kan tala i TV som går ut genom rutan till fler än bara oss övertygade kristdemokrater. Ja, jag är glad. Glädjen till att arbeta med politik har alltid funnits där, men när fler förstår vad kristdemokrater kan och vill blir det ännu roligare. Vi har bara börjat denna mandatperiod var så säkra att mer kommer.
Under gårdagen förändrades sinnesstämningen och när jag fick höra om vad som hänt i Trollhättan blev det som om jag var tillbaka i USA igen. Där skolskjutningar är en del av verkligheten och där människor reagerar som om de alltid kommer att vara en del av vardagen utan minsta antydan till att försöka se till att de aldrig händer igen. Jag vet inte varför det hände förutom att polisen säger att det var ett rasistmord. Jag vet ingenting om mördarens bakgrund eller familj förutom det som nyheterna valt att visa.
Det som fyllde mig var sorgen och skräcken om det skulle kunna hända på mina barns skola. Brandövningar sker, men ska barn förberedas på att vansinnesdåd sker och att aldrig tala med främlingar? Oavsett var de är? Talade med mina barn om det som hänt och om de känner oro. Jag hoppas även att skolan talar om det även om idag är sista dagen innan det efterlängtade höstlovet.
Jag har nyss hämtat tidningen, en ny god vana eftersom det numera tar sammanlagt tio minuter rask promenad att hämta den när vi nu har flyttat ut på landet. Jag är ännu inte övertygad om det alltid är värt det och det som tidigare endast krävde morgonrock kräver betydligt mer idag.
Dagens stora rubrik på VKs framsida är ”Ingen backar upp Lennart Holmlund”. Tydligheten är stark eftersom VK ifrågasatt varför inte alla gruppledare hoppat på barrikaderna för att slå på Holmlund. Varför har ni inte bloggat? Varför kritiserar ni inte än mer? Jag står för mina uttalanden i tidningen även om inte allt jag sa kom med när VK ringde upp. I vårt parti har vi inskrivet i principprogrammet ”Ofullkomlighetsprincipen” vilket betyder att ingen är fullkomlig och alla kan göra fel. Den som gör ett fel, inser det och sedan ärligt ber om ursäkt förtjänar en andra chans.
Hur nu socialdemokraterna i Umeå fortsätter i frågan är helt och hållet upp till dem. Jag vet att Lennart Holmlund är en kunnig politiker och kan så mycket bättre än det här. Visst har han retat upp mig ett par gånger och farit med osanning om Kristdemokraterna på bloggen, men att slå tillbaka med samma mynt ligger inte för mig. Jag är så trött på att lägga fokus på märkliga och osmakliga uttalanden när det finns så mycket annat viktigare inom kommunpolitiken. Just nu undrar jag bara är det inte dags att respektera den officiella pensionsåldern…
Politiska uppdrag i Umeå kommun 2022-2026:
Gruppledare för Kristdemokraterna
1:e vice ordförande i Äldrenämnden
Vice ordförande PA nämnden
Ledamot kommunfullmäktige
Ledamot kommunstyrelsen
Ledamot KS hållbarhetsutskott
Ersättare jämställdhetsutskottet
Ledamot Umeå kommuns Interreligiösa samverkansråd
Fr o m juli 2023 ledamot Individ och Familjenämnden
Region Västerbotten 2023-2026:
Ersättare regionfullmäktige
Ledamot Regionala utvecklingsnämnden
Ålder: 53
Bloggar: Personligt om politik och vardagsfrågor. Det klassiska livspusslet finns också med.
Familj: En son och en dotter, sambo och tre bonusbarn med familjer
Bor: Holmsund
Husdjur: Tre katter och ett antal akvariefiskar
Favoritmat: Mexikanskt, gärna kryddstarkt. Man blir gladare av riktigt "het" mat.
Smultronställe: Sommarstugan utanför Bjuröklubb, har varit där varenda sommar sedan jag föddes
Senaste kommentarerna