Idag går startskottet för Kristdemokraternas kommun och landstingdagar i Örebro, eller egentligen mer korrekt imorgon men jag är på väg redan nu. Socialdemokraterna var ju där förra helgen och testade av lokalen så förhoppningsvis kommer allt att gå smärtfritt.

Något som däremot inte gick smärtfritt var måndagens kommunfullmäktige och även om jag har beklagat mig tidigare för att debatterna kan bli långa så var debatten i måndags på anmärkningsvärd låg nivå. Den var på så låg nivå att jag ser att Hans Lindberg har varit tvungen att skicka ut ett pressmeddelande för att tydliggöra att socialdemokraterna inte försvarar hedersförtryck och att de visst står bakom deras partiledares, vår statsminister Stefan Löfvéns kraftfulla avståndstagande dagen innan. Det är jättebra med klarläggande och tydliggörande, men det ska inte komma två dagar efter avslutat fullmäktige. Det hade varit betydligt mer klädsamt med tydliga svar i frågan istället för etikettering och anklagelser mot enskilda ledamöter i fullmäktige. Petter Bergners reflektioner gjorde mig sorgsen för även om debatter kan bli heta så var det en helt annan ton från en del ledamöter. Ilska på gränsen mot hat och sen undrar människor varför det är många avhopp från politiken?!

Elefanten i rummet, det där som alla känner till, men som många drar sig för att fråga om det måste vara förhållandet till Sverigedemokraterna. Det var den 21 mars som Ebba skrev ett långt inlägg på Facebook att Kristdemokraterna har tagit ställning för att:  ”kan samtala med samtliga riksdagspartier i syfte att nå samsyn i enskilda sakpolitiska frågor där det finns förutsättningar för att stärka stödet för den politik vi står för”. Det betyder att vi kan samtala med alla partier som är demokratiskt valda och som sitter i riksdagen. Det betyder inte att vi anammar vad andra partier tycker eller tror på, men ibland kan vi ha samma uppfattning.

Vi har flera konkreta exempel från Umeå fullmäktige där det inte varit självklart att stå för sin egen politik för att ”fel” parti drivet frågan. Miljöpartiet under förra mandatperioden vägrade att bifalla en motion från Sverigedemokraterna trots att det var en fråga som Miljöpartiet drivit och fortfarande stod bakom. I mina ögon är det inte att samarbeta, för hur många gånger har då inte förra regeringen ”samarbetat” med Sverigedemokraterna för att få igenom aktuella frågor? Vänsterpartiet i Umeå har vid ett tillfälle bifallit en motion från SD för att det låg i linje med Vänsterpartiets politik. Oj debatten från Socialdemokraterna och Miljöpartiet var inte nådig. Helt plötsligt var det då oväsentligt vad som stod i att satsen utan för socialdemokraterna var ett bifall det samma som att godkänna allt som SD stod för och allt som stod i motionstexten. Mycket oväntat för det har alltid sagts att det är ENDAST att satsen i en motion som är av vikt, men här fanns en annan tolkning.

Solidaritetsprincipen är en av kristdemokratins bärande principer och solidaritet är något som även Vänsterpartiet har gemensamt och här har det funnits frågor där jag och Vänsterpartiet var på samma sida. Inte har vi samarbetat, inte kommer jag att bli vänsterpartist lika lite som jag räknar med att Ulrika Edman (gruppledare för Vänsterpartiet) blir kristdemokrat för att vi råkar ha samma hållning.

Ettikettering och brunsmetning är vanligt, men visst borde vi kunna höja nivån på debatten? Jag vet att de som smetar på mig etiketter eller rasiststämpeln (som det gjordes med Jan Hägglund i kommunfullmäktige) inte tycker som jag, tycker inte om Kristdemokraterna, men de gör det för att de har fått slut på argument. Och när argumenten tryter, ja då är debatten slut.