Etikett: Vilhelmina

Samisk hjältinna 1835-1873

Av , , Bli först att kommentera 9

Maria Magdalena Mathsdotter gick 2 år i missionsskola Gafsele. Hon hade lust att bli lärare och ville att en skola för samebarn skulle byggas. I det ärendet beslöt hon att åka skidor till Stockholm för att uppvakta kungen. En morgon i slutet på februari gav hon sig av på skidor med det hon behövde på ryggen.Långa ögleförsedda skidor och en stav. Swix blå och grön fanns inte på den tiden men t ex trätjära. De första dagsetapperna var på drygt 7 mil! I bästa fall kunde hon nyttja hästkörarnas spår.En stor majoritet av dagens män i glesbygdskommuner skulle nog inte klara ens hälften av hennes dagsetapper. Nätterna tillbringade hon i bästa fall i bondgårdar, annars fick hölador duga. Från Gävle måste hon åka postdiligens eftersom snötäcket tagit slut. I Stockholm hade ryktet gått före tack vare telegraf så en kvinna från Missionssällskapet väntade på henne. Uppståndelsen var stor inför denna kvinna i samedräkt och samemössa. Hon träffade också en präst från Schweiz, Roehrich, som senare skrev en bok om henne. Efter ett par veckor blev det hemfärd med diligens och skidåkning och en hel del pengar hade hon med sig.

Sameskolan byggdes i Bäsksele och blev klar 1867. Den står idag kvar i oförändrat skick och historisk information finns anslagen. Samebarnen blev inackorderade hos byns bönder och fick bra boende jämfört med sameskolorna i kåtor som med trängseln blev smittspridningscentral för bl a den hemska farsoten TBC. Maria Magdalenas storasyster och lillasyster dog i TBC och senare hon själv och hennes mamma. Maria Magdalena gjorde ytterligare en resa till Stockholm men nu med ångbåt och på uppdrag av Vilhelmina sockenstyrelse. Uppdraget var att be statsmakterna lösa problemet med renbetning på höhässjor på myrarna. Det hela resulterade i bl a dragning av en odlingsgräns på 1870-talet.

Läs mera!
Tidskriften Västerbotten 4.1973 har en artikel om Maria Magdalena och förf Montmar har skrivit en bok om henne. Kan köpas på t ex Bokus.

Värme äldreboenden

Av , , Bli först att kommentera 16

En kvinna på ett äldreboende i Vilhelmina fick föras akut till sjukhus p g a uttorkning vilket enligt VK fått Lars Eliasson (M) att motionera om luftkonditionering i kommunens äldreboenden.

Det påminner mig om min tid i Norrbotten och i synnerhet om mina sammanträden i Landstingets Tekniska Nämnd. Jag hade i mitten på 1970-talet efterträtt Göte Pettersson (fp) som blivit riksdagsman och satt på mitt första sammanträde i Landstingets nybyggda lokaler. Erik Hammarsten var ordförande och van att uppträda som Norrbottens H S B = han som bestämmer. Var det en måndag var han ganska säkert också ”bakis”. Han brukade ofta under helger komma akut till Bodens Lasarett enligt en ”insider” som jag känner och då blev det fart i sjukhuset. Man gick kanske upp i stabsläge som det heter nuförtiden. Jag var taggad och det kunde bara sluta på ett sätt måste jag erkänna!

Första ärendet var ett förslag från Kiruna om att hjärt-lung-avdelningen på lasarettet borde förses med luftkonditionering med tanke på patientkategorin. Arbetsutskottet hade beslutat om avslag. Jag begärde genast ordet och yttrade ungefär som följer. ”Här sitter vi i landstingets luftkonditionerade sammanträdesrum och behandlar ett ärende om hjärt- och lungsjukas problem med höga inomhustemperaturer vissa tider under somrarna och arbetsutskottet tycker uppenbarligen att friska människors behov av luftkonditionering är viktigare än svårt sjukas. Inser inte arbetsutskottet det absurda i detta? Jag yrkar bifall till förslaget från Kiruna!”

Erik Hammarsten fick ett raseriutbrott och skrek och gormade över att en ung nykomling hade fräckheten att ifrågasätta H S B:s och arbetsutskottets ställningstagande som påstods vara väl grundat. Jag replikerade bara att mitt förslag ligger fast och att vi borde gå till beslut. Nämnden beslutade förstås enligt H S B:s önskan. När det blev paus kom en ledamot(M) fram till mig och försökte ”trösta mig” med att ”Erik är sådär när han är på dåligt humör och jag skulle inte ta det personligt”. Jag svarade att översittarfasoner gjorde mig bara mer stridslysten. Ledamoten ifråga var överläkare i Kiruna.

Efter detta såg jag verkligen fram emot tekniska nämndens sammanträden!!

Hur är det nu 50 år senare är en bra fråga. Är äldreboenden och hjärt- och lungsjukas vårdavdelningar fortfarande utan luftkonditionering? Hur är det med landstingets och kommunernas sammanträdesrum? En kartläggning vore på sin plats i dessa yttersta klimattider!

Obehövliga flygplatser

Av , , 2 kommentarer 11

Den senaste flygplatsen som byggts med skattepengar är flygplatsen i Sälen genom intim samverkan mellan lokal turismföretagare och statliga företrädare. Det kan förhoppningsvis också bli den sista när färdigställandet kom samtidigt med Covid-19-pandemin. En gigantisk felsatsning. Kanske många fler statliga konferenser förutom Folk och Försvar bör förläggas till Sälen för att dölja alla förslösade skattepengar i kameraderiet. Flyget kommer inte att bli som förr när pandemin förhoppningsvis bedarrar och till den utvecklingen bidrar klimatfrågan.

Skavsta flygplats ligger nu i stöpsleven genom att staten inte kommer med några stödpengar. Västerås flygplats är en annan som troligen läggs ned. Arlanda ligger på bekvämt avstånd. Bromma ifrågasätts av flera skäl, bl a det näraliggande Arlanda.

Andra flygplatser man kan fundera över är Södra Lapplands tre trafikerade flygplatser. Gunnarn är f n ute ur leken. Lycksele behöver kapa tallarna på en intilliggande kyrkogård. Hemavan kommer aldrig att bli lönsam, särskilt när Helgelands storflygplats blir färdig. Vilhelmina klarar sig inte heller utan statligt stöd och kommunala kostnader.

Behöver Södra Lapplands 35 000 invånare 3 st trafikerade flygplatser efter pandemin och den nu förutspådda varaktiga minskningen av flygresor av klimatskäl? Det har länge varit uppenbart att dessa flygplatser är en gigantisk felallokering av statliga och kommunala pengar. Pengarna borde i stället ha använts till att bygga om E12 Lycksele-Umeå till minst 90-väg förbi alla byar som nu är bromsklossar och säkerhetsproblem.

I verkligheten använder väldigt många i Södra Lappland redan nu Umeås och Skellefteås flygplatser av bl a kostnadsskäl. Betydligt billigare flygbiljetter och större flygplan. Södra Lappland borde ha högst en flygplats. Högst EN! Det är bara att ta fram kartan och fundera ut var den optimala lokaliseringen för Södra Lapplands gemensamma flygplats bör vara. Mitt grundtips är dock att vi inte behöver någon flygplats överhuvudtaget. Ett gammalt kriterium som brukar användas är att kommuncentra ska ha högst 2 tim till närmaste flygplats. Man kan mycket väl tänka sig att det i framtiden kommer att handla om 3 timmar.

Efter att Storumans kommun förlorat 10-tals miljoner på egen flygverksamhet och slaktat kommunens likvida medel lades flygverksamheten ned. Bland argumenten fanns att näringslivet och kommunen skulle döden dö utan flyg från Gunnarnfältet. Verkligheten har visat att Storuman klarat sig förhållandevis bra jämfört med omkringliggande kommuner. Argumenten visade sig vara bara nys! Jag hade rätt och andra hade fel! Jag har försökt ”räkna hem” flygtrafiken i Storuman när det begav sig och det fanns inte en chans att räkna hem de kommunala kostnaderna. De affärsmän-kvinnor som besökte kommunen kom ofta med flyg till Umeå och kom i hyrbil till Storuman. De gör så fortfarande. Hör och häpna, de hittar hit!

Kapa tallar på en begravningsplats

Av , , 2 kommentarer 6

Flygplatsen i Lycksele kräver alltmer utrymme och för sin överlevnad tycks det vara nödvändigt att kapa tallarna på den närbelägna begravningsplatsen. Kritiken mot tilltaget är massiv och frågan är om en sådan åverkan på en begravningsplats kan vara laglig.

Det leder mig in på den gamla diskussionen om antalet flygplatser i Södra Lappland. På en befolkning på under 40 000 själar finns i dagsläget 3 st flygplatser. För några år sedan var det 4 st flygplatser men efter förluster på några tiotal miljoner fick Storumans kommunfullmäktige nog och lade ned den kommunalt drivna flygtrafiken. Den nuvarande kommunledningen ville väl att märka fortsätta mångmiljonrullningen vilket hade resulterat i katastrof för den kommunala ekonomin. Egen flygtrafik med ett befolkningsunderlag på 4 500 invånare är inte rimligt. Den stora katastrof för näringslivet i Storuman som förutspåddes av ett antal potentater och tillkallade ”experter” vid en nedläggning av flygtrafiken har inte inträffat. Storumans näringsliv blomstrar som aldrig förr enligt kommunledningen.

Om södra Lappland hade haft gemensamt beslutsfattande torde det vara uteslutet med mer än EN flygplats och lokaliseringen av den skulle om man studerar befolkningskartan och drar diverse radiella streck ytterst sannolikt ha hamnat i närheten av Gunnarn. Som av en händelse finns en flygplats med banor för mycket stora flygplan där i form av ett militärt krigsflygfält. En annan tanke vore att Region Västerbotten hade beslutsrätten hur  flygplatsstrukturen ska se ut. Eller staten som har pungat ut med någon miljard till byggande och utbyggnader och trafikerande av 4 st miniatyrflygplatser. När det kommunala självstyret urartar till navelskådande med stora samhällskostnader som följd går det för långt.

Det leder mig in på ena annan aspekt på frågan.Staten satsar i Västerbottens län stora belopp varje år på infrastrukturutbyggnader, på flyg, på järnväg, på vägar mm. Om inte den galna suboptimeringen av flygverksamhet hade funnits hade motsvarande belopp kunnat satsas på t ex vägnätet. Vi kunde alltså ha haft en E 12 godkänd för minst 100 km/tim mellan Lycksele och Umeå med förbifarter förbi alla byar med dagens 50- och 70-begränsningar. Med 1½ timmes körtid mellan Lycksele  och Umeå finns inga vettiga flygbehovsargument för egen flygplats som inkräktar på en stor begravningsplats. De stora infrastrukturbeloppen hade också räckt till snabb vägförbindelse från Vilhelmina till Gunnarn. Bara för att ta några exempel.

När gorillor får problem gräver de nervöst i sin egen navel. De hittar inte lösningen på sitt problem där!

Dessa folkomröstningar

Av , , 1 kommentar 4

Mats Olofsson skrev i gårdagens krönika ett intressant inlägg om nyttan med folkomröstningar. Se nedanstående länk!

Folkomröstningar har ju ansetts vara den yttersta formen för demokrati med rötter i antiken där hela stadens befolkning samlades på ett jättestort torg för att fatta beslut i allehanda frågor. Detta demokratiska drömtillstånd har kanske smittat av sig när folkomröstningar infördes som en möjlighet i vår demokrati. Annars är det ju så att det stadiga fundament vår demokrati vilar på är den representativa demokratin som tjänat oss väldigt väl. Vi kan i val vart fjärde år avsätta och tillsätta våra makthavare, undantagandes då statschefen som tillsätts genom aktiviteter i en viss sängkammare. Egentligen precis som i Saudiarabien undantagandes att det där är fråga om ett oräkneligt antal sängkammare.

En av grundbultarna i kritiken mot folkomröstningar är att beslutsfattarna inte kan utkrävas ansvar för det fattade beslutet. Andra invändningar är att det sällan går att utforma klara alternativ och att folkomröstningar i grunden kan handla om att visa sitt missnöje mot regimen i helt andra frågor än de omröstningen är tänkt att handla om.  Exemplet JAS-omröstningen i Schweiz är tydligt. Det kan också vara så komplicerade frågor att folk helt enkelt inte begriper konsekvenserna av sitt röstande.

Folkomröstningarna om högertrafik på 1960-talet var exempel på en fråga där folket inte begrep sitt eget bästa. Det var över 3/4-delar av folket som röstade mot högertrafik men riksdagen införde trots det högertrafiken eftersom folkomröstningen endast var rådgivande. Det ska vi vara väldigt glada för. Årsdagen av detta borde firas på lämpligt sätt.  En ny uppseglande fråga är regionindelningen. Nyttan med större regioner handlar i hög grad om nationalekonomiska sammanhang som vanligt folk inte har någon hum om. Klart man då måste vara emot. Motstånd mot förändringar ligger djupt i våra gener. Säkrast att säga nej för då har man inte sagt ja! Beslut om regionindelning bör naturligtvis fattas av politiker som har tid och förmåga att sätta sig in i de komplicerade konsekvenserna. Skulle inte förvåna om bevararna av det oföränderliga tillståndet börjar springa omkring med listor med krav på folkomröstning

Folkomröstningar är i Sverige endast rådgivande om inte riksdag, fullmäktige etc i förväg annonserar att folkomröstningen ska vara utslagsgivande. Så skedde i t ex Vilhelmina där politikerna smet från sitt ansvar i frågan om Vojmåns överledning. Det blev ett knappt nej till alla miljonerna och sysselsättningstillfällena och folk tittar än i denna dag snett på varandra i den kommunen. På samma sätt blev det i Storuman när det folkomröstades om atomsopor. Osämja och elände i årtionden! Beslutet skulle ha fattats av kommunfullmäktige. Punkt! I Sorsele är man på väg in i samma elände med osämja mellan ja- och nejsägare. Springa med listor och kräva påskrift för än det ena än det andra är garanterat splittrande aktiviteter och grogrund för otrivsel. I Sorsele är dock inte den representativa demokratin upphävd i folkomröstningen så fullmäktige kan ta hänsyn till sysselsättningseffekter och kommunens utveckling när endast 33 % av alla röstberättigade gick åstad och röstade nej.

http://www.vk.se/1698371/mats-olofsson-folkomrostning-en-dalig-politisk-beslutsmetod

 

Kommuner som företagare

Av , , 1 kommentar 6

Lika med bocken som trädgårdsmästare! Spåren förskräcker! På den privata marknaden fungerar det förenklat på följande sätt. Kapitalägare satsar pengar i aktiebolag och tillsätter styrelse som i sin tur tillsätter VD. Ägarna fastställer avkastningskrav på sitt satsade kapital som styrelsen skall leverera. Styrelsen fastställer i sin tur avkastningskrav som VD:n skall leverera.  Styrelsen har ägarna i hälarna och VD:n har styrelsen i hälarna.

En VD som  inte levererar det styrelsen kräver åker ut med omedelbar verkan och ny VD tillsätts. LAS (Lagen om Anställningsskydd)  är inget för VD:ar.  En styrelse som inte levererar enligt avkastningskraven åker ut med omedelbar verkan och ny styrelse tillsätts.

Är hela affärsidén fel avvecklas bolaget så snart som möjligt för att rädda åtminstone en del av pengarna. En privatkapitalist som satsat sina 20 miljoner i ett företag  kan ju inte bara sitta på ändan och se hur årliga förluster på 5 miljoner på bara 4 år förbrukat allt kapital.

Men se det kan kommuner som aktieägare. Det är bara att taxera ut miljon efter miljon från oss skattebetalare i all oändlighet. Kommuner drabbas ofta av en sjuka som kallas för syltburksgrävande och kameraderi vilket ytterligare försämrar ett vettigt hanterande av de av medborgarna levererade skattepengarna.

Vi skattebetalare är alltså aktieägare i kommunala bolag men företräds av kommunfullmäktige. Kommunfullmäktige borde då åtminstone fungera som bolagsstämma men i praktiken utses ett par stycken ur kamratgänget att utgöra bolagsstämma. Denna miniminibolagsstämma utser bl a styrelse för de kommunala bolagen enligt partiuppgörelser  och ska väl i teorin bevaka att inte satsat kapital går upp i rök genom förluster.  Men tyvärr bara i teorin!

Denna politikerstyrelse utser och avsätter VD samt sätter upp mål för verksamheten, t ex avkastning på satsat kapital mm. Med utgångspunkt i det komunala bolaget Storuman Energi kan konstateras att ingenting fungerat.  VD:n och styrelsen har levererat stora förluster.  T ex åren 2011 – 2014.

2011 – 16,5 milj

2012 – 6,5 milj

2013 – 4 milj

2014 – 3,5 milj

VD:n sitter kvar och ännu har ingen i styrelsen tvingats avgå!!!!

  1. Ägarna via fullmäktige har inte uppfyllt sitt ansvar!
  2. Styrelsen har inte uppfyllt sitt ansvar. Mest anmärkningsvärt är att uppgiften att avsätta och tillsätta VD har misskötts.
  3. VD:n har inte levererat de överskott som krävts utan i stället stora förluster.

Storuman Energi ägs av Storumans kommun 50 % och Helgelandskraft 50 %. Till saken hör att Helgelandskraft också är politikerstyrt eftersom bolaget ägs av Helgelands Fylke. Jag har lång politisk erfarenhet från Arvidsjaurs  och Storumans kommuner men har även bott och verkat i Vilhelmina där jag var kommunrevisor och även var ledare för en utbildning av företagare i styrelsearbete. Vad jag lärt mig är att kommuner inte ska syssla med företagande på marknaden. T ex försäljning av elström, skidstavar, fritidskläder etc etc. Allt sådant har erfarenhetsmässigt gått åt fanders inklusive några kommuners drift av hotell- och restaurangverksamhet. Bocken som trädgårdsmästare som det heter!

Tror någon att fullmäktige ska göra något åt Storuman Energi i morgon tisdag 19 april? Eller bara svälja bokslutet och gå vidare?

 

Vilhelmina big business

Av , , Bli först att kommentera 10

Läser i tidningen att Vilhelmina kommun sitter på ett pantbrev på 1 milj som förefaller värdelöst. Kommunen har tydligen borgat på ett lån till ”dansken” som satsade i Kittelfjäll och därvid fått ett pantbrev i ett hyreshus i Malgovik som tack för hjälpen. I det huset ligger enligt tidningen banklån som har pantbrev med bättre rätt. När de affärerna var aktuella förbluffades jag över värderingen av kommunens pant. Det är årtionden sedan bankerna slutade låna överhuvudtaget till hyreshus i glesbygdsbyar i inlandets avfolkningsområden. Undantagandes de fall när inkompetenta kommunpolitiker satsade skattebetalarnas pengar i vågskålen genom borgen. Sådant har även skett i min nuvarande hemkommun Storuman.

När det visade sig att hyreshusen i Storumans avfolkningsbyar var en felsatsning och husens värde var nära noll på marknaden saknade Storumans ansvariga politiker den kreativitet som ådagalagts i Vilhelmina. Storumans kommun  kunde ha beslutat genom det kommunala bostadsbolaget  Umluspen Fastighets AB (samma politiker) att köpa de nästintill värdelösa hyreshusen för 7 miljoner och simsalabim så hade kommunen inte gjort någon borgensförlust. Inte i vänsterfickan, men i högerfickan fastighetsbolaget hade det varit att kasta pengarna 7 milj i sjön. Uppdrag granskning skulle hitta tiotals felsatsade miljoner i våra glesbygdskommuner om de skulle finna det mödan värt.

I Vilhelmina försökte tydligen en del ansvariga politiker rädda ansiktet genom att via det kommunala fastighetsbolaget VIBO (samma skattebetalares pengar) köpa hyreshusföretaget i Malgovik och då naturligtvis inte för bara för den miljon som står på kommunens pantbrev utan även pengar till inlösen av bankens panträttigheter. Kommunens skattebetalare och allmännyttans hyresgäster hade fått betala det dyra kalaset. Vad händer nu? Kommer kommunen att göra den tokiga affär man försökte lura på det tydligen vakna fastighetsbolaget? Den dystra sanningen torde vara att Vilhelminas skattebetalare mår bäst av att kommunens politiker biter i det sura äpplet och betalar panten på 1 milj. Då vet man då att det slutar med en milj och inte flera miljoner.

Politiker ska inte syssla med affärer med kommuninvånarnas gemensamma pengar som riskkapital. Vill de inte satsa sina egna pengar ska de låta bli! Amen!

Gunnarn inlandets flygplats

Av , , 8 kommentarer 7

John-E Mårdner Lycksele har skrivit en insändare i V-K som är det klokaste i ämnet flygplatser jag läst på åratal. Problemen med en flygplats ”utanför stugknuten” beskriver han klockrent och initierat. Bara detta med begravningsplatsen är ju rent horribelt. Man kan kapa ned träd men gränsen torde väl gå vid att kapa gravstenar.

I Helgeland i Norge bygger man en storflygplats för hela regionen och lägger ned de små flygplatserna. Det borde gå lika bra att göra sammalunda i södra Lappland. Jag har sagt det tusen gånger. Bra tillgång till flyg är definitionsmässigt att nå närmaste flygplats inom 2 timmar. Från majoriteten av kommuncentra i södra Lappland når man Gunnarn inom 1 timme. Från Lycksele 42 minuter 30 sekunder!

Sluta gödsla mångmiljonbelopp på småflygplatserna i Lycksele och Sagadal i Vilhelmina och satsa på Gunnarn. Vi ska komma ihåg att befolkningsunderlaget i södra Lappland 36 000 inv egentligen är för litet för en flygplats överhuvud taget men avstånden till Umeå och Skellefteå är så stora att staten borde ge subventioner till EN flygplats inom överskådlig tid. Och kommunpolitikerna får sluta att se egen flygplats utanför stugknuten som ett äreminne över sig själva. Göra något klokt är bättre äreminne! Läs John-E Mårdners debattinlägg.  http://www.vk.se/1020734/gunnarn-ar-alternativet-for-flyget

Kommunen som entreprenör

Av , , 1 kommentar 13

Läste häromdagen att Vilhelmina kommun ska bygga småbåthamn i Volgsjön. Kanske finns redan småbåthamnar i de betydligt större sjöarna Vojmsjön och Malgomaj? Jag blev en aning paff när jag läste att kommunen HOPPADES att en båtklubb så småningom skulle bildas och ta över anläggningen. Fortsättningen var inte mindre magnifik. Vilhelmina kommun har beslutat köpa in 2 st kompletta trollingbåtar och HOPPAS att någon privat entreprenör så småningom tar över. Gratis? Dags att nypa sig i armen. Det ÄR inte 1 April!

Jag har sett tillräckligt av kommunpolitikers inkompetenta lekstuga med skattebetalarnas pengar för att genast acceptera Vilhelminas nya förehavanden. Hur ser förklaringen ut? Tänker man vidare i samma spår kunde man tänka sig att Storumans kommun köper in ett par trafikflygplan med FÖRHOPPNINGEN att någon lokal entreprenör så småningom tar över. Gratis? Samtidigt kan man öppna flygplatsen för trafik med FÖRHOPPNINGEN att någon lokal entreprenör så småningom tar över. Gratis? Kommuner ska inte investera stora summor på infrastruktur med FÖRHOPPNINGEN att kunder strömmar till och någon lokal entreprenör FÖRHOPPNINGSVIS tar över. I min värld investerar man inte utan att intäkterna är säkrade genom kontrakt och liknande. Och kommuner ska inte leka företagare utan låta näringslivet driva företag. Det är där kompetensen finns!

Bunta ihop kommunerna bara!

Av , , 5 kommentarer 8

Ämnet kommunsammanslagningar är aktuellt igen. Det är bara att konstatera att vi nått vägs ände och inte klarar skola och omsorg längre i små glesbygdskommuner. Framförallt äldreomsorgen slukar alltmer pengar pga att andelen äldre blir större och att vårdtyngden ökar.  Detta är ingen hemlighet för den som följer utvecklingen. Vi måste börja med sammanslagningsförberedelserna redan nu innan vi har ett omöjligt läge inom kärnverksamheterna.

Staten måste peka med hela handen för frivilligvägen tycks vara blockerad av kommunpolitiker som som ser kommungränsen som en militär motståndslinje. Mycket fagert tal ändrar inte mycket på det. Kommunalförbund kan vara bra när det gäller samverkan på enstaka områden men blir otympligt och svårkontrollerbart för de olika kommunfullmäktige om nästan all verksamhet skall vara bedriven av olika kommunalförbund. Södra Lapplands 7 kommuner är nu nere på totalt 35 000 invånare vilket väl är ett minimiantal invånare för en bärkraftig kommun. Samverkansandan mellan de sju är inte särskilt väl utvecklad. Vilhelmina och Dorotea vänslas med Strömsund i Jämtland. Sorsele och Malå vänslas norrut med Arjeplog och Arvidsjaur. Storuman har då bara snälla Lycksele att vänslas med.

Södra Lappland borde slås ihop till en kommun vilket skapar en någorlunda styrka i umgänget med Umeå och Skellefteå. Tänker vi turistiskt kunde denna nya kommun kallas Södra Lapplands kommun. Mycket stora belopp skulle sparas på effektivisering av ledningsfunktioner och samordning av gymnasieskolor och komvux mm och det blir lättare att rekrytera kvalificerat folk till chefsposterna. Ska man tro enskilda yttranden in i TV-kameror finns ett stort motstånd hos de politiker som har välbetalda uppdrag, kommunalråd och liknande. Man sågar inte av den gren man sitter på.

Staten får bli den nödvändiga katalysatorn. Enligt Lennart Holmlund är man på full gång i Finland med kommunsammanslagningar och även på andra håll.